05-04-08

Fredag

Blank fisk på Gö

...är det väldigt ont om. Men idag tänkte jag att jag i alla fall skulle pröva. 

En annan sak jag tänkte pröva idag var ett nytt slags tafsmaterial. Sist jag besökte Fiskeshopen i Karlshamn norpade jag till mig en förpackning "Carbon coated wire" bland annat som syns här på bilden. Då och då får jag mail med tips om nya tafsmaterial från folk som vill jag äntligen skall pröva något nytt någon gång.  Det är inte alls omöjligt att någon rekommenderat just det här märket. Men precis som det så riktigt anmärks på i Havamal; "Intet är så gott som gott man säger, wiretafs för gäddors ätt". På baksidan står det nämligen att den är extra mjuk och smidig, slitstark och att den kinkar ej.  Det sistnämnda tycker jag inte stämde. Hur pass slitstark den är har jag inte testat färdigt än.  Dess största fördel ligger nog i att den går att knyta fast.

Och det är vackert så. Med på bilden syns också lite annat smått och gott som jag brukar plocka på mig och framför allt behövde jag en vit bindtråd. Skall man köpa in bling-blingglitter tycker jag Fly-Dressings Flashabou Accent är mest prisvärd och jag försåg mig med tre "Fat packs" i olika glittrande kulörer. Samt att jag hamstrade på mig ett antal Kamasankroksförpackningar #4 vilket är den mest använda storleken för mig. Jag passade även på att lämna in mitt gamla avbrutna Scierra-spö. Det är, eller har varit mitt bästa spö även om jag brukar hävda att jag kan kasta med vilken nittioniokronorspåk som helst. Men visst existerar det skillnader mellan olika spön även om kanske inte kvalité och kastegenskaper motsvarar den i pris. Mycket är också en vanesak. I alla fall lovad Hasse därstädes att undersöka möjligheterna att skaffa en ny topp hos det danska företaget Scierra. Dock kunde det ta lång tid men det gör inte så mycket för innan hade det stått här hemma i ett hörn över ett år till ingen nytta. Det spöt  var extra bra att lägga ut kastet i bakkastet med. Det kan vara användbart ibland även för en gäddflugfiskare även om man för det mesta brukar ha väldigt fritt bakåt. 
-Hör du du... Vad är det mer man ser där på bilden...? Där längst bak...? 
-Ingenting du behöver lägga dig i, herr Internetombudsman. 
-Är det en flaska? Vad står det? A... Aq... Och Aal...någonting.
-Det är he, he, he, Aqua Vera. Ett rakvatten bara jag råkade förvara här inne. Gå väck med dig nu!
-Mig lurar du inte! Det är en produkt från ett annat danskt bolag, erkänn! Du måste tänka på att det kan vara ungdomar som kanske läser det här! Det är inte lämpligt att...
-Äsch, den är oöppnad och en present med en särskild historia som jag inte tänker kommentera här. 
-Hur vore det om du istället för en massa ovidkommande saker koncentrerade dig på att skriva om fisket då?
-Det är ju det jag gör! Hela tiden. 

Idag skall jag heller inte mörka var jag befann mig. Gökalvs badplats ute efter havsöring. Eller havsregnbåge.  Det är vardag och väldigt tidigt på morgonen och då kan det vara helt folktomt här på det, i mångas ranking, bästa stället. Udden och de små holmarna innan sandviken där jag annars har svårt att komma till men nu i superlågvattnet kunde man vada runt hela stället ivrigt kastande.  Perfekt väder med redan klockan sju frisk sydvästlig vind.  Men inte fick jag någon blank fisk inte.  Hade en One-size på tafsen och djärvt nog den nya wiretafsen påbunden på flugan med en grinner-knut.

Jag menar, tänk om det hade dragit på en femkilos blank fisk och stuckit iväg. Om knuten gått upp. Fast om man är ute efter havsöring behöver man väl egentligen inte någon wiretafs alls?
Nej, det är helt riktigt men problemet är att gäddorna lämnar inte en vit gäddsara i fred hur liten den än är. Gö är väl inte det bästa gäddstället men visst kan det finnas även här. Och det fanns det också. Men på ett annat ställe.
Nå, efter udden följer en vidsträckt, grund sandvik som nu när det var sådant lågvatten jag bara scannade av. För då kan man gå längs kanten och kasta ut mot djupare vatten med mörk botten. Just främst efter gädda. 
jag brukar använda begreppet scanna när jag bara skummar av ett område. Det tillgår så att jag vadar samtidigt som jag kastar. Då vill jag passa på att varna nybörjare i vadningskonsten att se upp då. Eller snarare se ner. Men ofta räcker det inte att se ner. Ibland kan foten stöta på en osynlig sten. Vattnets motstånd gör också att man på något sätt går framåtlutad. Sätter man i det läget foten mot en sten så att den inte kan fullfölja sin rörelse och kroppstyngden redan ligger på det benet, faller man handlöst framåt. Det vet jag. Så när jag förflyttningsvadar har jag alltid vadarstaven beredd. Där jag håller till finns det också fullt med djupa sandgropar som man inte alltid ser. 
Men när jag både fiskar och vadar har jag ett särskilt sätt att röra mig på. Det påminner om en mätarlarvs. Eller om Terminator i slutet av första filmen när han mest var metallskrot som förflyttade sig med en haltande gång. Fast jag går ju inte så snabbt som han. Kan tänka mig att det kan se lite lustigt ut på avstånd. Men inte tillräckligt idiotisk måhända. För att den gångarten skall bli tillräckligt urlöjlig tror jag att jag skall ansöka om utvecklingsbidrag. Och som tur är vet jag exakt vart jag skall ställa min ansökan. Det borde gå nu när även vi är medlemmar i EU. Kanske den enda fördelen i så fall.
Till the Ministry of Silly Walks of course! I London, England. Tror mina chanser att få ett ordentligt anslag är goda.
And now something completely different! 
Den sträckan förbi den långsträckta sandbukten är en ren transportsträcka och som förväntat gav det ingen fisk. Men det var härligt att gå där och bara kasta och ta hem linan. Och bara hoppas på under. För man vet aldrig.
Får man ingen fisk kanske man får en god idé.
Tänkte det där vanliga vad man skulle göra om man var King of the World eller som ett gammalt Hawkwind-fan; Master of the Universe. Vad man skulle kunna förbjuda. Det skulle...
-Ha! Det är lätt att gissa. Trolling förstås!
-Fel! Internetombudsmän!

-Ha, ha, jättelustigt... -Allvarligt talat är det engångsgrillar. I första hand. Det måste väl anses som en helt onödig produkt. Man kan se dem ligga slängda överallt ute i naturen.  -Men det är väl inte engångsgrillarnas fel utan de som inte orkar ta med sig dem eller slänga dem i en sopkorg? -Det kan man kanske tycka men fanns det inga skulle man heller inte hitta dem kringslängda. Och förresten finns det knappt några soptunnor längre. Inte gratis. Ställen att lagligen slänga sitt avfall på är exklusiva, dyra och svåråtkomliga nuförtiden. Jag har sett sopnedkast och soputrymmen låsta med hänglås. Inte för att hindra folk stjäla i dem utan för att hindra obehöriga att slänga sina sopor där. Det är nog bara personer med VIP-status som fått nycklar dit. Att tjuvslänga sina sopor ses det allvarligt på i dagens samhälle! Här kunde jag räkna till en fem, sex stycken engångsgrillar.

En annan orsak är väl också att även om det fanns soptunnor så vill väl ingen sitta och grilla i närheten av en. Och det är så jobbigt att gå några extra hundra meter att leta upp en! Fettdrypande, sotiga och kletiga som de säkerligen är.
Det där om att förbjuda trolling tar vi upp en annan gång.
Som återfinns i tabellen träffade jag så småningom på en plats som höll några gäddor. Mycket trevligt var det. Det har väl blivit någon grad varmare i vattnet nu och det gjorde att de var riktigt pigga. Det verkade också som de redan hade lekt; inte riktigt de kaviartuber som de jag fick förra gången. 
Usch ja, så fort tiden går. Nu är det snart maj och jag har ännu inte fått i båten. Den hemska fiskemånaden maj med alla sina fiskeförstörande näbbgäddor, närmar sig med stormsteg.
Tiden gick fort idag med som den ofta gör när man har bråttom. 

Enligt reglerna måste jag ju ha med minst en gäddbild för att det skall bli något dagboksblad och här kommer den äntligen. Dagens största, en fyrakilos någon helt annan stans.  Idag gjorde jag någonting som inte brukar nu för tiden. Bröt mot en annan av mina regler som säger att man skall inte fiska under tidspress. Men ibland blir man tvungen om det skall bli något fiske alls. Hade nämligen tagit ett par timmars ledigt på eftermiddagen för jag skulle jobba kvällen.  Så en halvtimme från det jag fick den här gäddan var den absolut sista sekunden jag fick ha lina och fluga i vattnet för att jag skulle hinna hem, packa ur, duscha och förbereda mig för jobbet. Det känns alltid lika svårt när man har långa ofiskade sträckor framför sig att bara veva upp och gå därifrån. Eller småspringa.

Men jag slapp i alla fall ödsla tiden på hemma att ta hand om, rensa och frysa in en massa blank matfisk. Fast det var lite synd dock ur rubriksynpunkt att jag inte fick någon havsöring. För i så fall skulle jag ha döpt detta bladet till "Blanka fiskar och tappade dagar". Eftersom jag förra gången kallade stycket för "Blanka dagar och tappade fiskar", ju!
Vilka de tappade dagarna skulle vara?
Alla dagar man inte fiskar på, så klart!