Väder: Värsta snöovädret! Blötsnö och snöblandat, kuling och snöstorm. Vinden var byig och i början nordvästlig. Senare tror jag den vred sig lite till nordostlig. Temperaturen kring nollan eller ett par grader plus. Högvatten till cirka 30 plus. Snö på marken och snö i luften. 

 

 

 

 

 

 

05-02-14

 

Måndag

 

Alla gäddors dag

 

 

Än en gång åker jag och fiskar efter, eller under ett av denna vinters allra mest spektakulära oväder. Man jag kan inte hjälpa att jag var ledig idag efter att ha jobbat helgen. Var även ledig i onsdags men då omöjliggjorde en massa minusgrader allt fiske. Men de senaste dagarna hade det blivit lite mildare och hopp om isfritt så gott som överallt, åtminstone en bit ut i skärgården. Det räckte för mig. Samt att det nog hade blivit plogat ända fram och ut till en lämplig strand.
Det sista var en liten rysare för hemma fick jag skotta snö en gång till på morgonen för det var bland det sista jag gjorde i går kväll. Hade snöat hela natten nämligen och lika mycket till hade kommit. Tung blötsnö var det. Både bra och dåligt. 
Det som var bra är ju att blötsnö indikerar plusgrader. 
För att summera det hela: Plusgrader + öppet vatten + ledig dag = fiske.
Det var absolut inte fråga om några ideala förhållanden för mitt största problem var naturligtvis snön. I så måtto att jag inte kunde räkna med att folk plogade upp särskilda parkeringsplatser till besökande gäddflugfiskare. Precis som hemma i Gagnekulla fick man vara glad om man lyckades skotta till sig själv och sin egen bil. Därför blev jag lite låst i vart jag kunde köra. Likaså vindriktningen, nordväst, styrde också bilen. Så ock högvattnet. 
Men ju längre ut jag kom i skärgården, desto slaskigare och tunnare snötäcke hittade jag.

Här en vik i lä som jag hittade. Så gott som hela dagen piskade mig snöglopp i ryggen. Sydvästen fick jag borsta av då och då men jag höll värmen uppe och vätan ifrån mig utan problem. Kändes härligt att vara tillbaks ute i vattnet igen.
"Alla gäddors dag", kallade jag dagens epistel för men det var mest i brist på annat. Kom bara i kontakt med tre stycken så särskilt många ligger det inte i det där "alla". 
Betydde det att det lyckosamma fiske jag så utmanande och kaxigt skrutit om hela detta året äntligen tagit slut? Att mer normala förhållanden tagit vid och att den som sticker ut hakan mycket riktigt får en stjärnsmäll på densamma?
Nejdå, inte alls!
Men mer om det lite senare. 

Jag fick ett mail häromdagen. Ett som jag tänkt förbigå med tystnad men snart märkte jag det gick inte alls. Hela tiden låg det och störde mig. Så jag får väl ta upp det till behandling och lufta mina något upprörda känslor så jag kan komma vidare.
Det är återigen den mordiske f.d. laxfiskebasen i Mörrum, Curt Johansson som inte ger sig i den av honom startade debatten i ämnet catch & release. Jag hade det uppe här i mina dagboksblad i höstas. I oktober närmare bestämt och trodde det var bra med det. Men icke!
Nu har han lierat sig med en så kallad flugfiskekändis, Kenneth Boström till ett allmänt upprop minsann mot detta hemska att en del fiskare sätter tillbaka fångsten. Fast jag kan inte garantera att det hela inte är ett långsökt skämt för jag tycker argumenteringen enbart är löjeväckande och felaktig. Så här lyder inledningen på mailet:

"Hej Sören! Björn Blomqvist skriver. Har noterat att du till 100% idkar C&R vid ditt gäddfiske. Hur ställer/försvarar Du dig till flugfiskeprofilen Kenneth Boströms och fd. Laxbasen i Mörrum Curt Johanssons

UPPROP MOT SPORTFISKE SOM BEDRIVS MED SYFTE ATT ÅTERUTSÄTTA FISK"

Efteråt har han bifogat hela uppropet och bakgrunden till det och tydligen vill att jag skall skriva under det. Samt undrar om jag kan försvara/förklara mitt sättande tillbaka av fångade gäddor.
Det kan jag ju naturligtvis inte fullt ut. Men står det moraliska och etiska valet mellan att sätta tillbaka en gädda och att slå ihjäl den vinner jag. Det tycker jag är så självklart att ingen ytterligare argumentering egentligen behövs.
Det är ju där huvudfrågan ligger. 
Jag nöjer mig med att ta upp det gamla smärtargumentet. De hävdar (min tolkning) att eftersom fisken känner smärta kan man inte sätta tillbaka den utan måste slå ihjäl den. Varför är mer oklart. Känner fisken smärta så gör den ju det ändå, ända fram till dödsögonblicket, menar jag. Eller måste man befria den från sitt lidande genom att slå ihjäl den? Skulle fisken välja det själv om den kunnat? Skulle du själv göra det i en liknande situation?
Sedan blandar de samman begreppen där. Jag tror också att en gädda känner smärta, men väl att märka, inte i munnen. Det vore kontraproduktivt för en rovfisk som till exempel käkar spigg och abborrar av hjärtats lust.
Vid anmodan kan jag bifoga hela uppropet här och gå i svaromål argument för argument, punkt för punkt. För är det något som jag är intresserad av och tycker är roligt så är det att diskutera moral, etik, filosofi och liknande ämnen. 
Men det är långt och som sagt, deras argumentering är väldigt grumlig och mystisk så jag sätter punkt där. För tillfället i alla fall.
Så nej, Björn Blomqvist, sätt absolut inte mitt namn som stöd för ert upprop mot catch & release!

Oj, vilken tur att att jag inte är en fisk som fångats av Curt Johansson eller Kenneth Boström i detta läget!
Då hade jag blivit ihjälslagen med de bästa intentioner och av pur godhet för jag blöder ju! Se så det droppar och färgar snön röd! 

Äsch, nu måste jag glömma det och gå vidare! 

Då kan jag ju börja med den sista gäddan. För den tog flugan och simmar förmodligen fortfarande omkring med en bling-bling glitterfluga fladdrande i käften. Men det är vill jag framhålla inget argument mot catch & release. För det kan ju inträffa även för den som tänkt döda sin fisk. I det här fallet berodde det säkert på att wiretafsen korvat sig och därför blivit kortare än normalt. Och att tänderna kom åt den 0,30 mm grova nylontafsen. En gädda på uppskattningsvis mellan tre och fem kilo av virveln att döma. 
Det finns två sätt på vilka man snabbt kan få tillbaka en sådan gäddsara. Det första är att gäddan på något sätt lyckats undgå att fastna och att flugan helt enkelt sjunkit till botten och är det tillräckligt grunt kan man fiska upp den igen.  

Det har hänt ett par gånger vilket jag har för mig att jag härstädes har rapporterat om. Det andra sättet är att man knyter på en ny bling-blingfluga och gör ett nytt försök. Samma gädda kan mycket väl nappa en gång till och man får upp både den och den saknade flugan. Det har också hänt. Fast inte idag. 

Skall vi då gå tillbaka till dagens inledning. Vadade väl ut kring klockan kvart över åtta och började kasta. Hade valt en bra sträcka där jag tidigare fått både en och tre fiskar. Fast idag började det trögt. Höll på i över en timme utan att det hände något som helst i napphänseende. Man skall fiska i lä under vintern, brukar jag hävda. Och just idag var det ganska mycket lä där jag befann mig men hur vinden blåst tidigare i veckan visste jag inte så noga. Men hade nog haft känslan av att faktiskt varit den här vintern ack så sällsynta sydliga vinden. Men i det här djupa jättelågtrycket som höll på att snurra runt över Sydsverige vred sig även vindarna så det som varit pålandsvind igår kunde mycket väl ligga i lä idag. Så hur snabbt simmar gäddorna för att hinna in i lä innan vinden svänger?
Förmodligen har de väl stannat kvar ute på djupt vatten och står där och surar, tänkte jag eftersom jag inte såg till en enda gädda. 
Men så hände det. Ett så klassiskt napp att jag måste få berätta om det in i minsta detalj.
Sträckan var nästan färdigfiskad men å andra sidan kom det bästa stället allra sist. En liten vik med vissen vass längst in och mest fast sandbotten med några stenar och mörkare partier lite längre ut. I högvatten kan den här plätten var väldigt bra men i normalt vattenstånd eller lågvatten, är det bara decimeterdjupt. 
Lade ut ett kast tvärs över den lilla viken och tog sakta in linan. Lugnt, fint och försiktigt. Då kände jag hur det ytterst lätta motståndet i fluglinan helt upphörde. Och jag bara visste varför. Något stort hade kommit bakifrån, gapat stort och sugit in bling-blingflugan i sin stora käft och av bara farten åstadkommit den minimala skillnaden i fluglinemotsånd som jag i min hyperkänslighet noterade. När jag snabbt lyfte mitt 99kronorsspö blev det absolut stumt. För en sekund eller två. Så de långa, djupa rycken som aviserar en stor gädda.
Och det är just de sällsynta ögonblicken som är så sköna. Däri ligger fiskeupplevelsens kärna och klimax för mig. 
Själva kampen och landningen är inte så mycket att orda om. Inte när jag väl sett att det inte var någon rekordgädda utan "bara" i sex-sjukilosklassen. Inte mitt i vintern och i nära nollgradigt vatten.

Jag får ingen kick av att sedan slå ihjäl mitt byte. Tack vare digital teknik kan jag ändå skryta lite med min troféfisk. Genom min digitalkamera och Internet kan jag både bevara upplevelsen och dela den med andra. Eller om man så vill; göra dem en smula avundsjuka. Det får jag nämligen en jättekick av! 
Gäddan puttade jag strax tillbaka ner i vattnet till sin vassvik, vad jag kan bedöma, oskadad. Den som blödde mest var jag själv. Visst, förmodligen var det en obehaglig upplevelse för den, men allt i den vägen måste ju vara att föredra mot att slås ihjäl. Till skillnad från herrarna Johansson, Boström och Blomqvist som hellre skulle vilja dödas i samma situation, skulle i alla fall inte jag det.
Och att gäddan skulle erhålla frysskador av snön tror jag inte det minsta på. Dels var det plusgrader och dels rörde det sig bara om sekunder.
Så nog vill jag vidhålla att turen hänger efter mig som ett Landstingets häftplåster.

 


 
Datum Art Plats Vikt Bete Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2005-02-14 Gädda Ställe ett 6,5 Vit Gäddsara Ja Ja Flytlina Snöfall, m-f NV 09:30 Nej
2005-02-14 Gädda Ställe två 2 Vit Gäddsara Ja Ja Flytlina Snöfall, m-f NV 11:00
Nej
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions