Väder: Någon minusgrad
tidigt på morgonen. Klart väder med sol sol sol hela dagen. Bleke
hela morgonen och en bra bit in på förmiddagen innan en lätt
sydvästlig bris krusade vattnet. Lågvatten till cirka 20 cm
under.
|
|
05-03-25
Fredag, lång
Premiärbom
Innan vi går in på dagens fiske vill jag be om ursäkt
för en sak. Det är i samband med den ständigt återkommande frågan om
catch & release. Sist jag hade det uppe till debatt här i mina
dagboksblad var 05-02-14 och hade just fått reda på det här uppropet
MOT c&r.
I hastigheten och upprördheten fick jag för mig att han
som sänt en kopia av det till mig, själv var anhängare av det. Där
hade jag fel och ber så mycket om ursäkt för denna fadäs. Som plåster
på Björn Blomqvists sår av denna hemska beskyllning lovade jag att
lägga ut följande adress:
http://www.outdoor.se/sportfishnews/articles/cr/
där en artikel som på ett rättare sätt belyser hans inställning i
frågan. Han var nyfiken på hur jag resonerade när jag både
blodtörstigt och hänsynslöst för att inte säga brutalt klubbade
ihjäl vissa fiskarter (blank matfisk) medan jag hänsynsfullt och varsamt
försiktigt släppte tillbaka vissa andra arter (gäddor).
Och det kan man ju fråga sig.
Man kan göra det lätt för sig och ta till kvantitetargumentet. Låt mig
hålla mig till detta året för att inte siffrorna skall bli allt för
stora och svårhanterbara. Hittills (fram till 05-02-25) i år har jag fått sammanlagt 182 kg
gädda. Fördelat på 57 stycken. Ens om gädda vore min och familjens
älsklingsrätt på middagsbordet skulle vi knappt varken kunna, orka
eller hinna äta upp allt det! Sälja eller ge bort kan det ju inte bli tal om heller!
Under den tiden har jag bara fått en enda blank fisk som jag slagit
ihjäl och ätit upp. Eller om vi skall vara petnoga, fortfarande ligger den i frysen och inväntar
det bittra ödet.
Inget moraliskt eller etiskt sett högtstående toppargument måhända, men vilka är
det?
Är det på det viset att jag tycker om (=älskar att glufsa i mig)
havsöring och regnbåge men avskyr gäddor?
I så fall är det ju fullständigt moraliskt hyckleri och etisk bankrutt
att peka ett indignerat finger åt sådana som slår ihjäl sina
gäddor.
Men å andra sidan har det någon betydelse i vilket sinnelag en handling
utförs i? Är det inte resultatet som räknas? Släpper jag tillbaka en
gädda istället för att döda den bryr den sig förmodligen inte om
varför jag gjorde det; huvudsaken är ATT jag gör det.
Så egentligen är mina motiv ointressanta.
Sinnelagsetiken tillhör kristendomen och kristen betraktar jag mig
verkligen inte som.
Om man vände på det och försöker föreställa sig hur det vore om jag
fick en 3-400 havsöringar och havsregnbågar om året och bara ett par
tre gäddor?
Nej, tanken svindlar vid ett sådant scenario och jag vägrar fullfölja
tankegången!
Inte mer än att för några år sedan fanns det små, små antydningar i den
riktningen i Ronnebyfjärden. Det gällde rymlingar från kasseodlingar
och ibland kunde man fånga sig både två och tre regnbågar på en och
samma dag om man hade tur.
Och visst greps man av förmodligen samma känslor som en räv i ett
hönshus, det erkännes. Men precis som med räven i hönshuset var det en
konstlad situation.
Räven har fått oförtjänt rykte som en blodtörstig massmördare när
den kanske bet ihjäl samtliga och tog bara med sig en enda. Men ute i
naturen hade alla andra flaxat iväg och kunnat fly och räven hade ändå
bara fått med sin enda. I det instängda hönshuset gick det inte och
vems fel var det?
Men det hände faktiskt ett par gånger att jag släppte tillbaka fullt
dugliga och ätbara regnbågar på den tiden.
När det gäller blank fisk och c&r kommer ju den här aspekten och
frågeställningen in i
bilden om de tål det. Min uppfattning är att blank fisk generellt sett
är känsligare än gäddor. Och det är säkert inte det minsta
kontroversiellt.
Ta bara det förhållandet att en blank fisk nästan är omöjlig att
hålla fast när man lossar kroken. Och att en mindre, blank fisk kan ta
skada enbart av det. Till skillnad från gäddorna som så
att säga levereras med inbyggda handtag.
Men jag utvecklade en unik teknik både när jag skulle släppa loss
regnbågarna eller när jag ville behålla dem.
I början såg jag alltid till att jag hade en håv med mig men tröttnade
för det var ganska jobbigt när man vadade omkring där det var stenigt.
Men jag kom på att det gick ganska lätt att manövrera in fisken mellan
bena och klämma till. Där kunde den sitta och försöka sprattla! Då
fick man tid och möjlighet att lossa kroken utan knappt behöva ta i den.
Likaså gick det lätt att trä in ett finger genom gälbågarna om man
skulle behålla den.
För det allra mesta ville jag ju behålla dem för så många fick jag
trots allt inte.
Sedan är det frågan om hur etisk och moralisk man vill vara.
Många resonerar som så att med odlad regnbåge är det en helt annan sak
än med naturlig havsöring. Precis som med däggdjuren. Ofta anses
det till exempel inte så farligt att slakta en gris för att äta upp
den. Slaktar man till exempel en hund för att göra en smakligt soppa på
dess kött (som i vissa asiatiska länder) anses det grymt och
förskräckligt. Eller skjuter ett rådjur. Likaså med fåglar. Många
sätter ut mat till de söta små fåglarna som det är så synd om på
vintern. Men kommer det en lite större fågel som skata, kråka eller
nötskrika blir det ett förskräckligt liv. Inte bara vid fågelbordet
utan även bakom fönsterrutan.
"Usch, nu kommer den otäcka skatan och skrämmer iväg de stackars
småfåglarna!" kan det låta. Skulle det komma en rovfågel och ta
en talgoxe blir upprördheten maximal och hysterisk. För det är bara
små fåglar det är synd om uppenbarligen. Att även lite större fåglar
och hökar också de vill överleva vintern bryr man sig inte om.
Man graderar och gör åtskillnad på liv.
Detta är välkänt och gäller även för människor. Man är sig själv
närmast och så är även jag.
Det är helt enkelt bäst för mig själv att jag släpper tillbaka så
många gäddor jag kan. Då har jag bäst chans att få napp även nästa,
både gång och år, jag kommer tillbaka till samma ställe och lägger ut
min vita gäddsara där.
Och inte bara att jag gör det för mig själv i tysthet lite i smyg. Nej,
ännu bättre är det att jag basunerar ut
det till exempel här på Internet att det är rätt och riktigt att göra
det.
|
Bild av särskild ädel och
moralisk person?
Nej, naturligtvis inte. Nej, helt egoistiska skäl dikterar mitt beteende
i detta som andra fall. Så är det.
Vill man sätta namn på olika etiska förhållningssätt i livet kan man
kalla mitt för den upplysta egoismens.
Hela tiden handlar jag med
mitt eget bästa för ögonen. Men för att det skall gå bra för mig är
det även viktigt att det går bra för folk och människor i min
omgivning. Delar jag med mig lite till dem kanske de delar med sig lite
till mig när jag behöver det, så kan den beskrivas.
Inget unikt eller epokgörande ställningstagande utan förmodligen
handlar de flesta enligt den mallen, om de tänker efter. De borde
göra det i alla fall.
I det långa loppet en smartare etik än dess motsats, den dumma,
kortsiktiga egoismen.
Tycker jag det är roligt att få gäddor att ta min fluga så vill jag
naturligtvis att så skall ske även i framtiden. |
Att slå ihjäl gäddor för att äta upp dem eller sälja dem roar mig inte särskilt mycket. Ja,
då är c&r det rätta förhållningssättet.
Men det här att man skadar och plågar fisken i onödan genom att
måhända låta dem förblöda eller bli sjuka och långsamt plågas
ihjäl då? Är det inte bättre att förkorta dess plågor genom att
döda dem? Eller att överhuvud taget fiska? Eller jaga? Eller äta kött?
Stopp och belägg här! Det är en betydligt större debatt och låt oss
lämna frågan om Livets Mening, Vadan och Varthän samt Darwins
utvecklingsteori utanför det här!
Låt mig bara säga att det är bättre att ge fisken en chans att
överleva än att döda den genom någon slags bakvänd barmhärtighet att
den har det bättre som död än som skadad eller sjuk. Visst, vissa
gränsdragningsproblem finns men jag har fått upp fullt friska och
levande gäddor som till och med fått gälbågarna avslitna tidigare men
som inte bara överlevt utan blivit helt återställda helt utan hjälp
från sjukvårdens sida.
Så tror jag det förhåller sig med gäddorna att de är ganska tuffa och
tåliga men att man naturligtvis ändå skall handskas så försiktigt som
möjligt med dem.
Och eftersom jag bara får ett par, tre havsöringar per säsong gör det
varken från eller till för beståndet vare sig jag tar hem dem eller
inte.
Oj, mycket etik blev det!
Men där sätter vi stopp med det förvirrade
snacket för den här gången och förhoppningsvis behöver jag inte
ta upp det här igen.
En hel månads abstinens från allt vad fiske heter har jag nu genomlidit.
Från den 25 februari till idag, den 25 mars. En hel månads rejält
vinterväder med snö och is som aldrig tillförne. Under tiden har jag
även genomlidit en irriterande förkylning vars enda fördel var att jag
valde rätt tidpunkt, nu när jag inte hade kunnat fiska på grund av
issituationen.
Fast det visade sig tyvärr att jag var för optimistisk. Trots den sista
veckans mildväder framför allt om dagarna, hade inte isarna gått. Bara
utomskärs var det helt isfritt.
Så jag undrar om inte det inte räcker med nedanstående sköna
skaldestycke ur den svenska lyriken att sammanfatta själva fisket:
Vinter, höst, vår eller sommar
Bleke och sol gör att du bommar!Där
träffade verkligen den okände poeten huvudet på spiken och mer
behöver inte sägas i ärendet. Så jag fick inte tillfälle att
pröva min nya fiskepryl som jag omedelbart högg så fort jag fick
syn på den i Fiskemagasinet här i stan. Det måste vara det
ultimata kroklossarverktyget. Rejäl och stadig men ändå lätt.
Gedigen konstruktion och tillräckligt lång för att kunna lossa en
liten kamasankrok lååångt ner i halsen på en tiokilosgädda.
Knäppkonstruktionen som håller samman skänklarna verkade också
vara alldeles lagom.
Men inte ett napp hade jag idag. På det absolut bästa stället av
de två jag prövade såg jag en gädda skynda förbi men jag tror
den var ute i privata ärenden och varken såg mig eller min fluga.
|
|
Jag märkte också att min kondition inte var den allra bästa. Både
den och kanske förhållandet att helt plötsligt bara vimlade det av folk
och bilar precis överallt gjorde att jag snart vevade upp och körde hem.
Men det är ju påsk och sommaren verkade ha kommit, folk är lediga och
då skall vi minsann ut i Naturen.
Träffade bland annat än äldre karl som flängde runt med ett spinnspö
och berättade för mig att han prövat efter sill men inte fått någon.
Kanske det är lite för tidigt och hade jag inte möjligtvis sett till några
näbbgäddor?
Suck!
Usch, det känns så långt till nästa höst.
Förresten bevittnade jag ett Naturens eget drama nästan som en
naturfilm på TV. Det var lite liv, skrik och skrän en bit ut. Trodde det
var svanar som höll på och löjlade sig som de brukar när de slåss och
väser och bråkar inbördes vid den här tiden. Men istället var det en
alldeles äkta havsörn som slog mot några sjöfåglar. Men innan jag
hann få fram kameran, flaxade den med tunga vingslag bort och iväg,
kringsvärmad av några upprörda måsar.
Denna fiskedagen betraktar jag som premiär för vårsäsongen och den
här månaden utan fiske har också gjort att jag lite tappat kollen på
var gäddorna för tillfället befinner sig. Men så snart isarna har
gått helt och hållet skall jag nog lyckas återfinna åtminstone några
av dem!
Tillbaka |
|
©Gagnekulla Network
Productions
|
|