Väder: Klart och kallt på morgonen. Måttliga till friska nordliga vindar och högvatten upp till cirka 20, 25 cm. 
Soligt under förmiddagen men så mer och mer växlande molnighet. Vinden mojnade under förmiddagen för att plötsligt växla till sydvästlig. Kyligt överlag, för att vara i juni alltså.

 

 

 

06-06-06

 

Tisdag

 

 

Fiskeställen

 

 

 

Fiskesemestern vad gäller att föra fiskedagbok blev längre än avsett. Det beror på lite olika orsaker. Vad gäller själva fisket är det mest vädret, otur och min egen glömska som ställt till det. 
Ta först rubriken ovan. Mycket handlar just om att hitta bra fiskeställen. Men, har jag kommit på, de existerar mest i betraktarens egen sjuka fantasi. De finns inte. Det är bara en myt. Åtminstone i min lilla värld av fiske. OK, att jag kan sträcka mig till att några få kan det möjligtvis finnas som uppfyller kriterierna. 
För att ett ställe skall få stämpeln "Bra" måste först och främst gälla att de är lika fiskrika år efter år. Det gaur inte att de bara är bra ett enda år. Eller en gång vart femte år. Och det är där jag har kommit på hur smarta gäddorna är. Eller hur dum jag är. Om och om igen har jag låtit lura mig nämligen. Det ena året hittar jag en ny sträcka att prova. Och där är det toppenbra! Fullt med gäddor och flera är stora! Ett par tre gånger under säsongen har jag kört dit och provat och det har varit nästan lika bra där varje gång. 
Jättekul! tänker jag förtjust, ännu ett toppenställe att lägga till listan!
Så blir det vinter och ett nytt år börjar. Så blir det åter höst och så äntligen kan jag ta mig dit igen. Väl att märka under ungefär samma väderomständigheter och tid på året som när det var som bäst förra året. Full av iver och spänning smyger man ner i vattnet och så börjar man kasta där. 
-Åh, snart får man en stor gädda! är man övertygad om. Men inte får man det. Kanske bara någon ordinär eller ingen alls. Nähä, tänker man då, jag väntar väl en vecka eller fjorton dagar och så prövar jag igen. Här var ju jättebra förra året! Man gör det men utan större lycka. 
Förra året och i år blev det mönstret extra tydligt. Två nya ställen där jag fick gott om gädda, hittade jag; ett på våren och ett på sommaren. Och nu i år knappt någonting. När jag sedan tänker efter kommer jag på massvis med liknande ställen som man om och om igen besöker, år efter år men som är dåliga. Eller ordinära. 
När jag var liten och metade abborre påstods det bland grabbarna att man måste döda allihopa man fick upp och absolut inte släppa tillbaka någon för då berättade de för sina kompisar att det var något lurt med den här masken och så fick man inget mer den dagen. Men riktigt så smarta tror jag inte gäddorna är. Eller ens abborrarna var. Däremot är jag övertygad om att de har ett slags medvetande. Alla djur har det, tror jag. Vi har ju det och vi är ju djur. Och, vill jag poängtera, inte bara vi män. 
Det är ju ganska lätt att resonera sig fram till att det är på det sättet. 
Alla vi levande varelser är ganska lika genetiskt sett. För att inte säga överraskande lika. Vi är utvecklade från samma ursprung och ingen hundägare kan väl till exempel tvivla på ens jycke inte har ett medvetande. Erkänner man att hunden äger ett bör det också gälla alla däggdjur, från val och elefant ända ner till minsta hasselmus. Likaså fåglar. Och så vidare genom hela kedjan av liv ända ner till bakteriers och virus nivå. Alla som reagerar på stimuli måste väl veta om att de gör det, eller?
För tillfället kommer jag inte ihåg den exakta definitionen på liv men nog ingår att reagera på något slags stimulus. Även träd och växter lever men exakt hur deras medvetande är beskaffat avstår jag att spekulera över. Där har vi för övrigt både vegetarianers och framför allt veganernas svaga punkt, som jag ser det. 
Våra närmaste släktingar schimpansen delar vi geninnehållet med över 98 %. Som jämförelse kan vi ta en något mer avlägsen släkting nämligen bananplantan som vi har 40% gemensamt geninnehåll med. 
Det är väl lika bra att poängtera att jag inte är någon flummig di Leva-panteist som tror på en besjälad natur (men han gör bra låtar). Inte några själar överhuvudtaget så som man vanligtvis definierar begreppet. Nämligen i motsats till kroppen. Någon skillnad mellan kroppen och det som vissa kallar själ finns inte. Medvetandet är helt enkelt en funktion av hjärnans neuron. 
Fast å andra sidan vet jag inte heller vetenskapens nuvarande ståndpunkt i frågan. Eller ens om de har någon. 
Oj, till synes irrar vi väck från ämnet! 
vilket det nu var, förresten. Idag har jag mer text än bilder så därför bryter jag av med en nu:

Tillbaka till resonemanget där man i alla fall kan konstatera att nog får ni lära er överraskande saker genom att läsa min fiskeblogg.
Men något måste det bero på att fisken skyr en viss omgivning efter att ha blivit uppdragna där. Eller är det jag som ser mönster där inga finns? 
Fast ju mer jag tänker efter tillbaka i tiden tycker jag att det är så att de jättebra ställena flyttar på sig. Man kan undra om det har någon betydelse i sammanhanget att man släpper tillbaka gäddorna? 
Jag vet ju att så är det till exempel inte i åar där man fiskar öring. Där hävdas det att tar man en öring vid den bästa ståndsplatsen står det strax en ny där. Hur tänker man förresten där?
Alltså varför öringen kan veta att just där är det bra? Är öringen en automat som enbart styrs av instinkter och betingade reflexer till att uppträda som den gör? Enbart? Varför det, i så fall?
De har ögon att se med och flera andra sinnen med för den delen och jag undrar om det inte skulle vara konstigare om de enbart vore små automatiska robotar utan något som helst medvetande än tvärtom. Fundera över det, ni!

Med ovanstående stycke vill jag bland annat förklara att jag varit ute i hemlighet, utan att skriva fiskedagbok om det alltså, ett par gånger och haft uselt fiske. Likaså har vädret varit uselt. Vad uselt väder i fiskesammanhang innebär är också ett hett debattämne här. Det som är perfekt i november vill jag inte ha i slutet av maj och början av juni. Nej, då vill jag ha högtryck, soligt och varmt. Det år då det är skönt och kul med båtfiske, tycker jag. 

Oj, jag höll på att glömma händelsen där min glömska gjorde att jag missade en fiskedag. Körde ut på havet med båten för att gå iland på en ö och därstädes fiska i vadarna. Åt väl min frukost under färden dit och var ganska nöjd och glad. När jag ätit färdigt, satte jag ihop spöet och plockade i väskan efter rullen med flytlina som jag visste jag hade med mig. Men det hade jag alltså inte. 
Då kom jag ihåg att jag någon gång tidigt i våras gjort en ompackning i väskan från landbaserat fiske till båtfiske. Och den enda rullen jag hade med mig var en laddad med en klass nio, snabbsjunkande lina. Spöet var klass sju och jag var helt och hållet inställd på vadningsfiske med flytlina. 
Vädret gjorde också att jag inte hade lust att försöka kasta med den omaka utrustningen. Det blåste nämligen ganska friska nordliga vindar och då är det inte så kul att fiska från båt, tycker jag. Så jag vände om båten, körde tillbaka till Långö istället och åkte hem. Detta inträffade för en vecka sedan och idag var det alltså dags för en ny fisketur.

Trots bilden ovan som föreställer dagens enda, både napp och fisk, gick det knappt bättre idag än sist. Alltså den dagen då jag glömde rätt rulle och inte kastade ett enda kast. Nej, oturen eller vad det är, grinar mig ännu i ansiktet. 
Men med tanke på resonemanget ovan gäller det att hitta nya ställen att pröva och det var vad jag sysslade med idag. När det blåser nordliga vindar visste jag att själva fisket skulle bli dåligt men rekognoscera kunde man ändå göra. Så man kan säga att jag erövrade två öar idag. Två öar långt in i skärgården och det syns på den första bilden att det är lummigt, grönt och långt in. Med erövra menar jag att man går iland, kollar parkeringsplatser, bottnar och vadningsförhållanden. Den första ön är, vad jag brukar kalla, alla bryggseglares favoritö och ligger nära stan. Kör de inte någonstans under en hel sommar så nog brukar de ta sig en båtfärd dit en vacker sommardag. Själv har jag inte varit där på över tjugo år. 
Men jag blev positivt överraskad över vad jag såg. Fina sandbottnar och fullt med tångstenar. Att jag inte fick något eller ens skrämde iväg en kilosgädda, hänför jag till den nordliga vinden. Här i Blekinge blir det frånlandsvind och det är inte bra, minst sagt. På försommaren och sommaren förstås. Om det nu är sommar förstås.
Nej, en tur hit i slutet av september och oktober vid rätt väder ser jag fram emot. 

Stannade där ett par tre timmar och körde sedan vidare för att pröva ännu en landstigning. Men den ö jag hade i åtanke var fågelskyddad så där fick jag vända om och välja en annan. Den var av annan karaktär än den första; mer djupa stränder med sten och tång och sålunda svårvadad och svårfiskad. Men där fick jag i alla fall ett kul napp. 
Men Makterna är helt klart inte med mig nu. Skulle pröva en utsida som såg väldigt lovande ut och vandrade i besvärlig terräng ett bra stycke för att komma i läge och få vinden rätt. Hade precis kommit i startposition och kastat ett par kast när plötsligt vinden vände. Den gjorde helt om. Från nordlig, nordostlig till ren sydvästlig sjöbris. Då gick det inte att fiska där jag befann mig och så blev jag orolig för båten. Skyndade tillbaka dit men kunde svettig konstatera att akterförtöjningen höll och den inte hade spolats upp på land. 
Då tröttnade jag på vidare fiske, packade ihop och körde tillbaka till Långö. 


 

Datum

Art

Vikt

Bete

Båt

Vadande

Flugspö

Fluglina

Väder

Tid

Död

Anmärkning

2006-06-06

Gädda

3

Vit Gäddsara

Nej

Ja

AFTM 7

Flytlina

Vxl moln, m Nordan

12:00

Nej


Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions