Väder: Någon minusgrad tidigt på morgonen. Klart väder med sol sol sol hela dagen. Bleke hela morgonen och en bra bit in på förmiddagen innan en lätt sydvästlig bris krusade vattnet. Lågvatten till cirka 20 cm under.

 

 

 

 

 

 

05-03-25

 

 

Fredag, lång

 

 

 

Premiärbom

 

 

 

 

Innan vi går in på dagens fiske vill jag be om ursäkt för en sak. Det är i samband med den ständigt återkommande frågan om catch & release. Sist jag hade det uppe till debatt här i mina dagboksblad var 05-02-14 och hade just fått reda på det här uppropet MOT c&r.

I hastigheten och upprördheten fick jag för mig att han som sänt en kopia av det till mig, själv var anhängare av det. Där hade jag fel och ber så mycket om ursäkt för denna fadäs. Som plåster på Björn Blomqvists sår av denna hemska beskyllning lovade jag att lägga ut följande adress:
http://www.outdoor.se/sportfishnews/articles/cr/ 
där en artikel som på ett rättare sätt belyser hans inställning i frågan. Han var nyfiken på hur jag resonerade när jag både blodtörstigt och hänsynslöst för att inte säga brutalt klubbade ihjäl vissa fiskarter (blank matfisk) medan jag hänsynsfullt och varsamt försiktigt släppte tillbaka vissa andra arter (gäddor). 
Och det kan man ju fråga sig. 
Man kan göra det lätt för sig och ta till kvantitetargumentet. Låt mig hålla mig till detta året för att inte siffrorna skall bli allt för stora och svårhanterbara. Hittills (fram till 05-02-25) i år har jag fått sammanlagt 182 kg gädda. Fördelat på 57 stycken. Ens om gädda vore min och familjens älsklingsrätt på middagsbordet skulle vi knappt varken kunna, orka eller hinna äta upp allt det! Sälja eller ge bort kan det ju inte bli tal om heller! 
Under den tiden har jag bara fått en enda blank fisk som jag slagit ihjäl och ätit upp. Eller om vi skall vara petnoga, fortfarande ligger den i frysen och inväntar det bittra ödet.
Inget moraliskt eller etiskt sett högtstående toppargument måhända, men vilka är det? 
Är det på det viset att jag tycker om (=älskar att glufsa i mig) havsöring och regnbåge men avskyr gäddor?
I så fall är det ju fullständigt moraliskt hyckleri och etisk bankrutt att peka ett indignerat finger åt sådana som slår ihjäl sina gäddor. 
Men å andra sidan har det någon betydelse i vilket sinnelag en handling utförs i? Är det inte resultatet som räknas? Släpper jag tillbaka en gädda istället för att döda den bryr den sig förmodligen inte om varför jag gjorde det; huvudsaken är ATT jag gör det. 
Så egentligen är mina motiv ointressanta. 
Sinnelagsetiken tillhör kristendomen och kristen betraktar jag mig verkligen inte som. 
Om man vände på det och försöker föreställa sig hur det vore om jag fick en 3-400 havsöringar och havsregnbågar om året och bara ett par tre gäddor?
Nej, tanken svindlar vid ett sådant scenario och jag vägrar fullfölja tankegången!
Inte mer än att för några år sedan fanns det små, små antydningar i den riktningen i Ronnebyfjärden. Det gällde rymlingar från kasseodlingar och ibland kunde man fånga sig både två och tre regnbågar på en och samma dag om man hade tur. 
Och visst greps man av förmodligen samma känslor som en räv i ett hönshus, det erkännes. Men precis som med räven i hönshuset var det en konstlad situation. 
Räven har fått oförtjänt rykte som en blodtörstig massmördare när den kanske bet ihjäl samtliga och tog bara med sig en enda. Men ute i naturen hade alla andra flaxat iväg och kunnat fly och räven hade ändå bara fått med sin enda. I det instängda hönshuset gick det inte och vems fel var det?
Men det hände faktiskt ett par gånger att jag släppte tillbaka fullt dugliga och ätbara regnbågar på den tiden. 
När det gäller blank fisk och c&r kommer ju den här aspekten och frågeställningen in i bilden om de tål det. Min uppfattning är att blank fisk generellt sett är känsligare än gäddor. Och det är säkert inte det minsta kontroversiellt. 
Ta bara det förhållandet att en blank fisk nästan är omöjlig att hålla fast när man lossar kroken. Och att en mindre, blank fisk kan ta skada enbart av det. Till skillnad från gäddorna som så att säga levereras med inbyggda handtag. 
Men jag utvecklade en unik teknik både när jag skulle släppa loss regnbågarna eller när jag ville behålla dem. 
I början såg jag alltid till att jag hade en håv med mig men tröttnade för det var ganska jobbigt när man vadade omkring där det var stenigt. Men jag kom på att det gick ganska lätt att manövrera in fisken mellan bena och klämma till. Där kunde den sitta och försöka sprattla! Då fick man tid och möjlighet att lossa kroken utan knappt behöva ta i den. Likaså gick det lätt att trä in ett finger genom gälbågarna om man skulle behålla den. 
För det allra mesta ville jag ju behålla dem för så många fick jag trots allt inte. 
Sedan är det frågan om hur etisk och moralisk man vill vara. 
Många resonerar som så att med odlad regnbåge är det en helt annan sak än med naturlig havsöring. Precis som med däggdjuren. Ofta anses det till exempel inte så farligt att slakta en gris för att äta upp den. Slaktar man till exempel en hund för att göra en smakligt soppa på dess kött (som i vissa asiatiska länder) anses det grymt och förskräckligt. Eller skjuter ett rådjur. Likaså med fåglar. Många sätter ut mat till de söta små fåglarna som det är så synd om på vintern. Men kommer det en lite större fågel som skata, kråka eller nötskrika blir det ett förskräckligt liv. Inte bara vid fågelbordet utan även bakom fönsterrutan. 
"Usch, nu kommer den otäcka skatan och skrämmer iväg de stackars småfåglarna!" kan det låta. Skulle det komma en rovfågel och ta en talgoxe blir upprördheten maximal och hysterisk. För det är bara små fåglar det är synd om uppenbarligen. Att även lite större fåglar och hökar också de vill överleva vintern bryr man sig inte om.
Man graderar och gör åtskillnad på liv. 
Detta är välkänt och gäller även för människor. Man är sig själv närmast och så är även jag. 
Det är helt enkelt bäst för mig själv att jag släpper tillbaka så många gäddor jag kan. Då har jag bäst chans att få napp även nästa, både gång och år, jag kommer tillbaka till samma ställe och lägger ut min vita gäddsara där. 
Och inte bara att jag gör det för mig själv i tysthet lite i smyg. Nej, ännu bättre är det att jag basunerar ut det till exempel här på Internet att det är rätt och riktigt att göra det.

Bild av särskild ädel och moralisk person?

Nej, naturligtvis inte. Nej, helt egoistiska skäl dikterar mitt beteende i detta som andra fall. Så är det. 
Vill man sätta namn på olika etiska förhållningssätt i livet kan man kalla mitt för den upplysta egoismens. 
Hela tiden handlar jag med mitt eget bästa för ögonen. Men för att det skall gå bra för mig är det även viktigt att det går bra för folk och människor i min omgivning. Delar jag med mig lite till dem kanske de delar med sig lite till mig när jag behöver det, så kan den beskrivas. 
Inget unikt eller epokgörande ställningstagande utan förmodligen handlar de flesta enligt den mallen, om de tänker efter. De borde göra det i alla fall.
I det långa loppet en smartare etik än dess motsats, den dumma, kortsiktiga egoismen. 

Tycker jag det är roligt att få gäddor att ta min fluga så vill jag naturligtvis att så skall ske även i framtiden.

Att slå ihjäl gäddor för att äta upp dem eller sälja dem roar mig inte särskilt mycket. Ja, då är c&r det rätta förhållningssättet. 
Men det här att man skadar och plågar fisken i onödan genom att måhända låta dem förblöda eller bli sjuka och långsamt plågas ihjäl då? Är det inte bättre att förkorta dess plågor genom att döda dem? Eller att överhuvud taget fiska? Eller jaga? Eller äta kött?
Stopp och belägg här! Det är en betydligt större debatt och låt oss lämna frågan om Livets Mening, Vadan och Varthän samt Darwins utvecklingsteori utanför det här!
Låt mig bara säga att det är bättre att ge fisken en chans att överleva än att döda den genom någon slags bakvänd barmhärtighet att den har det bättre som död än som skadad eller sjuk. Visst, vissa gränsdragningsproblem finns men jag har fått upp fullt friska och levande gäddor som till och med fått gälbågarna avslitna tidigare men som inte bara överlevt utan blivit helt återställda helt utan hjälp från sjukvårdens sida. 
Så tror jag det förhåller sig med gäddorna att de är ganska tuffa och tåliga men att man naturligtvis ändå skall handskas så försiktigt som möjligt med dem. 
Och eftersom jag bara får ett par, tre havsöringar per säsong gör det varken från eller till för beståndet vare sig jag tar hem dem eller inte. 

Oj, mycket etik blev det!

Men där sätter vi stopp med det förvirrade snacket för den här gången och förhoppningsvis behöver jag inte ta upp det här igen. 
En hel månads abstinens från allt vad fiske heter har jag nu genomlidit. Från den 25 februari till idag, den 25 mars. En hel månads rejält vinterväder med snö och is som aldrig tillförne. Under tiden har jag även genomlidit en irriterande förkylning vars enda fördel var att jag valde rätt tidpunkt, nu när jag inte hade kunnat fiska på grund av issituationen. 
Fast det visade sig tyvärr att jag var för optimistisk. Trots den sista veckans mildväder framför allt om dagarna, hade inte isarna gått. Bara utomskärs var det helt isfritt. 


Så jag undrar om inte det inte räcker med nedanstående sköna skaldestycke ur den svenska lyriken att sammanfatta själva fisket:

Vinter, höst, vår eller sommar
Bleke och sol gör att du bommar!

Där träffade verkligen den okände poeten huvudet på spiken och mer behöver inte sägas i ärendet. Så jag fick inte tillfälle att pröva min nya fiskepryl som jag omedelbart högg så fort jag fick syn på den i Fiskemagasinet här i stan. Det måste vara det ultimata kroklossarverktyget. Rejäl och stadig men ändå lätt. Gedigen konstruktion och tillräckligt lång för att kunna lossa en liten kamasankrok lååångt ner i halsen på en tiokilosgädda. Knäppkonstruktionen som håller samman skänklarna verkade också vara alldeles lagom. 

Men inte ett napp hade jag idag. På det absolut bästa stället av de två jag prövade såg jag en gädda skynda förbi men jag tror den var ute i privata ärenden och varken såg mig eller min fluga.

Jag märkte också att min kondition inte var den allra bästa. Både den och kanske förhållandet att helt plötsligt bara vimlade det av folk och bilar precis överallt gjorde att jag snart vevade upp och körde hem. Men det är ju påsk och sommaren verkade ha kommit, folk är lediga och då skall vi minsann ut i Naturen.
Träffade bland annat än äldre karl som flängde runt med ett spinnspö och berättade för mig att han prövat efter sill men inte fått någon. Kanske det är lite för tidigt och hade jag inte möjligtvis sett till några näbbgäddor? 
Suck!
Usch, det känns så långt till nästa höst.

Förresten bevittnade jag ett Naturens eget drama nästan som en naturfilm på TV. Det var lite liv, skrik och skrän en bit ut. Trodde det var svanar som höll på och löjlade sig som de brukar när de slåss och väser och bråkar inbördes vid den här tiden. Men istället var det en alldeles äkta havsörn som slog mot några sjöfåglar. Men innan jag hann få fram kameran, flaxade den med tunga vingslag bort och iväg, kringsvärmad av några upprörda måsar.
Denna fiskedagen betraktar jag som premiär för vårsäsongen och den här månaden utan fiske har också gjort att jag lite tappat kollen på var gäddorna för tillfället befinner sig. Men så snart isarna har gått helt och hållet skall jag nog lyckas återfinna åtminstone några av dem!

 


 

Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions