05-06-17

Fredag

Sjunklinefiske från båt

Ja, idag blev det den fiskeform som jag inte bedrivit i någon högre grad på två år, tror jag. Förrförra året hade jag båt- och motorproblem och förra året var sommaren och framför allt min semester osedvanligt kall och blåsig så det blev svårt av den anledningen. Men idag körde jag hårt med sjunklina, stora vita gäddsaror, det tunga gäddspöet och fiske från drivande båt. Efter den första timmen, snabbt drivande båt till och med. 

Men först ett kulturellt mellanspel i form av den röda stugan på en liten holme mitt i stan. Jag ser den varje gång jag kör ut till havs när jag väljer vägen ut genom Saltösund. Ja, ett lyckat konstverket är det i den nu så populära formen installation.  Den skall tydligen stå här hela sommaren och jag antar att dess huvudsyfte är att reta upp folk och skapa debatt. Det är i den bemärkelsen den redan kan anses lyckad för det har den gjort. Massvis med ilskna insändare i frågan har jag läst nämligen.  Inuti lär allting också vara målat rött inklusive toalettstol. Dessutom spelas det ABBA-musik också.

Där tycker i och för sig jag att det skär sig lite i den massiva svenskheten för skall det vara genuin svenskt finns det väl annat som passar bättre. Jag tänker här på Tore Skogman, dansbandsmusik (om man nu kan göra den halsbrytande kombinationen dansband och musik) och dragspelstjosan. Osökt för den kopplingen och den röda färgen oss vidare till andra massmedia och mer eller mindre konstnärligt utformade TV-program. Från Norge där det ingår ganska mycket rött i flaggan. Nämligen den här norska humorflugfiskeTVserien med Lars och Bård som jag kommenterade förra gången. 
Någon tyckte att jag borde ge den lite mer tid och att just det första avsnittet kanske inte var så lyckat. Och att man fick vara tacksam över att man överhuvud taget fick se några program om flugfiske i TV. I söndags såg jag därför del två och tja... Vad skall man säga...? Kanske att största delen av budgeten nog går åt till programledarnas resor ut över världen. Först fiskade de havsaborre i Oslofjorden och så reste de till Egypten för att fiska nilaborre i floden med samma namn. Nilen alltså. Eller snarare Assuandammen. Kanske, kanske borde de lägga ner lite mer resurser på manuset...? 
Och jag vet inte; är det inte ungefär med flugfiskeprogram i TV som med porrfilmer? Att man hellre vill ägna sig åt de där visade aktiviteterna i verkligheten än att titta på dem på TV. 
Men förmodligen bottnar min reservation mot de norska killarnas framfart i världen och TV-rutan i ren och skär avundsjuka. Det hade kanske inte varit så dumt att själv medverka i en nämligen. 
Ja, innan Internetombudsmannen kommer ångande och riktar ett moraliskt pekfinger åt mig, är det väl bäst att jag förtydligar mig och säger att jag naturligtvis menar en fiskefilm och ingenting annat!
Varför betalar ingen jorden-runtflygningar för mig och mitt flugspö? Och dyra lyxhotellräkningar och omfattande inhemska resor i landet ifråga? Och filmar mig när jag skickar ut den vita gäddsaran i exotiska vatten såsom Volga efter stör, Amazonas efter pirayor eller Florida Keys efter bonefish? 
Och dessutom betalar mig pengar för det. 
Ja, vi vet nog svaret på den frågan; för att ingen skulle vilja titta på det.
Men i Norge med alla sina oljemiljarder behöver de naturligtvis inte bry sig om det. Men visst, jag skall nog titta på del tre på söndag och som jag tidigare sade, gör ock ni sammalunda på det att ni själva måtte skaffa er en uppfattning därom.
Varför heter förresten manliga medborgare i Norge norrmän medan kvinnliga kallas för norskor?
OBS, detta var en så kallad retorisk fråga som alltså inte förväntar sig något svar.

Nu skall jag berätta om dagens första och största gädda. Jag tror till och med att den högg på dagens andra kast. Samt att jag faktiskt hade en näbbgädda att tacka för den.  Som synes på bilden var det just då alldeles spegelblankt och då är det svårt att engagera gäddorna.  Hade kört utomskärs och stannat till vid en liten holme och gjort klart skepp. Det vill säga stuvat undan allt löst, gjort ankaret klart att kastas i, fällt upp motorn och fuktat flugan. Rodde väl fram några meter för att komma i position och lade väl ut första kastet. Då såg jag plötsligt hur en näbbgädda flydde. Halvvägs upp ur vattnet flög den och försvann i en väldig fart. Helt klart var den skrämd av någonting. Och inte av mig, fluglinan eller flugan för de var inte i närheten. Dummare är man ju inte utan att man lägger nästa kast i närheten.  Och tvärtstopp och något stort är på!

En mager, utlekt, hungrig, urstark och uthållig åttakilosgädda var det. Jag tolkar det som att den först gjort ett utfall mot näbbgäddan och sånär skrämt livet ur den. När den kom undan, vände den både uppmärksamheten och ilskan mot min fluga och slukade den utan att tveka det minsta. För det skall sägas gjorde väldigt många gäddor sedan. Tvekade alltså. Bara följde lojt efter i synnerhet så länge det var lugnt. 

Kolla in det stora huvudet i jämförelse med kroppen. Imponerande va!? Innan den lekt rommen av sig hade den säkert vägt nio eller i bästa fall tio kilo. Men eftersom vikten inte spelar så stor roll för mig avstod jag från att väga den och bokade den till det mer blygsamma 7,5.  Alltså när den inte tangerar någon magisk gräns.  Och när jag använder det tunga spöet. Och det kom jag tyvärr att fortsätta med resten av dagen. Ungefär en timme efter detta lyckade hugg, blåste det upp ganska friskt med en gång och där jag eventuellt tänkt göra strandhugg låg den på för mycket.

Och det är exakt en sådan här gädda jag skulle vilja ha på det lätta spöt! Fy fanken alltså, vilken känsla det skulle bli!
Även med mitt grova #8-9-spö tog det lång tid innan den kom så långt som på bilden. Jag brukar slänga i draggen när jag får fisk och hade jag inte gjort det nu hade den dragit iväg med mig långt och det är absolut ingen överdrift. När det blåser gör jag det för att inte driva upp på land eller stenar. För man får räkna med att det tar flera minuters hård kamp även för de mindre gäddorna så här i juni. Det var rent otroligt ibland som de drar och kämpar. 
Trots många landade gäddor och faktiskt, ännu fler missade, blev det ändå inte en helt lyckad dag. Hade jag fått välja hade jag nog tagit lite färre gäddor i utbyte mot lite finare väder. Mulet och regntungt, blåsigt och kyligt är inget sommarfiske jag vill förorda. Nej, soligt, lätt bris och varmt skall det vara. Så fick man hela tiden oroa sig för att vinden skulle öka så man fick köra hem i förtid men det inträffade inte. Faktiskt avtog den lite grann lagom till det var dags att köra hem ändå. 
Jag kan också säga att jag såg en fem, sex gäddor i vikter från 5-6 till åtminstone 7-8 kilo som följde efter på olika ställen. I början just för att det var kav lugnt och då är det svårt. Men även senare när det blåste upp och det är svårare att begripa. Men några stycken såg jag där jag vet att jag kan nå dem från land. Och nu på onsdag har jag en ledig dag och blir det väder... Ja, då skall de få sig en chans att hugga på en lättdressad, men lång bling-blingsara bunden på #6.
Jag kan också lätta på förlåten lite inför höstens riktiga fiske. Redan nu har jag utsett några kandidater till att bli nya ställen. Jag har haft både ögon och sinnen öppna och hittat några fina platser att pröva på. Jag märker att jag blivit hemmablind och tänkt fel. Jag vet till exempel hur man kört till ett ställe för 20 år sedan och inte fått ett napp där och då tänkt att där är det värdelöst och sedan aldrig besökt stället i fråga. Jag vet några vikar alldeles i närheten av stan. Och en fin sträcka mitt i stan för den delen. Jag kan nog utlova en fisketur i höst som jag kan benämna "Cityfiske" eller "Fiske i stan" eller något liknande. Men det måste vara en vardag, normalt eller lågvatten, helst skall det ha blåst sydvästlig kuling ett par dagar, gärna med lite regn i. Samt att det bör vara i semestermånaden november. Detta både för att det inte skall vara så mycket folk ute och för att fisket förmodligen är bra då. 
Usch ja, först har vi alla dessa sommarmånader att kämpa oss igenom...