05-05-05

Torsdag, Kristi Himmelsfärdsdag

Sista Metardagen

eller

Äntligen fiskesemester

Det blev alltså gäddfiske idag. Undermedvetet hade jag nog tagit det beslutet. Trots att jag vädermässigt sett nog hade vågat mig ut i båten för det var lugnt under morgontimmarna och dimman låg inte alls så tät som igår. Var det rätt beslut?
Omöjligt att veta för ingen vet vad som hade skett, gjorde man det istället för det.
Men det var de där två stora gäddorna inom samma synfält som lockade. Det var dem jag var ute efter. Samt då att få pröva mina nya lättviktsflugor. Och verkligen få det bekräftat att Kamasan #6 är lite för litet. 
Vi inom forskningen ställer ju upp en hypotes och så skall den antingen bekräftas eller förkastas. Och det räcker inte med en gång utan varje gång skall det gälla. Experimentet skall gå att upprepas. Så i det avseendet gick det inte bra. Istället är vi tillbaka på ruta ett. För utfallet på dagens experiment gick stick i stäv med hypotesen. Det sket sig alldeles, för att tala klarspråk! 
För av tio gäddhugg fick jag upp tio gäddor! Alla som högg fastnade och kom upp. Det är faktiskt sant för de som bara följde efter eller virvlade kan ju inte räknas. Och det var förresten inte så många heller. Jag blev faktiskt lite imponerad själv. Det finns gott om fiskekunniga som till och med tycker att den ankarlika #4 är på tok för liten. 

Nej, gäddorna är verkligen under snabb förflyttning just nu och det var bara på ett ställe de stannat kvar. Eller för att vara tydlig; på ett avsnitt av stället. Där jag befann mig kring klockan tolv. Det var där jag började som igår och tappade så väldigt många gäddor. Men idag kom de upp.  Jag fick liksom vänta in att gå dit idag också. Det är en bit in i skärgården vi befinner oss och ganska vindskyddat och under de tidiga förmiddagstimmarna kände jag inte av så mycket vind. Och vindkrusningar på vattnet är nästan en förutsättning för hugg.  Så det där med "jättehemligt superställe" som jag kör med i tabellen är mest på skoj. Jag hade helt enkelt turen att vara på rätt plats, rätt dag. Och den rätta dagen inföll igår.  De allra flesta gäddorna hade redan simmat därifrån idag. Tyvärr också de där två stora som jag främst var ute efter idag.

Men en gädda på över fem kilo på det lätta spöt är inte helt fy skam. Jag kan inte fatta jag hade sådana besvär förra året att nå det målet. Nu i år behöver jag bara tackla det, kasta ut och vips sitter det en stor gädda på flugan! 
Den här helgdagen brukar benämnas Första Metardagen men för min del blir det den sista. På ett tag åtminstone. Kommer att jobba ett tag framöver och när jag åter blir ledig, vet jag att då vimlar det bara av näbbgäddor. Överallt och helt skoningslösa är de!
Visst, jag vet att man ännu tidsmässigt kan få havsöringar men vet också att frustrationen jag känner av alla tusentals näbbgäddehugg överväger. 
Nej, en rejäl fiskesemester är det som nu hägrar. Minst 14 dagar eller kanske till och med tre veckors fullständig fiskeavhållsamhet ligger nu framför mig. Jag skall i alla fall göra ett allvarligt försök att låta spöet ligga. 
Det har blivit ganska mycket fiske nu under våren och en paus är bara skönt. Många flugor behöver repareras och sorteras. Fluglinor skall smörjas in och nu är det dags att reparera min vadarstav. Butten börjar nu bli rejält sliten och skall åtgärdas. 
Fingrarna skall läkas. Efter två dagars fiske och 26 gäddor är de särskilt på vänsterhanden både skivade, prickade, möra, blodiga och känns redo för grillen. 
Och vem vet; kanske garaget behövs sopas, bilar tvättas och hus städas? Löv krattas? 
Omöjligt är det inte.

På tal om mete; har denna man sysslat med det? Jo, som barn förstås. Det är väl det fiskesätt som de allra flesta börjar med. Meta abborre med mask som bete, visst, det gjorde jag intensivt under uppväxtåren. Mört och sarv fick vi också men föraktades ganska mycket. Braxen var lite mer uppskattad för sin storleks skull. Drömmen var gädda men den var en ouppnåelig då. Vi, min äldre bror och jag, var då i 8 och 10-årsåldern. Men lärde oss meta i åar och sjöar på olika sätt gjorde vi.  Nästa steg på metningsskalan var att vi började meta gädda i Sölvesborgs hamn. Då var vi nyinflyttade och hade inte tillgång till båt. 13 och 15 år var vi då. 1961. Vi upptäckte att det gick gott om gäddor precis i utloppet från reningsverket. Om det nu hette så för så särskilt rent var det inte. Inte det minsta faktiskt. Diverse onämnbara saker kom utflytande rätt ut i hamnbassängen.  Men där samlades stora stim av löjor. Pjyn som de kallades. Och rätt som det var flydde de vilt åt alla håll och strax efteråt såg men en stor virvel.  Jagande gädda! Vi såg hur andra gjorde; fångade pjyn och satte dem på en trekrok och kastade ut. Men vi var nog de ihärdigaste och flitigaste. Flöte och spinnspö. Hur kul som helst, tyckte vi.

Trots att det skedde i det utan överdrift och bokstavligen talat skitigaste vatten man kan tänka sig. Och nu efter snart 45 år kan det berättas. Uppe i stan, bara några kvarter från hamnen låg en fiskaffär. Fick man en tvåkilosgädda kunde man bara lägga den i en plastpåse (om de nu var uppfunna på den tiden?) och springa upp till affären och sälja den där för mycket pengar. För det var väldigt bra betalt, tyckte vi.  Tala om smutsig hantering! Och nu menar jag inte att sälja gädda. 
Så nog har man metat gädda i sina dagar som är så populärt nu. Fast nu skulle jag nog inte kunna ta upp den hobbyn. Dubbelt oetiskt på något sätt. Åtminstone med levande bete. 
Men visst var det otroligt spännande när flötet började guppa. För då visste man att den stackars betesfisken blev vettskrämd av att en gädda närmade sig. Och så bara sjönk flötet...
Men så fick vi tillgång till båt och slutade med metet och övergick till spinnspöna igen. 
Nästa steg i min meteshistoria är havsmete på västkusten. Tältade och hyrde stuga i Strömstad några somrar i början av 70-talet och satsade stenhårt på havsfiske. Hyrde en liten båt och stack lååångt ut till havs och fiskade haj och rocka. Samt alla andra arter som då fanns där. Körde väl ut vid tvåtiden på morgonen och kom hem lagom innan det blev mörkt. Studerade sjökort och sjömärken och letade upp grunden. Som alltså låg ganska så långt ner. Bulleråsarna är ett namn som poppar upp ur minnet. Ankrade med hundra meter ankarlina som tog jättelång tid att dra upp. Samt att den var full av brännmanettrådar som fastnat. Fick hur mycket pigghaj som helst ibland när ett stim svepte förbi och en och annan knaggrocka. Så nog har man metat alltid. 
Men har alltid tyckt att det varit ett smetigt göra.
Men nu är det flugfisket som gäller. 

Tillbaka till idag så var det själva fanken att bilderna inte blev bättre. För just när det var som bäst och jag fick flera fem och fyrakilosgäddor tittade solen fram. Och då glöder och lyser det här nya bling-blinget jag nu börjat använda, på ett fantastiskt sätt.  Men inte fanken gick det fram på bilderna. Mirage, heter det och består av jämförelsevis breda remsor. Likaså är det väldigt starkt och tåligt. Samt dyrt. Men det behövs inte så mycket till varje fluga för att det skall glänsa och glimma. Det är inte omöjligt att det glänser för bra om solen skiner. Men lita på att jag kommer att pröva det i det stundande sommarfisket.

När jag avslutat fisket, vevat upp, vadat iland för att gå tillbaka till bilen, inträffade en incident som påminde mig, om jag inte visste det förut att nu är det för sent. Nu är det slut med denna typen av fiske för denna säsongen. Visst, jag var medveten om risken för det var ju helgdag idag och inte bara Första Metardagen utan också första vara-ute-i-naturendagen. Och gökottedagen. Varning för mycket folk med andra ord. Mötte några sällskap som var på väg ner mot vattnet med korgar och filtar. Och lite uppseendeväckande kanske man ser ut iförd vadarbyxor, flugspö och vadarstav. Och det finns alltid en lustigkurre i varje sådant sällskap. En rolig farbror Nisse. Han hejdade mig och sade att; Jaha, jag förstår att du är på väg att hämta skottkärran, ha, ha, ha! För att hämta all fisken, ha, ha, ha!
I sådana lägen är det faktiskt väldigt svårt att hålla sig för skratt för de är ju så roliga, denna världens farbror Nissar. Men jag lyckades i alla fall och svarade hövligt att nej, det är jag inte alls.
Men visst kunde jag ha svarat att nej, det behövde jag inte för jag släppte tillbaka samtliga. Men om jag tagit tillvara alla tio kanske jag hade behövt en skottkärra för 27 kilo kan bli lite tungt att bära så pass lång bit.
Förresten hörde jag göken idag. Men om det är näktergalar eller koltrastar som gastar så dant i snåren vill jag låta vara osagt. 

Nu planerar jag som sagt en skön semester då jag hoppas få lite gjort som blivit liggande. För det är ganska mycket kringarbete runt en fisketur för min del. Inte bara att binda flugor och i övrigt dona med fiskegrejorna. Även om man inte kan tro det tar det faktiskt mer än några minuter att skriva ihop ett sådant här dagboksblad. Kanske man till och med får lite tid över att ta itu med Half Life 2 som blivit liggande med vår hjälte Morgan Freeman i en besvärligt situation. Eller lära mig det där videoredigeringsprogrammet som inte alls ville som jag. 
Även ni får ju ta lite välbehövlig semester. Och du, herr Internetombudsman kan ta det lite lugnt framöver.
-Ja, det låter ju bra. Kan du inte säga exakt när du återkommer så man är beredd? Vågar man hoppas på fyra veckor?
-Tyvärr, det kan jag inte svara på exakt. Men jag skall göra mitt bästa. Jag får väl säga till familjen att smälla mig på fingrarna om de ser mig fingra på ett flugspö.
-Förresten...?
-Vadå?
-Jo, jag undrar om du nu vill vara så hemlighetsfull var du befann dig idag om inte bilden kan avslöja det? Bilden av dig själv alltså. Lite kan man ju se av omgivningarna?
-Äsch, den bilden kan ju vara en gammal bild och behöver inte ha tagits idag. 
-Hm... Men tror du inte de kan avslöja det?
-Närå. Hur skulle det gå till?
-Säg du inte det. Som Internetombudsman känner jag till att det finns sätt att ta reda på det.
-Tror jag inte alls på. Inte de som brukar läsa detta i alla fall. De är inte intelligenta nog att klura ut det. Hur skulle de till exempel veta att bilderna brukar få namn av dagens datum? Dumheter.
Nej, nu slutar vi.