06-01-16

Måndag

Bistert flugfiskeväder

Först har jag den tråkiga nyheten att förtälja att nu är det nog slut på staketstriden ute på Hasslö. Läste nämligen i tidningen bara någon dag efter min förra rapport därom, att de som äger själva boskapen har gett upp. De här korna (och tjurarna) har nämligen varit inhyrda från fastlandet och nu har ägarna fått lite för många hotelsebrev. Jojo men, rena Vilda Västern är det här ute på öarna. Så enligt vad jag läst, tar de som bäst tillbaka sina djur nu. Tråkigt av två anledningar, tycker jag. Dels att redan nästa höst är det lika oframkomligt som det brukar vara och dels att det har varit roligt att rapportera om händelseutvecklingen där ute.
Men öborna ger sig inte i första taget; både staketuppbyggarna och dito-nedrivarna så kanske inte sista ordet är sagt i denna fråga?
Annars är det inte så mycket att rapportera om härifrån min lilla värld av fiske. Vintervädret ger sig inte. Hade jag vetat hur det skulle utveckla sig idag hade jag nog stannat hemma. Blev nämligen lite lurad. Igen! I morse var tempen bara minus 0,5 och då drog jag den i vanliga fall alldeles rätta slutsatsen att då är det säkert minst en grad plus nere vid kusten samt att det ökar lite till under dagen. Perfekt!

Men istället sjönk temperaturen till en bit under nollan och stannade där mest hela dagen.  Här till vänster en perfekt bild av dagens största problem. Is i spöringarna gör ingen glad.  På läsidorna, längst in mot strandkanten hade det redan bildats tunna isskorpor som man försiktigt fick kämpa sig igenom. Försiktigt för jag misstänker att de kan vara så vassa att de kan skära sönder vadarna om man klampar på som vanligt. Men icke desto mindre blev det också den allra livligaste dagen vad gäller fisk hittills i år. Visst, jag kunde bara bokföra två stycken inte så märkvärdiga gäddor men jag hade desto fler kontakter. Visserligen var flera av dem passiva, så att säga men på ett ställe var det nog en fyra eller fem som visade aktivt intresse för min fluga. De andra skrämde jag både upp och iväg. Flera bara stod på botten och rörde sig inte förrän jag höll på att trampa på dem.  Inga stora gäddor dock utan jag tror att samtliga höll sig i storleksklassen ett par, tre kilo.  Men det är tufft att hålla på och fiska en hel dag i minusgrader.

Lite roligt var det ändå att kunna konstatera att en av mina teorier stämde idag. Den här som säger att just under vinter och senhöst ställer sig gärna flera gäddor på ungefär samma ställe. På en plätt på cirka tjugo eller trettio kvadratmeter såg jag, både direkt och indirekt sju eller åtta gäddor och runt om eller snarare på bägge sidor var det helt tomt på fisk. Kanske för att det var ganska tidigt på dagen som gjorde att så många bara stod och glodde på min läckra fluga utan att visa den det minsta intresse?
Jag vet ju att det brukar vara kring middagstid som gäddorna är som aktivast nu. Men av praktiska skäl kan man inte hålla på att fiska en hel dag bara kring middagstid. Tro mig, det går bara inte; jag har försökt.

Men ofta är det också hyggligt ett par timmar därefter då det brukar vara som varmast. Eller lite mindre kallt. Men det stämde alltså inte idag det där med kölden. För redan ganska tidigt på eftermiddagen började det åter bildas riktiga isklumpar vid spöringarna och kylan bet igenom både vadarna och övriga kläder. 

Men det går inte att säga någonting generellt om gäddorna verkar det. Alltid finns det något undantag från de flesta regler och så var det även idag. Kolla in var flugan sitter på den här gäddan. Den är absolut inte felkrokad.  Eller är den det förresten...? Kom just att tänka på hur den skulle bedömas om det var en lax eller havsöring i Mörrumsån och en fiskekontrollant stod bredvid och följde kampen.  Där skall ju felkrokad fisk ovillkorligen släppas tillbaka men den här gäddan har slukat flugan så pass att den sugits igenom gälarna, ut på andra sidan och fäst strax nedanför gällocket. På utsidan. Så är den felkrokad eller inte? Vilket bra debattämne i en TV-soffa det skulle bli!

Att det ser lite konstigt ut även i övrigt beror på att wiretafsen är snodd om motsatta mungipan. Så ibland är det bra med långa wiretafsar. 
Det här är absolut ingen unik händelse och jag har rapporterat om det flera gånger men jag blir alltid lika förvånad varje gång. Särskilt då idag då det var så kallt i vattnet. För att gäddan satsat allt i hugget råder det ingen tvekan om. Likaså stretade den iväg ganska duktigt och till och med slirbromsen fick knarra lite grann.
Till skillnad då från den andra, mindre gäddan som bara stod och skakade. Inte av kylan dock utan för att försöka lossa flugan.