05-05-04

Onsdag

Plan B

Plan A i detta sammanhang var förstås att köra ut med båten och fylla den med välsmakande och stora havsöringar. På SMHIs hemsida avd Sjöväder stod det också växlande vindar 2-7 om jag minns rätt. Helt perfekt och jag packade i ordning flytvästar, vanliga stövlar, bensin- både tank och dunk. Inte att förglömma spinnspöt och håv. Men jag brukar alltid spana noga huruvida det fläktar eller, hemska tanke, om trädtopparna rör sig när jag hämtar tidningen. Och det både fläktade och några gamla fjolårslöv rasslade runt i cirkel. Dessutom var det disigt. Inte bra.
Men i vilket fall som helst hade jag ändå packat med för vadningsfiske. Man vet aldrig om både båt och motor är kvar när man kört in till stan och Långö. För som sagt, Båtligan misstänks ha återuppstått och även om både båt och motor är fästa med kedjor och de bästa hänglås, går det inte att hindra en beslutsam tjuv utrustat med lagom stor tång. Det vet jag av egen erfarenhet.
Nej, he, he, inte att jag är hemlig ledare för Båtligan, absolut inte men ett år hade jag köpt det största hänglås som de hade i järnaffären och låst fast motorn med det. Men när hösten kom och jag skulle låsa upp det, gick det inte. Totalt igenrostat. Klagade på det där jag köpt låset och fick låna just en sådan tång. Och mycket riktigt var det bara att knipsa av stålbygeln, hur lätt som helst. Skulle de få problem med själva låset brukar de bara såga igenom akterspegeln och ta med sig både lås och motor, har jag läst. Så varför har man lås och kätting?
Möjligtvis för att hindra tillfällighetstjuven och för att glädja låsfabrikanternas aktieägare. Kom plötsligt att tänka på firman AB Låsar & Tänger. De kör ju egentligen med en väldigt attraktivt affärsidé. Ju kraftigare lås de tillverkar, desto bättre tänger behövs för att ta sönder dem! Och desto mer av varje produkt får de sälja. Tyvärr läser jag inte ortstidningen längre från den stad där den fabriken finns. nämligen Grönköping.

Nå, ju närmare jag kom stan, desto mer fladdrade flaggorna och diset tätnade till dimma. Så jag körde inte ens ut till Långö utan svängde av en bit innan. 

Karlskrona är beläget på en rakt söderut utstickande halvö, kan man säga och några kilometer innan centrum kan man lätt svänga upp på E22:an, antingen väster eller öster ut. Och det gjorde jag. Det fick bli lite gäddfiske idag istället. Ibland kan jag ångra mig och gräma mig över att ha gjort fel val men så inte idag. Det blåste rejält friskt och dimman låg tät och då är det inget kul att vara ensam ute i bräcklig farkost mitt i den stormande ocean. Så upplever jag det i alla fall. Inledde vid en stenig udde där det är väl känt att man kan få havsöring.

Men inte fick jag någon havsöring inte, trots en fin glittrande bling-bling One-Size. Använde förstås mitt tunga gäddspö #9 för det gällde att pressa ut linan i frisk sidovind nu när det rådde nordostan. Jag fiskade mig runt nästan hela den vidsträckta udden utan att känna någonting men när jag kom över på läsidan fick jag åtminstone ett par mindre gäddor. Men så började jag nästan frysa. Inte för att det var kallt utan för att jag var för lätt klädd. De sista gångerna jag varit ute har det närapå varit sommarvärme och optimistisk som jag är (eller dum), fick jag för mig att snart lättar säkert dimman och solen börja skina. Men det hände inte. Istället blev jag blöt av duggregn. 

Men en kul grej hände värd att rapportera om. Ibland har jag skojat om att jag gärna ville hitta ilandflutna skeddrag istället för de här jättewobblerna som jag inte har någon användning för. Helst då Toby som är jättebäst när det gäller havsöring. Och idag hittade jag ett ilandflutet skeddrag! Exakt så här som bilden visar låg det. Hade det varit normalvattenstånd precis i strandkanten. Ingen krok fanns det men väl ståltafs och en kort bit nylonlina.  Ett äkta Atomdrag från Svängsta även om det inte är tillverkat där. Får väl samla på mig några stycken innan jag skickar dem till något smältverk. Men det lär nog dröja. Gick väl sedan tillbaka till bilen för att äta upp resten av matsäcken. Och tänka över vad och var jag skulle fiska resten av dagen. Befinner man sig på en udde finns det definitionsmässigt vikar på bägge sidor om den.

Ett bra fiskereportage inspirerar och ger lust att pröva på det som texten handlar om, sägs det. Och nu blev jag så entusiastisk och sugen på vad jag själv skrivit om i det förra dagboksbladet att jag bara måste prova. Nämligen det där om jag åter skulle satsa på att få stora gäddor på lätt utrustning. Och vid rådande nordostan och lite småkall som jag var, tyckte jag att det vore skönt med lite lä och lugna vikar. Som tur var hade jag den lätta utrustningen med mig. Eller ren tur var det kanske inte för redan på morgonen hade jag nog anat hur det skulle bli och slängde in det spöt och den rullen. 
Finns inte gäddorna ute till havs eller kring uddarna finns de väl kvar i vikarna, tänkte jag också. Hade ett ställe på lut som jag körde till. Packade ner det tunga spöet och plockade upp det lätta. 
Gick väl ner mot det tilltänkta stället och fick upp en behaglig temperatur för det var en bit att gå. 
Ibland har man tur. Ibland hamnar man helt rätt. Måste ha kommit till en slags transferstation. Ett växlingsterminal där gäddorna på väg från lekvikarna stannade till lite för att antingen vila eller kanske äta en bit mat. Eller kanske gäddornas motsvarighet till att röka en cigarrett efteråt och fråga hur det varit?
Vad vet jag?

Precis som sist när jag fick hugg så fort jag bytte till spinnspöt, fick jag napp på första kastet innan flugan ens hade blivit riktigt dränkt. Minns jag rätt fick jag sedan fem hugg på de nästa tio kasten. Eller att de följde efter. Utan att lyckas kroka en enda! Det var rent otroligt; både gäddmängden och att ingen fastnade. Tills den här på bilden gjorde det. Färdiglekt, mager och hungrig. Och lång. Jag bokade den till 4,5 men innan leken säkert 5,5 men det är inte så mycket att orda om.  Jag fick lite problem med flugorna. De gick åt i rask takt och jag hade inte så många bra i den storleken. Däremot hade jag en modell under utveckling som jag skulle prova i sommar hade jag tänkt.  Det kanske låter både löjligt och förmätet att kalla en liten förändring på grundkonceptet för utveckling eller forskning men det gör det hela desto roligare.

Men helt klart är att det är svårare att få en gädda att fästa på en #6-krok mot en #4. Givetvis pratar vi Kamasan metkrok här. Eller är det för att man liksom inte hinner med motrycket på det betydligare vekare spöet? Mer forskning behövs och det är inte omöjligt att jag kommer att bedriva den i morgon på samma ställe...
Men det ligger i skrivande stund i framtiden. Dock kom jag ägna större delen av kvällen just till att tillverka flugor enligt det nya konceptet. De jag hade i dag var lite för korta tyckte jag. Några hade för kort tafs också för jag blev av med en i en gäddkäft. Förmodligen på sjukilosgäddan jag fick en liten stund senare. 

Man liksom mer anade än såg en körare strax under ytan direkt mot där jag hade flugan. Högg i ett väldigt plask och satt där.  Den, liksom många stod väldigt grunt. Men många stod lite djupare också. Annars hade de sannolikt inte fått plats. Det kan låta som överdrift men kolla i tabellen nedan om ni inte redan gjort det. Jag såg och hade kontakt med minst det tredubbla. Jag skojar inte! Det gör jag nämligen sällan.

Väldigt många nöjde sig med att följa efter. Och hade jag en på som sprattlade och levde rövare hände det ofta att jag såg flera gäddor komma fram och nyfiket undra vad som var på gång. Vankades det mat även till mig tro?
Vid ett tillfälle hade det följt efter en sex, sjukilosgädda, trögt och långsamt. Den blev kvar och jag lade ut nästa kast åt ett annat håll för att ge den tid att verkligen tänka efter om den inte var hungrig. Och på det kastet kom ännu en stor gädda efter. Så samtidigt såg jag två gäddor i samma storleksklass som den på bilden stå och glo! 
Det är inte ofta det händer.
Ofta stod jag och grävde i fiskevästens fickor efter plastpåsarna med gäddsaror utan att hitta en perfekt fluga. 

Men så hände det som alltid är olämpligt men särskilt idag. En av de mindre gäddorna uppförde sig inte som den skulle. Jag brukar trä in vänster pekfinger under gällocket när jag behöver lyfta upp dem ur vattnet för att med kroklossningstångens hjälp lossa kroken. En oftast snabb och smärtfri operation för bägge parter. Men den här hoppade till precis när jag var klar, och utbröt i en våldsam sprattelparoxysm med min tumme bland tänderna.  Jag kände hur djupa jack revs upp... Det blödde som bara €€§¶þ!!!  Det störde fiskekoncentrationen länge. Hela tiden fick man se upp så man inte blodade ner jackan och västen åtminstone. Efter en kvart, tjugo minuter och ett par gäddor senare hade det stillnat så pass att jag kunde sätta på plåster. Fyra stycken fick jag ta för att det skulle hålla tätt. Ibland småregnade det också och den täta kontakten med gäddor och att man ofta stod blickstilla gjorde att det åter började kännas lite ruggigt.

Det är väl sådant här fiske som brukar räknas till drömfiske, kan jag väl tänka. Och en sjukilosgädda på lätt utrustning. Igen. Jo, nog kommer man länge att minnas den här dagen och det här stället. Det är som sagt inte alls omöjligt att jag återvänder dit redan som imorgon. Skall jag dit överhuvudtaget måste det bli imorgon för då är jag också ledig. Sedan jobbar jag helgen som kommer i gengäld och naturligtvis är jag medveten om att gäddorna bara är kvar där ett par dagar till om de inte redan är borta. Sedan kommer det bara att finnas näbbgäddor där som överallt annars. 
Eller blir det båtfiske efter havsöring imorgon? Det är nämligen också sista chansen för det för i år. Nu står havsöringarna tätt ute till havs, jag vet det... En bra chans på de riktigt stora finns det. Men så har vi det här gäddstället där jag mycket väl kan få ett par, minst sjukilosgäddor till på mitt #5-spö... Plus både vanliga och fyra, femkilos!
Usch, vilka svåra val för en stackars sportfiskare; visst är det väl synd om mig!?
-Vilket gäddställe pratar vi egentligen om? Kan du inte ge några hint åtminstone var det finns?
-Dream on, baby, dream on!