Väder: Klart och kallt på
morgonen. Måttliga till friska nordliga vindar och högvatten upp
till cirka 20, 25 cm.
Soligt under förmiddagen men så mer och mer växlande molnighet.
Vinden mojnade under förmiddagen för att plötsligt växla till
sydvästlig. Kyligt överlag, för att vara i juni alltså.
|
|
06-06-06
Tisdag
Fiskeställen
Fiskesemestern vad gäller att föra fiskedagbok blev
längre än avsett. Det beror på lite olika orsaker. Vad gäller själva
fisket är det mest vädret, otur och min egen glömska som ställt till
det.
Ta först rubriken ovan. Mycket handlar just om att hitta bra
fiskeställen. Men, har jag kommit på, de existerar mest i betraktarens
egen sjuka fantasi. De finns inte. Det är bara en myt. Åtminstone i min
lilla värld av fiske. OK, att jag kan sträcka mig till att några få
kan det möjligtvis finnas som uppfyller kriterierna.
För att ett ställe skall få stämpeln "Bra" måste först och
främst gälla att de är lika fiskrika år efter år. Det gaur inte att
de bara är bra ett enda år. Eller en gång vart femte år. Och det är där
jag har kommit på hur smarta gäddorna är. Eller hur dum jag är. Om och
om igen har jag låtit lura mig nämligen. Det ena året hittar jag en ny
sträcka att prova. Och där är det toppenbra! Fullt med gäddor och
flera är stora! Ett par tre gånger under säsongen har jag kört dit och
provat och det har varit nästan lika bra där varje gång.
Jättekul!
tänker jag förtjust, ännu ett toppenställe att lägga till listan!
Så blir det vinter och ett nytt år börjar. Så blir det åter höst och
så äntligen kan jag ta mig dit igen. Väl att märka under ungefär
samma väderomständigheter och tid på året som när det var som bäst
förra året. Full av iver och spänning smyger man ner i vattnet och så
börjar man kasta där.
-Åh, snart får man en stor gädda! är man
övertygad om. Men inte får man det. Kanske bara någon ordinär eller
ingen alls. Nähä, tänker man då, jag väntar väl en vecka eller
fjorton dagar och så prövar jag igen. Här var ju jättebra förra
året! Man gör det men utan större lycka.
Förra året och i år blev det mönstret extra tydligt. Två nya ställen
där jag fick gott om gädda, hittade jag; ett på våren och ett på sommaren. Och nu i
år knappt någonting. När jag sedan tänker efter kommer jag på massvis
med liknande ställen som man om och om igen besöker, år efter år men som är dåliga.
Eller ordinära.
När jag var liten och metade abborre påstods det bland grabbarna att man måste döda
allihopa man fick upp och absolut inte släppa tillbaka någon för då
berättade de för sina kompisar att det var något lurt med den här
masken och så fick man inget mer den dagen. Men riktigt så smarta tror
jag inte gäddorna är. Eller ens abborrarna var. Däremot är jag övertygad om att de har ett
slags medvetande. Alla djur har det, tror jag. Vi har ju det och vi är ju
djur. Och, vill jag poängtera, inte bara vi män.
Det är ju ganska lätt att resonera sig fram till att det är på det
sättet.
Alla vi levande varelser är ganska lika genetiskt sett. För att inte säga
överraskande lika. Vi är
utvecklade från samma ursprung och ingen hundägare kan väl till exempel
tvivla på
ens jycke inte har ett medvetande. Erkänner man att hunden äger ett bör
det också gälla alla däggdjur, från val och elefant ända ner till
minsta hasselmus. Likaså
fåglar. Och så vidare genom hela kedjan av liv ända ner till bakteriers och virus nivå. Alla
som reagerar på stimuli måste väl veta om att de gör det,
eller?
För tillfället kommer jag inte ihåg den exakta definitionen på liv men
nog ingår att reagera på något slags stimulus. Även träd och växter
lever men exakt hur deras medvetande är beskaffat avstår jag att
spekulera över. Där har vi för övrigt både vegetarianers och framför
allt veganernas svaga punkt, som jag ser det.
Våra närmaste släktingar schimpansen delar vi geninnehållet med över
98 %. Som jämförelse kan vi ta en något mer avlägsen släkting
nämligen bananplantan som vi har 40% gemensamt geninnehåll med.
Det är väl lika bra att poängtera att jag inte är någon flummig di
Leva-panteist som tror på en besjälad natur (men han gör bra låtar). Inte några själar
överhuvudtaget så som man vanligtvis definierar begreppet. Nämligen i
motsats till kroppen. Någon skillnad mellan kroppen och det som vissa
kallar själ finns inte. Medvetandet är helt enkelt en funktion av
hjärnans neuron.
Fast å andra sidan vet jag inte heller vetenskapens nuvarande ståndpunkt
i frågan. Eller ens om de har någon.
Oj, till synes irrar vi väck från ämnet!
vilket det nu var, förresten. Idag har jag mer text än bilder så
därför bryter jag av med en nu:
|
|
Tillbaka till resonemanget där man i alla fall kan
konstatera att nog får ni lära er överraskande saker genom att läsa min
fiskeblogg.
Men något måste det bero på
att fisken skyr en viss omgivning efter att ha blivit uppdragna där.
Eller är det jag som ser mönster där inga finns?
Fast ju mer jag tänker efter tillbaka i tiden tycker jag att det är så
att de jättebra ställena flyttar på sig. Man kan undra om det har
någon betydelse i sammanhanget att man släpper tillbaka gäddorna?
Jag vet ju att så är det till exempel inte i åar där man fiskar
öring. Där hävdas det att tar man en öring vid den bästa
ståndsplatsen står det strax en ny där. Hur tänker man förresten
där?
Alltså varför öringen kan veta att just där är det bra? Är öringen
en automat som enbart styrs av instinkter och betingade reflexer till att
uppträda som den gör? Enbart? Varför det, i så fall?
De har ögon att se med och flera andra sinnen med för den delen och jag
undrar om det inte skulle vara konstigare om de enbart vore små
automatiska robotar
utan något som helst medvetande än tvärtom. Fundera över det, ni!
Med ovanstående stycke vill jag bland annat förklara att
jag varit ute i hemlighet, utan att skriva fiskedagbok om det alltså, ett par gånger och haft uselt fiske. Likaså
har vädret varit uselt. Vad uselt väder i fiskesammanhang innebär är
också ett hett debattämne här. Det som är perfekt i november vill jag
inte ha i slutet av maj och början av juni. Nej, då vill jag ha
högtryck, soligt och varmt. Det år då det är skönt och kul med
båtfiske, tycker jag.
Oj, jag höll på att glömma händelsen där min glömska
gjorde att jag missade en fiskedag. Körde ut på havet med båten för
att gå iland på en ö och därstädes fiska i vadarna. Åt väl min
frukost under färden dit och var ganska nöjd och glad. När jag ätit
färdigt, satte jag ihop spöet och plockade i väskan efter rullen med
flytlina som jag visste jag hade med mig. Men det hade jag alltså
inte.
Då kom jag ihåg att jag någon gång tidigt i våras gjort en ompackning
i väskan från landbaserat fiske till båtfiske. Och den enda rullen jag
hade med mig var en laddad med en klass nio, snabbsjunkande lina. Spöet
var klass sju och jag var helt och hållet inställd på vadningsfiske med
flytlina.
Vädret gjorde också att jag inte hade lust att försöka kasta med den
omaka utrustningen. Det blåste nämligen ganska friska nordliga vindar
och då är det inte så kul att fiska från båt, tycker jag. Så jag
vände om båten, körde tillbaka till Långö istället och åkte hem.
Detta inträffade för en vecka sedan och idag var det alltså dags för
en ny fisketur.
|
Trots bilden ovan som föreställer dagens enda, både napp och fisk,
gick det knappt bättre idag än sist. Alltså den dagen då jag glömde
rätt rulle och inte kastade ett enda kast. Nej, oturen eller vad det är,
grinar mig ännu i ansiktet.
Men med tanke på resonemanget ovan gäller det att hitta nya ställen att
pröva och det var vad jag sysslade med idag. När det blåser nordliga
vindar visste jag att själva fisket skulle bli dåligt men rekognoscera
kunde man ändå göra. Så man kan säga att jag erövrade två öar
idag. Två öar långt in i skärgården och det syns på den första bilden att
det är lummigt, grönt och långt in. Med erövra menar jag att man går
iland, kollar parkeringsplatser, bottnar och vadningsförhållanden. Den första ön är, vad
jag brukar kalla, alla bryggseglares favoritö och ligger nära stan. Kör
de inte någonstans under en hel sommar så nog brukar de ta sig en
båtfärd dit en vacker sommardag. Själv har jag inte varit där på
över tjugo år.
Men jag blev positivt överraskad över vad jag såg. Fina sandbottnar och
fullt med tångstenar. Att jag inte fick något eller ens skrämde iväg
en kilosgädda, hänför jag till den nordliga vinden. Här i Blekinge
blir det frånlandsvind och det är inte bra, minst sagt. På försommaren
och sommaren förstås. Om det nu är sommar förstås.
Nej, en tur hit i slutet av september och oktober vid rätt väder ser jag
fram emot.
Stannade där ett par tre timmar och körde sedan vidare för att
pröva ännu en landstigning. Men den ö jag hade i åtanke var
fågelskyddad så där fick jag vända om och välja en annan. Den var av
annan karaktär än den första; mer djupa stränder med sten och tång
och sålunda svårvadad och svårfiskad. Men där fick jag i alla fall ett
kul napp.
Men Makterna är helt klart inte med mig nu. Skulle pröva en utsida som
såg väldigt lovande ut och vandrade i besvärlig terräng ett bra stycke
för att komma i läge och få vinden rätt. Hade precis kommit i
startposition och kastat
ett par kast när plötsligt vinden vände. Den gjorde helt om. Från
nordlig, nordostlig till ren sydvästlig sjöbris. Då gick det inte att
fiska där jag befann mig och så blev jag orolig för båten. Skyndade
tillbaka dit men kunde svettig konstatera att akterförtöjningen höll
och den inte hade spolats upp på land.
Då tröttnade jag på vidare fiske, packade ihop och körde tillbaka till
Långö.
Datum
|
Art
|
Vikt
|
Bete
|
Båt
|
Vadande
|
Flugspö
|
Fluglina
|
Väder
|
Tid
|
Död
|
Anmärkning
|
2006-06-06
|
Gädda
|
3
|
Vit
Gäddsara
|
Nej
|
Ja
|
AFTM
7
|
Flytlina
|
Vxl
moln, m Nordan
|
12:00
|
Nej
|
|
Tillbaka |
|
©Gagnekulla Network
Productions
|
|