06-02-24

Fredag

En liten present

Det kändes som det var årspremiär idag. Nästan som ett år hade gått sedan sist jag var ute och fiskade. I själva verket är det bara lite över en månad sedan. Även då var de yttre förhållandena väldigt bistra. Det kan jag ju säga redan från början att hade det inte varit för så länge sedan jag var ute hade jag nog inte gjort mig detta besvär för bara en enda ynka kilosgäddas skull. Det vill säga göra ett dagboksblad av det. Nog kan det väl verka lite väl pretentiöst om man tror att andra vill läsa om en så liten händelse som att någon fått en smågädda, eller hur?
Men å andra sidan lyckades jag med mitt, kan man tycka, väldigt lågt satta mål idag och det var att få napp. Men hela innerskärgården och vissa delar av den yttre är fortfarande isbelagda och utom räckhåll.

Åtminstone för mig.  Jag skulle aldrig, säger aldrig, få för mig att följa den här öbons livsfarliga exempel. Visserligen var det lågvatten idag men jag tror det är ganska djupt där han befinner sig och att han inte skulle bottna. Kanske hade han läst och hört alldeles för många historier om kommunens dåliga äldreomsorg, vad vet jag...? Växlade några ord med honom i alla fall när han så småningom kom upp och fram till mig. Jag höll nämligen på att svida om och hade parkerat bredvid en annan bil som mycket riktigt tillhörde den här äldre Sturköbon. Förmodligen hörde han hemma på nämnda ö. "Äh, det är inget farligt", påstod han. "Där är isen tjock." Det blev lite prat om fiske och han sade att han var ute efter mört.

Men han hade inte fått en enda. De har skarvarna tagit varenda en, påstod han. Jag undrade då om han skulle ha mörten till sax och ja, det skulle han. Då tänkte jag att hellre storskarvarna än han!
Fast det sade jag inte högt. Man är ju artig och jag antar att det tillhör kulturen här ute på öarna där han är bofast och jag bara gäst.
Men ändå. 
Hur ett sådant redskap som gäddsax fortfarande kan vara tillåtet är en gåta för mig. Vet Miljöpartiet om det?
Här ute på öarna finns det två varianter på gäddsaxfiske. Dels från vak på isen. De sätter ut dem under dagen och vittjar dem nästa dag. Drar upp döda gäddor. Så tror jag åtminstone att det går till. 
Dels kör de ner en lång stör på grunt vatten i 45 graders vinkel från båt när det är öppet vatten.  I änden fäster de en grov lina som de knyter fast en agnad och laddad gäddsax. Strax ovanför kan de även ha snurrat upp några meter löslina på en Y-formad klyka. Slår saxen till om en gädda drar den loss löslinan och på det viset blir det inte så stumt att de sliter av linan under den plågsamma dödskampen. Den här sista varianten har däremot sett spåren av ganska ofta utanför vassar genom åren.
Det är förhoppningsvis inte så mycket förekommande nu för tiden och sker det så är det från sådana pensionerade öbor som han jag mötte idag. De betraktar förmodligen inte en gädda som en levande varelse utan mer som en simmande bit fiskkött som är till för att ätas upp av människor. 

Stället heter Djupasund och här skrämmer jag upp en flock små, svarta sjöfåglar som mycket väl kan heta sothöns. Jag travade nämligen över bron mellan Sturkö och Tjurkö ett par gånger för att få upp lite värme. Idag är det inte så stor mening med att försöka vara hemlig för det var bara här som det var öppet vatten. Här, på insidan mot stan till, bara några hundra meter just i strömfåran men helt fritt mot utsidan var det.
Nej, den här höstsäsongen som jag hoppats så mycket på blev helt misslyckad. Från sommarvärme hela oktober och halva november kom vintern plötsligt. Jag hade flera nya ställen på listan att pröva men hann inte det. Och inte ens nu är våren på gång, enligt vad meteorologerna  påstår. Högtryck drar ner från norr och det skall klarna upp och bli riktigt kallt igen. Vad som har hänt den här vintern verkar vara att lågtrycken från Atlanten tar en mer nordlig bana. De kommer in mot norra Norge och drar vidare över Norrland som ofta får plusgrader medan vi här nere i söder får dras med ostliga vindar och kyla från Baltikum. Om det i sin tur har att göra med växthuseffekt, Golfströmmens ändrade riktning och liknande teorier vill jag låta vara osagt. I alla fall tycker jag det är orättvist!

För skams skull får jag väl ändå ta med en bild av dagens höjdpunkt; nappet och fisken.  Med zoomens och fantasins hjälp kan man ju drömma sig till att det inte alls var en liten kilosgädda utan en fyrakilos som stötte och slog, drog iväg så slirbromsen knarrade, slog i ytan och hoppade.  Hoppas förresten att jag inte låter alltför gnällig och sur idag. Visserligen råkar det vara min födelsedag idag och över en viss ålder är det ingen höjdare precis men som fiskedag blev den ändå ganska lyckad.  De få kuststräckor jag kunde befiska idag lät sig göras det alldeles utmärkt nämligen på grund av att det både var lågvatten och nordliga vindar. En omöjlighet i vanliga fall, enligt vad jag själv brukar hävda.  Jag tror det har att göra med att dels har det rått vindar från nordost ganska länge nu och då lämnar vatten Östersjön, dels att mycket vatten är bundet i form av is uppe i Bottenhavet och sist att längre upp i landet skulle det blåsa västliga vindar. Men i alla fall kunde jag nå platser där det annars brukade gå stora vågor och bränningar och kasta i medvind. Att det sedan inte fanns någon fisk där idag är en helt annan sak.  Jag hade ytterligare ett ställe på lut, ett betydligt bättre men det var omöjligt på grund av drivis. Det går ju diverse färjor här; både till Polen och ut till öarna och de bryter loss stora isstycken och flak som vid den nordliga vinden driver utåt.

Sturköbon jag pratade med undrade om jag var ute efter havsöring. Nä, svarade jag, det är nog mest gädda. Men visst var jag medveten om chansen och det var också därför jag satt på en One Size. En fet och fin havsöring till middag skulle ju sitta fint! Stekt i ugnen med grädde och smör, mums!
-Vad du säger är alltså att du betraktar en havsöring som en simmande bit fiskkött som är till för att ätas upp av människor?
-Åh, Internetombudsmannen! Har du inte tröttnat än? Men jo... Det är inte lätt att vara konsekvent, eller hur?

Jag kan ju också passa på att rapportera lite om den senaste händelseutvecklingen från boskapskrigets och staketstridens Hasslö. De hade ett långdraget och förmodligen väldigt laddat årsmöte i föreningen den 16 februari. Det viktigaste som hände då var att de upproriska medlemmarna avsatte styrelsen och om jag fattat det rätt, besatte staketmotståndarna alla styrelseposterna. Den gamla styrelsen beviljades icke ansvarsfrihet (vilket är högst ovanligt i föreningslivet) och fick ett halvår på sig att återställa allt. 
Så nu får vi se vad det kommer att innebära. Skall vi få ett avbetat, bekvämt, öppet och framkomligt kustområde på södra Hasslö eller en svårforcerad, svettig, manshög, myggsurrande och tät djungel?

06-02-26: Nu har vintern slagit till med full kraft igen. Minus 11,5 och 5,5 har det varit nu om nätterna och hela nästa vecka skall bli fortsatt kall. Usch och fy!