05-01-03

Torsdag

Ny säsong?

eller

Stiltje

Jag undrar just om man inte kan säga att det är nu den nya säsongen har börjat. Det vill säga att efter de här veckorna med vinterväder det är vårsäsongen som har börjat så smått. För bara för att det blir nytt år betyder det inte att en ny säsong har inletts. Inte i mitt fiske och inte i det klimat som numera råder. Fast i och för sig förivrade jag mig idag och borde stannat hemma. Under natten klarnade det upp mer än vad prognoserna sade och det blev lite för många minusgrader. Men till idag hade jag tagit lite extraledigt och var helt enkelt tvungen att genomföra fiskedagen. 
Under mellantiden, sedan sist, när riktigt vinterväder har rått, har det varit intressant att studera väderkartan. Under cirka 14 dagar har det rått nordliga vindar. Vattnet har svallat högt här vid de Blekingska stränderna och det har jag faktiskt glatt mig åt. Eftersom jag ändå inte hade kunnat fiska är det enda sättet för vattnet att rinna ut ur Östersjön nämligen. Och det har det också gjort har jag kunnat följa på SMHIs alldeles utmärkta länk "Havsvattenståndet". Vid något tillfälle i början var det cirka 50 plus längs så gott som hela Sveriges Östersjökust. Det tolkar jag till att Östersjön som helhet låg halvmetern över normalvattenståndet.
Efter en vecka cirka 40 cm över. Nu ligger det på cirka 30 cm över så det går åt rätt håll. 
Hela naturen låg djupfryst när jag körde iväg och sökte mig ut mot kusten. Fick köra länge och blev tvungen att vända ett par gånger innan jag äntligen kunde hitta öppet vatten.

Ända ut till öppna havet fick jag bege mig för att kunna fiska. Därför skruvade jag ner förväntningarna och ambitionerna till nollpunkten. Det vill säga att dagens mål blev att överhuvud taget få napp. En nog så svår uppgift i synnerhet som det blev stiltje på eftermiddagen när temperaturen äntligen krupit upp över nollstrecket. Och bleke på öppna havet var det länge sedan jag sett. Hela december och januari har det blåst minst västlig kuling vad jag minns. Grovt räknat. Det har varit bra även om jag tröttnat lite på den riktningen för då blir det gärna att man tvingas fiska på samma ställen om och om igen. 
Men nog fick jag fog för uppfattningen att vilken vind som helst är bättre än ingen vind alls idag. Det är en sanning som gäller vår som höst, sommar eller vinter. Stiltje är värdelöst! Då kan man lika gärna packa ihop och åka hem. Fast det gjorde jag inte förstås och fick ett mystiskt napp mot slutet av dagen som belöning för mitt slit.

De två gäddor jag lyckades landa högg när det blåste en isande nordanvind, solen sken och det var flera minusgrader i skuggan.  Tyvärr lyckades jag med den osannolika bedriften att kroka den första gäddan i ryggen! Det har jag aldrig gjort förut sedan jag började gäddflugfiska, efter vad jag kommer ihåg. Alltså just på ryggen. Däremot har det väl hänt att enkelkroken fäst någonstans på utsidan av huvudet på gäddan. Men även det inträffar väldigt sällan. Men nog blev jag överraskad när det plötsligt sög i och en tung fisk bara satte iväg rakt ut i en våldsam fart så det virvlade efter som efter en racerbåt! Havsöring eller tiokilosgädda, var mina första tankar. Eller en felkrokad gädda av mer normal storlek räknade jag faktiskt ut innan jag fick syn på den.  Nå, jag tror inte den fick några men av den ovanliga krokningsplatsen. Man har ju fått upp mindre och därmed känsligare, gäddor så sönderbitna av stora gäddor (eller sälar?) att man undrar hur de överhuvud taget kan tänka på mat.

Redan på nästa kastet fick jag dagens andra och sista gädda men sedan var det slut. Ett par bra fiskeplatser i närheten var omöjliga att pröva för på en del ställen låg det is kvar längst in i vikarna. 
En tunn molnskärm gled upp från inlandet och täckte solen från middagstiden men då hade det redan blivit plusgrader. Samtidigt dog den nordliga, nordostliga vinden ut och det blev spegelblankt. Jag åt lite och försökte på flera ställen men som sagt, vid bleke kan det vara helt kört. Men visst kändes det skönt att vara tillbaka på banan igen. Men det märktes att man blivit lite ringrostig för spöet kändes tungt och handtaget skavde lite i handflatan. Var tvungen att byta till en lättare fluga. Den nya bling-blingmodellen är nog bra men väldigt tung, märkte jag. I vanliga fall brukar man också alltid ta hjälp av vinden när man kastar för man brukar ju placera sig så man kastar i medvind. Det är märkligt hur stor skillnad bara några gram gör för hur lätt det skall gå att kasta. Det har med hävstångseffekten att göra, tror jag. På anmodan skulle jag nog kunna plocka fram en matematisk formel som stöd för den teorin. 

Sedan sist har jag också fått tid att fundera lite över min inställning till det här med stora gäddor; alltid ett intressant ämne. Jag har nämligen läst ett nummer av tidningen "Fiskejournalen". Ja, jag har inte köpt ett exemplar utan fått ett nummer helt gratis till mig hitskickat. De tyckte att jag som gammal prenumerant borde ha tidningen igen. Där fanns bland annat en genomgång av förra årets största gäddor och det var sannerligen imponerande siffror. De 20 största vägde i runda tal från 15 till 19 kilo. Och jag som blir själaglad över en på tio. 
Fast när man kikade noggrannare efter upptäckte man att den absoluta merparten hade tagits antingen i Lödde å eller med trolling. Eller i något fall bägge. Då tar jag mig friheten att sluta vara imponerad.
Och det är inte bara för att jag blev våldsamt avundsjuk när jag läste det utan för att jag nog tycker att den fiskeformen känns lite för lik trålning och yrkesfiske för min smak. Jag undrar till och med om jag inte tycker det är lite fusk att använda ekolod. 
Jag minns från min havsfiskeperiod från slutet av 60-talet och början av 70-talet när det först dök upp som hjälpmedel för vanligt folk. Vanligt folk med gott om pengar åtminstone. Då läste vi i Olof Johanssons bok "Havsfiske" som var vår bibel om hur han förtrytsamt sade att man inte hade det för att upptäcka själva fisken. Absolut inte! Det var bara orättvist förtal och ren lögn utan man använde det enbart för att upptäcka vrak och djuplinjer och stengrund djupt där nere.
Men det var då det. Nu har man släppt alla sådana förbehåll totalt och nu kallas de helt öppet för Fishfinder och i reklamen är det första argumentet just dess förmåga att hitta fisk. Det läste jag i detta numret om jag inte visste det förut. I en annons för Raymarine framhävs just dess förmåga att skilja ut småfisk från bjässarna. 
Då får jag ännu mer vatten på min kvarn för min åsikt att för trollingfiskare är det själva fångsten som är det viktigaste och inte fisket som sådant. 
Det bästa i hela tidningen var en fin bild på en stor gädda som stack upp huvudet ur vattnet. En extrem närbild. Den skulle jag gärna själv ha velat ta. För med en fluga i käften istället för en wobbler hade den blivit helt perfekt!
Lyckades reklamtricket att få mig att åter prenumerera?
Nej. Nej, det kan visst vara kul att bläddra i den någon gång då och då för att se vad som är på gång. Det är inte bara för att där inte stod så mycket om flugfiske för jag läser inte någon flugfisketidning heller nu för för tiden. Uppe på vinden däremot ligger det flera kartonger med massvis med årgångar av Flugfiske i Norden och Sportfiskaren, för att inte tala om just Fiskejournalen. Men tidningar om fiske lider av svagheten att i likhet med tidningar om matlagning, datorer och förmodligen liknande specialämnen att samma artiklar återkommer gång på gång. Efter ett par år har man läst alla och börjat tröttna. 
Inte ens om de på Fiskejournalen skulle få för sig att ta in någonting jag skriver skulle jag nog inte börja prenumerera. Det vill de nämligen av flera orsaker inte göra. Men i det fallet skulle jag väl inte behöva köpa tidningen för att läsa min egen artikel heller. Den kunde jag ju läsa innan jag skickade iväg den, eller hur?

Här har vi en svan som inte klarat vinterperiodens påfrestningar så bra.  "Ett naturens grymma skådespel där den svage dukar under i kampen för tillvaron, där endast den starkaste och mest lämpade individen överlever." Man kan nästa höra speakerrösten i något naturprogram... Fast min åsikt är att det bara är bra att det gallras lite bland beståndet. Svanarna är nämligen lite av ett hatobjekt från min sida. Ständigt håller de på att gräva gropar åt andra! Jag vet inte hur många gånger jag varit på vippen att falla i en. Ständigt omges jag av svanar när jag är ute och fiskar nu på vintern. Vi söker oss nämligen till samma lokaler. Lävikar med sandbotten är våra favorittillhåll. Och som tidigare idag hade jag en stor flock dumma svanar som väste, jagade varandra under öronbedövande smällande med vingarna i vattnet och simmade framför mig och dök med rumpan i vädret!

De attans kreaturen skrämde förmodligen undan allt vad som fanns där i gäddväg i förväg precis innan jag kom dit.
För nog är det väl svanarna som åstadkommer alla gropar i sandbottnen som det gäller att se upp med? Jag har inte fått det bekräftat än från något naturprogram i TV men å andra sidan brukar jag inte titta på dem heller. Precis som med specialtidskrifterna har man sett allting förut tusen miljoner gånger redan. Samma lejon på savannen, samma delfiner och samma allting! Samma pippande djur och samma speakertexter!
-Internetombudsmannen här; har du tänkt på att du själv skriver samma sak här om inte tusen miljoner gånger så åtminstone hundratals?  Ständigt nära nog identiska dagboksblad där oftast bara datumet utgör skillnaden?
-Jaså! Och samma dumma kommentarer från dig i slutet då!