05-11-04

Fredag

Savanngäddor

Usch, funderar fortfarande på hur det kunde gå så snett idag... Helt enkelt, oförklarligt. När alla faktorer stämmer och man ändå inte får någon fisk, vad beror det då på?
Rätt väder, rätt plats, rätt årstid och ändå inte en enda gädda, otroligt!
Detta gäller det andra av dagens två ställen och vi tar väl dem i ordning. Jag hade precis som jag förespeglade sist, tänkt gå på storviltsjakt ute på savannen idag. Målet var en av Blekingens allra största playor, skulle jag kunna tänka mig. I och för sig har jag knappt ens kört förbi här på sommaren men då står nog husvagnarna och husbilarna tätt. Soliga dagar ligger det säkert precis fullt med solande familjer och ute i vattnet plaskar med allra största säkerhet barnen runt och antar att även de allra minsta barnen tryggt kan göra det för där är verkligen långgrunt. Minst ett par hundra meter får de större vada ut för att ens kunna simma.
Således utgör området nu på senhösten en vidsträckt savann där jag skulle se om jag fick korn på något grönfläckligt rovdjur som smugit sig upp och gjort sig osynligt i skydd av någon mörk fläck på bottnen och där lurpassade på något lämpligt byte. 
Men när jag kom dit ångrade jag att jag inte tagit en extra titt på kartan för att se hur det låg rent väderstrecksmässigt. Jag är lite dålig på det nämligen att exakt veta väderstrecken i och med kustlinjen kan svänga och vrida sig och jag inte är där så ofta. Hade jag gjort det skulle jag ha vetat att vid sydlig vind så blåser det rätt in. Och frisk sydlig vind skulle det blåsa idag, det hade jag hört, så där fick jag skylla mig själv, igen. Satt i bilen och tittade ut över vattnet. Inte bra, tänkte jag. Inte om höst-och vinterregeln gäller att nu föredrar gäddorna lä i stället för lovart. Men vilken årstid är det egentligen nu rent väderleksmässigt? Inte vinter i alla fall. Snarare september eller början av oktober.
OK, tänkte jag vidare, jag har ju ställe nummer två som en säker räddning om jag nu skulle gå bom här. 
Och nu var det ju en hel dag sedan jag fiskade sist så gissa om jag var sugen!?
Idag är jag nämligen ledig enligt schema.
Klockan var väl vid pass lite över åtta och just då kunde man ana att diset lättade och solen skulle titta fram och det gjorde slag i saken. Jag gick ur bilen, tog på mig vadarna omgjordade mig i övrigt med vadarstav, prylar och pinaler, spö samt vandrade iväg. Jag har nämligen hittat en liten gångväg som gör att jag inte behöver vada ut från sandstranden utan kan gå på land ut till en liten båthamn och därifrån komma ut på fiskbart djup ganska behändigt. 
På vägen mötte jag en äldre karl ur lokalbefolkningen iförd blåställ. Jag hälsade ett "Godmorgon" och ganska häpen svarade han ett "Hej". När jag gick förbi, höll han nästan på att vrida huvudet ur led, märkte jag. Ja, lite underlig och apart ter man sig nog men konstigt nog bekommer det mig inte så mycket nu för tiden som det gjorde förr. Att folk starrbligar på en, menar jag.
Här är det kanske inte värt att säga för mycket för ett par av mina nya, ännu oprövade ställen är ganska centralt belägna och jag hade tänkt vänta tills vädret blir riktigt risigt med hård vind och regn innan jag vågar ta mig dit... Samt en vardag.  Just för att väcka så lite uppmärksamhet som möjligt. 
En händelse vill man i och för sig inte skall upprepas som inträffade för ett par, tre år sedan. I och för sig finns den nog med på ett tidigt dagboksblad men den förtjänar att återberättas. Det var när jag skulle utforska ett nytt ställe på en av våra större öar. Jag tror att jag hade misslyckats någon tidigare trots idogt studerande av stigar och gångvägar på kartan. I alla fall körde jag dit och parkerade bilen i närheten av bebyggelse och gick iväg. Länge och väl gick jag på små stigar och vad jag minns hade jag till och med kompassen med mig. Men utan att hitta rätt. Kom väl ner till kusten men på alldeles fel ställe. Irrade runt där ett par timmar och kunde väl kasta lite och få en gädda men inte alls där jag hade tänkt mig. 
Men när jag skulle gå tillbaka till bilen hittade jag den inte! 
Om och om igen gick jag tillbaka mot kusten för att ånyo försöka erinra mig hur jag egentligen hade gått ner dit. Och nu inträffade det värsta och mest pinsamma man kan tänka sig, nämligen att jag kom upp i ett villasamhälle och fick trava där fram och tillbaka iford vadarbyxor, stav och spö. Som tur var regnade det så jag mötte väl inte så många människor. Puh! Jag rodnar fortfarande när jag tänker på det!
När jag äntligen lyckades komma rätt och hittade bilen, körde jag snabbt därifrån och har alltsedan dess inte gjort något nytt försök. Synd, för det är en väldigt bra kuststräcka. 

Tillbaka till dagens fiske: Nå, det visade sig snart att jag inte hade behövt oroa mig alltför mycket för vindriktningen. Mina teorier om savanngäddan visade sig däremot stämma till punkt och pricka här. Efter bara 20 eller 30 minuters fiske hade jag det första hugget. Kände det och såg virveln men den ville inte försöka fler gånger. Men en gädda inte alltför liten, bedömde jag den av storleken av virveln och fortsatte, nu ännu mer optimistiskt i solskenet.  Sandstranden eller sandbottnen är ganska konstant väldigt länge men så sluttar den så sakteliga ut mot djupt vatten och jag höll mig i mellanskiktet så att jag både kunde kasta ut mot det djupa och in mot det grunda. Men nu koncentrerade jag mig mest på de grunda partierna och förflyttade mig sick-sackande inåt och utåt ganska långt så att jag inte missade några områden.

Men vädret var inte alls lämpligt här. Det var visserligen inte öppet hav utanför men ändå en stor fjärd och vågorna hade hunnit bygga upp sig en hel del när de kom inrullande så jag fick se upp så jag inte vadade för djupt. Dessutom förde de med sig dessa eländiga stråk av bandgräs och tångrester som blev allt besvärligare. Och, fann jag, här borde vara mycket bättre vid normalt eller högt vattenstånd och det är väldigt bra att ha sådana lokaler i beredskap att ta till när det inträffar.
Men så fick jag ovanstående fyrakilosgädda. En väldigt slö typ tyvärr. Den stod nästan helt stilla och bara väntade tålmodigt på att jag skulle lossa kroken. Den vägrade till och med att hoppa när jag sade till den. Men den högg hårt.
Jaha, tänkte jag, då får jag naturligtvis fortsätta en stund till för då hade jag mer och mer ställe nummer två i tankarna och hur bra det skulle bli där. 
Så fiskade jag ytterligare en halvtimme och mer och mer sjögräs fick jag. I sådana lägen brukar jag tänka som så här att har det inte hänt något när jag fiskat färdigt fram till dit, ja då jag slutar jag här och vadar iland. Och "dit" kan vara något landmärke; sten eller djupkant eller liknande. Men då fick jag gädda nummer två som också var en äkta savanngädda för den stod grunt på nästan ren sandbotten. Och nu fick jag dessutom bevis på vad den smög på. Nämligen spigg. För en alldeles färsk spigg trillade ur käften på den. 
Man skall kanske inte driva liknelsen med landlevande rovdjur för långt men låt mig jämföra med vargar... Ja, absolut inte att gäddorna det minsta liknar vargar i uppträdande eller jaktsätt. Gäddan är asocial och jagar inte i sällskap som vargarna är och gör. Men vargarnas huvudbyte består av i Sverige av älg, alltså ett ganska stort djur. Men nog snappar en varg åt sig en fjällämmel eller liknande smådjur kommer den på den inom bekvämt räckhåll. Likaså förhåller det sig med gäddan och mindre byten. Så det så.
Dagen börjar verkligen bra, tänkte jag efter gädda nummer två. Först får jag två fina gäddor på det sämsta stället och så kommer jag att få massor på ställe nummer två!
Jag var nämligen övertygad om det för det ligger längre in i skärgården och den sydliga vinden ligger inte på så mycket där. Och det är ett toppenställe nu!

Men det var det alltså inte. Trots att alla kurvor pekade uppåt, alla visare stod på "Go", trots att alla yttre förhållanden var så bra de kunde vara så fick jag inte upp en enda. Och här kunde man lätt pröva både på vindsidor och läsidor, både djupt och grunt vilket jag naturligtvis gjorde men utan resultat. Jo, en liten var uppe och virvlade men det var också allt. Fiskade av hela stället noggrant under cirka fyra timmars tid så inget hafs och slarv där inte.
Men å andra sidan, vem har sagt att det skall vara lätt?
Nej, sådana nyttiga påminnelser kan man kanske behöva ibland att man sannerligen inte vet eller kan allt om fiske och gäddor. För när jag gick ner mot vattnet efter att ha ätit lite och bytt fluga, hade jag nästan redan skrivit upp ett tiotal gäddor i min anteckningsbok, i olika storlekar. Kanske en 6-7 tvåkilos en fyrakilos och minst en över fem!
Angående bilden ovan skulle säkert en del tycka det ser kallt och gråmulet ut men det är i så fall grovt missvisande. Nej, mildmulet, skönt och alldeles lagom vind skall det vara! Det är det den egentligen uttrycker. Fick jag ingen fisk så blev jag i alla fall en erfarenhet rikare. 
-Att högmod går före fall, kanske?
-Är du kvar än? Jag hade hoppats att du var iväg och sökte jobb som riktig Internetombudsman.
-Än finns det inget att söka. Och jag behövs här än, märker jag.