06-04-07

Onsdag

Nytt rekord

Det börjar röra på sig nu minsann. Fortare än man kunnat ana börjar man ta igen det som man förlorat denna långa och kalla vintern. Egentligen menar jag inte nya häpnadsväckande rekord av de mest skruvade slag utan av själva fiskekänslan. Man har en ledig dag. I mitt fall en semesterdag bestämd långt i förväg just för att ägnas åt fiske. Och nu äntligen kan man göra det också och inte som tidigare i mars hålla på med annat som till exempel städa ovanpå köksskåp eller läsa böcker som jag tvingats göra de dagarna. Eller skottat snö. Nej, nu är det pure fishing som gäller hela dagen. Från och med idag tror jag nog man kan säga att det är helt isfritt också. Förut var det någon uppifrån landet som mailat till mig och frågat om det. Idag såg jag enbart några små, gråsvarta rester av tunn is längst in någon enstaka vik bara. Detta gäller visserligen här borta i östra Blekinge men jag tror nog även att det gäller borta i mitten av detta lilla landskap som frågan gällde. Likaså kan jag nästan garantera fullständigt isfritt om en vecka som också frågan avsåg. 
Men, hmm... Jag får väl också erkänna att om han frågat efter issituationen här i Karlskrona med omnejd hade jag nog ljugit och sagt att "Närå, här ligger isen tjock till midsommar", utan att darra på tangentbordet.
Det lär tydligen finnas någon video om gäddfiske från de delarna som lockar fullt med jerkers dit. Avsiktligt försöker jag sätta skygglappar på mig, slå händerna för öronen och inte läsa fisketidningar just för att inte få veta så mycket om trollingfiske, jerkbaitande och spinnfiske. För att bara inte tala om tävlingsfiske och gäddsaxfiske! Jag vill hålla på med mitt småskaliga fiske för mig själv där jag tycker det är roligt med så lätta grejor som möjligt och så får de hålla på med sitt grandiosa storfångstfiske med sina fjortonsspöbåtar och fishfinders. 
Men tydligen är det det här området Eriksberg som jag nämnde härförleden som är i blickpunkten. Det var också där som den här forskningen om huruvida c&r påverkade gäddornas beteende skulle äga rum. Än har jag inte sett någon officiell rapport därom. Det skulle dock inte förvåna mig om det är flera av de verkliga gäddfiskeexperterna som har engagerats för uppgiften att fiska upp så många och så stora gäddor som möjligt. Jag är övertygad om att de vid det här laget har landat och märkt flera hundra gäddor och bland dem säkert massvis med tiokilosgäddor. Jag menar, det är väl bara att multiplicera mina i sammanhanget blygsamma fångster så här långt med en faktor 10 eller...?

Nej, åter till mitt eget fiske och den där sköna fiskekänslan. Som idag då det till min glädje var toppenväder. Äntligen var vädrets makter på min sida vad gäller fastlandsbaserat fiske. Hade jag haft båten i sjön och ville ut med den hade jag däremot skurit tänder av frustration och gråtit av ilska men så är alltså inte fallet än. 
Sydvästlig kuling, regn och rusk kan skapa intressanta förhållanden på ett par ställen jag känner till. Havsöringen stryker ju nära land nu och med en One Size på tafsen kan man få det bästa av två världar om inte samtidigt så i bästa fall efter varann. 

Nu blev det inte så men en gädda på 7,5 kg är inte det sämsta. Och det skruvade rekordet jag nämnde gäller just stor gädda på liten fluga. Det är vingen på en extra liten One Size som sitter som en felplacerad skäggtöm vid gäddans underkäke. Tidigare har jag fått några fem och kanske till och med sexkilosgäddor på minivarianten på min vita gäddsara och det är roligt att den även funkar på de lite större.  Särskilt som jag i förrgår faktiskt tänkte för mig själv att det stämmer nog det där att man bara får smågäddor på små beten när de första två minigäddorna tog på en One Size.  Även jag är övertygad om att det föreligger en korrelation mellan betets och gäddans storlek. Men den är absolut inte +1.  Men just nu känner jag inte för att återuppta den debatten.

Sannerligen fick jag äta upp mina ord från i förrgår att det inte är roligt när det blir för mycket. För idag inträffade det faktiskt flera gånger att jag hett önskade mig något litet napp eller åtminstone att någon tvåkilosgädda skulle visa sig.  För allt som hände i fisk- och nappväg inträffade vid det enda stället under cirka en och en halv timmes tid i kuling och ihållande regn. En stenig udde där jag visste att fisk gärna samlar sig vid det lugnvatten bakom själva udden som bildas vid den här vinden. Så mycket kan jag väl säga att just den gräsplätten på fotot ovan, alldeles i strandkanten, även tidigare år har figurerat som liggunderlag för lite större gäddor på idolbilder. 
Det verkar som jag ideligen tappar bort det där vad jag menar med den sköna fiskekänslan. Jo, det är just det när ens uträkningar eller teorier stämmer. Exakt där du trodde att fisken finns, där finns den verkligen. Det är roligt.

Sedan att det sket sig fullständigt på de andra ställena är en helt annan historia. Det är också det som är kryddan och charmen i fisket. Två andra ställen besökte och befiskade jag som väl kunde sägas ha likartade förutsättningar som den första platsen. Att det då hade klarnat upp som framgår på bilden här till höger, vill jag faktiskt inte skylla på. Inte så länge vinden höll i sig.  Det enda jag kan tänka mig som förklaring är att gäddorna inte riktigt hunnit ut hit än. Jag antar att en så här pass lång isvinter ställer till det både för mig och gäddorna. Ingen av oss är van vid det. Vi vet inte riktigt hur vi skall förhålla oss till den. Är det almanackan eller verkligheten som gäller? Efter flera timmars fiske på två hyggliga ställen med absolut rätt vind, kunde jag konstatera att det inte fanns en enda gädda där. Det tror jag nog jag kan säga för vattnet var klart och solen stod snett bakom mig och då blir det som ett akvarium nästan, med polariserande solglasögon. Känner man inget, ser man inga virvlar eller skymtar någonting efter flugan, finns det helt enkelt ingen fisk i närheten.

Det var också under de här eftermiddagstimmarna man gick omkring och längtade efter bara ett litet napp. Kunde jag inte ens få känna på en av de där 20 gäddorna från i förrgår? Åtminstone en av kilosgäddorna, snälla...? Hur kunde jag vara så dum att jag bara lämnade den kokande gäddgrytan och gick därifrån? 
Sådana tankar vimlade det av, kan jag säga. Men det är också därför man längtar till nästa fiskedag. Det är därför spänningen bibehålls och det inte blir tråkigt att fiska. Det och vårt genetiska arv. 
Eeh... Kom att åter tänka på det här med korrelation och variationskoefficienter... I förrgår påstod jag att jag inte är så bra på matematik och det är ganska sant. Men det finns ju uppslagsböcker. Läser man lite om korrelationsberäkningar samt positivt och negativt samband mellan två faktorer a och b så är det helt samstämmigt får faktorn plus 1 och finns inget samband alls blir det minus ett.
Applicerar vi detta på fiske hävdas det att det existerar ett tydligt samband mellan stora beten a och stora gäddor b, eller hur? Man brukar visa storgäddstabeller där det tydligt framgår att de flesta stora gäddor är tagna på stora beten och saken verkar klar. Men, säger Nationalencyklopedien och håller upp ett varnande pekfinger, statistiska samband är absolut inte att betrakta som bevis för att det ena orsakar det andra. Det kan mycket väl finnas faktorer som kan påverka både a och b. Det är bland annat därför det går så lätt att ljuga med statistik. Till exempel kan man hävda att de allra flesta storgäddorna tas av expertfiskare som just är ute efter storgädda. Och eftersom alla vet att chansen är störst när man använder stora beten, gör man det. Vilket skulle bevisas. Jag skulle nog vilja hävda att korrelationsfaktorn ligger på ett mer blygsamt 0,65 istället. Nejvisst nej, vi skulle ju inte ta upp den debatten igen, ursäkta... 
Nu åter till den fisklösa eftermiddagen:

Men så råkade jag göra ett roligt strandfynd. Ett vad jag förstår, helt äkta och genuint jerkbait. Lustigt nog när jag precis här ovan diskuterat lite grann om jerkers och deras gigantiska beten.  Vilket sammanträffande! Det satt fast i en tångruska en bit ut och förmodligen hade det suttit där sedan i höstas. Så glad jag blev! Det är nämligen snart dags för den årliga vårbrasan och jerkbaits brinner verkligen bra. Kul! Då så... Det var väl allt för den här gången och nu lär det dröja ett tag till nästa fisketillfälle. Skall nämligen jobba helgen som kommer och... Nähä... Där kommer Internetombudsmannen ångande igen! Vad kan det nu vara tro; har jag varit för elak nu igen?

-Ja, det är det minsta man kan säga! Hur kan du komma och påstå att det står om gäddsaxar i fisketidningarna!
-Gör det inte? Ja, inte vet jag för jag läser inga, som sagt. Men det är ju bra i så fall. 
-Och hur kan du kalla folk för jerks? Och ännu värre; jerkers! Vilken grov förolämpning! Vet du egentligen vad det betyder, va? Va!
-Nja... Är det inte jerkbaitfiskare? Min gamla skolengelska är nog tyvärr lite ringrostig.
-Uppenbarligen!
-Vad betyder det då?
-Det tänker jag sannerligen inte tala om här, för då får jag bara ännu mer klagomål! Vi tar det efteråt. 
-OK, då kommer vi inte längre nu. Och som sagt; jag vill verkligen poängtera att folk får hålla på med hur mycket jerkande som helst för min del; det är upp till dem. Bara kör på allt vad tygen håller! Have fun! 
Nå, hr Internetombudsman, hur låter det som en ursäkt?
-Väldigt bra faktiskt. Åtminstone om de är lika okunniga i engelska som du.