05-08-25

Torsdag

Gapande gäddkäftar

 Jag tror det är en stor brist att vara förändringsobenägen, konservativ och alltid köra på i samma, allt djupare, gamla hjulspår. Att alltid utföra en sak på ständigt samma sätt. Det här "Har vi gjort på det här sättet förut under alla år skall vi banne mig fortsätta att göra det!" Eller "Det som var bra för våra förfäder är även bra för oss". Att aldrig våga pröva på något nytt. Nu pratar vi om mänskligheten i stort förstås. Eller 95% av den. Och det är tur att inte precis varenda en av oss är så gammeldags och sturig för då hade vi fortfarande gått omkring klädda i djurhudar, med knogarna på marken och grymtat och eventuellt fortfarande bott i grottor. Fast det där med grottmänniskor tror jag mest är en myt. Jag menar, hur många grottor finns det egentligen? 
Sedan är det förstås en annan sak att de neolitiska förstadier till människor som hade turen att hitta en ledig grotta, att de hade bättre förutsättningar att lämna spår efter sig som arkeologerna sedan kunde hitta. Medan de som inte fick plats därinne; deras fossila ben bara försvann. Eller det hann inte ens bli fossil av dem eftersom en urtida hyena kanske gnagde i sig dem innan. Det är därifrån uppfattningen härstammar, tror jag, att våra förfäder mestadels bodde i grottor.
Jag menar alltså att hade det inte funnits några lysande undantag från den breda massans envisa dumhet och vägran att ta till sig nyheter så...
-Internetombudsmannen här; detta är säkert väldigt intressant men det har hittills i alla fall ingenting med fiske att göra och därför känner jag att det är min plikt att...
-Vänta lite! Det kommer nu!
Själv anser jag nämligen att jag tillhör den resterande femprocentenheten och om vi applicerar det just på gäddflugfiske så...
-Låt mig gissa! Du har bytt fluga?
-Bytt fluga!? Skojar du? Självklart inte. Jag pratar inte om förändringshysteri och att förkasta all hävdvunnen kunskap sedan generationer tillbaka! Man kan inte kasta över ända något som visat sig fungera för minsta lilla modenycks skull! Det får ju aldrig bli förändring för förändringens egen skull! Är något bra sedan urminnes tider kan man väl för fanken inte...
-Lugna dig nu! Vad gällde det då?
-Jo, jag menade det här att gå i land på öar. Det är så bra!
-Synd att det tog dig över 30 år att fatta det.
-Kan du inte gå hem med dig nu! Säkert finns det något angeläget internetproblem du kan sysselsätta dig med eller någon annan du kan trakassera!
Då så... Skönt att han försvann.

Jovisst är det synd att jag inte tänkt på allvar på det förut för det öppnar upp ett helt nytt perspektiv på sommarfisket. Som idag till exempel hade jag besviket fått vända om båten och köra hem igen om jag inte gjort det. Eller fått vända bilen när jag kommit ner till Långö i stan. Det blåste nämligen för mycket att ens tänka på att försöka fiska från drivande båt. I allra värsta nödfall kanske man kunnat ta bilen och köra ut till mina senhöst- eller vinterfiskeställen men egentligen är det alldeles för tidigt för det.

Så här ser en sida ut på den holme eller ö som jag gick iland på idag. Förresten vad är det för skillnad på en ö och en holme? Finns det någon? Är en ö större än en holme kanske? 
Men i alla fall så var flera sidor på den här ön helt nya för mig. Eftersom det blåste friskt från söder var jag tvungen att pröva på insidan och upptäckte till min överraskning att där var det jättebra att fiska. Eller åtminstone att gå och kasta. För fortfarande är det augusti och jag hade närmast utgått ifrån att dels skulle det var ganska djupt där. Och var det vadbart skulle det växa precis fullt med ålgräs. Men så var det alltså inte. Men en sak stämde ganska bra och det är att än har inte gäddorna gått in och ställt sig i lä. Det sker nog inte förrän i slutet av september och senare. Det är också lite väderberoende. 
Alla gäddorna utom de två sista fick jag på kanterna av ön, om man så kan uttrycka det. Där det blev lite halvä. 
Inga kast från båten och alla med det lätta spöt. 
Nu kan det vara dags att försöka leva upp till namnet på detta dagboksblad. Det här är ju ingen kvällstidning där rubrikerna är lika skrikiga som innehållet i artiklarna är tomt. Förresten är nog rubriken lite för tam för att passa i till exempel Expressen. Det kanske allra viktigaste ordet saknas ju, nämligen "Chock". Eller "Chock!". Det näst viktigaste ordet kan jag nog tyvärr inte passa in och det är förstås "Sex!". Självklart är det allra bästa om man kombinerar de två men jag får nöja mig med ett annat bra rubrikord som är "Attack!". Vi prövar:

                Gäddattackchock!

Nja, det blev lite för långt. Kort och klatschigt skall det vara så att alla fattar men om vi tar:

         Gäddor i attackchock!

ser det ganska bra ut. Och till skillnad från löpsedlarnas falska löften har jag naturligtvis full täckning för den antydda sensationen. Till och med med pluralformen på ordet "gäddor" stämmer.

Första gången inträffade när jag stod utvadad ganska grunt och kastade in mot en liten, likaledes grund vik. Knädjupt vatten ungefär. Kände något sjögräs som jag tyckte satt på och klämde fast spöt under armen och tog in de sista meterna av linan med händerna för att få tag på flugan och ta väck sjögräset från kroken. Halade således in flugan till mig och skulle precis ta upp den när en gädda på säkert fyra kilo kom rusade med öppen mun och så när högg mig i vadarbyxorna! Wow! Vilken närkontakt!
Den vände med ett plask och jättevirvel och försvann. Fick ingen ny kontakt med den men kul var det.
Som om det inte var dramatiskt nog var det ändå ingenting mot nästa. 
Det inträffade några timmar senare och på öns andra sida. Hade fått en tvåkilos på som jag höll på att veva in. Den befann sig ungefär tio meter ifrån mig när det plötsligt... Ja, jag kan faktiskt inte komma på något annat att jämföra det med än filmen "Hajen"!
För plötsligt satte "min" gädda fart. Och jag menar fart! Den kom plötsligt farande rakt emot mig med en hastighet jag inte trodde möjlig. Så det ser man att en gädda inte egentligen kämpar för livet när den sitter på kroken. Men nu visste den att den gjorde det. För alldeles bakom den höjde sig en storgädda upp över vattenytan, forsade fram och gapade stort över tvåkilosgäddan! Det är sant, jag såg hur gapet öppnades.

Tvåkilosgäddan flydde igenom tång och över en sten och pilade mellan mitt ena ben och vadarstaven och storgäddan vände i sin tur innan i en väldig virvel. När jag väl trasslat ur både mig, fluglinan, remmen till vadarstaven och tvåkilosgäddan kunde jag se att den inte missat helt och hållet i hugget. Bilden blev lite suddig men jag tror ändå det framgår att gäddtänder biter ordentligt. Det är svårt att uppskatta vikten på den attackerande gäddan men jag tror faktiskt inte den var över åtta.  Men vilken upplevelse! Wow liksom! Men jag vet att den inte är unik. Det var för bara någon vecka sedan jag var med om upptakten till en. När en större gädda följde med en mindre in.  Och för länge, länge sedan kom det en stor gädda och grep tag om en 1,5 kg gädda som huggit på en ABU Killer. Så länge sedan var det alltså att jag fiskade med spinn. Jag vet även andra fiskare som varit med om liknande händelser. Jag tror också att det var den lilla gäddans sprattel som triggade den större gäddan.

För det är en sak som man alltid bör tänka på när man fått en gädda. Att den gäddans artfränder uppfattar kampen och sprattlandet som att aha, är det matdags? Kanske bäst man kommer och undersöker om det finns något för mig också...

Man kände sig onekligen lite knäsvag efteråt och visst försökte man få den stora att hugga. Men jag såg inga spår efter den sedan. Eftersom jag inte hade någon fluga som imiterade tvåkilosgäddor brydde jag mig faktiskt inte om att byta heller. 
Hur det gick för tvåkilosgäddan?
Tack bra, tror jag. Skulle förmoda att såren kommer att läka för jag tycker man ständigt ser gäddor med sådana, läkta skador på sig. 

Så en bild på dagens största som jag fick upp, en fyrakilos.  Optimistisk som jag är är det absolut inte omöjligt att jag kommer att höja rekordet på gäddor tagna på klassfemutrustning med flera kilo nu under hösten. Däromkring jag var idag ligger det även flera andra öar eller stora holmar som jag aldrig, säger aldrig fiskat vid.

Och det är någonting som jag tycker är väldigt roligt nämligen att komma till helt nya ställen och undersöka dem. Hela september och första halvan av oktober skall jag verkligen försöka fortsätta med de här landstigningsövningarna. Snart sker höstuppklarningen i vattnet också. Just nu är vattnet verkligen augustigrumligt men så fort det blir kallare, fälls algrester, plankton och multnande växtrester och vad det nu är, ut och trillar ner på bottnen med en duns och vattnet blir kristallklart. Det som flyter i långa stråk i ytan, bandgräs, tångrester och avslitna eller fastsatta ålgrås blåser förhoppningsvis i land och lägger sig i drivor på eller nära stranden men det gör det tyvärr inte längre som förr. Det verkar ha blivit så mycket av det att det liksom inte hinns med utan det får man dras med hela vintern på vissa ställen. 

Hm... Konstigt, men när man verkligen behöver prata med Internetombudsmannen och få lite hjälp är han som bortblåst. Jag har nämligen haft problem med det tekniska. Eller är osäker på om jag har det eller inte. När man håller på med hemsidor är det ofta en god idé att kolla hur den ser ut på andra datorer. Jag gjorde det härförleden och upptäckte att en gammal version av startsidan låg ute och att uppdateringarna inte verkade ha fungerat. Så jag raskt hem och förde över startsidan igen, den som heter index.html från min egen PC till servern borta i USA. Kollade på min egen och det verkade stämma. Så till jobbet igen och där fick jag bara upp samma gamla från juli igen. Mystiskt. Så kollade jag åter från en annan PC här hemma och då stämde det igen. 
Så hur skall jag få reda på att den här syns där ute när jag lägger ut den? Hm... Här skulle Internetombudsmannen kunna göra en insats... Hm...
Jo, nu vet jag!  Ni som inte har läst något av mina dagboksblad från augusti, kan väl maila mig om det.