05-04-17

Söndag

Vårstädning

Just det, så här när våren har kommit med knoppar och myror, sädesärlor och havsöring, vill man vårstäda. Visst är det en massa gammalt bråte som bara legat och skräpat i garage, vind eller källare. Samtidigt som man bränner löv och kvistar kan man passa på att även bli av med annat avfall också.
Mitt bidrag till vårbrasan samlade jag ihop för ett par dagar sedan för att invänta lämplig eldardag.
Idag infann den sig och iklädd snickarbyxor och kratta fast utan stråhatt, satte jag igång att samla pinnar och kratta ihop löv. Körde skottkärra och allt lade lag ihop till en stor hög och...
Oj då, vem är det där som kommer...?
-Lugn bara, herr Internetombudsman! Backa och gå tillbaka! Det här handlar visst om fiske fast man inte kan tro det.

Kolla här till vänster bara! Många anser i alla fall att wobblers och stora rostiga trekrokar har med fiske att göra.  Jag har nämnt det tidigare någon gång vad jag tänkte göra med de här hemska plastfiskarna jag plockat upp från stranden likt en hundägare bajs i en påse.  Eh... Jag avsåg därmed inget nedvärderande mot de oupplysta spinnfiskarena som ännu inte skådat ljuset och insett den Rätta Vägen till Fiskehimmelen.  Jag var själv likadan, gott folk! Även jag försyndade mig svårt i ungdomens förspillda dagar! Även jag använde mig av Djävulens förföriska redskap.  Ja, ivrigt kastade jag en ABU Killer och fann nöje av det! Så djupt var jag sjunken i detta Syndens träsk att jag till och med slog ihjäl massvis av gäddor! Usch!

Jag rullade mig i allsköns synd och orenhet i det jag till och med använde ABU Sonette spinnare och Glimmy! Tror till och med jag provade Lill-Tommy och Utö-draget. Och gillade det! Fy! Ja, jag var likadan! 

Men nu har jag skådat Ljuset. Nu vet jag vad som är den Enda Rätta Vägen till Frälsning och Himmel! Nu vet jag vad man skall göra med dessa farliga Djävulens bländverk. Dessa Ungdomens förförare med sitt pråliga, neonlysande och falska glitter! 
Bränn dem!
Låt dem brinna i Skärselden intill evärderlig tid! Låt inga förböner eller avlat rädda dem i sista stund. Låt deras plast flamma upp och de rostiga krokarna smälta ned i Rättvisans glödande smältugn! Låt dem förintas och återgå till molekyl- och atomstadiet! Till bålet med dem! Till bålet och låt dem plågas i Helvetes flammande eld!

Tyvärr missade jag den sista bilden där det var meningen att man skulle se hur wobblerna brann. De flammade upp som attan nämligen. Poff, så var de borta! 
Men lite grann kan man skymta en som ligger böjd och halvt nedsmält över en svart gren. Faktum är att den påminner lite av det som läggs i hundbajspåsar om vi skall återanknyta till den osmakliga liknelsen. 
Efteråt kunde jag inte finna minsta spår av dem. Inte ens en krokrest. Sic transit gloria mundi!
Men sedan blev jag orolig. Enligt reklamen och vad som sägs om dessa beten skulle de vara giftiga. Och då gäller det i dessa miljömedvetna sopsorteringstider verkligen se upp. Men, kom jag på, i vår trädgård växer det det inte så mycket mer än maskros, nässlor, groblad, olika sorters våtarv, kvickrot, pilört och kirskål så man kanske kunde strö askan över dem? Jag vet inte, det verkar aldrig finnas tid för trädgårdsskötsel på mitt schema. Men på det viset kanske deras dödande förmåga komma till lite verklig nytta, resonerade jag.

Så över till dagens fiske. Eller, om vi skall vara petnoga, ovanstående dramatiska och närapå apokalyptiska händelser ägde rum igår, lördag. Eftersom jag var så nyttig då och jobbade lite i trädgården kändes det verkligen angeläget att ge sig iväg ut på fiske idag. Förresten, igår sjösatte jag också båten och gjorde den klar. Men typiskt nog var det redan förvarnat och klart att idag var båtfiske inte alls att tänka på för min del. Friska vindar var det förvarnat om till idag och redan igår blåste det så jag fick stå med vattenkannan beredd och släcka alla småbränder som uppstod från den explosionsliknande Helveteselden.

På den första bilden kan de två flugor jag använde idag beskådas. Jag fick nämligen lust att fiska med den lätta utrustningen idag. Likaså att binda ett par gäddsaror på den mikroskopiska kroken #6 enligt den nya bling-blingtekniken.  Kanske någon kommer ihåg att jag förra sommaren och hösten länge höll på att försöka få en gädda över fem kilo på den lätta klassfemutrustningen? Hur veckorna och månaderna gick utan att det lyckades men att jag fick åtskilliga fyrakilosgäddor under försöken?
Jaså, det minns ni inte, men så var det i alla fall. 
Idag gick det desto fortare. Kunde till och med ha haft rubriken "Tungt på lätt" som överskrift. 

Det var ju sällsynt korkat av mig att vilja pröva det just idag. För inte bara att det blåste hårt, vinden var otroligt byig också. Och det är inte helt lätt att hantera ett så pass lätt spö med den förhållandevis tunga gäddsaran.  Men är man envis så är man. Jag vill särskilt påpeka det för de som frågat mig om man verkligen inte kan fiska gädda med så lätt utrustning. Ibland får jag mail från ungdomar som bara äger en lätt regnbågsutrustning om man verkligen inte kan använda den, snälla!?  Nej, svarar jag då, det går inte. Inte om man vill använda lite större flugor och inte hålla på att svära över att linan blåser iväg eller att man inte kan ta i ordentligt.

Men ibland vill jag experimentera och se hur pass lätta flugor man kan göra ändå att de ser stora ut i vattnet. How low can you go, ungefär.

Och framför allt, den otroliga känslan när en stor gädda hugger på så lätt utrustning; den ville jag uppleva igen. Men det satt långt inne innan jag ens såg till fisk. Nu är det brytningstid för gäddorna och jag vet inte riktigt var de håller till. De är on the move. Likaså vet jag inte riktigt om de föredrar lä-eller lovartsidan i det att nu de här dagarna, det nästan är sommarvärme på eftermiddagarna. Det första stället slog det alldeles fel på. En långsträckt udde som sträcker sig ända från innerskärgården till ytterskärgården där det är chans på havsöring längst ut. Där det är bra just vid nordostliga vindar för då fiskar man i lä. Men som sagt, inte ett napp eller virvel.
Startade tidigt och igen kom det att dröja fyra, fem timmar till första nappet. Tur man är tålmodig. Eller inte. 
Det är både en bra och dålig egenskap vad gäller fiske. Det är till exempel helt förkastligt att slita timme efter timme på ett helt fisktomt ställe istället för att avbryta och köra någon annanstans. Problemet är bara att veta att det är nollförekomst på fisk. Kanske jag får en på nästa kast dit bort?
För ibland så inträffar det och det är just den fisken som återfinns i statistikprotokollet för all framtid och de gagnlösa timmarnas slit är bortglömda.

Men idag skötte jag mig ganska bra därvidlag och körde därifrån sedan jag bara scannat av stället. Körde så några mil till ställe nummer två som är en vik lite längre in i skärgården där jag prövade för första gången i år. Eller efter islossningen, rättare sagt.  Där gav mitt tålamod utdelning, kan man säga. Också en vidsträckt, lång och ganska grund sträcka där man nästan kunde tillbringa en hel dag. Där visade det sig att fisken bara stod på två små plättar och helt tomt emellan.  Och det var flera gäddor på samma ställe. Först så missade jag tre gäddor i följd. Nafsade till och följde efter, missade och virvlade bara. Det var till och med nära att jag började misströsta på den lilla krokens fasthakningsförmåga.

Men så inträffade det som är så skönt. Att det lyckas. Först en fin fyrakilos som jag bogserade in till grunt vatten och försökte plåta över en ljus sandfläck men dåligt gick det. Ständigt kom det nya vindkårar och krusade ytan och resultatet blev uselt. Släppte loss den och vadade ut igen. Och fick nästa så gott som med detsamma. Och den var större. Det är den som plaskar och syns på de två fiskebilderna här ovan. Jag bokade den till fem och ett halvt och det var i underkant. Kul.

Sedan fiskade jag vidare över precis samma bottentyp, sand med mörkare partier, där det var helt fisktomt. I två hela timmar. Men tålamod, tålamod! Så kom jag till nästa fiskplätt. Återigen missade jag ett par tre innan jag fick upp dagens tredje och sista fisk. Likaså efter det var det helt fisktomt. Men jag klagar inte. Det är otroligt skönt att vada omkring på grunt vatten med jämn botten och kasta ut mot djupare partier i flödande solsken. Men för mycket sol är heller inte bra när man är vinterblek så jag slutade fisket där trots att det egentligen fanns utrymme för ett ställe till. 
Det finns en annan nackdel med #5-utrustningen som jag upptäckte förra året och därför kunde vidtaga åtgärder emot innan svidande blodvite uppstod. Nämligen risken för den allvarliga åkomman fluglinepekfingerskavsår. Fluglinan är precis så mycket för tunn att den skär in i köttet som en sågklinga trots att det i mitt fall borde vara ordentligt garvat. Fluglinan löper ju ständigt över samma ställe och med grövre fluglinor är det inga problem men vid klass fem går gränsen till att den borrar ner sig. Ändå att motståndet ändå är ganska litet för man rycker ju inte in flugan. Men jag anade tendenser till det i det att det började svida lätt redan efter de första timmarnas fiske. Men jag har alltid med mig plåster i en plastpåse i fiskevästen och tillverkade därför en pekfingertuta av två stycken och så löste jag det problemet.

Det var väl allt för idag och nästa gång så... Äsch nu kommer Internetombudsmannen tillbaka. 
-Vad vill du nu då?
-Du, när du eldade upp de där wobblerna, varför...
-Alltså, kom inte här och klaga på att en massa spinnfiskare kan känna sig förolämpade för det var ju bara på skoj.
-På skoj? Menar du det bara var bluff och du tog väck dem från brasan innan du fjuttade på?
-Nej, det var inte bluff. Av de färggranna plastfiskarna återstår bara lite aska.
-Då är min fråga; varför eldade du inte upp dina egna wobblers? Jag har ett spionprogram som direkt från din monitor upptäcker att du har precis fullt med ABU Killers i lådor och askar. Alldeles bredvid din bildskärm faktiskt.
-Åh... Jaså det... He, he, he... Äsch, de kan väl vara bra att ha bara... Nostalgi... Eller också tänkte jag inte på det... Så var det! Jag glömde helt enkelt bort det!
-Ljug inte!
-Nu vet jag! Av historiskt intresse och att de kanske får samlarvärde någon gång. Så att jag kan sälja dem och köpa flugspön och strutsfjädrar för pengarna! Investera i ett nytt flugrullesystem kanske! Och det är dyrt! Det var därför, tro mig! 
-Hm...
-Nu får du faktiskt försvinna bort härifrån för nu är dagens dagboksblad slut!