05-11-27

Söndag

Säsongens sista fisketur?

Väderleksläget är viktigt så här års för det är bara genom dagböckerna man kommer ihåg hur det egentligen var förra året eller var det för tre år sedan?
Åren har en tendens att flyta ihop alltmer och det är mycket av den anledningen som jag skriver fiskedagbok. Förhoppningsvis skall det förebygga en av de allra värsta åkommorna som drabbar folk i högre åldrar. Nämligen ett starkt selektivt minne. Sådana som inte kan säga tio ord utan att "det var bättre förr" kommer med. Jag brukar träffa äldre gentlemän då och då här ute på öarna och stanna till och prata lite inte bara om ditt utan även om datt. Men ofta blir det om fiske. Är man iförd vadarbyxor, långt spö och vadarstav blir det på något sätt naturligt. Och ständigt, det är som att trycka på en knapp kommer det: "Jag minns förr i tiden. Då var det minsann gott om gädda! Då kunde man bara gå ner här och få, nej hämta hur mycket gädda som helst! Och nu finns det inte en enda fisk kvar." Ungefär så låter med varianter. 
Men nu är det på det viset att ibland så har de med en exakt tidsangivelse och definierar det mycket vaga uttrycket "förr i tiden" till "för fyrtio år sedan". Men då var jag faktiskt själv med och fiskade för fullt och har egna minnen och hågkomster från "förr i tiden".
När det gällde torsk stämmer det till 100 procent att det inte var några problem att fylla en båt med den goda matfisken. Gädda är mer osäkert. Visst kunde man få mycket och stora då och då på den tiden men det gäller ju fortfarande vilket kan framgå inte minst av dessa dagboksblad. Men lika sant var väl att till och med på den gamla goda tiden fanns det dagar då man inte fick ett napp samt att man även då ibland bara fick några stycken. Men det är ju så det aktiva och selektiva minnet fungerar; vissa saker filtreras bort.
Vad gäller havsöring däremot vill jag nog hävda att det fisket är bättre nu än då.
Sedan tror jag en orsak till att många äldre säger att de inte får en fisk nu för tiden är att de inte fiskar lika mycket nu som när de var yngre. Sedan kanske det är på det viset också att det är nät och ryssjor som menas när de pratar om fisket förr. Eller att man själv har blivit så mycket bättre gäddfiskare nu än man var då. I minst två har jag själv blivit det, kan jag hävda utan att skryta. Dels att en flugfiskare får mer fisk än en spinnfiskare rent generellt sett. Samt att jag nu fiskar året om. Förr i tiden (Det vill säga innan jag började fiska med vadare från land, på åttiotalet) slutade jag med allt fiske på senhösten när jag drog upp båten i oktober, november och tänkte knappt fisketankar ens förrän i mars, april nästföljande år. 

Men nu var det vädret jag ville dokumentera och så här såg det ut när jag körde ner mot kusten. Tre grader kallt och vinterväglag rådde. Skulle gissa att ordet "snökaos" kommer till flitig användning i måndagstidningarnas rubriker. Lördagen ägnade jag bland annat åt att byta till vinterdäck på bilen och att skotta snö. Det förstnämnda var planerat men inte det andra. Ända nere vid kusten låg temperaturen på minus 2,5 såg jag vid något som heter Rosenholm där de har en väg-och lufttemperaturmätare. Ändå att det ligger vid kusten var det mildväder när jag kom ut på den ö där dagens fiske skulle bedrivas. Inte ett snökorn och det kändes så fort jag steg ur bilen att här var det plusgrader.

Inte konstigt att ön kallas Lilla Hawaii sade jag just till den här äldre gentlemannen jag språkade lite med för väder och vind brukar också tillhöra samtalsämnena förutom fiske. Det samtalet ägde rum när jag gick tillbaka till bilen från dagens första ställe. Den första kommentaren från hans sida var också ganska förväntad:
"Jaså, det blev ingen fisk?"
"Nja, en och annan gädda blev det faktiskt men de brukar jag släppa tillbaka" svarade jag som jag brukar. Det skadar aldrig att propagera för c&r-fisket och man kan anta att vad man säger sprids i allt vidare cirklar på den här ön. Här känner de flesta de flesta och min ringa närvaro, utseende och utstyrsel kan man anta kommer att ingå i hans samtal när han kommer i samspråk med andra öbor över en kopp kaffe på eftermiddagen eller nästföljande dag. 

Idag blev det en perfekt inledning på fisket. På första stället, efter ett par tre kast bara, hade jag turen att kroka den här gäddan.  Ja, lite tur var inblandad, får jag erkänna. Jag hade precis fiskat ut ett kast, skulle lyfta spöt för nästa och i exakt det ögonblicket högg femkilosgäddan och jag krokade gäddan istället för att slita flugan ur munnen på henne! I efterhand förstod jag att det rörde sig om bråkdelar av sekunder här.

Men som jag ofta påpekat; en balans råder mellan tur och otur om sådana begrepp rent objektivt kan sägas existera. Visst, vissa människor kan tyckas förföljda av det ena eller det andra, men enligt nyare forskning är deras antal lika stort. Det finns alltså exakt lika många olycksfåglar som lyckostar; alltså stämmer mitt påstående om balansen.
En femochetthalvkilosgädda alldeles i början av fiskedagen räddar ju den hur det än går i resten, tycker jag. Dessutom försökte jag aktivt hindra mig från att tänka att den här blir den första i en lång serie även om det var svårt. Och tur var väl det för förutom en trekilos någon timme efter fick jag inga fler napp.
Som även framgår av bilden har jag ändrat om lite vad gäller min utrustning. Med framgång och succé lyckades jag sätta på en ny toppögla istället för den avbrutna. Spöt är ett Fly Max från ABU i klass sju som jag köpt på rea för några år sedan för någon hundralapp bara och jag kommer nog att använda det ett tag framöver. Jag hade en annan rulle till linan men flyttade över den till en spole på min ABU Diplomat 178 för jag var inte helt nöjd med den rulle jag använde förut till den. Men gäddsaran är i samma storlek jag använde till #5-utrustningen. Men med det här lite tyngre spöt kan jag ta i lite mer och dänga iväg med det även i motvind. Och känslan vid napp är nästan lika skön i det här som i det lättare, tyckte jag efter den här gäddan.
Men sedan uppstod ett streck i planeringen. Det här första stället skulle nämligen bli ett test på var gäddorna egentligen fanns nu. Efter köldknäpp och högvatten, nordliga vindar och annat, betraktar jag fiskevattnen som helt nya. Finns gäddorna i ytterskärgården eller har de gått inomskärs? Och gäller det för samtliga eller bara för några?
Enda sättet att få reda på det är att prova och eftersom det fanns fisk vid första hade jag ett annat i åtanke där just den ostliga vinden skulle vara perfekt. Men där var det tyvärr upptaget.
Jag såg en annan fiskare där och vände. Det är nackdelen att vara söndagsfiskare. 
Prövade både ett och två andra ställen längre in men utan resultat.
Och de här slutet-av-novemberdagarna är ju så förtvivlat korta!

15:05 är den här bilden tagen redan! Men en bild kan ljuga mer än tusen ord och lite längre var det faktiskt ljust. Men här på sista stället hade jag stora problem med en säl. Det är otrevliga djur som kan vara ute efter ens fluga om man inte ser upp! Den här höll till cirka 75 till 100 meter utanför mig och när den dök, visste man aldrig var den skulle sticka upp sitt svarta huvud igen. Ibland kom den upp närmare och ibland längre bort. Det gav en nervös och orolig stämning. 
Nu är det ju varje frilufts- och naturmänniskas allra främsta plikt att försöka fotografera sälar och andra konstiga djur man ser när man är ute och visst, jag försökte. 
Min kamera är utrustad med hela 5 gånger zoom men det har man inte stor nytta av om man inte är utrustad med stativ. Det minsta man darrar på handen (och det gör man) och bilden blir suddig. Med mindre zoom på kameran blir sälhuvudet bara som en flugprick på vattenytan och vem vill se flugprickar?
Jag har ett dagboksblad för några år sedan när jag hade en säl som följt efter gäddsaran nästan ända in vid fötterna på mig och så när skrämt livet ur mig när jag upptäckte att det inte var en gädda utan just en av våra spolformiga, morrhårsförsedda späckvänner som stack upp huvudet tio meter ifrån mig.
Så nu för tiden blir jag väldigt misstänksam när jag upptäcker sälar utanför mig i vattnet. Vi höll varandra under uppsikt säkert en kvart innan den försvann. 
Usch, det här med det tidiga vintervädret gör mig lite orolig. Tänk om det inte enbart är den tidiga, sedvanliga vinterknäppen och det inte blir milt igen? Tänk om det blir vargavinter ända tills april nästa år... 
Då är det tur att bilderna på det här sista dagboksbladet, i mitt tycke, blev ovanligt lyckade. I var sin klassisk genre till och med. Först har vi ju bilden på väg till fiskeplatsen och så idolbilden på den största gäddan och till sist en naturbild. Perfekt!