05-09-18

Söndag

Ett napp på två dagar

eller

Oflyt och flyt

Ett rejält oflyt har jag haft nu vid tre olika fiskedagar. Det är därför det inte har kommit någon rapport på ett tag. Inte för att jag på något sätt vill mörka att man har dåliga dagar då i princip ingenting händer i fångstväg. Det händer nog de flesta men sant är att det varken är roligt att skriva om sådana dagar och därmed inte heller roligt att läsa det. Med undantag då förstås för de som med en viss rätt hävdar att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. 
Tidigare tyckte jag mig ha lite tumme med de högre makterna och påstod det här. Det tålde de tydligen inte för sedan dess har det gått dåligt. 
Attans också! För sent! Den dag som det mest kommer att handla om är idag, söndagen den 18 september då det är kyrkovalet. 
Tala om det glömda valet! Jag kom precis på vad jag kunde göra för att glädja och blidka den gud som för tillfället verkar härska där uppe; Poseidon. 
Jag kunde ju ha röstat på honom! 
En verkligt bra idé; bara det att jag kom på den lite för sent. Men jag sätter det här på pränt för att Han skall veta att jag tänkt göra det. Och enligt en sentida kollega till Honom lär det vara sinnelaget som räknas och inte gärningen i sig. Vad jag härmed vill ha sagt är att jag framöver räknar med lite bättre flyt.
Nå, först skall jag rätt kort beröra onsdagen den 4 dennes då jag var ute på förmiddagen. Det var den dagen höstens första storm gick av stapeln. De hade varnat för blåsigt väder så jag fiskade bil-och landbaserat. Körde iväg för första gången denna säsongen till ett höstställe för att prova. Det började väldigt lovande med två landade gäddor och en liten som släppte. Och det redan innan jag kommit bort till det bästa avsnittet. Men vinden ökade alltmer och det gick inte att fiska där. Prövade på andra ställen men det blåste så mycket att det inte ens var lä i lä!

Så kommer vi till igår, lördagen den 17 september. Ett helt annat väderläge hade det blivit. Nästan frost på morgonen och nordliga vindar. Men de skulle vara svaga och gå över till väst senare på dagen så jag satsade på att köra ut med båten. Letade upp en lämplig större holme, tog på mig vadarna och gick iland.  Jag gör mig alltid en föreställning om hur dagen blir. I andanom såg jag hur jag vadade omkring på knädjupt vatten med sandbotten, fläckvis stenar med tång och lite mörkfläckiga partier, kastade och mådde gott i solskenet och landade den ena gäddan efter det andra. Och allt stämde förutom det där med att landa gäddor. Inte ett napp jag fick! Möjligtvis såg jag någon skymt av en liten gäddstjärt på något ställe men det var också allt.

Visst, nordliga vindar efter frostnätter brukar inte vara bra och vid elvatiden dog den helt ut. Jag rodde över till annan holme och provade där med samma usla resultat. Men så krusades åter vattnet av ny vind. En lagom sjöbris blåste upp och jag fick nytt hopp. Körde iväg till en annan sida av en ö där den vinden borde passa bra och prövade även där. Men med samma magra resultat. Alla kalkyler eller teorier varför det kunnat gå så dåligt kastar jag i papperskorgen. Berodde det helt enkelt på att jag bara led av oflyt går det inte att komma med några vettiga förklaringar i alla fall.
Men som sagt, vädret var otroligt skönt och det var massvis med båtar och folk ute. På en ö såg jag till och med folk som badade!

Tog denna kanske inte så vackra bild på hemvägen. Pessimister skulle hävda att här ser vi orsaken till det dåliga fisket lyfta på hundratals svarta vingar!
Jag skrämde nämligen upp ett jättestim med de urtidslika domedagsfåglarna storskarven eller ålakråkan. Själv tror jag naturligtvis inte att det berodde på dem just idag. Men mer långsiktigt kanske det är så. 

Under sjöresan hem satt jag och funderade på morgondagens helt annorlunda fiske och började ställa om tankarna för det. På kvällen slutförde jag ompackningen och omprogrammeringen. Sedan länge var det nämligen planerat att jag skulle köra ner till Skåne för att fiska regnbåge i Trollemölla. Det namnet och stället har förekommit en hel del här i mina dagboksanteckningar och därför besvärar jag mig inte med någon längre presentation.

Jag var där förra hösten någon gång i november, tror jag och om det besöket finns en längre presentation. Då körde jag själv på en så kallad öppen dag men i år var det med min fiskeklubb.  I vanliga fall föredrar jag att fiska för mig själv men i ett sådant här vatten går det bra med lite socialt fiske. Här är det mest fisken som rör sig och man själv står stilla i motsats till när man fiskar gädda ute på kusten.  Jag märker också hur den där envetna, ihärdiga tävlingskänslan som man lätt drabbas av när man fiskar många tillsammans hade börjat klinga av. Förr i tiden hade det varit en svår katastrof om man gick bom i Trollemölla men idag kände jag att jag kunde ta det med en axelryckning. Det är sant!

Är man inne i ett skov med oflyt vet jag ju att då hjälper det inte vad man gör; man får ingen fisk ändå. Jag fiskar ju så mycket att jag också vet att sådana perioder avlöses med otroliga turdagar. För sin skicklighet har man ju med sig alla dagarna. Frånräknar man väderleksfaktorerna som naturligtvis är väldigt viktiga men inte allenarådande för bara i sommar har jag fått fina fångster i sämsta väderlekstyperna så vad återstår?
Nå, idag var det ganska trögt. Inte för alla utan som vanligt brukar det alltid vara en eller ett par som har det där flytet som andra saknar just den dagen. Själv saknade jag det väldigt mycket. Och jag tror väl aldrig att jag haft så få chanser under ett morgonfiske. Det är oerhört viktigt att man får en under de första två timmarna. Lyckas man med det kan man ta det lugnt och slappna av. Och det i sig brukar hjälpa till att får både nummer två och nummer tre upp på land. Samt att det händer lite intressanta saker kring sin fluga i mellantiden. Men jag hade inte ens det under hela morgonen, middagen och eftermiddagen. Inte någon visade minsta intresse för mina flugor. Ja, här bytte jag fluga många gånger. Men när jag körde med vitt, fick andra på svart och när jag bytte till svart fick andra hur mycket som helst på vitt. 
Visst, man vet att man inte får hugg i varje kast i Trollemölla men ett åtminstone, snälla! 
Länge såg det oerhört dystert ut för hemmalaget. Hade jag stått på ett ställe i en timme och kastat och kastat utan minsta hugg behövde jag bara gå därifrån för att en annan skulle gå dit, ställa sig, se ett vak, kasta dit och så pang en på fyra kilo!
Eller vad den nu vägde.
Vattnet var otroligt klart och ingen störande växtlighet, rent och snyggt, ansat och klippt runt om så det var inget att klaga på. Men man fick en känsla av att banken inte var särskilt stor. Det basförråd av fisk som ägaren fyller på från toppen så att säga. Alltså sätter i det antal som dras upp varje fiskedag. För med den utmärkta sikten i vattnet brukar man se ett antal regnbågar simma runt, runt. Men storleken och konditionen på de fiskar som ändå drogs upp var heller inget att klaga på och det bekanta Trollemöllaplumset hördes titt som tätt. Mellan tre och fem kilo låg vikten på. Sammanlagt nitton regnbågar togs, tror jag. En fick fyra, någon tre och två gick helt bom. 

Men så visade det sig långt om länge; klockan 16:15 för att vara exakt, efter åtta timmars oavbrutet kastande igår och likaledes åtta timmars kastande idag utan ett enda hugg fick jag äntligen min chans. Mellan regnskurarna och vindbyarna blev det lite blankvatten och man kunde se de små öringarna vaka efter små nattsländor. Det var mycket magert med vak av den "riktiga" fisken men jag hade ändå bytt till en relativt liten nymf. Jag kallar den här nedan för kamasannymf för jag band den på en sådan metkrok men det är inte alls säkert att det var flugans utseende, färg eller storlek som fällde avgörandet men högg gjorde den.  Och i nappets inledande minuter kan man säga att allt oflyt jag dittills haft vände i flyt. För rena turen måste ha gjort att jag redde upp situationen. För så fort den tagit satte den en sådan väldig fart att jag enbart med den allra största nöd och ett enormt mått näppe lyckades få igenom löslinan ut genom spööglorna utan att det blev knut på fluglinan. När det äntligen lyckades rann först hela fluglinan ut i en rasande fart och så gjorde även backingen.  Och så där jättelång backing hade jag inte för det behöver man inte ute i havet. Det gick så långt att jag såg spolaxelns blanka metall men den stoppade inte för det.

Inte förrän det var två eller tre varv kvar! Då hade regnbågen simmat över till andra änden av dammen och vände högerut och jag fick lite andrum. Sedan blev det mest en otroligt lång och seg kamp om de sista metrarna. Till sist lyckades jag dock smyga in den i håven och lyfta upp den på land. 
En skön känsla!
Men bara någon timme innan hade jag sagt nere i vindskyddet att så skönt det var att få slippa kladda med fisk när man kom hem ikväll. Nu fick jag istället kladda desto mer när jag rensade den. Men först skulle den vägas och tro det eller ej, men det kom att bli dagens största fisk på 5,4 kilo. 

Man kan se flugan ligga där på huvudet på den. Trots att man gärna vill tro det är det knappast dess insektslika form som gjorde att fisken högg utan det var säkert rena slumpen som spelade in men har väl den svagt böjda kamasankroken väl fäst så släpper den inte.  Tafsen var 0,22 med knut på.  Efter det kom naturligtvis energi och fiskelust strömmande tillbaka i väldiga mått men tyvärr blev det inga fler känningar. Jag hade även hoppats på att vinden skulle upphöra och duggregnet sluta mot kvällen till men så blev icke fallet.  Flera hade redan sagt adjö och kört hem och vi som samåkte slutade fiska redan vid 18-tiden.

Vi resonerade lite om det att förr i tiden stannade nästan alla kvar till det bittra slutet kl 20. Jag vet att jag själv fiskade tills de fick komma och hämta mig. Var det ännu senare på hösten, i oktober och november kunde man stå där och kasta i mörkret också. 
Det mesta är alltså som på den gamla goda tiden i Trollemölla förutom den där lilla taggen av misstanke att det inte fanns så mycket fisk i dammarna. Kanske är det orättvist, jag vet inte. Kanske det stod precis fullt med fisk allra längst ut, utom synhåll och tryckte nere vid botten. 
Så ungefär var min upplevelse av Trollemölla för i år. Eftersom jag inte längre har något ansvar för klubbens hemsida kan jag helt egoistiskt också koncentrera mig på det. Länge såg det också ut som jag inte skulle få något så jag tog lite dåligt med bilder. Och många av dem jag trots allt tog blev inte så bra. Men det var många som liksom jag är utrustad med digitalkamera så jag antar att det finns tillräckligt material för ett eget, fylligt reportage på Nättraby SFKs egen hemsida: 
 http://w1.131.telia.com/~u13110600/   Lita på att jag ofta skall dit för att kolla hur det blev! 

Ja, någon mer gång här nere i Degerberga lär det inte bli för min del i höst. En gång om året kan räcka. Det kostar ju en bra slant också plus resekostnader så fisken får ätas med andakt för så dyr mat är det sällan man har råd att äta i vanliga fall. Jag tar det också som ett tecken på att mitt oflyt har upphört. Inte så att jag kräver att få jättetur men så där lite normalt fiske duger gott för min del.