05-06-02

Torsdag

Högkvalitativt fiske

 Med mig är det på det viset att det kan ta lite tid innan jag kommer igång. Det ena året kan jag tänka tanken. 
Kanske jag skall göra så eller så? Ja, varför inte?
Fast inte i år utan kanske nästa. Nästa år bestämmer jag mig för att i år skall jag verkligen pröva. Men av någon anledning blir det inte av. Så om ytterligare två år slår mig tanken; varför prövade jag inte det förra året egentligen? 
Fy, vad slö jag är! Men i år skall jag verkligen sätta igång! 
Och faktiskt; redan nästa år gjorde jag ett litet försök. Men av olika anledningar gick det inget vidare. Och nu är vi framme i Nådens år 2005.
Idag tog jag mig alltså riktigt ordentligt i kragen och bra gick det också. 

Vad pratar vi egentligen om? Bilden här till vänster säger egentligen mer än jag i ord kan förklara men med tanke på läsekretsen är det väl lika bra att bokstavera ut det ord för ord vad den betyder: 1. Man kör ut sin båt till en holme i skärgården. 2. Man tar på sig vadarna och parkerar båten på ett säkert sätt så den inte driver iväg. 3. Man riggar upp sin lätta utrustning om man inte redan gjort det på vägen ut. 4. Man vadar ut och tar en stark skärgårdsgädda på fyra kilo. 5. Man blir mycket nöjd med detta.

Jag gjorde alltså det som jag utlovade förra veckan. Det visade sig också att det inte alls var så enkelt som man kunde tro. Vi befinner oss ganska långt ut i skärgården och inte kunde jag drömma om att man inte ens här ute slapp undan vår tids stora gissel, förjolmningen. Det jag trott i många år varit fast sandbotten visade sig vara såsom lösan sand. Rutten tång och alger hade jäst ihop till något vit sörja som bara liknade sand från båten. Men när jag satte ner foten försvann den en meter ner till den riktiga bottnen. 
Tillbaks igen! 
Likaså har jag många gånger genom åren tänkt just detta att där skulle man stå utvadad och kasta när man driver förbi någon bra udde eller läsida. Nu förstod jag att så enkelt är det inte. För där jag hade trott att det bara kanske var halvmeterdjupt vatten är det i själva verket metern djupt. Och det är en jädra skillnad! Eller också kan det vara djupa partier emellan som man inte kan vada över.
Eller också kan det vara väldigt svårframkomliga strandpartier innan man ens kommer fram till själva det öppna vattnet. Det märkte jag också idag. 
Ändå kan man säga att från och med idag kan mitt fiske sägas ha gått in i en ny fas. Man kan till och med säga att detta skall hädanefter blifva min melodi. För skärgården är stor. Väldigt många kobbar och holmar, öar och skär finns det. Några lämpliga platser måste jag kunna lokalisera för denna variant av gäddflugfiske, tycker jag. 
Två landstigningar gjorde jag idag. Först den på bilden ovan där man ändå lyckades komma till på ett par bra platser. Förra veckan jag var här såg jag flera stora gäddor, nämnde jag. Och länge var jag bergsfast övertygad om att jag skulle komma i kontakt med någon av dem idag men det gjorde jag alltså inte. 
Men jag är övertygad om jag kommer att lyckas bättre med det någon gång i sommar för här brukar de finnas hur hett det än blir. Har man dessutom vadat sig igenom ett område en gång underlättar det betydligt nästa gång man kommer dit. För idag åtgick en alltför stor del av tiden just till att undersöka stället the hard way. 
Trots att jag varken är ornitolog eller fågelvän verkar det ändå handla en hel del av our fine feathered friends här i mina små anteckningar. Och nu menar jag inte strutsar eller andra flugbindningsfåglar utan mer de vanliga som utgör ett så högljutt och störande moment när man försöker få lite lugn och ro ute i skärgården. Men jag kan lugna dem som måhända hyser varmare känslor för våra befjädrade små vänner att jag inte går iland på fågelskyddade områden eller på annat stör dem i deras mödosamma vardag med att till exempel skrämma upp dem eller klampa sönder deras bon och ägg till en kletig röra. Nej, jag höll mig i strandkanten och gick inte upp i gräset. Och nu är förresten de flesta äggen kläckta för fullt med små ungar kunde man se. 

Jag kom inte i kontakt med några av de stora gäddorna, påstod jag. Men en på fyra och en på fyraochetthalvt är sannerligen inte fy skam och något att skämmas över på klassfem-utrustning! Det är det rubriken syftar på. Ju mer man krånglar till det för sig, ju svårare fiskesätt man väljer, desto finare och ädlare blir det.  Fiske med sjunklina från båt... Pah, det är ju som nät- eller trollingfiske nu! Och idag var jag riktigt duktig. Fuskade inte en enda gång utan körde först till den här holmen och när jag var klar där, direkt till nästa mål. Trots att jag körde förbi massvis med bra ställen där jag med största sannolikhet kunde komma i kontakt med stora gäddor. Ställen där man absolut inte kan gå iland och vada ifrån. För fint skulle det vara idag. Tidpunkten på året är något av ett mellanläge. Än har ålgräset inte riktigt växt upp till ytan och än har inte alla gäddorna simmat ut till djupet eller var de nu finns under sommaren. Alla har inte ens nått ut hit riktigt, föreställer jag mig. Det kunde jag konstatera när jag gjorde min andra landstigning någon helt annan stans.

En större ö betydligt längre in i skärgården. Och märkligt nog, om märkligt det är, hade jag betydligt större problem med näbbisar där inne än längre ut. Jag undrar förresten vad det blir av näbbgäddorna efter det att de ynglat av sig i våra vikar? Dör de eller återvänder de till sina hemländer? Hoppas de dör...
Nej, så elak är jag faktiskt inte. Skulle olyckan vara framme och en fastnar försöker jag lossa den så försiktigt jag kan till och med. Men idag hade jag tur och inte en enda krokade jag. 
Suck... Jag kan tänka mig att fisketidningarna är fulla av reportage om det jätteroliga näbbgäddefisket i sina majnummer. Fullt med råd och tips om hur man bäst lyckas. Vassa trekrokar och jättehårda motryck. Men naturligtvis är det ett fiske som passar den nutida svenska sportfiskaren. Precis som sillfisket härstädes. Och torskfisket förr i tiden. Jättestim med huggvillig fisk som tar med en gång! Bara slänga ut och dra upp! Gärna flera på samma kast när det gäller sill och i viss mån torsk förr i tiden när man använde upphängare. Lätt skall det vara och mycket skall man få. Helst skall man fylla flera spannar på en halvtimme, då är lyckan fullständig!
Hit till Blekinge kommer det fullt med folk från inlandet nedresande ändå från Småland har jag läst och ställer sig gärna med armbågs lucka på kajer och pirer i hamnarna för att "sportfiska". Med den obligatoriska plastspannen bredvid sig. 
Folk i bekanskapskretsen eller på jobbet som lite vagt känner till att jag brukar fiska kommer och säger att "Nu går sillen till och då trivs väl du!?" eller "Åh, i helgen fick vi en massa näbbgäddor; det är väl jättekul!?"
Nej, jag efterlyser istället reportage i hur man bäst undviker att få en massa nägggäddenapp när man fiskar efter riktig fisk. Finns det några bra knep? Kan man möjligtvis gnida in flugan med något motmedel?
Skriver någon en sådan artikel lovar jag att läsa den. Eller gör ett reportage på någon fiskehemsida...

Den största gäddan idag gav mig en ordentlig minnesbeta i form av ett djupt jack på handens insida och ett tag var jag frestad att ta "Den blodiga handenkortet" men avstod. Det var inte så länge sedan jag hade ett sådant med nämligen. Men märkliga och lite ovanliga träd är det mer sällan som platsar här på min fiskehemsida. Men detta torra träd fann jag på den andra ön jag gick iland på och fiskade från.  Kanske är det någon som känner igen var det växer?  Eller har växt, rättare sagt. Skicka ett mail i så fall.

Det är en stor ö och jag hann bara prova en liten del av den. Där hade jag mycket trevligt fiske för där påminde det mer om ett av mina traditionella vinterfiskeställen med långgrund, fast sandbotten och mörka fläckar och en och annan tångsten. För där jag var vette det mer åt insidan till. Som framgår av tabellen var det mest vanliga, som jag tror, bofasta strandgäddor men jag bedömde det som troligt att jag även hade chans på en stor på väg ut. 
Det kanske jag inte fick men fyrakilosgäddan som sög i ordentligt gav verkligen valuta för hela pengen. Den var betydligt starkare och uthålligare än de längre ut i skärgårn. Den verkade aldrig vilja ge upp och drog ut lina så den hårt åtdragna slirbromsen skriade av protest. Och det är sådana upplevelser jag är ute efter när jag krånglar till det så dant. Det är sådana jag vill ha!

Men även här kommer ålgräset att växa upp inom en snar framtid och omöjliggöra allt fiske. Möjligtvis med undantag av mete. Kanske om man skulle befinna sig här vid kuling att ålgräset lägger sig platt utefter bottnen men blåser det så pass mycket kör i alla fall inte jag ut, det är en sak som är säker. Nå, andra områden finns och lita på att jag hädanefter än noggrannare än förut kommer att undersöka lämpliga ställen att göra strandhugg på och inte stanna vid att tänka tanken utan också att göra det i verkligheten. Vi får väl se när jag har möjlighet nästa gång. 
Förresten, ta inte det på jätteallvar med att jag jämställde sjunklinefisket med trolling. Senare i sommar blir det fisket det enda sättet att komma i kontakt med gäddorna. I alla fall om det blir en sommar värd namnet. Fast tyvärr befinner jag mig redan i en förlora-förlora situation avseende min sommarsemester. Den infaller nämligen inte förrän i slutet av juli, augusti och antingen är det soligt och varmt då vilket jag tycker om men å andra sidan blommar algerna då. Är det istället blåsigt och kallt, slipper man algblomningen men kommer å andra sidan inte ut då eftersom det blåser för mycket. Så tyck synd om mig nu, som det står i visan. (Gunder Hägg? Blå Tåget?)