06-03-29

Onsdag

Iklädd lätt sommarhatt

Det är lika bra att erkänna det. Jag hade fel. Väldigt fel. Angående vädret. I höstas gjorde jag några helt galna förutsägelser om vintervädret. Trodde det åter skulle bli en mild vinter och att ett flertal stormar, både vanliga och värre än Gudrun, skulle drabba oss. Det kunde knappt bli mer tvärtom i verkligheten. 
Eftersom detta faktiskt är en dagbok och vädret har en benägenhet att glömmas bort och förväxlas med andra vintrar när några år har gått, är det lika bra att göra en resumé. 
Den 24 februari hade det väl varit några milda dagar innan så att man med nöd och näppe kunde befiska någon ytterkust men att hela innerskärgården var isbelagd. Efter det slog vintern åter till med full kraft med ännu mer snö och så många minusgrader att till och med vår termometer gav upp. Så har det fortsatt. Och fortsatt. 
På eftermiddagen onsdagen den 22 mars kom det mer snö här hemma i Gagnekulla och på natten visade vår nyinköpta termometer femton (15!) grader kallt.
Så fortsatte det ända till söndagen den 26 mars då det sent på eftermiddagen började snöa. Men det skulle övergå i regn och efterföljas av mild luft. Det stämde och på måndagen och tisdagen var det äntligen flera plusgrader, regn och dimma. Och idag när jag var extraledig just för fiske blev det tyvärr lite bakslag under natten och så här såg det ut när jag äntligen kunde köra ut:

Det berodde naturligtvis inte på den där enda minusgraden under natten utan att så fort går det inte. Nej, isen ligger så tjock att det tar ytterligare någon vecka för den att gå. Men precis som för en månad sedan är ytterskärgården öppen och där gick det att fiska. Men de allra flesta gäddorna befinner sig där inne, under isen.

Vad som hänt i min lilla värld av fiske under hela denna långa tidsrymd kan enklast beskrivas med ordet "ingenting". Internetombudsmannen har då och då dykt upp med lite upplysningar att tydligen är det några personer som trots att inget nytt stått att hitta vecka efter vecka, ändå tittar in hit med avsikt att tjuvläsa min fiskedagbok. Har de verkligen inte något nyttigare för sig? kommenterade han detta konstiga beteende. Någon har till och med mailat och oroligt undrat om det hänt något eftersom jag inte lagt ut något nytt "på evigheter".
Jag tror inte ens jag har bundit en fluga på två månader.
Men en intressant fiskerelaterad artikel i en ortstidning har jag läst. Tyvärr har jag den inte kvar den så alla detaljerna kommer jag inte ihåg men det var en forskare (eller möjligtvis forskargrupp) från Umeå som skulle undersöka huruvida catch & release påverkade gäddors beteende. Genom märkning och möjligtvis andra sätt skulle de studera bland annat deras lekbeteende. 
Däremot minns jag tydligt några formuleringar i artikeln som gick ut på att ett område här i Blekinge var väldigt lämpligt att förlägga undersökning till; nämligen Eriksberg. För där finns det nämligen ett osannolikt stort bestånd av särskilt grov gädda. Varför då, kan man undra.
Jo, för där har man bedrivit c&r sedan förtitalet!
Så redan där får man ett liten hint om vad C&R kan betyda för gäddorna. Men visst, varför nöja sig med att bara gissa att tillbakasläppta gäddor som får ännu en chans att leva vidare och sålunda kan växa sig större, när man vetenskapligt kan bevisa det?
Eriksberg är för övrigt ett område med en alldeles särskild historia men eftersom det ligger i en för mig helt okänd del av Blekinge avstår jag från att närmare redogöra för det. Någonstans mellan Ronneby och Karlshamn vilket är min blinda fläck vad gäller Blekinge.
Men Jag följer naturligtvis de här försöken/experimenten med intresse och ser jag något mer om det i någon tidning så lär jag nog återkomma till det. Åtminstone om forskningsresultatet visar på att jag har rätt...

Det ligger ju nära till hands att skämta till det med växthuseffekt kontra den värsta vintern i mannaminne och jag har nog gjort det några gånger tidigare. Men här är nyckelordet "mannaminne". Hur långt sträcker sig det egentligen? Själv tycker jag att ju äldre man blir desto kortare blir minnet. Det är bland annat därför det är så bra att föra fiskedagbok... Men, inser man, här gäller det att se i de stora perspektiven. vi befinner oss i själva verket i en interglacial epok. Det vill säga mellan två istider. Om ett antal tusen år kommer Sverige åter vara täckt av ett flera kilometer tjockt istäcke, så många miljoner ton vatten kommer att vara bundet i form av is att den globala havsnivån kommer att sjunka med 100 meter. Det kan man kalla superlågvatten.  För 10 000 år sedan var medeltemperaturen här 3 grader högre än idag. De förändringar som man tycker sig se idag går inte att bedöma förrän efter minst tusen år. Ty de faller inom de naturliga, globala klimatvariationerna.  Så är det och vad gäller den förkättrade koldioxiden var den 16 gånger högre för tio miljoner år sedan och det var bara nyttigt för det var då som de första hominiderna (det vill säga vi) började utvecklas.

Hoppsan då, nu verkade jag hamna på samma sida i miljödebatten som president Bush och det var inte bra. Men vem, å andra sidan kommer ihåg honom om tusen år?
Nu kanske det är dags att gå tillbaka till det ytterst korta perspektivet; nämligen de timmar jag var ute och fiskade. Trevligt men fiskfattigt kan man karaktärisera situationen. Samt att där jag hade valt att förlägga fiskedagen fanns det bara ett fåtal ställen att befiska. Detta eftersom vinden var sydvästlig och låg på vid ytterkusterna och de flesta in- och läsidor var isbelagda. 

Men med en ordentlig portion tur fick jag den här eftersläntraren som ännu inte hunnit in under isen. Stod och kastade vid ett litet sund eller kanske man skall kalla det smal vik. Tidigare hade jag sett att jag hade fått en vindknut på tafsen, ganska nära själva stålwiren, men tyckt att, äsch, den kan väl få vara där en stund. Så gjorde jag ett extra långt kast, lät flugan sjunka och tog in den långsamt som jag brukar. Men ju närmare den kom desto lättare kändes det.  Tom tafs. Ingen fluga.  Attans också, tänkte jag. Måste ha fastnat i bakkastet i något men inte märkt det.  Men när jag höll på att byta och knöt på en ny, blev jag allt misstänksammare.

Hade det inte i själva verket varit så att det där att det kändes lättare kom lite väl plötsligt? Och hade jag inte sett hur gäddsaran ploppade i vattnet i förra kastet?
I alla fall så kastade jag ett par kast åt annat håll för att acklimatisera flugan och få den att bli ordentligt blöt innan jag lade ett nytt kast där den förra flugan sist sågs i livet. Och vad hände?
Jo, som vilken normalbegåvad läsare som helst kan räkna ut så... 
Vänta ett tag... Jag fick nyss ett meddelande... Aha... Menar du det...? Att sådana inte läser det här...? OK, säger du det så...
Jo, när jag lade ut flugan på nytt på samma ställe så högg alltså en gädda! Till min förvåning inte bara en liten kilosgädda utan en riktigt bamsetjock pjäs på ganska exakt 4,några kilo!
Min tro är att gäddan missat i hugget första gången och bara klippt av nylontafsen för den hade bara en gäddsara i käften. Visst, den var ingen sprudlande kämpe som drog ut massvis med lina, hoppade och levde rövare utan jag kunde lugnt och fint leda in den på grunt vatten, ta några (en hel massa i själva verket) bilder på den och så returnera den till avsändaren igen. Roligt och uppiggande var det sannerligen!
Den räddade dagen med god marginal åt mig och än har jag inte gått bom i år.
Det skall nämligen sägas att är man rädd för det skulle man inte fiskat varken förra gången eller idag för risken hade varit väldigt stor för totalfiasko. Mot slutet av fiskedagen fiskade jag av en sträcka där jag greps av Känslan. Tyvärr falsk. Men den där som kan uppstå när man tycker att allt stämmer. Vindar, bottenförhållanden, tidpunkt på dagen och en ganska lång sträcka framför en, där man för övrigt vet att där brukar det finnas gädda. Man säger lugnt till sig själv att här får jag hugg. Men här och idag stämde den alltså inte. Varken några fler napp, efterföljare, nafs eller virvel blev det inte idag. 
Fortsätter det med mildväder och plusgrader lär chanserna öka betydligt framöver. Jag ligger även i startgroparna för att sjösätta. 
Suck! Man blir bara så trött när man tänker efter hur jobbigt det blir att försöka ta igen nästan tre månaders förlorat fiske nu i april.