05-04-22

Fredag

Fisket slog fel och folket svalt

Så kunde man uttrycka det lite drastiskt om man vill karaktärisera mina (hittills) misslyckade försök att få upp en fisk till matbordet. Faktum är att rubriken även kunde få stå kvar om man skall hålla sig till gäddfisket. Om man hade de närmast kannibalistiska matvanorna, vill säga. Det har varit mycket dåligt fiske för min del de sista gångerna nämligen. Så dåligt att jag inte funnit det lönt att rapportera om det nämligen. Inte för att på något sätt dölja att jag gått bom men finns det inget att berätta om så finns det inte. Varken kul att skriva eller läsa om. 
För ett par dagar sedan befiskade jag först ytterskärgården efter havsöring och fick inget. Det är inte så märkligt för det sker allt som oftast. Men sedan provade jag på allvar efter gädda både i mellan- och innerskärgården på verkligt bra ställen. Utan att få minsta napp. I ganska bra fiskeväder dessutom. Hård blåst och solsken. Visserligen räknas nog inte nordostan som en bra fiskevind men jag provade både på lä- och lovartsidor av vikar och uddar utan att det gjorde någon skillnad. Både grunt och djupt. Även om man som gäddflugfiskare med flytlina inte kan komma ner hur långt som helst förstås. 
Det är ändå ganska märkligt hur pass mycket gädda man ändå kan ta under vintern på mycket grunt vatten med den utrustningen. Jag tycker nämligen mig ha läst att om vintern går gäddan (och dess bytesfisk) väldigt djupt och brukar inte stå på meterdjupt vatten. Nå, gäddan är en mycket lurig fisk och på ett sätt kan man säga att ju mer jag fiskar gädda och förhoppningsvis lär mig den, desto svårförklarligare blir dess beteende. 
Ett par ord om vattenståndet i Östersjön; det är nästan tomt. Den senaste veckan plus några dagar har det rått friska vindar på nord. Mest nordost. I vintras skulle det tveklöst gett upphov till värsta superhögvattnet men nu är det ändå normalt till trettio, fyrtio cm under. Och det kommer sig av att vattenståndet är lågt i hela havet. Från Kalix i norr, längs hela Bottenviken och vidare söderut visas det minussiffror på SMHIs vädersite under "Havsvattenstånd".

Även idag skulle jag göra samma sak. Först, tidigt på morgonen skulle jag prova efter havsöring allra längst ut på en ö.  Passa på att utnyttja både frånlandsvinden och lågvattnet till att söka mig allra längst ut på ett par uddar där det sägs att man kan få havsöring.  Här står jag och kastar en hotande skugga över de stackars oskyldiga små liven men de behövde inte oroa sig.  Inte fick jag några havsöringar inte. Eller skrämde ens iväg, eller fick dem att följa efter.  De enda jag skrämde iväg var ett par rådjur när jag en stund senare gick runt viken vidare ut mot fiskevattnen. Och i motsats till vad det står i visan, stannade inte min skugga kvar utan den följde snällt med.

Idag pratade jag med en spinnfiskare. 
Det är inte så märkvärdigt. Utan att varken börja predika för honom hur fel det är med plåt- och plastbeten eller hytta med finger eller vadarstav åt honom. Sådan är jag inte naturligtvis. Var och en får förstås fiska hur han vill. Förutom ett slags fiske. Nej, inte trolling för nog anser jag att fiske med fasta redskap är det allra värsta. Långrev, nät och garn i alla dess former. Ur både fiskens och min synpunkt är det helt förkastligt. 
Om man nu skall prata om fiskens eventuella lidande under själva fångandet. Både vad det gäller mängd och tid. Alltså att en fisk sitter på en krok som vidhänger en lina som vidhänger ett fiskespö av något slag. Då dras den ju upp efter ett par minuter och förhoppningsvis slås ihjäl så fort som möjligt eller släpps tillbaka. 
Till skillnad då från en långrev där den kan sitta (i värsta fall) ett par dagar och självdö i tiotal om det är så kallat fritidsfiske och i hundratal om det är yrkesfiske. Likaså när det gäller nät.
Det är egentligen inte heller ett hållbart försvar när det gäller yrkesfiske att de måste göra det. De lever på det. För det är deras yrke, ju! Och så har det alltid gått till ju!
 Inte om man ser det ur ett rent etiskt perspektiv. Det är som att USA (eller Kina) skulle hävda att de måste behålla sitt dödsstraff för annars skulle bödlarna bli arbetslösa. Den tiden är länge sedan förbi när människan måste både jaga och fiska för sin egen överlevnad. Här håller jag mig förstås till Nordvästeuropa.
Håller vi oss sedan till Sverige skulle det vara en bra affär för staten att helt enkelt avskaffa yrkesfisket. Då kunde de skrota Fiskeriverket och spara massvis med miljoner på det och till och med betala de vad-är-det? 300? 400? registrerade yrkesfiskarna en medborgarlön och ändå få en massa miljoner över. Samt att en annan konsekvens skulle bli att fiskbeståndet i Östersjön skulle öka så drastiskt att sportfiskare från hela världen skulle lockas hit och därmed skulle våra turistintäkter uppstiga till miljardbelopp! 
Som konsekvens av det skulle de andra länderna kring Östersjön avundsjukt upptäcka det och strax skulle de också följa efter. Och då skulle det bli så mycket fisk i Östersjön att... att... Ja, här tryter fantasin!
Att man vandra torrskodd på fiskryggar härifrån till Polen kanske?

Nå, den här spinnfiskaren anropade mig och frågade om jag fått något. Han kom cyklande på vägen och jag gick längs stranden. Då hade jag kört in till Almö och skulle försöka på ett ställe som jag brukar kalla Vägviken eftersom det föga originellt, ligger alldeles intill en väg. 
"Nej" svarade jag för då hade jag inte börjat fiska. Så började han fråga lite om just flugfiske för han hade sett flera som hållit på med det häromkring och hade blivit nyfiken. 
Så jag gick upp till honom och visade honom min utrustning och pratade lite om flugor, gäddor och spön. 
Sedan gick jag på mitt håll och han cyklade vidare på det andra.
Jag hade uselt fiske på det i mitt tycke bästa avsnittet och det enda jag fick förutom slemalger var en tvåkilos som kom framsimmandes och ställde sig och bara glodde på gäddsaran.
Då gick jag tillbaka för att att försöka längre upp och då träffade jag på spinnfiskaren igen. Han hade nämligen inte cyklat så långt. Han stod ungefär där jag hade tänkt börja. Nå, det gjorde inte så mycket och vi pratade lite till. Han hade fått en liten gädda som han returnerat och jag hade inte fått någonting. 
Jag frågade var han hade varit så jag inte skulle gå i och ställa mig dit han var på väg. Det hade ju varit i högsta grad oartigt och så gör man bara inte. 

Så jag fiskade mig tillbaka på områden han redan hade fiskat färdigt på. Inte så mycket för jag trodde att han inte kunde fiska utan mer för att han bara kunde stå på land och nådde inte så långt ut.  Det var lågvatten som sagt. Jag däremot som hade vadarbyxor kunde komma en bit längre ut. Fick faktiskt där ett par spralliga smågäddor à två kilo styck. Riktigt roligt var det för som sagt, det var ett par gånger sedan jag ens fått riktiga hugg.

Jag befann mig som nämnts bland Almös inre jolmiga vikar och kände mer och mer att det var fel. Men de har rykten om sig att kunna vara bra just på våren för man kan anta att gäddorna leker i vissa vikar häromkring. Och den friska nordliga eller nordvästliga vinden kanske det var, gjorde det svårt någon annanstans inom rimligt avstånd. Så jag hoppades länge på att att en stor, färdiglekt gädda skulle göra ett våldsamt hugg men så skedde inte. Trots flera timmars försök fick jag bara ytterligare en tvåkilosgädda. 

För några gånger sedan lovade jag att jag skulle testa ett, för mig, nytt tafsmaterial. "Carbon coated wire" som det heter har jag nu använt ganska flitigt och mitt omdöme om det är att det varken är bättre eller sämre än det jag burkar använda. Nämligen Drennan Pike Wire Green. Nog tycker jag den kinkar sig lika lätt som den. Nog tycker jag kolfibret som täcker själva wiren slits upp lita lätt som plasten på Drennan. Och att man kan knyta fast den kan man både ha och mista. Knyter man får man en lös ända som jag inte vill ha där. Då kan man lika gärna binda fast tafsen istället för att knyta. Prismässigt ligger de också lika. 

Tidigare har jag berätta om vissa strandfynd som jag gjort och vad som senare hände med dem. Idag gjorde jag andra fynd. Tre golfbollar låg i strandkanten och hur de hamnat där vet jag inte. Visserligen finns det en golfbana här på Almö men så långt tror jag inte ens proffsen slår.  Kanske de spelade golf på isen i vintras? Den enda kopplingen golf har till fiske, vad jag vet, är att jag brukar använda det som liknelse när jag försöker förklara för folk som inte vet det minsta om dylika ting, varför det är så märkvärdigt med gäddflugfiske. Jo, kan jag säga, det är ungefär som om någon började spela golf med bandy- eller krocketklubba. Och fann till sin (och ffa alla andras) överraskning att det gick jättebra.

Jag lade upp alla tre på en sten och lät dem faktiskt ligga kvar där. Och har ingen tagit hem dem så ligger de väl kvar där än i denna dag.
Fast jag tror inte det för det skedde på Slättahammars badplats och området är ett mycket populärt tillhåll för hundpromenerare om inte annat.