05-10-27

Torsdag

Långväga fiske

Har man semester är det en vanlig uppfattning att man bör företa sig en resa. Och varför skall jag skilja ut mig från mängden? 
Nej, just det och därför körde jag iväg redan ganska tidigt på morgonen västerut. Varför inte kolla upp mina nygamla fiskevatten i närheten av min uppväxtstad Sölvesborg? tänkte jag vidare. 

Så här vackert ser det ut vid en badplats i Sölvesborgsområdet precis när solen håller på att stiga upp. Många gånger under årens lopp har jag tänkt att köra in och ner till den för att kolla hur där ser ut. Här har jag nämligen inte fiskat på snart trettio år. Vad jag kommer ihåg fanns det inte ens en badplats här då men varken minnet eller jag själv är vad det var då. 
I alla fall måste det vara en bra utgångsplats att undersöka den här kuststräckan åt bägge hållen ifrån, blev min slutsats. Idag hade jag dessutom tagit avsteg från min vana att fiska för mig själv. Flera orsaker finns till att jag helst gör det. En av de mindre smickrande är, tvingas jag erkänna, att jag då är rädd att den andre tar all fisken och jag blir utan. Eller att han tar de största. 
En annan är som det också inträffade en gång för flera år sedan att det är någon som inte riktigt tror på det här med flugfiske efter gädda och vill verkligen förvissa sig om att det stämmer. OK, säger jag då, kom med ut en dag så skall jag bevisa det. Får jag under tio gäddor en dag så blir jag väldigt besviken. Det sade jag i telefon, tror jag. Eller möjligen när vi träffades vid båten för den här gången skulle vi köra ut med min båt. 
"Tio gäddor! Det var väldans!" eller något liknande svarade han, kommer jag tyvärr ihåg. För det blev en väldig pinsam dag för mig. En replik som han hörde från mig väldigt många gånger löd: "Det var ju märkvärdigt; här brukar jag alltid få minst ett par gäddor!" Om och om igen fick han höra den. Det är nästan så jag rodnar än i dag när jag drar mig till minnes den dagen. 
Visst, andra gånger har det gått bättre. En annan liknande gång minns jag med mer välbehag. Det var grannen som kom en dag och sade att hans jobbarkompisar verkligen betvivlade det här med att man kunde få gäddor på fluga. Det var väl inte bara som jag hittade på?
Så jag tog med honom ut en höstdag, också för väldigt många år sedan, också det i båten. Fick väl några mindre gäddor men så hade jag den stora turen att få en sjukilos! 

För så är ju det med allt fiske att man aldrig kan garantera fångst. Därför blir det alltid en press och stress när man skall ut och fiska med okända. Idag upptäckte jag förresten en tredje nackdel med att fiska med andra; jag kan inte fiska och prata samtidigt.  Tror jag missade ett par gäddor när jag försökte göra det. Men å andra sidan är väl det ett tecken på att man har det trevligt när man pratar och så är det förstås.  För det blev en väldigt trevlig dag förutom en sak. Och nej, det var inte för att han nog fick mest fisk faktiskt, utan för att särskilt ett av de två ställena vi provade var fullständigt igenkorkat av flytande (vad jag kallar) bandgräs.

Senare på dagen kom han att höja det ytterligare ett snäpp. K är van fotograf och tog väldigt många bilder både av mig och omgivningarna och fisken och flugor och i stort sett allting. Med anledning av det tror jag att man bör beakta en ny fara för gäddorna när man hanterar dem för att de så oskadda som möjligt släpper tillbaka dem; tål de blixtar? För det blev ett väldigt blixtrande vid vissa gäddor. Min kamera blixtrar ibland och ibland inte. Jag kör mest med kamerans automatiska inställningar, riktar och knäpper bara. Han är mer proffsig och vågar sig säkert på de manuella inställningarna som de här små kamerorna också har.  K skulle se om han inte kunde skriva en artikel till någon dansk fisketidning om gäddflugfiske och behövde därför lite bra bilder. Och den här till höger till exempel har ett ljus och skärpa som är mycket läckert, tycker jag.  En stor hemlighet kan man säga att jag avslöjade idag avseende gäddfiske. Nämligen att det är lokalkännedomen som är den enskilt viktigaste faktorn vid bra fångst. Och kanske inte att man använder just en vit gäddsara. Finns det ingen fisk där man kastar spelar det ju ingen roll vilken fluga man har. Jag tror att han blev lite imponerad över att där jag sade att nu nappar det snart, eller där finns det nog fisk, så hände det. Jag blev nämligen själv imponerad över hur rätt jag fick. För så väl kan ingen veta exakt var gäddorna står den eller den dagen att man får rätt varje gång. I synnerhet på ställen där det gått år sedan man sist besökte. Och som sagt, ibland misslyckas man kapitalt som i exemplet i början.

Men redan när vi träffades vid tiotiden ute i vattnet sade jag att där borta, där vid de stenarna kan det vara bra och knappt hade jag sagt det, börjat kasta där förrän jag kunde hojta till att nu är det napp. Och när han kommit dit för att ta bilder, högg nummer två. Sedan gick det någon timme och vi hade väldiga problem med bandgräset som hela tiden fastnade på krokarna. Men vi vadade framåt, kastade och pratade. Om inte annat var dagen otroligt skön; milt och närapå vindstilla.
Så sade jag ungefär: "Konstigt, man skulle kunna tycka att gäddorna skulle gått in här bakom det där stenrevet och söka skydd i går när det blåste så hårt." 
Och vad hände då; jo då fick han sin första fisk för dagen. Mitt uppe på grundet. Gäddan i femkilosklassen han håller upp på bilden ovan. Så blev det åter lugnt fiskmässigt sett men jag tröttnade på det eländiga bandgräset och tyckte vi skulle transportera oss någon annanstans. Så vi gick tillbaka till bilarna och fikade lite först innan vi förflyttade oss någon helt annan stans. En helt annorlunda naturtyp med andra bottenförhållanden. Men det kan jag också passa på att tala om och förstärka de goda naturnyheterna vad gäller Östersjön som jag berört tidigare. Nämligen att blåstången har ökat synbart. Man ser det nämligen lättare på ställen som det är länge sedan man besökte. På bägge ställena idag, tyckte jag att man kunde se en markant ökning. Kul.

Nå, så småningom när vi var klara vadade vi åter ut och jag dirigerade honom med orden (ungefärliga trots citationstecknen): "Du kan väl gå dit bort och ställa dig. Men börja kasta med det samma på det grunda. Där kan de stå långt inne nämligen. Jag börjar här och så växlar vi."
Och vad hände? Jo, han tog den ena gäddan efter den andra. Hans spö stod böjt mest hela tiden när jag tittade dit. Själv fick jag väl någon mindre och lyckades dra väck flugan från en lite större som ville nappa. Så fick han en stor och jag kände mig tvungen att gå bort till honom och ta lite bilder på honom och hans nyputsade gäddrekord. 
Det här med gäddor och deras vikter kan vara ett besvärligt kapitel. Jag tog nämligen fram min våg och vägde samtliga tre som var i femkilosklassen men båda två överskattade vi vikterna med något kilo. Kanske är det fel på vågen? 
Bra i så fall för då kan jag lägga till något på de gäddor jag fick i förrgår och det har jag inget emot.

Men kolla den här gäddan. Visserligen håller jag på känt manér fram fisken mot kameran så att den skall se så stor ut som möjligt men vågen visade bara 4,5. Nå, i och för sig är det ju betydelselöst. Här blev det viktiga för min personliga del att det var jag som fick just den här gäddan. Det var alldeles mot slutet och precis innan hade jag åter sagt att här känns det som napp snart! På ett vis var det även viktigt för hans del att det blev jag för skall det skrivas i fisketidning bör det nog vara lite större gäddor än tvåkilos med på bild för att de skall ta in den. Samtidigt är hans bilder bättre än de jag tog på honom.  Jag hade själv lite ambitioner att skriva någon artikel i Fiskejournalen för ett par år sedan om gäddflugfiske men tydligen hade de precis fullt med artiklar om mitt ämne på kö så det behovet var täckt för åratals framåt och så var mitt bildmaterial för dåligt så jag har släppt den tanken.  Jag nöjer mig med att skriva min fiskedagbok här på nätet och ingen lägger sig i vad jag skriver om eller kan styra mig för... -Nu glömmer du bort mig! -OK, du Internetombudsmannen gör det irriterande ofta. Och så får jag ju mail ibland med läsarreaktioner och det är för det allra mesta kul.  Nu i dagarna fick jag förresten ett par som reaktion på något jag tydligen får sluta med. Ibland när jag fiskar två dagar i sträck, vilket jag i och för sig försöker undvika, har det hänt att jag lagt ut det andra datumet som en nersläckt länk. Vad jag har velat säga med det är att jag har ett nytt dagboksblad på gång men att det ännu inte är riktigt klart.

Även om man kanske inte kan tro det behöver jag lite tid på mig att skriva ner de rader som krävs för att det skall bli något av det. Men genast att några ivriga läsare kastat sig över sitt e-postprogram, mailat till mig och klagat på att de inte kan öppna den och den sidan! Är det något fel? 
I och för sig är jag tacksam om folk hör av sig om de upptäcker tekniska fel, felaktigheter eller stavfel. Eller har andra synpunkter på vad jag skriver. 
Ett debattämne är ju det här med att skriva ut exakt var man har varit eller säga det till andra. Idag har jag varit ganska tydlig och skrivet ut namnet det övergripande området där vi befann oss. Men sedan har det framkommit att det även finns ställen inom stället, så att säga. Jag menar visst kan väl jag skriva att vi var i Tosteberga, Nymöllaviken eller Långholmarna eller var vi nu var men andra hade säkert valt andra sätt att fiska av samma område än jag hade. Eller om jag skrev till exempel Sturkö hemmavid så finns det en massa uddar och vikar att välja emellan att fiska på. Och förresten ligger väl en stor del av tjusningen i allt fiske att själv utforska nya ställen?
Absolut är det så!

Nu är förresten min höstsemester slut och vi får se hur ofta man nu kommer ut. I och för sig lite oftare än förut för jag har lagt ut några extralediga dagar en i taget då och då.