05-10-02

Söndag

Båttaxi

Till idag hade jag bjudit in en mail-samt fiskekompis på en tur ut till en av våra större holmar. Tur var väl det för annars hade jag vänt redan nere på Långö i morse när regnet om inte öste kanske, så åtminstone duggade på ganska duktigt och flaggorna smattrade i vinden. Enligt överenskommelse talades vi vid via mobilen och jag uttryckte lite tvekan att köra ut. Men där han befann sig hängde flaggorna slaka och de hade faktiskt lovat lugnare väder. "OK", sade jag, "jag kör väl ut då så ses vi om en timme."
I vanliga fall brukade jag köra den sträckan på 40 minuter och ändå både hade ätit frukost och satt ihop spöet och knutit på en vit gäddsara under tiden men så alls icke idag. Istället fick jag sitta hopkrupen på mittbrädan och parera vågorna så gott jag kunde och om och om igen bli översköljd av vågor om inte inte så stora som hus åtminstone som ovanligt stora dockskåp. Båten jag har är ju inte så stor och kommer de snett framifrån stöter det ganska hårt och stänker in. Dessutom fick jag ta en omväg in mot land för att komma i skydd bakom en ö och sedan blev det allt lugnare ju närmre målet jag kom. 

Plockade upp honom på den överenskomna platsen och sedan var det bara att köra i lä till den holme som var målet. Den är ganska stor och har många sidor och ansikten men tyvärr missade vi grovt i logistiken. Eller där får väl jag ta på mig skulden som hade varit här förut.  Men en sak gjorde vi absolut rätt och det var att börja fiska där vi parkerat båten.  Knappt hade P vadad ut och börja kasta förrän han fick första fisken! "P stands for Paddy, I suppose," står det i visan men inte i det här fallet. Snarare från där han kommer. Och så fick han en till. Och en till innan jag knappt hunnit vada ut.  Eller jag kanske hann att få min första innan han fick sin tredje. Det är den som han håller upp här på bilden.  Han körde med tunga grejor som nådde långt och ännu större flugor än de jag hade.

Tyvärr är det ju så att det inte är förrän dagen är slut som man vet hur man borde ha handlat från morgonen. Redan från början borde vi ha gått åt vart sitt håll och mötts någonstans på halva vägen. Men som det nu var fiskade vi oss tillsammans ner i lä. Jag var ganska säker på att vi skulle gå från bra fiske till kanske inte bättre för det var svårt men åtminstone att det skulle fortsätta vara hyggligt. Nu blev det inte så utan efter den första huggruschen hände det inget i den vägen på flera timmar.

En annan orsak till att vi kanske borde ha delat på oss var att då slapp åtminstone jag den där tävlingshetsen som så gärna uppstår när man fiskar tillsammans. Nu hade jag ju turen att dagens största, landade gädda råkade välja min fluga i ett glidande, skönt hugg på väldigt grunt vatten. Länge tuffade den på som en bogserbåt och jag hade väldiga, men trevliga besvär med att få in den.  Det gjorde att då spelade det ingen roll hur många han fick för min dag var i vilket fall som helst räddad.  Samtidigt är det ju trevligt att gå omkring och kunna prata om fisket och annat. Men återigen, hade jag varit själv hade jag varit ensam om att landa minst tio gäddor på en timme och kanske även haft större tur med en stor gädda som P missade. För så många minst, stod packade i den första viken vi prövade.  Här på bilden står mitt lätta spö ordentligt i krum vilket det kom att göra under lång tid.

Nu över till något helt annat. Sedan sist råkade jag få kännedom om en viss fiskehemsida. Gäddfiske till och med. 
Jag vet inte om någon kommer ihåg en debatt som jag något refererade och lade mig i för några månader sedan. Det var ett upprop från några flugfiskekändisar riktade mot catch & releasesättet att fiska. Inte heller vet jag om den fortfarande pågår i någon fisketidning för jag läser inga men den här hemsidan eller rättare sagt de som ligger bakom den, kan nog sägas vara helhjärtat anhängare av att man bör slå ihjäl sitt byte. Bonka dem som de så trevligt kallar det. Om det nu inte är som jag trodde första gången såg deras hemsida nämligen att det var ett utstuderat, väldigt lyckat skämt. 
Men när jag närmare studerade den förstod jag att de faktiskt är sådana. Mitt andra intryck var att det var ett gäng unga grabbar med låg utbildning vars huvudintressen kretsar kring öl, sex och fiske i nu nämnd ordning. Och fiskets innehåll går ut på att tävla i att fånga och bonka ihjäl så många gäddor som möjligt. 
Än har jag inte riktigt kommit underfund med hur de tänker eller hur de fiskar. Men det verkar vara huvudsaken att till varje pris bonka ihjäl gäddan och har man ingen annan användning för den kan bara slänga in den i skogen och låta den ligga och ruttna där. Team Utrotarna kalla sig ett gäng där och jag tror inte det är skämtsamt menat.
Skojar jag? Överdriver eller svartmålar jag?
Kolla själv på www.storsloken.se men se gärna till att ha en hink bredvid er för lätt spyfärdig blir man när man ser vissa avsnitt. 
De håller sig faktiskt med en ideologi som lite grovt och förvanskat går ut på att dels skall man bonka ihjäl så många smågäddor som möjligt för att det ger utrymme att låta de stora växa sig riktigt stora för det är dem man vill ha, eller hur? 
Och de stora skall bonkas ihjäl för att de tar ju så många mindre gäddor. Likaså kan man aldrig utrota gäddorna genom att fiska upp dem utan tvärtom förstärker man gäddbestånden på det sättet.
Men som sagt, jag har ännu inte hunnit läsa igenom allt för man får ta det i små bitar. Gott om bilder med döda gäddor i stora högar finns det också.
Kanske finns det anledning att återkomma till dem. Kanske mitt första intryck var helt fel, vi får se.

Tillbaka nu till dagens fiske där vi fortfarande befinner oss på det första stället för det var där det mesta hände och de flesta bilderna togs.

Här bildbevis på en sådan där lite ovanlig händelse som det är så kul när det inträffar. Vad man skall titta efter på den här bilden är det svarta som sticker upp i gäddans svalg. Det är stjärten av en torsk. En torsk på närmare kilot av gäddans runda mage att döma.  Det var P som fick den gäddan och det är han som håller upp den. Om inte annat är det bevis för att gäddorna är på väg in.  Det måste väl också vara ett tecken på att vita flugor även frestar mätta gäddor att hugga. Annars är det inte så konstigt man kan tro att gäddor som är tjocka med mört och spottar ut tobis eller andra byten när man drillar dem även tar ett konstgjort bete för då är de ju i hugget, som det brukar heta och äter allt som kommer i deras väg. Men just den här måste det vara ett tag sedan den tog torsken för detta utspelar sig ganska långt in i skärgården där det nog inte finns så mycket torsk. Fast det är i och för sig bara som jag tror.

Nå, sedan gick vi in i lä och prövade utan några hugg. Ett klart logistiskt misstag men för min del medförde det att jag fick veta hur den delen av holmen såg ut med avseende på bottenförhållanden och vadbarhet. Mitt förra dagboksblad döpte jag till Sista sommardagen och trodde verkligen det var det men så fel man kan ha. Sommaren bara fortsätter och fortsätter, verkar det som. 
Både för att det är varmt och för att det inte har blåst något att tala om i höst så växte det fortfarande mycket ålgräs på insidan som försvårade fisket. Men senare i höst och till våren är det rent. 
Det blev heller inte så mycket fiske på ett tag utan mest gående. Och i lä, varmt redan från början och nu började det klarna upp också och vinden avtog blev det svettigt. Först översköljd av både havsvatten och regn hade jag blivit lätt fuktig trots regnkläder, så blev jag nu ännu blötare av svett när vi gick runt ön. 
Men P tog ett annat håll och kom ut på en annan del av ön som vette mer ut åt havet till och blev överraskad av en gädda i 8-10 kilosklassen som han missade. Men fick en i femkilosklassen och ytterligare någon under samma kvart.
Men så blev framför allt jag hungrig för jag hade inte hunnit äta någon frukost och vi gick tillbaka till båten. Nu låg havet nästan kav lugnt och värmen steg ytterligare. 
Efter matpaus fiskade vi åter några timmar utan större succé. Själv hade jag nog bränt mitt bästa krut på morgonen och även om det såg bra ut på ett par ställen och inledde med två pigga tvåochetthalvare så hamnade jag i helt lä. Lyckades inte landa någon där men såg ett par virvlar och ett par nöjde sig med att följa efter och nafsa lite. 
Frampå eftermiddagen kom det andra båtar både förbi och iland. Dessutom såg jag ett helt gäng med kanotister ända från stan som gick iland på en närbelägen ö och ett par stycken tog till och med ett dopp också. Så tala om sommaren som aldrig vill ta slut. Varför var det inte så här fint under min sommarsemester?
Jag kunde bokföra 6 landade gäddor och P några fler än det, tror jag, så helt misslyckad hade dagen inte varit ändå.