05-02-19

Lördag

Märklig dag

År 2005 har inletts bra för mig vilket har uppmärksammats av fiskare från hela världen. Lyckönskningarna bara strömmar in.
Åtminstone från Czech Republic där jag verkar ha ett par läsare. Det tackar jag för. Där i Tjeckien brukar de hellre mäta fisken i stället för att väga den. Ales, som han heter, föreslår därför att jag skall ha en ruta med "cm" i fångsttabellen. Tipsar även att ha graderingar på spöt så att man kan mäta längden på gäddan redan i vattnet. Faktum är att jag redan har sådana markeringar på de flesta av mina gäddspön. Men inte på just det jag använder nu. Kanske skall jag byta spö; det kan vara roligt med ett lättare spö igen kanske?
Men jag skall försöka att komma ihåg det när (eller om) jag råkar få en stor gädda. 
Än en gång kan jag bara beklaga att jag inte kan skriva detta på engelska. Men det skulle bara medföra problem. För det första skulle jag väl mista de svenska läsarna som nog inte kan läsa engelska. I alla fall inte den engelska som jag kan skriva. Sedan kan jag inte uttrycka mig så bra på ett främmande språk heller så kvalitén skulle försämras betydligt. Vilket skulle medföra att inga utlänningar heller skulle läsa det. Då skulle jag alltså stå helt utan läsare och det...
-Ursäkta att jag avbryter, men det är faktiskt ingen dum idé... För att vara uppriktig tror jag faktiskt inte att kvalitén skulle sjunka om du skrev på engelska. Ge det ett försök, vetja!
-För att den redan ligger på botten, visst! Kvalitén alltså. Nej du, herr Internetombudsman, så lätt blir du inte av med mig! Nice try, though...
Innan vi börjar med själva fisket vill jag gärna uppmärksamma nedanstående skylt.

Det är ju en tendens både i det privata näringslivet och inom det offentliga att slimma organisationer, minska kontorsytor och krympa sin personal och därigenom spara pengar. Men jag tror ingen nått så långt som "Skogsgrupp Ronneby". En eloge till dem! Jag hittade deras sammanträdeslokal vid parkeringen på Gökalvs badplats. Ja, det stället drar som en magnet och jag kör dit då och då för att försäkra mig om att jag inte går miste om något. Tänkte att nu kanske det kan vara dags för en blank fisk.  Dagens fälttågsplan var att först göra en snabbvisit där för att sedan köra till ett säkert gäddställe och dra en massa gäddor.  Två gånger tidigare i vinter hade jag tänkt köra hit men fått vända med oförrättat ärende. Det första tillfället var dagen efter orkanen Gudrun och ett träd blockerade vägen.

Det andra var för någon vecka sedan när isen låg över hela Ronnebyfjärden. Men idag gick det att köra ända fram. Men snö låg där och man fick om inte pulsa så åtminstone halka fram och vara väldigt försiktig när man skulle gå på en klipphäll. Och lågvatten var det! Och ingen is att tala om heller. Och vinden perfekt. Det såg bra ut, helt enkelt. Hade kört dit väldigt tidigt för nu blir det ju ljust redan vid sju även om jag inte hann dit riktigt då. 
Enligt väderleksrapporten var det stor risk för mer snöglopp eller regn så jag tog på mig regnkappan och inledde dagens övningar med en lång promenad för att få upp värmen. 
Jag har några ställen där som jag tror havsregnbågen gärna uppehåller sig vid och därför kan man gå direkt dit för att så att säga ta tempen. Det upptäckte jag när det var rena nappbonanzan här och den förrymda regnbågen gick omkring här i små flockar. För tre eller fyra år sedan. 
När jag promenerat färdigt och fått upp en skön värme inuti vadarna, hade jag liksom av en händelse kommit fram just till en sådan plats och vadade ut. Repade av lite lina och hystade ut flugan; en One-Size bling-blingmodell. Det var lågvatten som sagt och detsamma nådde mig därför inte högre upp än till fotknölarna.

Men på den gamla goda tiden kunde regnbågarna gå otroligt grunt så jag uppförde mig precis som om de fortfarande fanns kvar.  Och efter bara två eller tre korta kast gick en stor fisk upp och tog flugan i ett plask och stor virvel. Men snart förstod både jag och ni att det var en vanlig gädda som gjorde det.  En vackert gul fyrakilosgädda var det som gått upp ställt sig så grunt att det var konstigt att inte ryggfenan stack upp ovanför ytan som på en haj. Och inte nog med det. Hade väl knappt befriat den och kastat ut igen förrän nästa gädda högg!

Ännu en fyrakilosgädda; fast denna var kortare och tjockare. Och den lurade mig heller inte som den första gjorde lite grann. 
Det är väl lika bra att erkänna att ovanstående bild inte är riktigt äkta. Innan någon petig läsare påpekar det för mig. Jag tror man kan se vad jag kallat bilderna nämligen och jag orkar inte ändra. Men de bilder jag tog på de aktuella gäddorna blev inte så lyckade. Därför tog jag mig friheten att använda en från en annan sandstrand för ett par veckor sedan. Men den har inte varit publicerad förut och kan mycket väl passa in idag även om just denna nog var lite större än de jag fick idag.

Två fyrakilosgäddor redan dagens första kvart; tala om att dagen räddades tidigt. Och vad skulle väl inte följa efter den strålande inledningen? Skulle det bli nytt rekord?
Tyvärr skulle svaret bli; nej, vare sig rekord eller fler napp. Ingenting. 
Det är det som dagens rubrik syftar på. Att jag inte skulle få någon blank fisk är en sak; det hade jag väl knappt väntat heller. Men att jag inte fick några gäddor varken där jag började eller där jag senare körde är något av ett mysterium.
Fiskade i alla fall genom de tänkta sträckorna i närheten av Gökalvs badplats och gjorde det i en avslappad och skön stämning. Det befarade snögloppet uteblev och istället klarnade det upp. Blev väl färdigfiskad vid halvtolv-tiden och återvände till bilen där jag åt en välbehövlig frukost. Tänkte igenom strategin vid nästa ställe. 

Körde några mil och parkerade. Vandrade iväg en lång sträcka och fick pausa emellan för att inte bli svettig. Ovan en bild där jag började. Allting var precis perfekt på det här stället. En sträcka jag prövat ett par gånger i vinter och inte blivit utan. Och då hade jag ändå hukat för orkaners, stormars och ynka kulingars vrede. Och kämpat mot superhögvatten och grumligt vatten. Vänt ryggen mot blåst och häftiga regnskurar. Men ändå fått bra med fisk så hur mycket skulle jag inte få idag? frågade jag mig på vägen dit.
Ja, ett tiotal kontakter är inte orealistiskt, svarade jag mig själv. Kanske åtta landade. De flesta tvåkilos men säkert några tre och fyrakilos. Samt en eller till och med två över fem kilo! Absolut!
För det är en lång sträcka och jag förväntade mig ett par hot spots där gäddorna samlat sig i klumpar som de brukar göra nu på vintern.
Ah! Kolla bilden ovan! Tänk er att försiktigt vada in i skydd av vasskantens lä, försiktigt smyga närmare udden och så börja kasta ut mot stenarna! Där blåser en precis lagom bris som sätter vattnet i rörelse och gör fisken huggvillig!
Jag gjorde så; kastade och kastade. Men fick som sagt ingenting. Jaha, då finns de väl lite längre bort då, resonerade jag och fortsatte. Och fortsatte. Och fortsatte än mer. Från klockan ett till halv fem! Utan ett enda napp, utan en enda virvel eller ens misstänkt hugg.
Det måtte få räknas till en av världshistoriens allra mest svårlösta gåtor i paritet med Mannen med Järnmasken, Sjunkna Atlantis, vad kom först; hönan eller ägget m.fl., m.fl.
Men det var mycket behagligt att vara ute idag. Solen sken och det blåste lagom. Det sistnämnda är jag absolut inte van vid. Till skillnad från andra flugfiskare i samma situation behövde jag heller aldrig tveka om huruvida jag använde rätt fluga. Behövde inte hålla på och byta och bli osäker. Nej, med en bling-bling One-Size på tafsen är man alltid rätt ute!
Inifrån standsnåren gick några fåglar igång med vårliknande tongångar. 
Suck, jag är inte odelat förtjust i att alla andras favoritårstid närmar sig med stormsteg. Visst, mars går väl an men i april har man pressen på sig att köra ut med båten och fiska havsöring. För att inte tala om maj! Årets värsta fiskemånad, alla kategorier! 
Då de hemska, långsmala, slingriga, dumma, störande, irriterande, blanka och förargelseväckande näbbgäddorna kommer svepande in mot våra kuster i tiotusental med ett enda syfte, mål och avsikt; att göra livet surt för mig och hindra mig från att fiska!

Nå, det är inget man kan göra något åt och att gå i idé vår och sommar för att pigg och utvilad vakna upp lagom till nästa höst, är inte något som skulle uppskattas av omgivningen. 
Suck igen. När jag skriver detta, på söndagen, ser jag hur snön vräker ner där ute. Och kanske skall det bli kallare också. Vilket fiskehinder är egentligen värst; snö och is eller näbbgäddor?