05-08-02

Tisdag

Förföljd av otur!

Ja, det är otroligt hur oturstalet tretton grinar mig i ansiktet hela tiden. Förrförra gången fick jag det olycksdrabbade antalet gäddor och idag var det dags igen. När skall jag lyckan åter le? När skall jag till exempel få nio eller sju eller varför inte fjorton gäddor? Det känns verkligen inte kul att på detta viset vara förföljd av makterna. 
Men annars var det en ganska trevlig dag. 
Inga stora visserligen men jag tror jag hittade ett lyckat koncept för en bra sommarfiskedag. 
Men först måste jag få kommentera söndagens avsnitt av "På fisketur med Lars & Bård". Det var det bästa hittills, tycker jag. Det handlade om hur de reste till Västindien; Tobago och anledningen till att jag tyckte det var bra är att den här gången hade de lyckats ganska bra med ramhistorien. I korthet gick det ut på att de var där på semester och egentligen inte alls skulle fiska. Eller den ene skulle men inte den andra. (Fortfarande vet jag inte vem som är vem tyvärr)
Men han som inte skulle fiska var precis som jag själv. Han kunde inte fiska lite. Antingen inte fiska alls eller jättemycket. Sedan gick det ut på att lura fruarna att de inte alls var ute och fiskade utan passade barnen. Vid ett tillfälle hade de lämnat bort sina två småflickor till en mycket skum barnvakt, som skulle visa dem djungeln. Och så det mycket lyckade replikskiftet när en av de verkade gripas av tvekan:
-Men kan vi verkligen lita på honom?
-Javisst, han har nyss kommit ut från fängelset och behöver pengarna! Kom nu så sticker vi och fiskar!
Det var verkligen sjuk humor som jag uppskattade. Samt att det låg en viss sanning i att man ibland kan göra vad som helst för att komma ut på fiske.
Men man är ju medveten om att hälften är på riktigt och hälften är manus. Eller kanske att 60% är sant och 40% är påhitt och...
-Eller som i dina dagboksblad att 60% är lögn och 40% sant! I bästa fall...
-Sssch, inte så högt! Det var väl inte om det vi skulle prata om heller! 

En viktig aspekt vad gäller flugfisket saknar jag dock i deras program och det är själva flugorna. Jag tror inte att de visat upp en enda fluga i närbild eller att de bundit flugor. 
Och om illvilliga tungor vill baktala min fiskeblogg, hemsida, dagboksblad eller vad det nu är så kan i alla fall ingen anklaga mig för att hemlighålla vilka flugor jag använder. 

Så över till dagens fiske:  Vädret var nästan likadant som förra gången jag var ute med det stora undantaget att vindstyrkan var betydligt beskedligare idag så jag hade inga större problem att köra utomskärs. När jag kom fram så avtog vinden till och med i och med att en del mörka moln drog bort. Då tänkte jag att det är ingen idé att gå iland nu utan jag börjar att fiska från båten.  Eftersom det i går hade blåst väldigt friskt gick det lite dyningar ute vid de yttersta grynnorna, trodde att det skulle stå precis fullt med stora gäddor på vissa ställen. Men jag såg inte till en enda. Rodde och körde till några i vanliga fall säkra ställen utan det hände så mycket.  Så småningom fick jag i alla fall den här fyrakilosgäddan och visst är den väl fin? Inte så stor men väldigt fint tecknad. Det har ju inte blivit så mycket båtfiske för mig de två senaste somrarna så på flera ställen hade jag inte varit på länge. Jag vet ju att gäddorna inte uppehåller sig på exakt samma ställen år från år utan vissa är är det bäst där och vissa där.  Så nu trevade jag mig fram i blindo, kan man säga.

Men jag slapp i alla fall treva mig fram i en massa algblomning och det tackar jag för. Jag såg därför att ett par till i ungefär samma storleksklass följde efter på ett par ställen. Augusti brukar vara den sämsta sommarmånaden för gäddfiske, brukar jag hävda men jag tänkte att jag skulle motbevisa mig där i år. Jag har inget annat val eftersom det är nu jag har semester också. 
Så började vinden öka framåt middagstiden och då blev det dags att gå iland. Jag hade en större ö i tankarna och det var utanför den jag hade hållit på och fiska vid några mindre kobbar och skär. 

Det är en ganska stor ö som på södersidan vetter ut mot öppna havet och insidan kan räknas till den lite mer jolmiga innerskärgården. En hel del vikar och uddar gör att man kan finna halvlä från vilket håll det än blåser. Och det var en förutsättning för nu skulle det fiskas med lätt utrustning.  Fisket skall vara kul, det är huvudsaken. Inget jäkt och fåfängt jagande efter jättegäddor.  Åt upp resten av matsäcken och svidade om.  Hittade en stig som ledde ut mot just den udde jag hade i åtanke och vadade ut. Nu pratar vi om traditionell gäddbotten med massvis med sten och tång. Svårvadat, slirigt och halt samt lite bränningar men god chans på oerhört stridbara gäddor i just fyrakilosklassen.  Där fick jag två vanliga, mindre gäddor. Kul i och för sig men jag fick slita ordentligt i värmen för att få dem. Och det var ju inte tvåkilosgäddor jag var ute efter heller.

Jag hade förresten lyckats med lagningen av vadarna så det var inga problem. Men tvingas man vada mycket och fiska lite som jag nu fick göra, blir det varmt. I augusti. Kämpade och fiskade men fick inte ut något mer. Fiskesträckan tog slut i och med att jag hade fiskat mig tillbaka till båten och nu fick jag ta mig en funderare på vad jag skulle göra. Köra hem? Ta av mig vadarna och återgå till att fiska med sjunklina från båten?
Inte det sistnämnda i alla fall för vid det här laget hade sjöbrisen friskat i så pass att det skulle bli omöjligt för mig. I alla fall inte om jag skulle ha kul och det skulle jag ju. Men längre in då? Där det är lite mer lä?
Äsch, svarade jag mig själv, där går det väl inte för där måste det väl växa ålgräs nu.
Ja, det var väldigt stor risk för det och med ålgräs ända upp till ytan går det inte ens med flytlina.
Men eftersom jag inte hade något att förlora genom att pröva, baxade jag ut båten, hoppade i den och startade motorn. Körde runt några uddar och kom in i lä. Spanade noga och till min glädje och överraskning var det inte så farligt med ålgräset. Visst, det fanns men inte överallt. Där fanns till och med resterna av en stenbrygga så det var lätt att parkera utan krångel och en massa blåfärgade stenar. Det blir gärna det när jag går iland annars. Det verkar nämligen som om den blå bottenfärgen på min båt väldigt lätt smittar av sig på omkringliggande föremål. 
Gick tillbaka en bit och vadade ut på sandbotten minsann. 

Sedan följde ett par oerhört roliga och sköna timmar.  Bilden här till vänster visar exakt varför.  OK, ljuset blev inte bra men visst ser man väl gäddan som hoppar och skuttar som den värsta öring? Här får själva motivet vinna över fotokvalitén.  Flera sköt upp i luften det bara en bild blev hygglig. Men nu upplevde jag gäddflugfiskets absoluta kvintessens av trevlighet och lycka.  Eller nästan då för fanken om man nu måste få en riktigt stor gädda för att det skall vara absolut perfekt! Själv tycker jag inte det men samtidigt visste jag att chansen fanns där. Men att kunna vada på jämn, bekväm och fast botten på lagom djup, ha en stark vind i ryggen som piggade upp gäddorna och tempen lagom i solskenet, kunna kasta både utåt mot djupt vatten och inåt mot grunt och se gäddor virvla och följa efter samt i

nte minst, hugga. Sju gäddor på dryga två timmar, precis lagom. Mot slutet två riktigt starka trekilosgäddor. Vad är väl roligare än det? Ja, räkna gärna in andra glädjeämnen här i livet och jag skall ända säga att detta vinner!
Och det skall sägas att det var inte många som högg som jag inte kunde tillgodoräkna mig. Och som sagt, även mindre gäddor nu på sommaren kämpar som permits, guldmakrillar, bonefish, tarponer och you name it, på klass femutrustning, så det så. Och jag behöver heller inte spendera tusentals USdollar på resor till exempel Västindien, uppehälle, lokala guider, båthyra och annat utan kan göra det helt gratis varje dag om så vore. OK, lite pengar kostar det väl mig i bensin men jag kör fram och tillbaka på åtta liter och även om bensinpriset är högt nu så landar jag ändå strax under hundralappen. Så tro inte att jag är avundsjuk på Lars&Bård...
Under tiden jag fiskade här fick jag anledning att om inte äta upp mina egna ord så åtminstone bevis på att jag hade fel. Det var när jag klagade på att de allra flesta småbåtarna hittar man vid bryggorna och inte ute till sjöss. Trots att det inte var det allra jättebästa sommarvädret skulle de tvunget ut och lägga till runt omkring mig. Inte precis där jag befann mig men ganska nära. Kan just tänka mig att de pekade och undrade vad det var för Töntnisse som höll på och vadade fullt påklädd när det var läge för sol och bad.

Det är det som kan bli det vinnande sommarfiskekonceptet; att inleda dagen med båtfiske långt ute under morgontimmarna då det brukar vara lugnt. Pröva efter storgäddorna vid de yttersta grynnorna med sjunklina och stora gäddsaror för att mot middagstiden när sjöbrisen friskar i, köra in till någon lämplig ö och gå iland. Och då ta på sig gummibyxorna och byta till klassfemspöt. Men då måste vädret först skärpa till sig med lite mer långvariga och stadiga högtryck och inte det här hattande med en massa lågtryck, åska och regnskurar och ihållande friska västvindar. Och gärna lite lägre vattenstånd, tack.

Förresten när vi ändå är inne på TV-programmen måste jag berätta om ett annat jag råkade se en snutt av. Det handlade om New Orleans och någon festivalen där. Mycket musik och dansare. De ålade sig och kråmade sig så det guppade och svängde, krängde och skakade både här och där. Jag började bli alldeles upphetsad och andades häftigare, lustar och begär väckte till liv när...
Oj, nu ringer det!
-Ja, det är jag...? Hallå? Va...? Är det Internetombudsmannen? Nej då... Nej... Inte alls! Vänta lite nu så... Absolut inte, sånt är jag alldeles för gammal för! Jodå, det har visst med fiske att göra. Vänta... Jag skulle just komma till det! Hur dansarna var klädda. Ja, kläder; inte avsaknad av kläder! Det var nämligen Hopi-indianer i traditionella dräkter tillverkade av ja-just-det strutsplymer. Fantastiska, fina, jättestora strutsplymer i minst klass ett A. En snabb uppskattning gav vid handen att varje person måste ha minst femtio, kanske hundra sådana jätteplymer! Vilket slöseri! Undra på att det vattnades i munnen och man nästan började dregla... Visserligen var en del missfärgade i olika nyanser men det kanske skulle kunna gå att tvätta bort?