05-10-30

Lördag

Vågproblem

Det var sannerligen inte oväntat att serien med ganska bra fiskedagar skulle brytas. Nu pratar vi om lördagen den 27 oktober då jag inte kunde hålla mig längre utan tvunget skulle ut och fiska. Visserligen blåste det nästan kuling men dels visste jag om det och dels skulle det lugna ner sig till i morgon så varför väntade jag inte till söndagen då jag också hade chansen?
Så jag kan inte skylla på tidsbrist eller vädret i sig. Nej, att det blev en misslyckad dag var helt mitt eget fel och jag tänker inte uppehålla mig så länge vid den heller. Men tanken var i och för sig god att jag tänkte fiska vid två sidor av en ganska stor ö och menade att där bör det bli lite bra halvlä för som sagt, jag var medveten om den friska sydliga vinden. Men så är det det här med vågornas fysikaliska egenheter. Här skulle jag egentligen behöva rita... 
Men om man placerar ett hinder i vägen för vågorna skall man inte tro att det uppstår någon halvlä inte. I synnerhet inte om hindret är någorlunda runt och vågorna är stora. Nej, de liksom smiter åt och verkar komma från bägge hållen. Dessutom hade det mesta vattnet blåst upp i Bottenviken av den sydliga vinden så det var lågvatten ner till 17-18 cm under. Det sammantaget gjorde att vattnet dessutom blev väldigt uppgrumlat.  Så min mest tid gick åt på att följa kustlinjen runt små uddar och hela tiden tro att "Vänta bara tills jag kommer bakom nästa udde, där är det väl ändå lä!" Men vågorna rullade in där också. På två av öns sidor prövade jag och visst, jag fick väl ett par smågäddor men då befann jag mig bland bryggor och hus, vass och mer och mer dyiga vikar. Så nog hade jag vågproblem på lördagen alltid.
Tar med en bild som illustrerar den goda blåstångsökningen. Ser man det inte förr så gör man det vid lågvatten.

Ett annat vågproblem, kanske av mer angenäm art har jag med den som jag ibland plockar fram och väger mina "stora" gäddor med. När jag var ute med Kasper Mühlbach i torsdags uppstod också vissa vågproblem som jag berörde lite. Kom förresten att tänka på att det tillhör god ton att sätta ut fotografens namn på bilder man inte själv tagit. Och i mitt förra dagboksblad var det alltså Kasper Mühlbach. Dessutom hade han vägt sin största gädda till 5,6 kg på sin våg. Den som knappt vägde 5 på min. Och hans var godkänd för tävlingsfiske så alltså var det min det var fel på. Så när jag kom hem provvägde jag min med både ett antal liter mjölk och ett antal kilo socker och mjöl. Och den vägde för lite! 
Smorde upp den, putsade den och skruvade den rätt med kalibreringsskruven och bytte förvaringsplats. Tidigare hade jag haft den i ett särskilt hölster som egentligen var för litet. Varje gång jag skulle ha fram den fick jag rycka och slita i den; dessutom med bara en hand eftersom den andra var fullt upptagen av att hålla spöet och kan tänka att det var då som skruven rubbades. Nå, nu ligger den inlindad i silkespapper i en särskild ficka och kommer att väga rätt.
Samtidigt så bekräftar det mina misstankar att de gäddor som var tillräckligt stora för att jag skulle göra mig besväret att väga dem faktiskt borde vara lite större. Som till exempel den som jag vägde till 6,5 och jag ville ha lite större, faktiskt vägde 7,0 kg! 
Men jag går inte tillbaka och ändrar. Så viktigt är det inte. 
För att vara mig blev till slut lördagen en väldigt kort fiskedag eftersom jag inte hittade några sträckor att fiska av på den här ön utan bara blev allt svettigare av allt gående. Sedan gick jag och grämde mig på söndagen då det var betydligt lugnare att jag inte väntat tills då. Men det är ju för all del kul att rensa stuprännor och garagetak från löv också.

05-11-02

Onsdag

När du får oväntat besök...    
                                One Size!

Det är skönt att kunna bryta av veckan med en extraledig dag. I min bransch är det viktigt att försöka hitta ny ställen så man har många att välja mellan. Inte bara för att kunna låta vissa ligga i träda mellan besöken utan också för att vädret genom vind och vattenstånd ständigt försvårar för den ärligt syftande gäddflugfiskaren. Alltså några är bra vid lågvatten och några går att befiska vid högvatten, respektive olika vindriktningar. Några särskilt bra är helt allround och går att  vittja oavsett väder men de är lätt räknade.
Så idag tänkte jag att jag skulle pröva ett helt nytt.
Ofta gör man sig en föreställning om det i förväg genom att man kanske studerat kartan, ett sjökort eller kanske hört andra prata om det. I de fallen kanske besvikelsen blir desto större när det inte alls stämmer med förväntningarna. Och det gjorde inte min upptäcktsresa idag. Jag hade trott att bottenförhållandena skulle vara grunda och bestående mest av sand. Men där kunde jag inte ha haft mer fel. Ty de var djupa och steniga.
Och av alldeles fel stensort också. Visst, där var mycket tång och visst fanns det väl fisk också. Men inte bara girls just want to have fun, som det står i visan, utan det gäller för mig också. Stenen bestod nämligen väldigt mycket av stora, vassa och kantiga klippblock och det är bland den mest svårvadade sorten som jag vet. Dels riskerar man att fastna med både fötterna och vadarstaven och dels är det svårt att kliva över dem. Nej, det var en nitlott och så mycket fiskande blev det inte. Men när jag väl kom i läge och kunde kasta så fick jag de två första gäddorna i tabellen nedan, så säkert var det bra ur ren fiskesynpunkt. Jag visste att det var ett sommarstugeområde men att de var så många och låg så tätt kände jag inte till. Men även negativ kunskap är kunskap och hädanefter behöver jag inte undra hur det är där. 
Sedan uppträdde jag ovanligt förnuftigt för att vara mig och avbröt allt fiske innan hela dagen blivit förstörd och jag blivit alldeles genomsvettig. För jag har en tendens att ändå försöka. Att tycka att "Jamen där borta kanske det är bättre!" och inte inse när slaget är förlorat. Men det gjorde jag alltså idag och gick tillbaka till bilen och körde därifrån någon helt annan stans. 
Ett säkert ställe för grunt och sandbotten för det var det min kropp längtade efter nu.

Men sannerligen inget säkert ställe för havsöring! Men eftersom jag så sällan får havsöring får det väl bli dagens huvudnummer. För precis som rubriken säger så har man en One Size på tafsen kan man vänta oväntat besök på den.  Det är lika bra jag säger det med en gång; ja, jag vet att havsöringen inte är lovlig nu och ja, jag släppte tillbaka den igen.  I helt oskadat skick dessutom för jag berörde den inte ens med händerna utan det räckte att ta tag om Kamasan-kroken och lirka loss den.   Under kampen som inte var så där väldigt våldsam så hoppade den. Men eftersom det inte är så ovanligt med hoppande öringar brydde jag mig inte om att ta en bild på det.

Anledningen till att jag hade en One Size på tafsen faktiskt under hela dagen var dels att jag höll på att prova ett nytt tafsmaterial och dels för att se hur det skulle gå. Alltså hur pass bra är en One Size. Skulle jag bara få smågäddor?
Visst, en titt i tabellen kan ju lätt ge en det intrycket men själv tror jag det enbart beror på slumpen. Jag menar...
-Femton smågäddor på raken! Kom igen nu va! Nu får du väl ändå ge dig, i alla fall!
-Eh... Ja, det kan ju tyckas bestickande... Jag tror mer forskning behövs! 

Men till Kasper som undrade var alla smågäddorna finns, kan jag säga att en hel del av dem fanns här. Och då menar jag återigen att en del av de som jag bokat till ett kilo var nog ett eller ett par hekto lättare men tyvärr tar mitt Access inte emot mindre vikter än 1,0 gå gäddor. Nå, alla var ju inte riktigt så små och lita på att mitt spö böjdes ordentligt då och då. Så den senare delen av idag var så nära perfekt man (jag) kan önska sig (mig). Vädret var helt underbart med milt och precis lagom vindstyrka och en blek höstsol som höll på att arbeta sig loss från molnen. Samt att nappen och gäddorna trillade in i behaglig takt när jag sakta vadade fram på sandbottnen och lade ut kasten i olika riktningar och riktigt njöt av att bara finnas till.

Jag fick en liten bit tafsmaterial av Kasper som jag provade idag. Jag har glömt vad det hette men det var en superdyr wire som användes till tarponfiske, stämmer det? I alla fall skulle det vara nära nog outslitligt. Och visst, det skulle till nio gäddor för att få den så här pass uppsnurrad och sliten.  Den verkade också ovanligt tung och trots att flugan är en One Size så märktes det när jag kastade. Så i en lite mindre dimension skulle det nog passa mitt användningsområde.

Som synes är det ganska mycket bling-bling i vingen. Tycker det är kul att experimentera med olika glittermaterial. Men! Det måste alltid vara en stomme av strutsherl i mitten annars blir det varken Vit Gäddsara eller One Size av det och man riskerar att stämmas för varumärkesintrång. 
Länge har jag funderat över ett nytt begrepp som jag måste skynda mig att lansera här. Nämligen savanngädda. Eller stäppgädda. Idag var lite mer än hälften sådana. Det är sådana gäddor som uppehåller sig på slät sandbotten. Inte enbart ren sand utan sådan med fläckvis tarmludd eller bara mörka fläckar på. Jag vill gärna likna dem vid savannlevande rovdjur som ligger på lur bakom den enda stenen eller det enda akaciaträdet i ett öppet landskap. Nu vet jag att man kan dela in den äkta savannen i tre sorter; grässavann, busksavann och skogssavann och min liknelse passar nog bäst in på den förstnämnda sorten. 
Och genom åren har jag lärt mig att det sannerligen inte är en slump att man ofta kan hitta gäddor över sådan botten. Att de inte bara är på genomresa ser man om inte annat på att de är väldigt ljusa. Det är i och för sig ovanligt att hitta så många savanngäddor så pass tätt som idag. 
Och det passar mig utomordentligt väl att det finns savanngäddor eftersom jag är så förtjust i att gå på sandbotten. Nästa gång, när det nu blir skall jag sikta in mig på ytterligare jakt på savannen. Jag har nämligen ett sådant ställe i tankarna och sist jag var där hade jag en femkilos efter som stod väldigt grunt... 
Den och andra skall jag då försöka fånga. Detta om väder och vattenstånd är lämpligt förstås. 
Kom förresten att tänka på Internetombudsmannen efter hans orättvisa påhopp nyss. När kommer det en på riktigt? 
Internet blir mer och mer omfattande och används till alltmer av alltfler. När jag skaffade min första PC i slutet av -94 redan och kom ut på nätet 95 eller 96, kunde man i och för sig ana att här var någonting nytt med jättestor potential men kanske ändå inte att det skulle gå så pass fort. Både på gott och ont, som det mesta här i livet men det förvånar mig lite att det ännu inte finns någon äkta Internetombudsman som kan tillvarata diverse lättlurat folks intressen. Men när det kommer en så kom ihåg var ni läste om honom först!
-Ja, egentligen skulle jag ha haft hand om hela Internet men du ger mig så mycket jobb att jag helt enkelt inte hinner! Ni skulle bara se hur mycket jag får stryka och rätta innan jag vågar släppa ut det!
-Hm... Jag tror nog att de kan ana sig till det i alla fall... Du får väl anställa en stab av medarbetare!
När jag skaffade PC hade jag några tankar om att främst använda den som ordbehandlare men tji fick jag. Istället slösade jag bort hela första året på att spela Doom. Nästan oavbrutet. Och gjorde jag något annat så var det att spela tetris. Så där kan man tala om lättlurade PC-användare.
Nu läser jag att man håller på att göra en film av Doom och den måste jag bara gå och se! I och för sig tror jag att det gjorts flera filmer förut om det toppenspelet men de har nog varit för obskyra och inte kommit upp här. 
Nej, nu får det vara slut på nostalgiköret och även på detta dagboksblad. Känner nämligen för ett par omgångar tetris...