06-04-19

Onsdag

Sillen har kommit!

Tar den glada nyheten som rubrik idag för jag hörde nyss att de första anlänt. Det är en jättehändelse här i sportfiskekretsar. Till och med folk på jobbet skiner upp, gratulerar mig och utbrister att brukar inte du fiska sill!? "Sonen och mannen var ute häromdagen och fick en hel spann full! De tyckte det var skitkul!"
-Nja, brukar jag svara då, oftast är det inte sill jag fiskar. Inte heller brukar jag ägna mig åt ryckfiske.
Det brukar bli ett så kallat folknöje då det kommer folk ända uppifrån Småland med sina haspelspön och plastspänner. Man märker det på att det står fullt med bilar på broarna och desamma kan vara kantade med folk. Gärna alldeles bredvid "Fiske från bron förbjudet"-skylten.
Mycket riktigt stod det en bil på Hasslöbron idag, upptäckte jag. Stämmer det att sillen verkligen kommit innebär det att jag har rätt i att det mer är datumet som styr fiskens beteende i lekhänseende än väder och klimat. Det innebär sannolikt att det blir helt kört för mig i år vad gäller havsöringsfiske. Båten ligger visserligen i sjön med motor på men sedan en vecka ungefär, råder det mycket friska, västliga vindar här. Nu är det bara lite mer än en vecka kvar av april och först vill jag ta mig en liten provtur så jag ser att motorn startar och båten går som den ska innan jag vågar mig ut på allvar. 
Visst har jag försökt fiska havsöring från land men det är svårt, tycker jag. Till och med gäddfisket slog alldeles slint för mig sist jag var ute. Fick inte ett napp!
Ja, jag var ute lite i påsk men gick helt bom.

Jag brukar hävda att fiskar man landbaserat med vadarbyxor kan det inte blåsa för mycket och det stämmer nog och förresten var det långt ifrån både storm och kuling men den envetna västliga riktningen är nog inte bra. Men lite begränsad kände jag mig också för precis som jag förutspådde (en mycket billig spådom!) var det precis fullt med folk ute i naturen och längs kusterna med barn, blomma, hundar, solstolar och korvar att grilla.  Men jag har ett par sträckor där det är lä vid västlig vind och brukar ge en och annan gädda men som sagt, inte nu i påsk. Bilden här till vänster får illustrera mitt fåfänga, miljöförstörande, bilkörande, sökande efter fisk i olika väderstreck.

Men så brukar vårfisket efter gädda vara för min del. "Många är långa men svåra att fånga" som det står i visan. Eller hitta snarare. Dessutom verkar gäddorna vara på resande fot väldigt mycket. Där det ena dagen fanns gott om gädda är det helt tomt efter några dagar. Och sannolikt tvärtom.
För att göra det hela lite roligare plockade jag fram mitt lätta, tiofots #5-spö igen. Både under påsken och idag. Det är främst därför jag körde med en One Size idag. 
Det märks sannerligen att det har varit en riktig snövinter för sällan har jag sett så mycket brunt å-vatten i fjärdarna som i år. Det har nog ingen som helst inverkan på fisken eller fisket som sådant men jag gillar det inte. Skulle man råka få en stor fisk går det inte att få en hygglig bild av den i vattnet är en anledning. Men så ser man inte bottnen heller när man vadar fram. För precis som det står i visan "pikefly fishers just want to have fun!" Eller var det girls? 

På tal om bilder måste jag försöka dra bort gäddorna från sin naturliga miljö. I alla fall om jag vill få tydliga bilder av dem. Det skulle inte förvåna mig om ni inte behöver lite tid på er för att upptäcka gäddan. Ändå att det är en så pass stor som en femkilosgädda och den som räddade hela dagen för mig.  Längst tid ägnades nog åt ställe två ganska långt ut i skärgården men där fick jag inget napp alls.

Man bör inte klaga på att man får fisk men på första stället med det bruna vattnet var det så att gäddorna lockade mig att stanna längre än jag avsett. Det var de två sista gäddorna på ställe no 1. Tänkte nämligen att, nej, nu slutar jag här och går tillbaka till bilen, här verkar det lönlöst. Jaha, då fick jag en gädda. Trevligt, tänkte jag och fortsatte en stund till. Efter cirka en halvtimme tänkte jag ånyo att, nä, i nästa kast vevar jag upp och vadar iland. Mycket riktigt så sveper det upp en gädda och sånär missar flugan när jag drar upp den ur vattnet för nästa och sista kastet. Då blev man ju förstås tvungen att stanna lite till. Det upprepas för tredje gången efter ytterligare en halvtimme! Fast då fick jag upp gäddan. Så kan det gå till i gäddflugfiskarens vardag.
Fångstmässigt ligger nog dagens resultat just på vardagsnivå för mig. Fast med plusvärde förstås på att den största vägde fem kilo. Men det är sannerligen ett skönt sätt att tillbringa en semesterdag på. Solen sken och som vadningsfiskare ser man ju till att hålla sig i lä för det blåste som sagt väldigt friskt. Man kör omkring, parkerar och letar sig ner till det fiskbara området. Det är nästan garanterat folktomt på en vardag också. Det lätta spöet och små flugor fungerade väl också hyggligt. Fast lite problem med knutbildning blir det så fort man sätter på en lite för tung fluga, märkte jag. Under fisket tänkte jag ut några nya varianter att binda inför nästa fisketur. Så är det ofta ju att man får för sig att göra lite ändringar på grundkonceptet för att försöka uppnå någonting speciellt. 
Förra året, eller var det förrförra? I vilket fall som helst flängde jag runt och jäktade på som attan för att försöka få en minst femkilos på det lätta spöt och hade vissa besvär att lyckas. Fick om inte massor, så i alla fall ganska många precis under den då magiska femkilosgränsen. Men nu i år tänker jag köra vidare med gäddflugfiske light utan några krav. Bara för att det allra bästa med fisket skall kännas så mycket bättre och skönare; nämligen själva hugget. Och för att som sagt, bara ha roligt utan krav eller känna sig pressad varken till det ena eller det andra.