06-05-19

Fredag

Våroffer

Det har verkligen varit skönt med lite fiskesemester den här tiden. Tittar jag tillbaka på april ser jag att jag var ute ganska tätt. Hade förstås mycket att ta igen efter den långa isvintern. Resultatmässigt blev det omväxlande som man kan förvänta. Men jag antar att jag hade roligt vilket är mitt stora mål med allt det här fiskandet. Ibland hör jag små fina antydningar att jag även borde syssla med annat här i livet än att hålla på och springa omkring nere vid kusten som den värsta strandraggare i gummibyxor, fiskandes gäddor. Det måste väl finnas annat du kan göra? Det finns väl andra värden här i livet?
Och det är sant. Självklart är det så!
Jag borde egentligen också prova på åfisket efter havsöring. Vi har både Nättrabyån och Lyckebyån här i närheten. För att inte tala om kustfisket efter havsöring i Skåne! Jag har faktiskt blivit tillfrågad om jag inte kunde följa med och bli visad hur det går till. 
Eller åter börja med "äkta" flugfiske med insektsimitatoner på tafsen. Det finns ju åtskilliga hyggliga put-and-takevatten på inte alltför långa avstånd från Gagnekulla. Och skäms jag inte som inte fiskar lax i Mörrumsån!?
Och varför åker jag inte upp till Norrland om somrarna och fiskar öring och harr som alla andra normala människor gör?
Och utomlands! Där finns precis fullt med olika länder att besöka och fiska i! 
Så nog finns det andra värden här uti livet.

Men tyvärr är det så att man blivit för gammal och förändringsobenägen. Man är för djupt rotad i gammalt beteende. Kör bara på i samma, allt djupare hjulspår. Allt måste ske som alltid alltid gjort.  Ta bara den här årliga vårbrasan. Ständigt måste jag skyffla ihop en massa wobblers, gummifiskar och jerkbaits och lägga dem överst på rishögen för att jag skall må bra. Men det är nödvändigt. Högt skall offerröken stiga för att säkerställa god fiskelycka nästa säsong!  Säll är stanken av förbränd plast och äcklig gummi i Jordskakaren Poseidons förmodligen ganska stora näsa. Det är gammal sed och tradition och jag antar att alla andra gör likadant. Åtminstone ser jag hur det brinner i löv- och rishögar lite överallt och ofta står det någon med en kratta i handen och ser efter att elden inte sprider sig.  Fast att det är så tätt med gäddflugfiskare som håller på med sina Våroffer visste jag inte. Jag menar, man ser ju dem i var och varannan trädgård under de här vårveckorna. Men det är klart, det är faran med att man inte

håller sig à jour med de senaste trenderna eller umgås med andra fiskare. Man hänger inte med det senaste. Man går för sig själv och blir lite konstig... Ibland får jag till och med för mig att jag är ensam om denna fina gamla sedvänja men så illa kan det ju näppeligen vara. 
Ibland nämns det lite om fiske i ortstidningarna. Det är två företeelser inom fisket som jag inte är så förtjust i för egen del och det är tävling i att döda så många fiskar som möjligt och trolling. Och slår man ihop det får man något som benämns Trolling Masters... Det lär ha gått av stapeln nyssens i Karlshamn. Till min oerhörda skadeglädje fick de bara två laxar och ett par öringar! Varför hymla med det?
Men... Det här med offereldar... 
Tänk om man hittade en ilandfluten trollingbåt... Eller ännu hellre en hel fiskeflotta och kunde ta med sig hem... En gammal bild från en bok kommer för mig... Från "Gullivers resor". Hur han vadar framåt med en hel krigsflotta som leksaksbåtar efter sig i linor... Tänk om det varit jag med alla trollingbåtarna... Och kunde stapla upp dem på varann... Högt, högt till en jättehög! Högre än Julbocken i Gävle! 
Plast och glasfiber brinner bra... Även motorerna... De bara smälter ihop och försvinner... Och kolfiberspön är mycket eldfängda... Fjorton på varje båt i en normal trollingfiskeflotta motsvarar en halv kubikmeter olja i energi, visste ni det? Prismässigt är det snart ingen större skillnad för den delen. Men det hade blivit ett Våroffer värt namnet. 
Men självklart är det bara fria fantasier och tankeexperiment från min sida det handlar om. Jag menar, här gäller det att uttrycka sig lite försiktigt för man hör ju i debatten hur bloggare blir stämda för att de sprider falska rykten om kabinettssekreterare och vad de har för sig. Förtal kallas det och är straffbart. Även hets mot folkgrupp lär vara straffbart. Men å andra sidan lär väl inga trollingfiskare läsa den här sidan.
Och tycka illa om en eller ett par företeelser i fiskevärlden måste man väl få göra.

Å tredje sidan kan ju trollingfiskarna känna sig skadeglada åt att mitt eget fiske blev så dåligt idag. Rent av uselt. Jag är fortfarande lite förvirrad över den sena våren och vet inte riktigt hur det har gått med näbbgäddeinvasionen. Eller var de riktiga gäddorna befinner sig på sin årliga levnadscykel. Är de kvar inne i vikarna, på väg ut eller har de redan nått ut till ytterskärgården?  Jag valde att fiska landbaserat istället för att köra ut med båten. Dels blåste det ganska mycket på morgonen och dels var det vardag och "dåligt" väder. Därför var det inte så mycket folk ute i naturen bedömde jag det. Men några riktiga svar på frågeställningarna fick jag inte.  Näbbgäddorna fanns där, visst. Men de var faktiskt inte så besvärliga. Det inskränkte sig till förhållandevis sällsynta, störande hugg från deras sida och jag lyckades undgå att kroka en enda. Men de två ställen jag prövade fick jag bara var sin gädda. Varken såg till eller kände någon mer. Jo, att inte några stora gäddor fanns kvar inne i den vik jag började i, kunde jag i och för sig konstatera.

Där ser man faran av att inte fiska ofta. Man tappar helt greppet om var gäddorna finns för tillfället. 
Men det var ett förskräckligt liv i buskar och snår! Näktergalningarna skränade och skrek så man nästan blev döv! Osökt kom man att tänka på gruppen "Screaming Trees". Gökarna kokoade och vårblommorna blommade. Säkert var det väldigt fint överallt och bilden här ovan ger väl en antydan om det. "Innerskärgårdens leende gröna fält och fagra skogar, mängder med både vanliga och sällsynta blommor och örter, porlande bäckar, rikt djur- och fågelliv och härliga badvikar hälsar dig välkommen", skulle det mycket väl ha kunnat stått i en turistbroschyr över detta området.

Det var bara lite fler gäddor som fattades för att lyckan skulle bli fullständig. Fast egentligen hade det varit bättre om den enda gäddan som högg hade låtit bli. För då hade jag inte stannat kvar där så länge som jag gjorde. För ofta är det så att finns det en brukar det finnas flera. Eller det är vad man inbillar sig åtminstone. 

Nähä, finns de inte långt in finns de väl längre ut, tänkte jag och körde iväg. Men ute bland öarna var det inte mycket bättre. Gick längs med en sandflade hade ett par trevliga timmar åtminstone.  Fick en hygglig trekilosgädda som belöning för allt kastande. Den var både utlekt och en ordentlig fart i. Trevligt! Men det var förskräckligt så mycket folk det var överallt. Vid broarna stod det flera fiskare och kastade med spinnspö. Men om de var ute efter sill eller näbbgäddor vet jag inte. I varenda sommarstuga såg det ut att bo folk. Flera båtar puttrade omkring längre ut. Många var ute i sina trädgårdar trots det mulna vädret. Några var ute och gick med hundar. Andra promenerade utan hundar. Ändå att än är det varken sommar eller helgdag. Jobbar inte folk? Går inte ungarna i skolan?

Nej, tydligen är första maj brytpunkten för lugn och ro ute i skärgården. Så själva fisket blev inte så mycket att rapportera om. Egentligen borde jag ha avstått från det helt och hållet men snäll som man är gjorde jag det i alla fall. Snäll?
Nja, det beror faktiskt på Internetombudsmannen av alla människor. Försåvitt han är en vanlig människa förstås. I alla fall dök han upp  härom dagen på sitt vanliga sätt med en bekymrad min. Jag protesterade förstås och menade på att nu kunde han väl inte komma här och vara ovettig när jag inte hade lagt ut någonting på flera veckor.
Då suckade han och sade att det var just därför han kom.

Han har ju sitt eget sätt att komma och gå på och inte finns det någon brandvägg eller antivirusprogram som stoppar honom inte. Och han hade märkt att folk hela tiden gick in på min hemsida för att se om det inte hade kommit något nytt. En del gick till och med så långt att de var inne varje dag!  Helt otroligt tyckte både han och jag.  Det var inte bra i längden, menade han på. Folk kunde bli deprimerade och besvikna. Drabbas av psykiska besvär till och med. På fullaste allvar verkade han mena att det gav värre abstinensbesvär än både kaffe, tobak, sprit och sju sorters knark tillsammans! Internetombudsmannen kan ju liksom titta ut från skärmen som en omvänd web-cam ungefär och han gav mig denna lilla animation som illustration till vad han sett i allt för många hem när någon ivrigt gick ut på nätet för att se om det verkligen inte fanns något nytt dagboksblad utlagt.

Det är ju rent förskräckligt, svarade jag. Då får jag väl tota ihop ett nytt blad då, trots att jag egentligen inte har så mycket att skriva om. 
Men, sade jag strängt till honom, detta är bara en engångsföreteelse! Folk får väl lära sig att behärska sig! Det finns väl kuratorer och samtalsterapi! Eller gå med i Anonyma Dagboksläsare!