05-08-14

Söndag

Tour de force 

Därmed menas att man genomför något man föresatt sig med bestämdhet och bravur. Till idag hade jag verkligen bestämt mig att nu skulle det banne mig bli av att köra ut med båten. Blåste det för mycket skulle jag ändå köra ut. Om det var superhögvatten då?
Ja, då också.
Fortfarande är det samma väderlekstyp; mer eller mindre friska, västliga vindar och regnskurar. Hela Östersjön är överfull med vatten kan man se hos SMHI för det är plusvärden hela vägen längs Sveriges kust. 
Planen för idag gick ut på att ta mig ut ur Innerskärgården, utanför den så kallade Försänkningen. Det är där de stora gäddorna finns, har jag fått för mig nu på sommaren. Försåvitt det nu är sommar.
Jag hade valt Hasslöbron som portal ut. Det blåste ganska friskt på morgonen och snart förstod jag att jag inte skulle klara raka spåret. Det skulle smälla och dunka, stänka och plaska lite för mycket med sjön rakt mot sig. Men det innebär också medvind hem; det är det som bestämmer.
Jag fick vika av norrut, köra in mot land och göra en vid omväg för att köra mer skyddat. Strax blev det mycket behagligare och därför kunde jag fullfölja målsättningen. 

Så fort jag passerat ut genom Hasslöbron kunde jag svänga inåt igen och där finns många holmar av olika storlekar och jag vet att vid ett par är det riktigt grunt. Det måste det vara om jag skall kunna vada vid högvatten. Kommer man väl in i lä ser det väldigt idylliskt, lugnt och skönt ut som på bilden här. Det hade tagit tid och när jag äntligen var framme fick jag slösa bort ännu mera tid på att äta frukost.

Annars brukar jag göra det under färden ut men inte idag, inte i motsjön när det kommer saltvatten på smörgåsarna och thermosmuggen skakar omkull.
Här ute vid en större holme har jag hittat ett verkligt bra ställe. En vik eller liten bukt som det blir halvlä i vid sydvästliga vindar. Det är väldigt långgrunt eller rättare sagt väldigt svagt sluttande utåt vilket gör att att den är fiskbar hurdant vattenståndet än är. Samtidigt ligger den ganska nära en annan ö och viken är nära sundet där det brukar bildas en stark ström som pressar ner ålgräset. Som det faktiskt inte är så mycket av heller. Bottnen är inte ren sand även om det finns sandfläckar här och där. 
Det är ett perfekt, toppenbäst ställe, helt enkelt!
Innan sommaren hade jag pratat vitt och brett om i år minsann, skulle jag verkligen skärpa till mig och fullfölja projektet operation landstigning. Men mycket på grund av vädret har det inte blivit av så många gånger som jag skulle önskat. Men det har å andra sidan inte blivit så många båtturer heller. Men idag lyckades det. Inte ett kast gjorde jag från båten. 
Man skulle kunna tycka att i en skärgård så stor som Karlskronas och med så många både stora och små öar, borde det vara lätt att hitta flera sådana här ställen även vid superhögvatten. Men det är det inte framför allt under sommaren. På öarnas insida, där det oftast är lä, brukar det dels vara ganska djupt, vilket vi kan anklaga inlandsisen för och dels att det växer mycket ålgräs. På utsidan, vilket blir sydsidan här, är det ofta långgrundare, med mycket tång och sten. Jättebra för gädda visst, men blåser det avstår i varje fall jag från att vada ut där i motvind och bränningar. Men skall man tvunget krångla till det för sig får man naturligtvis skylla sig själv.
Fast skärgården är stor och jag är långt ifrån färdig med inventeringen och än kan jag säkert hitta fler liknande ställen som det här. jag kan väl också tillägga att jag bara opererar i en viss del av nämnda skärgård. Jag tycker min båts räckvidd tar slut vid sydsidan av Sturkö. Det betyder att jag missar hela Östra Sidans myller av öar och holmar. I väster kör jag sällan längre än till Arpö. En gång har jag kört ända till Lindö men det är längesedan. Men däremellan finns det sannerligen tillräckligt med fiskeställen att både inventera och prova så det räcker.

Här har vi dagens största gädda; en femkilos som höll på att knäcka spöet. Naturligtvis mitt eget fel för jag skulle tvunget ha upp den på land. Jag befann mig vid tillfället väldigt nära och såg att där var en alldeles utmärkt gräsplätt att lägga ner den på. Vattenfylld nu i högvattnet också som syns på bilden.  Först så ledde jag in den på grunt vatten, men den var inte alls så spak och trött som jag trodde. Den stack iväg genom en massa tång och sjok med annat sjögräs och spötoppen böjdes nästan i cirkel men höll som väl var.

Efter en stunds lirkande och borttagande av sjögräset fick jag ordning på situationen och tog några bilder. Naturligtvis kunde den inte ligga stilla men det här när den rör på sig blev det bästa.

Spöet är ett Kunnan över 10 fot långt och naturligtvis AFTM #5. Jag köpte det begagnat en gång för en väldans massa år sedan av en viss Bernt Berntsson, som nog inte anade att det skulle användas till att dra upp en massa gäddor med. Det gjorde nog inte jag heller. 500 mycket väl använda kronor gick affären på, minns jag mycket väl.
Jag märker hos mig själv hur jag tycker det blir roligare och roligare att fiska gädda med den lätta utrustningen. Tycker också jag utvecklat gäddsaran på #6-kroken till att ge intryck av en väldigt stor betesfisk. Ändå att jag kan kasta mer än tillräckligt långt med den utan ansträngning varken för spöet eller mig.
En femkilos och en fyrakilos var inte bara jättekul att få utan visar även på att hösten är på väg. De större gäddorna vänder inåt. I viken fanns även ytterligare en gädda i samma storleksklass. Jag såg den inte utan bara virvlarna och hörde plasken. Nej, den var inte någon som högg eller som jag tappade utan en som följde med en tvåkilos in. Om den större gäddan var nyfiken på varför den mindre sprattlade så dant och trodde den jagade eller om tvåkilosgäddan själv var utsedd till byte vet jag inte. Men lita på att jag fiskade av området noga när jag väl släppt tillbaka den lilla men såg inga spår av den stora mer. 
Men i alla fall så ger det mig anledning att resonera om en så kallad studie jag både läst om och hört om. Tyvärr har jag inte sett den i mer detaljerad form för om den stämmer tycker jag den ställer mer frågor än den besvarar. Jo, man (vilka vet jag inte) har tydligen märkt ett antal gäddor med sändare och så har man följt deras rörelsemönster. Kontentan skulle vara att medelgäddan inte förflyttar sig mer än 500 m. I undantagsfall 1000 m. Vilket skulle gälla hela livet. Men innan jag kommer med synpunkter skulle jag gärna vilja läsa den i original. Är det möjligtvis någon som vet om den finns tillgänglig här på nätet?
Och som i så fall kan meddela mig var?
Jag har den djupaste respekt för forskning och vetenskap och studier av alla de slag så det är inte det att jag betvivlar resultatet utan är bara lite nyfiken på hur de gått tillväga. Hur många som ingick, var, hur länge; sådant.
Jag minns en notis i pressen för inte så länge sedan om en vetenskaplig studie (kan det ha varit i Göteborg?). Den visade faktiskt på att äntligen fick man det vetenskapligt bevisat att det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk. Jo, det är sant! Jag ångrar nu att jag inte klippte ut den. 

På tillbakavägen hem tog jag den här bilen på en av mina värsta fiender. Ja, inte min stortå utan spindeln. Jag för ett bittert krig mot den här sorten som ständigt väver in båten i spindelnät. Och det här är ändå bara en unge. Ibland ser jag små kolonier under sittbrädan där det myllrar av ännu mindre exemplar. De vuxna är enorma! De går inte att få bort heller för de har sina huvudboningar inne i bryggan. Det är en gammal flytbrygga i trä med flytelement och så fort det blir en plats ledig i min båt kommer det genast utkrypande fem nya. Insekter och flugfiske hör ju visserligen ihop på något sätt även om spindlarna inte tillhör insekternas släkte.  Ändå tillhör Black & Peacock Spider en av mina favoritflugor när det gäller flugfiske.  Men för spindlar gäller inte "No kill"!

Andra insekter jag inte gillar men som verkar gilla mig är bromsar och getingar. Ofta när man fiskar utanför holmar på sommaren kan det plötsligt sitta en liten grå broms på benet och sticka en. Men ännu värre är getingarna. Vi är i värsta getingtiden nu och hela september. Också soliga dagar kan man ofta se och höra en komma patrullerande över vattenytan och sätta kurs mot båten. Sedan kan man ha den surrande kring huvudet och kroppen och leta efter något sött. Och här stämmer inte ens att you can run but you can't hide för ute i båten går det inte att springa iväg som jag brukar göra hemma. Vi får se hur det blir i år. 
Förresten så gjorde jag två ytterligare landstigningar efter mitt besök i succéviken. På den ena ön var vattnet alldeles för högt för att jag skulle kunna fiska effektivt och på den andra holmen fick jag inget napp trots att det såg lovande ut. Men där hade jag inte tid att fortsätta så länge. I synnerhet som jag fick syn på några kor. Och de fick syn på mig. Eller om det var kvigor eller tjurar; så nära var jag inte. Där fanns också får. Får och taxar är jag däremot inte det minsta rädd för. Där missade jag förresten en rolig bild. Den här holmen låg bara på cirka femtio meters avstånd från nästa och rätt som det var fick fåren för sig att simma över till den. I en lång rad så gjorde de det. Det har jag aldrig bevittnat förut. Jag hade precis börjat fiska och var för långt iväg för att ta en bild men osökt kom jag att tänka på den gamla Bellmanhistorien där han, en tysk och en rysk och en dansk skulle tävla om vem som kunde vara längst inne hos en särskilt illaluktande get. Ja, alla prövade och stannade inne olika länge. När det var Bellmans tur stannade han inne allra längst och till sist kom geten ut. Men det var nog bara en tillfällighet att alla fåren beslöt sig att lämna holmen precis när jag gick iland.
Nu frampå eftermiddagen hade förresten vinden stillnat mycket. Det är ovanligt och förvirrande. Jag är nämligen van vid att det blåser som minst på morgonen och så ökar det hela dagen. 

Hm... Det börjar bli lite av ett problem med att ständigt hitta på namn på de platser jag fått fisken. Jag tror jag skall vara lite mer konsekvent att hitta på egna namn till de ställen jag ofta är på. Ofta blir det ju så att när man inte har sjökortet eller kartan till hands att man ändå gör det när man är ute. Det är jag sannerligen inte ensam om heller. Jag skall fundera på det.