05-12-06

Tisdag

Ordinär höstdag

Men vad är ordinärt? Idag regnade det till exempel och det kan man ju tycka hör hösten till. Men det är inte så ofta det har gjort det denna höst. Likaså låg havet nästan helt stilla idag också och det är sannerligen inte ordinärt. Mitt på dagen var det som högst lätt bris som gällde som vindstyrka. 
I och för sig höll jag på att gå under med man och allt av vågorna idag men det var svallvågor efter en kustbevakningsbåt. Det var mot slutet av dagen; fiskedagen vill säga, alltså vid tretiden på eftermiddagen. Befann mig i en helt spegelblank vik och stod väl utvadad med vattnet nästan upp till midjan. Och missbedömde svallets storlek och tyngd. Det var nästan så att jag lättade från botten och kände mig väldigt obehaglig till mods för jag undrade om man skulle lyckas hålla balansen om det hade hänt. Kände ingen större lust att testa det heller.
Men på det hela taget var det en väldigt behaglig dag och jag kan inte begripa alla suckar och stönanden man hör dagligdags över det gråmulna, otäcka och mörka vädret som nu rått några dagar. 

-Nå, vad säger du om vädret, Per-Erik? Kommer vi äntligen att slippa det dystra gråvädret nu?
-Nej tyvärr Katarina, vi lär nog få stå ut med det några dagar till men till helgen kan vi hoppas på att solen bryter igenom!
Så brukar det låta i Rapport. Jag funderar allvarligt på att anmäla dem till Radionämnden eller vad det heter för att de låter sina personliga värderingar styra innehållet i de förment objektiva nyhetsprogrammen. Tänk om de annonserade ett framträdande av Fredrik Reinfeldt i följande ordalag "I riksdagen riktade idag den charmige moderatledaren Fredrik Reinfeldt ett skarpt angrepp mot den dryge statsministern Göran Persson." Eller "Idag anlände USA:s president, den hycklande lögnaren George Bush till Heathrow och möttes av demonstranter som..."
Ja, hur skulle det se ut och vilken uppståndelse det skulle bli. Men när det gäller vädret är det tydligen fritt fram!

Men, kan jag upplysa folk, det är bara inifrån upplysta rum som det ser mörkt ut utanför, även mitt på dagen. Tvärtom blir det klara tydliga, nästan skimrande färger ute vid kusten just för att allt glänser lite extra när det blir vått. I träd och buskar glittrar tusentals vattendroppar och ja, det är helt enkelt skönt att vara ute. 
När det inte blåser går det mycket lättare att hålla sig varm och skön också.  

Sedan att jag hade problem att hitta gäddorna är en helt annan sak.  Här, vid den här lilla udden ser det oerhört lämpligt ut att det skall stå en eller ett par gäddor. Alla fiskeinstinkter bör blinka rött, alarmsignaler bör bröla och alla sinnen bör spännas när man lägger lina och fluga längs med kanten ut mot den yttersta stenen.  Men där var det helt tomt på fisk idag. Om detta var det första stället så var det lika tomt på det andra jag provade.

Nu har vi tydligen nått till den punkt på senhösten att gäddorna koncentrerat sina styrkor enbart till vissa platser. Jag har märkt det år från år att de verkar göra på det sättet. Välkända, utmärkta ställen där det åtminstone brukar finnas någon gädda är precis folktomma. Då finns det bara en taktik som gäller och det är att inte stanna kvar överdrivet länge utan byta ställe. En taktik som jag å det skarpaste försöker få mig själv att följa. Jag har nämligen tendensen att dröja mig kvar alldeles för länge och tänka att "jamen, det bara måste finnas gädda här!"
Eftersom fiskedagarna är så oerhört korta nu kan det bli ödesdigert. Det vill säga om man tycker det är katastrof att bli utan fisk en dag. Och det gör jag nästan. Åtminstone om vädret är så oerhört fint och lämpligt som idag. Det är ju inte enbart naturupplevelsen man är ute efter när man larvar runt längs halkiga kuststräckor eller förflyttar sig kilometervis på både sten- och törnebeströdda stigar mellan olika fiskeställen. Men det blir någon slags helhet av det. En totalupplevelse som man har svårt att vara utan. Ibland överväger den ena delen mer än den andra och ibland är det tvärtom. Idag kan sägas att de spelade oavgjort. 

Inte förrän på tredje stället hamnade jag rätt. Där fanns de. Bilden här till höger hade blivit en stark konkurrent till att utses till årets bästa gäddhoppbild om jag väntat en bråkdel av en sekund med att trycka av. Dels var det dagens största gädda och dels är den på väg upp och kommer att lämna vattnet helt och hållet. Väl uppe i luften kommer den att skaka på sig och falla tillbaka med ett ordentligt plask. En oerhört fet men ända välproportionerad 4,5-kilosgädda som tog i ett äkta head-and-shouldershugg.  Eller vänta nu... Så heter det nog inte... Nej, head-and-tail var det istället; nu minns jag! Såg nämligen en viftande gäddstjärt i samband med att den bröt vattenytan. Kul! Äsch, jag måste ta reda på hur den där inställningen fungerar som gör att kameran tar flera bilder i följd!  Och som sagt, allt som hände i napp- och fiskeväg skedde här under en och en halv timme. Hade jag fått välja hade jag nog spridit ut nappen lite mer på de olika ställena jag frekventerade.  Samt att dagens största hade varit ännu lite större men vem frågar efter vad jag tycker? Inte många förstås. Att många gäddor samlas till ett ställe beror nog inte på att de plötsligt blir stimfiskar eller blir sällskapliga. Det är nog för att just där temperatur, tillgång till mat, strömmar och vad nu annat gäddor tycker är viktigt, stämmer in extra bra just där. Surmulet accepterar de varandras närvaro är kanske ett bättre sätt att uttrycka det på.

Att relationerna inte är de allra bästa bevisas till exempel på att den första lilla gäddan jag fick där hade tydliga bitmärken på sig.
Prövade ytterligare ett ställe längre in men det gav som sagt ingenting. 

Hm... När jag satte länken till det här dagboksbladet på index-sidan (startsidan), såg jag att jag varit ute och fiskat 55 gånger. Och nu är året snart slut; hjälp så dåligt! Vad har man egentligen haft för sig alla de andra 310 dagarna!?
Nå, några dagar till innan nyår skall man väl hinna med om vi får behålla det fina vädret.