05-01-18

Tisdag

Bling-bling

Innan vi går in på dagens fisketur är det en del gammalt stuff som skall redas ut. Det har varit osedvanligt bra fiske för mig detta året; vad kan det bero på?
Ja, det är en fråga som det grubblas på en hel del uti Sveriges land. Kan det vara de små modifikationerna på min Vita Gäddsara som kom med årets "brand new model"? 
Eller är det Makterna som bedriver sitt för människor obegripliga spel och funnit min prövotid vara förbi (förra året)? För nog kan många av år 2004s dagboksblad tävla med Jobs bok i Bibeln; inte i fråga om ödesmättad tyngd, skönhet eller högstämdhet men åtminstone i gnäll, självömkan och allmän grinighet och en ovilja att foga sig i sitt öde. Själva ordet "jobbigt" härstammar för övrigt från Bibeln och Jobs bok. Var det något han hade så var det jobbigt.
Jag undrar om det inte är den sistnämnda teorin som stämmer för jag blev inte det minsta näpst eller tillrättavisad för sista dagboksbladets oerhört djärva rubrik "Förföljd av tur".
Hm... Jag undrar till och med om jag inte skulle gå och köpa mig en lott eller lämna in en lottorad...
Men låt oss börja med att ta en närmare titt på den nya modellen: 

Förmodligen har ni redan sett TV-reklamen, hört radiojinglen eller läst om den i dyra, glansiga, internationella tidskrifter: "From the House of Gagnekulla, the maker of the World's leading pike fly, we now proudly present the Bling-bling Series!" De två längst fram är nya och den bakom är gamla vanliga. OK, vid en hastig blick verkar den inte ha förändrats ett dugg. Men jag fick för mig att det röda fick en alltför framträdande plats och därför använde jag en vit bindtråd både på tafsen och på bakkroppen av flugan. Sedan gjorde jag den både kortare och tjockare. Och så den största ändringen som gav mina reklammakare idén till namnet "The Bling-bling Series".  Jag fläskade alltså på med oerhörda mängder glans och glitter av olika slag.  Det syns kanske inte så tydligt här på bilden men desto mer i vattnet kan jag intyga. Glittret fäster jag sist när jag lindat klart "stjälken" bakom krokböjen.

I vilket fall som helst fungerar den väldigt bra och så fort det blir annat väder tänka jag pröva den på havsöring med. Förmodligen blir det inte förrän i slutet av februari eller början på mars. Jag är ganska övertygad om att snart kommer det en kortare istid igen. Ett par veckor med riktigt vinterväder med is och elände då det inte går att fiska här i havet. Ty för att kunna pröva efter havsöring måste det vara svaga vindar så man kan fiska på utsidan av öarna och det blir det nog inte förrän frampå vårkanten. Det är väl ingen dag detta året som det inte varit minst kuling när jag varit ute och det är också därför jag har kunnat fiska. Eftersom svaga vindar eller stiltje så här års obönhörligen är förknippade med högtryck och sålunda en massa otrevliga minusgrader. 
Men några veckors fiskesemester kan jag faktiskt ta utan att bryta ihop. Det finns andra saker man kan ägna sig åt som man inte har tid med nu nämligen. 
På tal om minusgrader och att bryta ihop... 
Fick mail från en dansk flugfiskare som satsat på att köra hit till Blekinge och fiska efter gädda helgen som var. Någon vecka innan hade han bett om råd om var det var bra och jag tipsade honom om ett par platser där det åtminstone såg bra ut på kartan. Han ämnade sig nämligen till västra delen av Blekinge där jag inte är så hemma. Men, betonade jag, bara under rådande väderlek, det vill säga friska väst-syvästliga vindar och mildväder. 
Och tala om att ha otur; precis under helgen som var nyssens blev det tillfälligtvis (som tur var!) högtryck med svaga vindar och blå himmel med solsken och här uppe i skogen där jag bor, hade vi 8 minusgrader om nätterna. Det nyss uppblåsta vattnet i norr, fjädrade tillbaka när vindens tryck lättade och kom tillbakaströmmande med väldig kraft (här aktar jag mig väldigt noga för att använda ordet "flodvåg" eller "tsunami") och superhögvatten uppstod. 
De fick inte en enda gädda!
Min tur däremot stod fast. Jag jobbade nämligen den helgen och behövde inte bekymra mig. Och hade ledig dag som idag... 
Så jag hoppas inte de danska flugfiskarna bryter ihop fullständigt när de läser fångsttabellen längst ner på sidan...
Men, och det gäller er alla, lite avundsjuka kan ni gärna få bli.

Mina matematiska övningar förra gången uppskattades inte av läsekretsen. "Fullständigt galet", "korkat och dumt", "inte en siffra rätt", "förvirrande svammel" är bara några av de mildaste omdömena. Men så sade man om Einstein också!
Men visst, jag kan väl erkänna att jag överdrev lite när jag påstod att matte var mitt favoritämne i skolan. Däremot var rättstavning det. Och det för oss osökt över till dagens fisketur eftersom jag verkligen ägnade mig åt rätt stavning idag. 

Tills idag hade jag nämligen customized färdigt den nya vadarstaven som jag inhandlade av Hasse på Fiskeshopen i Karlshamn härom veckan och prövade den för första gången. En lång och tung modell som kändes lika stabil att hålla sig i som ett trappräcke av gjutjärn. Men för säkerhets skull fäste jag lite flythjälp på den och nu stämde det verkligen att  "you can't keep a good vadarstav down".  Så nu är jag "with it", nu är jag hipp för är det något som är inne nu så är det stavgång och kan jag tala om för alla gamla motionärer, håll till i vattnet i stället och ägna er åt vadarstavgång på knädjupt vatten. Det ger motion det!  Likaså prövade jag det andra av de två nya 99kronorsspöna jag köpte av Micke på Fiskemagasinet här i stan lite innan jul. Också det ett ABU-spö men detta var på 10,6 fot AFTM 8-9. Det enda jag gjort på det var att jag bytte ut toppöglan. Får väl linda fast en anordning att fästa flugkroken på den också. Upptäckte att jag glömt det och det är därför gäddsaran sitter på korkhandtaget. Balansen på det var helt annorlunda än jag var van vid men efter ett par kast hade jag vant mig och det fungerade utmärkt.  Jag kan kasta med i stort sett vad som helst i spö- och käppväg.  Ja, förutom den nya vadarstaven.  Osökt kom jag att tänka på en berömd scen ur en känd film när jag vägde den i handen. Det är några år sedan jag såg den så jag kan ha blandat samman några detaljer. Det är det kända, isländska, vikingaeposet "Fiskmåsen flyger" av Aurnljott Guðibrallanðòtirssón (eller något liknande. Varför kan inte alla islänningar ta efter Björk och heta något kort och enkelt?)

Nå, vi minns alla, precis i filmens inledning hur hjälten anländer till Island ombord vikingaskeppet med sin flugfiskeutrustning för att fiska lax. Hur någon på stranden berömmer hans vadarstav. Hjälten slänger den virvlande genom luften till Fjolmert som han heter. Knappt lyckas han fånga den. Han väger den i handen och fäller så den berömda repliken:
"Tungur stavur"
Jag kan ha fel i att det var flugfiske det handlade om men nog minns jag att hjälten ständigt höll på att kasta någonting. Något vasst var det var det också, kommer jag tydligt ihåg och då borde det väl ha varit en dunklädd flugkrok?
En mycket bra investering visade den sig bli i alla fall. Med den kände jag mig faktiskt lite säkrare än med den gamla som kroknat lite när jag vid något kritiskt tillfälle lutat hela min icke föraktliga kroppstyngd på den samtidigt som den var låst mellan ett par stenar.
En svag punkt på vadarstavar i allmänhet är gummibutten i längst ner. Den brukar slitas ut och det är inte bra när man vadar på stenig botten vid stiltje och fisken är oerhört skygg. Då skrämmer minsta ljud iväg fisken misstänker jag. Därför tänker jag vårda min butt ömt. Varje gång jag tar fram tuben med Aquasure™ från frysen, skall jag komma ihåg att stryka på ett förstärkande lager på ändan. 
-På ändan...?
-Ja, ändan av vadarstaven förstås, vad trodde du?
-Ingenting.

Allt var inte perfekt idag. Högvatten på gränsen till vad jag tålde rådde fortfarande trots de friska, sydvästliga vindarna. 37 cm över var det på morgonen.  En nackdel är att man inte kommer så långt ut från stranden som man är van vid och därvidlag oftare än annars och det goda humöret tillåter, fastnar i bakkastet. Här på bilden är det i en brygga och dit kunde jag vada och lossa den. Men två flugor miste jag i det att jag fastnade utom räckhåll högt upp i trän och taggiga buskar på stranden. Då var det bara att slita av tafsen och lämna kvar gäddsaran som ett glittrande smycke, vajande för vinden.

Jag fick även ett annat mail i veckan som jag lovade kommentera. Eller jag gör det genom att ta med det här nedan. Jag har klippt och klistrat lite i vad han mailat till mig. En Stefan Johansson från Varnhem, Västergötland:

"Mitt hemmavatten är Hornborgasjön som är en mycket bra gäddsjö. Den lämpar sig ypperligt för flugfiske eftersom den endast är ca 1m djup. Sjön är stor och det står gädda nästan överallt och det bjuds på ett mycket spännande och visuellt fiske. Denna sjö har jag snart praktiserat flugfiske efter gädda i 5 år. Jag har ett samarbete med Hornborgasjöns fiskecamp, så boende och båtar är inga problem. Campen är ganska nystartad och behöver en del samarbetspartner. Dessutom är den så nystartad att den därför inte har någon direkt hemsida men man kan gå in på Hornborgasjöns stugbys hemsida, det är de som har startat fiskecampen. Adressen är www.Hornborgasjon.com. 
Det är ett nytt projekt som självklart praktiserar C&R. Vi har ju ingen större inverkan på fiskevårdsföreningen än, men ett C&R projekt skall genomföras i samband med att jag går på Sportfiskeakademin i Forshaga och då vi skall göra ett fiskevårdsprojekt på 5 poäng. Jag tycker precis som du att gäddan trivs bäst i vattnet. Till alla kunder som vi har haft nu den första höst så har vi självklart talat oss varma om C&R."

Det är ett sympatiskt initiativ som jag gärna stödjer genom att nämna det här. Inte minst för att det kan dra till sig gäddflugfiskare från hela Mellansverige så de slipper åka hit ned och stå och trängas här vid Blekingekusten. För egen del är det lite för långt att köra, tycker jag.

Idag fick jag alltså 14 gäddor. För min del är det väldigt mycket. För mycket, till och med. Jag som brukar vara helnöjd när jag landat en tre, fyra stycken en vinterdag ibland. På bilden till höger toppnoteringen på sex kilo. Det kanske den inte ser ut för men det vägde den. Merparten var mer normala cirka tvåkilosgäddor som ett tag högg i stort sett varenda kast. Jag kallar platsen för "Ställe två" men det hade mer karaktären av en kuststräcka och som vanligt vid den hårda västliga vinden var det bakom de små uddarna där det uppstod lite lä som gäddorna samlat sig. Och visst var det jättekul att stå utvadad och dra gädda efter gädda. I början. Men snart blev det lite enahanda. Det blev för lätt, helt enkelt. Jag avbröt fisket i förtid och gick tillbaka till bilen och körde därifrån.

Till ett "sämre" ställe. Där fick jag de två avslutande gäddorna under mer normala förhållanden. I genomsnitt, cirka en gädda i timmen med en del misstänkta napp emellan. Precis som denna dagen i stort, så gott som perfekt. Trots problemet med för mycket gäddor. Trots högvattnet. Är det konstant högvattnet inverkar det som sagt inte på själva fisket, men platsernas antal krymper ihop. Ofta är det ju en kant mellan land och hav. Och där det i vanliga fall är en halvmeter djupt drar jag mig för att gå ner där det vid högvatten är över metern djupt. Nej, då gäller det ha ett antal platser där det är långgrunt att ta till. Och det har jag.
Att det regnade precis hela tiden spelade inte den minsta roll för mitt välbefinnande idag. Tvärtom för då är det folktomt på gatorna och på stränderna. Ännu mer då än vanligtvis här ute på de stora öarna i slutet av januari. 
Gator...? Jepp, idag på sista stället gick jag genom ett villasamhälle några kvarter innan jag kom ner till vattnet och vadade ut. Avslutar årets bästa fiskedag med en bra bild på den sista fyrkilosgäddan. Kolla in Bling-blingflugan också!