Väder: Värsta
snöovädret! Blötsnö och snöblandat, kuling och snöstorm.
Vinden var byig och i början nordvästlig. Senare tror jag den vred
sig lite till nordostlig. Temperaturen kring nollan eller ett par grader
plus. Högvatten till cirka 30 plus. Snö på marken och snö i
luften.
|
|
05-02-14
Måndag
Alla gäddors dag
Än en gång åker jag och fiskar efter,
eller under ett av denna vinters allra mest spektakulära oväder. Man jag
kan inte hjälpa att jag var ledig idag efter att ha jobbat helgen. Var
även ledig i onsdags men då omöjliggjorde en massa minusgrader allt
fiske. Men de senaste dagarna hade det blivit lite mildare och hopp om
isfritt så gott som överallt, åtminstone en bit ut i skärgården. Det räckte för
mig. Samt att det nog hade blivit plogat ända fram och ut till en lämplig strand.
Det sista var en liten rysare för hemma fick jag skotta snö en gång
till på morgonen för det var bland det sista jag gjorde i går kväll. Hade snöat
hela natten nämligen och lika mycket till hade kommit. Tung blötsnö var det.
Både bra och dåligt.
Det som var bra är ju att blötsnö indikerar plusgrader.
För att summera det hela: Plusgrader + öppet vatten + ledig dag = fiske.
Det var absolut inte fråga om några ideala förhållanden för mitt
största problem var naturligtvis snön. I så måtto att jag inte kunde
räkna med att folk plogade upp särskilda parkeringsplatser till
besökande gäddflugfiskare. Precis som hemma i Gagnekulla fick man vara
glad om man lyckades skotta till sig själv och sin egen bil. Därför blev jag lite låst
i vart jag kunde köra. Likaså vindriktningen, nordväst, styrde också
bilen. Så ock högvattnet.
Men ju längre ut jag kom i skärgården, desto slaskigare och tunnare snötäcke hittade
jag.
|
Här en vik i lä som jag hittade. Så gott som hela dagen piskade mig snöglopp i
ryggen. Sydvästen fick jag borsta av då och då men jag höll
värmen uppe och vätan ifrån mig utan problem. Kändes härligt att vara tillbaks ute
i vattnet igen.
"Alla gäddors dag", kallade jag dagens epistel för men det var
mest i brist på annat. Kom bara i kontakt med tre stycken så särskilt
många ligger det inte i det där "alla".
Betydde det att det lyckosamma fiske jag så utmanande och kaxigt skrutit
om hela detta året äntligen tagit slut? Att mer normala förhållanden
tagit vid och att den som sticker ut hakan mycket riktigt får en
stjärnsmäll på densamma?
Nejdå, inte alls!
Men mer om det lite senare.
Jag fick ett mail häromdagen. Ett som jag tänkt förbigå med tystnad
men snart märkte jag det gick inte alls. Hela tiden låg det och störde
mig. Så jag får väl ta upp det till behandling och lufta mina något
upprörda känslor så jag kan komma vidare.
Det är återigen den mordiske f.d. laxfiskebasen i Mörrum, Curt
Johansson som inte ger sig i den av honom startade debatten i ämnet catch
& release. Jag hade det uppe här i mina dagboksblad i höstas. I
oktober närmare bestämt och trodde det var bra med det. Men icke!
Nu har han lierat sig med en så kallad flugfiskekändis, Kenneth Boström
till ett allmänt upprop minsann mot detta hemska att en del fiskare
sätter tillbaka fångsten. Fast jag kan inte garantera att det hela inte
är ett långsökt skämt för jag tycker argumenteringen enbart är
löjeväckande och felaktig. Så här lyder inledningen på mailet:
"Hej Sören! Björn Blomqvist skriver. Har
noterat att du till 100% idkar C&R vid ditt gäddfiske. Hur ställer/försvarar
Du dig till flugfiskeprofilen Kenneth Boströms och fd. Laxbasen i Mörrum
Curt Johanssons
UPPROP MOT SPORTFISKE SOM BEDRIVS MED SYFTE ATT ÅTERUTSÄTTA
FISK"Efteråt har han bifogat hela
uppropet och bakgrunden till det och tydligen vill att jag skall skriva
under det. Samt undrar om jag kan försvara/förklara mitt sättande tillbaka av
fångade gäddor.
Det kan jag ju naturligtvis inte fullt ut. Men står det moraliska och
etiska valet mellan att sätta tillbaka en gädda och att slå ihjäl den
vinner jag. Det tycker jag är så självklart att ingen ytterligare
argumentering egentligen behövs.
Det är ju där huvudfrågan ligger.
Jag nöjer mig med att ta upp det gamla smärtargumentet. De hävdar (min
tolkning) att
eftersom fisken känner smärta kan man inte sätta tillbaka den utan
måste slå ihjäl den. Varför är mer oklart. Känner fisken smärta så
gör den ju det ändå, ända fram till dödsögonblicket, menar jag.
Eller måste man befria den från sitt lidande genom att slå ihjäl den?
Skulle fisken välja det själv om den kunnat? Skulle du själv göra det
i en liknande situation?
Sedan blandar de samman begreppen där. Jag tror också att en gädda
känner smärta, men väl att märka, inte i munnen. Det vore
kontraproduktivt för en rovfisk som till exempel käkar spigg och
abborrar av hjärtats lust.
Vid anmodan kan jag bifoga hela uppropet här och gå i svaromål argument
för argument, punkt för punkt. För är det något som jag är
intresserad av och tycker är roligt så är det att diskutera moral,
etik, filosofi och liknande ämnen.
Men det är långt och som sagt, deras argumentering är väldigt grumlig
och mystisk så jag sätter punkt där. För tillfället i alla fall.
Så nej, Björn Blomqvist, sätt absolut inte mitt namn som stöd för
ert upprop mot catch & release!
|
Oj, vilken tur att att jag inte är en fisk som
fångats av Curt Johansson eller Kenneth Boström i detta läget!
Då hade jag blivit ihjälslagen med de bästa intentioner och av
pur godhet för jag
blöder ju! Se så det droppar och färgar snön röd!
Äsch, nu måste jag glömma det och gå vidare!
Då kan jag ju börja med den sista gäddan. För den tog flugan
och simmar förmodligen fortfarande omkring med en bling-bling
glitterfluga fladdrande i käften. Men det är vill jag framhålla
inget argument mot catch & release. För det kan ju inträffa även
för den som tänkt döda sin fisk. I det här fallet berodde det
säkert på att wiretafsen korvat sig och därför blivit kortare
än normalt. Och att tänderna kom åt den 0,30 mm grova
nylontafsen. En gädda på uppskattningsvis mellan tre och fem kilo
av virveln att döma.
Det finns två sätt på vilka man snabbt kan få tillbaka en sådan
gäddsara. Det första är att gäddan på något sätt lyckats
undgå att fastna och att flugan helt enkelt sjunkit till botten och
är det tillräckligt grunt kan man fiska upp den igen.
|
Det har hänt ett par gånger vilket jag har för mig att jag
härstädes har rapporterat om. Det andra sättet är att man knyter på
en ny bling-blingfluga och gör ett nytt försök. Samma gädda kan mycket
väl nappa en gång till och man får upp både den och den saknade
flugan. Det har också hänt. Fast inte idag.
Skall vi då gå tillbaka till dagens inledning. Vadade väl ut kring
klockan kvart över åtta och började kasta. Hade valt en bra sträcka
där jag tidigare fått både en och tre fiskar. Fast idag började det
trögt. Höll på i över en timme utan att det hände något som helst i
napphänseende. Man skall fiska i lä under vintern, brukar jag hävda.
Och just idag var det ganska mycket lä där jag befann mig men hur vinden
blåst tidigare i veckan visste jag inte så noga. Men hade nog haft
känslan av att faktiskt varit den här vintern ack så sällsynta
sydliga vinden. Men i det här djupa jättelågtrycket som höll på att
snurra runt över Sydsverige vred sig även vindarna så det som varit
pålandsvind igår kunde mycket väl ligga i lä idag. Så hur snabbt
simmar gäddorna för att hinna in i lä innan vinden svänger?
Förmodligen har de väl stannat kvar ute på djupt vatten och står där
och surar, tänkte jag eftersom jag inte såg till en enda gädda.
Men så hände det. Ett så klassiskt napp att jag måste få berätta om
det in i minsta detalj.
Sträckan var nästan färdigfiskad men å andra sidan kom det bästa
stället allra sist. En liten vik med vissen vass längst in och mest fast
sandbotten med några stenar och mörkare partier lite längre ut. I högvatten kan den
här plätten var väldigt bra men i normalt vattenstånd eller
lågvatten, är det bara decimeterdjupt.
Lade ut ett kast tvärs över den lilla viken och tog sakta in linan.
Lugnt, fint och försiktigt. Då
kände jag hur det ytterst lätta motståndet i fluglinan helt upphörde.
Och jag bara visste varför. Något stort hade kommit bakifrån, gapat
stort och sugit in bling-blingflugan i sin stora käft och av bara farten
åstadkommit den minimala skillnaden i fluglinemotsånd som jag i min
hyperkänslighet noterade. När jag snabbt lyfte mitt 99kronorsspö blev
det absolut stumt. För en sekund eller två. Så de långa, djupa rycken
som aviserar en stor gädda.
Och det är just de sällsynta ögonblicken som är så sköna. Däri
ligger fiskeupplevelsens kärna och klimax för mig.
Själva kampen och landningen är inte så mycket att orda om. Inte när
jag väl sett att det inte var någon rekordgädda utan "bara" i
sex-sjukilosklassen. Inte mitt i vintern och i nära nollgradigt
vatten.
|
Jag får ingen kick av att sedan slå ihjäl mitt byte. Tack vare
digital teknik kan jag ändå skryta lite med min troféfisk. Genom min
digitalkamera och Internet kan jag både bevara upplevelsen och dela den
med andra. Eller om man så vill; göra dem en smula avundsjuka. Det får
jag nämligen en jättekick av!
Gäddan puttade jag strax tillbaka ner i vattnet till sin vassvik, vad jag
kan bedöma, oskadad. Den som blödde mest var jag själv. Visst,
förmodligen var det en obehaglig upplevelse för den, men allt i den
vägen måste ju vara att föredra mot att slås ihjäl. Till skillnad
från herrarna Johansson, Boström och Blomqvist som hellre skulle vilja
dödas i samma situation, skulle i alla fall inte jag det.
Och att gäddan skulle erhålla frysskador av snön tror jag inte det
minsta på. Dels var det plusgrader och dels rörde det sig bara om
sekunder.
Så nog vill jag vidhålla att turen hänger efter mig som ett
Landstingets häftplåster.
Datum |
Art |
Plats |
Vikt |
Bete |
Vadande |
Flugspö |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
Anmärkning |
2005-02-14 |
Gädda |
Ställe
ett |
6,5 |
Vit
Gäddsara |
Ja |
Ja |
Flytlina |
Snöfall,
m-f NV |
09:30 |
Nej |
|
2005-02-14 |
Gädda |
Ställe
två |
2 |
Vit
Gäddsara |
Ja |
Ja |
Flytlina |
Snöfall,
m-f NV |
11:00
|
Nej |
|
Tillbaka |
|
©Gagnekulla Network
Productions
|
|