05-01-05

Lördag

04:07

I förrgår var det inte så muntert med frysboxliknande temperaturer och djupfrysta vikar men igår började det arta sig. Och idag kan jag tänka mig att folk tittar ut genom köksfönstret och säger: "Usch, vilket gråtrist och dystert väder! Dimma och regnet hänger i luften. Näe du, idag stannar jag inne."
Medan jag, lika glad som en kroggäst tidigt en fredagskväll, tyckte att det var ett jättehärligt, fantastiskt fint kalasväder vi fått! Men förmodligen hade nog isen ännu inte hunnit gå där det inte gick att fiska som i förrgår. Men det var inte därför jag styrde kosan västerut idag utan det var familjeärende som kallade mig till den lilla staden allra längst bort i Blekinge från Karlskrona räknat. Men det jag i tabellen kallat "Ställe ett" ligger någonstans på vägen dit. 
Jag kan ge ett litet hint. Den som befinner sig där kring den 10 juni lär höra de kanske inte riktigt så smäktande tonerna från "The Sweden Gubbrock Festival" i Norje (en liten ort en mil öster om Sölvesborg). Fast å andra sidan lär ingen slippa undan det brölet inom tre mils radie från scenen räknat. De agerande är väl så gamla och döva att de måste skruva upp volymen till max för att höra vad de själva spelar, kan tänka. Nä, fy för tocken dära popmusik! De bara skriker och skränar ju! Ingen melodi och di bara hamrar på instrumenten för si spela kan de inte! Usch!
Om åtminstone My Dying Bride hade varit med! Det är musik det! Doom Metal när den är som bäst. Men deras namn har jag inte sett på spellistan någon gång. 
Men den tiden på året är vadningsfisket förbi och stället tomt på gädda och fullt med badande istället om solen skiner. För visst är ställe ett en badplats. Precis som ställe två och tre.

En av anledningarna till att jag tycker det är så bra att fiska på badplatser är att det blir så fina bilder när man drar in gäddorna över den grunda sandbottnen.  Kolla in den första sexkilosgäddan med en One-Size bling-blingfluga i käften. Att ljuset i bilden blev lite konstigt beror på att blixten gick i gång. Det hade knappt hunnit ljusna nämligen.

Att jag använde en så pass liten fluga beror på att det kan vara havsöringsvarning häromkring. Fick faktiskt för mig att den första gäddan var just en sådan blank och god matfisk. Vadade ju ut klockan åtta en dimmig morgon och förmodligen hade det nog varit isbelagt här också till bara för några dagar sedan. Och enligt vad jag har för mig går öringen in ganska nära land just när vattnet är som kallast. Och Mörrumsåns mynning ligger inte så förtvivlat långt härifrån...
Kastar väl några kast och håller väl kanske inte så där jättenoga koll på fluglinan och var One-Sizen befinner sig. Men när jag ser dit upptäcker jag hur en fiskkropp liksom häver sig i något som liknar ett head-and-tailvak kring flugan. Jag känner ingenting men när jag sedan kastar åt det hållet och försiktigt och på helspänn tar in fluglinan, känner jag ett hårt hugg men den fastnar inte. Då är jag övertygad om att det är stor blank fisk!
Spänning, puls, andning och det mesta stiger...
Helt fel visar det sig snart för på tredje eller fjärde kastet högg gäddan och fastnade. Om det var den som varit på i det första läget vet jag inte för snart märkte jag att de måste stå tätt, tätt på botten i nära nog hundratal. På det viset som sillar sägs stå och som de glada på krogen en fredagskväll blir; packade alltså.
För det som sedan följde har jag nog inte varit med om varken förr eller senare. Titta bara i tabellen så förstår ni nog vad jag menar. Och det helt utan Fishfinder, båt eller elva trollingspön. Och utan ens en flytring... ;)

Tidigare har jag tyckt att februari är den sämsta vintermånaden vad gäller gäddflugfiske. Efter idag är det kanske dags att revidera den uppfattningen. Återigen blev det nästan för mycket. Inflation i fina gäddor. Man hann inte så att säga njuta av dem. I vanliga fall brukar bara en enda femkilosgädda bli dagens höjdpunkt som man kan göra stor affär av men idag drunknade de i mängden. Men lita på att jag samlade på mig massvis med bra gäddbilder! Idag kan jag ju bara visa en bråkdel. 
Och idag fick jag ständigt ta fram blyertspennan och anteckningsboken och skriva upp gäddorna allteftersom de kom in så att antal och vikter blev rätt. Allt för statistikens skull. 
Det var också härligt med lågvattnet. För det här stället har jag väntat på i flera månader att passa in ett besök när vattenståndet sjunkit till åtminstone det normala. Till det hänför jag lite av framgången för när jag varit förut har högvattnet gjort att jag inte kunnat fiska effektivt. Det är ju nämligen så att gäddorna inte står över själva sandbottnen (om nu någon trodde det) utan där den slutar och lite mörkare botten tar vid. Och idag nådde jag lätt ut över den viktiga gränsen. Det rådde helt enkelt drömförhållanden idag. Förutom att jag inte fick en riktigt stor gädda måhända. Om jag skall våga mig på att klaga lite...
Passade på att gå en runda och undersöka hur det såg ut lite längre bort. Detta är som sagt ganska okända områden för mitt vidkommande och särskilt vid lågvatten. Dessutom kände jag att det var dags för en längre promenad för det verkar som jag har lite problem med högerbenet. Det domnar liksom bort i kylan och jag hade inte rört på mig så mycket under de första en och en halv timmarna. Så jag företog en längre upptäcktsfärd till höger räknat. Men det gav ingenting förutom en skön värme och vidgade vyer. På tillbakavägen fick jag de sista två gäddorna. Den sista förresten med vittne. Ett promenerande par på stranden hade stannat till och ställt sig och tittat. Hur typiskt som helst var det mannen i sällskapet som gått fram ända till strandkanten och stod och följde kampen under stort intresse medan kvinnan stod en bit ifrån och enligt kroppsspråket sade någonting i stil med att "Äsch, kommer du inte någon gång då! Det där är väl ingenting att titta på heller!"
Fast det skall också sägas att så mycket till kamp bjöd gäddorna inte upp till. De var ganska loja och slöa i kylan och många var tämligen så tjocka inför den annalkande leken.
Ett tag funderade jag på att stanna här hela dagen. Ja, inte precis där för där hade jag fiskat färdigt men i själva området. Köra någon kilometer till en annan del av området bara och riktigt passa på. Men en lördagsförmiddag är det mycket folk i rörelse och hela grannskapet är väldigt öppet för insyn. 
Nej, tänkte jag, jag kör iväg till nästa badplats för hur det än går där är dagen räddad. Med väldigt mycket råge.

Men där rådde ett tvärtomförhållande vad gäller vind och vattenstånd. Här är det inte så bra med lågvatten. Och absolut inte i rådande vindriktning. Här är helt öppet från havet och ligger vinden på som den gjorde idag, är det svårt att hitta lä, både för gäddorna och mig. Likaså råder tydligen Det Flytande Bandgräsets Förbannelse här ständigt. Men å andra sidan var det skönt att kunna kasta åtminstone två kast i följd utan att det högg en massa gäddor!

Innan jag började fiska här tog jag en stärkande paus och förtärde resten av frukosten och vätskade upp mig med varmt té. Här är det också stora områden man får vandra över innan man kommer... Jaha, vad är det nu då?
-Jo, jag har suttit här och undrat lite över rubriken... Vad har det klockslaget att göra med fisket idag? 04:07? Det kan inte gärna vara då du fick första nappet? Var det då du steg upp kanske? Och vad har det med dagens fisketur att göra i så fall?
-Jovisst har det i högsta grad att göra med dagens fiske. En bra sammanfattning av resultatet, helt enkelt.
-Fyra nollsju...? Jag fattar ingenting alltså...
-Nej, det var inte väntat för du representerar ju läsarna, herr Internetombudsman. Och kanske var hänsyftningen lite för långsökt och snårig för att ni skulle fatta det...
Men om du uttalar det som "Sju över fyra" då? Och tittar i tabellen en gång till.
-Sju över fyra...? Nej... Nä... Jo, vänta nu lite! Aha! Du menar att du fick sju gäddor över fyra kilo!
-Jepp. Fyndig rubrik, va?
-Hmmm... Väl skrytsam, skulle jag vilja säga!
-Det bjuder jag på i så fall. Och om jag inte får skryta idag när skulle jag annars få det?
-Kan du inte bjuda på något roligt istället?

Jovisst kan jag det.  Kolla in bilden här till vänster. Den är inte särskilt skarp för den är tagen på allra längsta teleobjektivsavstånd. Men av en ren slump råkade jag befinna mig ute i vattnet när några hade fått för sig att sätta upp skyltar på en holme i närheten. Mannen håller på och slår ner den med en klubba. Det är i och för sig inte så roligt men tänk er följande TV-sketch:  En man kommer roende utanför ön och upptäcker skylten på stranden. Men han kan inte se vad som står på den hur han än kisar och ror närmare. Till slut är han tvungen att gå i land och fram till skylten för att kunna läsa. Där står någonting i stil med att det är vid vite förbjudet att gå i land. Och precis när han mumlat färdigt texten stiger det mycket riktigt fram en polis ur buskarna och säger: "Jaha, det blir 250:- i böter för här är det förbjudet att landstiga!" Tablå och plats för skratt! Roligare än så blir det inte för den pengen. Men tack vare min allmänbildning vet jag ändå på ett ungefär vad skyltarna innebär. Nämligen att det faktiskt är förbjudet att gå iland här eftersom havsörnen häckar här. Men sant är att man nog måste gå iland för att se vad det står på skyltarna om det överhuvud taget står någonting alls. Det är likadant hemma i Karlskrona Skärgård där det åtminstone förr fanns fullt med små, runda, gula skyltar på de militära öarnas stränder med förbudstext som det absolut inte gick att läsa ombord på en båt.

Men å andra sidan var det militära skyltar och då kanske man inte kan ställa så höga krav. Han och hans bägge kamrater på bilden tillhör förmodligen Länsstyrelsen eller måhända någon fågelskådarklubb som gör detta åt Länsstyrelsen eftersom det var lördag. 

Idag var det lite av min dag och därför hittade jag stället där traktens gäddor hade samlat sig. 

Här en bild på den största av dem. Men allt är ju inte perfekt i denna världen och faktum var att jag tappade de tre följande gäddorna på raken. Inte bra! Men som tur var såg jag tillräckliga skymtar av dem för att konstatera att det inte var några jättebjässar bland dem. Jag skyllde fadäserna på att det förmodligen var det usla bandgräsets fel. Det gick knappt att genomför ett enda kast utan att det la sig en bunt bandgräs om kroken nämligen. Kan tänka mig att det försvårar krokningen. På samma lilla plätt stod det alltså sex gäddor och några andra såg jag inte till där.  Men som sagt, vindriktningen krympte samman fiskemöjligheterna ganska ordentligt så jag gick snart iland och tillbaka till utgångsläget som var en officiell parkeringsplats.  Det känns ganska märkligt att där jag förr i vinter kämpat mig fram med vatten upp till midjan här, nu kunde promenera med vatten bara upp till fotknölarna.

Ställe tre ligger i anslutning till ställe två och kan sägas vara på andra sidan av en halvö. Där har jag knappt fiskat någon gång men idag hade jag några minuter över eftersom det gick så snabbt att fiska färdigt det betydligt vidsträcktare ställe två, där man kan tillbringa en hel fiskedag under mer lämpliga vindförhållanden. 
Nå, gick väl ner där mest för att undersöka hur det såg ut för det är väldigt nyttigt att rita in nya fiskeställen på ens mentala kartblad. Väldigt grunt med sandbotten var det kunde jag konstatera. Fast bottnen var nog lite väl slammig för vattnet var gå gränsen till för grumligt för min smak trots att det var ganska lugnt eftersom det var lä. 
Men idag verkade jag kunna få fisk precis överallt så två mindre gäddor landade jag där ganska snart. Men så tog min tillmätta fisketid slut, fick avbryta och vada iland. 
Med ytterligare en timmes utforskande där är jag övertygad om att jag fått ännu mer för jag upptäckte en djupkant som man kunnat följa väldigt långt. Och vem vet hur stora gäddor som gått in och ställt sig där nu, snart i mitten av februari?