06-08-11

Fredag

Väder och vind

Ovanstående rubrik utgör alltid ett populärt ämne i de flesta av mina dagboksblad. Samtidigt är jag väl medveten om att det gärna går inflation i begrepp och tyckanden likt "det värsta i mannaminne" eller "jag har aldrig varit med om något liknande". Ofta beror det på berättarens dåliga minne men det jag var med om idag vet jag med bestämdhet att jag aldrig varit ute på sjön i, åtminstone. Jag menar alltså inte åskvädret i sig även om det var obehagligt nog utan regnet som medföljde som ett brev på posten. Det inträffade vid ettiden och det var det andra åskvädret på kort tid och det här svepte rätt över mig. Det blåste hårt och jag skulle runt en udde för att komma någorlunda i lä. Satt vid årorna och lät mig drivas med vind och vågar och bara parerade med årorna för jag förflyttade mig med vinden. Hade väl precis rundat udden och kom väl in på något lugnare vatten. Regnet öste ned, jag hade regnkläderna på mig och skulle bara vänta ut det värsta och sedan fortsätta fiska. Det första åskvädret hade passerat lite vid sidan av mig och förbi mig och regnat över på en halvtimme, trekvart. Men detta!
Rätt som det var svepte starka vindar över mig. Och då blåste det friskt redan innan. Ösregnet övergick i något som jag inte trodde var möjligt här i Sverige utan mer som ett tropiskt skyfall. Som om någon stått och sprutat vatten på mig med en slang. Som om ett antal personer stått och vräkt spannvis med vatten på mig. Och i min båt. Jag blev faktiskt rädd. Slängde i draggen och satt och kurade på mittbrädan. Vattnet steg snabbt i båten. Sikten försvann alldeles och det blev alldeles vitt ett tag. Jag gick, eller snarare kröp, akterut och började ösa. Förskräckligt var det, sa Bill. Skrämmande, sa Bull.
Men som tur var gick det allra värsta över på en fem, tio minuter. Samtidigt blixtrade det och åskade det så man fick en liten svag föraning om hur det är i Libanon.

Någon bild av det värsta var det av naturliga skäl inte möjligt att få. Kameran är nämligen inte vattenbeständig. Men så här såg det ut på morgonen när jag körde ut. En kamp mellan blå himmel och svarta regn- och åskmoln. Hade jobbat nio dagar i sträck och var äntligen ledig. Vädret såg lovande ut och med det menar jag vindarna. Var inne och kikade på SMHIs site och där var prognosen 1-5 m/s för förmiddagen; helt perfekt för mig, tänkte jag. Till och med noll procents risk för vindar överstigande 10 sekundmeter. Det var ett väldigt kaxigt påstående tänkte jag först när jag läste det tidigt på morgonen och ännu mer senare. För nog tyckte jag att det var kulingstyrka i de allra värsta byarna under skyfallet. 
Det blåste lite väl mycket för min smak när jag stod på bryggan vid halvsju-tiden och övervägde situationen. Men tänkte, ganska rätt, att det är nog just det där övergående åskmolnet som gör det. Och med nordostlig vind blir det lä där, vid den ön och ställena där omkring. Så jag lastade i grejorna, donade lite och körde ut.
Så första delen av fiskedagen avlöpte ganska väl efter ritningarna och låg enligt budget. 
Eftersom jag jobbat mycket den sista tiden hade jag inte haft stenkoll på vindriktningen men samtidigt brukar jag automatiskt skanna av flaggorna på väg till jobbet, vid Karlskronas infart och länge hade det rått vindar på ost och nordost så det borde innebära att vattnet var fritt från alger. Det var det också och jag hade ett mycket trevlig fiske under några morgon-förmiddagtimmar. Den ena mindre gäddan trillade in efter den andra och vi hade alla en trevlig stund tillsammans. Gäddorna eftersom de fick sig en liten läxa för livet som de till på köpet fick behålla och jag som upplevde tjusningen med huggen. 
Inte nog med det utan jag fick även denna säsongs första wobbler. 

Här kan man verkligen tala om en freak accident. För jag använder alltså ordet "fick" i samma betydelse som att jag fick napp eller fick en gädda. Det tillgick så att det uppstod lite trassel på löslinan i båten. Ofta brukar den lösa upp sig av sig själv men ibland kan det dra ihop sig till förargliga knutar som det kan ta en stund att reda upp. Svärande för mig själv lade jag spöet ifrån mig för det här verkade vara en tvåhändersknut. Nå, löste problemet efter en eller en och en halv minut. Halva fluglinan befann sig i vattnet och båten hade drivit över den och nu skulle jag få problem att dra loss flugan från någon tångruska, tänkte jag. Halade sålunda ombord linan men kände till min lättnad att bottennapp hade jag inte fått. Men tyngre än vanligt var det och vad fanken var det där? Något följde nämligen med in och först trodde jag att det var en mört, sill eller något liknande. Men det var alltså den här stora, tvådelade wobblern som flugan satt fast i. Den i sin tur satt fast i en tre, fyra meter tunn nylonlina. Samt påknuten direkt utan vare sig lekande eller tafs.  Min tro är att det varit en mycket amatörmässig sportfiskare som gjort det.

Såtillvida kan det stämma för där jag befann mig ligger sommarstugorna tätt och förmodligen var det väl någon grabb som fått en nybörjarutrustning i julklapp och nu skulle det prövas. Knyter man på en tung wobbler, med tunn (kanske var det 0,25) lina behövs det inte mycket för att den skall snärtas av bara genom själva kastet. Hugger det sedan en gädda över två kilo skaver den av linan som ingenting om man har det minsta otur.
Som vanligt i dessa sammanhang gäller att är det någon som känner igen wobblern kan man inte få tillbaka den mot beskrivning. Och då menar jag beskrivningen av platsen där jag fann den förstås. Hur själva wobblern ser ut bör framgå av bilden.
Nej, den skall självfallet användas som brännoffer nästa vår för att säkerställa även år 2007 goda fiskelycka. Alla kan nu se att det funkade denna våren. Naturligtvis är det tack vare den ganska stora och dyrbara samlingen konstgjorda betena som möjliggjort både de ganska stora fångsterna jag gjort samt först och främst det fina sommarvädret som i sin tur möjliggjort att jag kommit ut med båten så ofta. Mer sådant!
Men skall man vara ärlig tog i alla fall det fina sommarvädret slut idag. Jag hade gärna bytt ut tio av mina gäddor idag mot lite sol. Samt betydligt mindre regn och åska jag istället fick alldeles för mycket av.
Nej, där får man vara nöjd över vad som varit. Att tro att hela livet skall bli som en skön solskensdag ute på sjön går naturligtvis inte för sig.
Jo, sammanlagt blev det ganska många gäddor idag. Men, kan jag säga utan att överdriva, hade jag använt kamasankroken hela tiden skulle jag utan vidare ha kunnat addera ytterligare en fem, sex stycken. 
För ett par månader sedan hade jag inhandlat ett par små påsar med en för mig ny kroksort. Mustad. En sort som såg lovande ut och som jag band upp ett par gäddsaror på. Använde en endast en gång. Det var en dålig gång i maj eller juni. Men nästan den enda gädda jag hade på släppte genast. Då blir man sur och misstänksam. Och tänker att det kanske, kanske inte var krokens fel men varför chansa?
Sedan dess har jag inte använt den. Förrän idag. Anledningen till det var att jag fick ett mail från en norrman (sic!) som bland annat undrade hur det gått med Mustad-kroken. Jag svarade ungefär som ovan och lovade ge den en ny chans. vilket jag också gjorde idag. Men tyvärr alla ni i Norge. Jag återgår till Japan och Kamasan. Historien upprepades för många gånger för att jag skulle kunna skylla på slumpen. Ändå höll jag ut hela dagen och visst landade jag många gäddor på den men procenten tappade och missade gäddor gick långt utöver det tillåtliga. 
Att jag inte bytte tillbaka direkt berodde på att där jag höll till var det antingen alldeles gäddtomt eller också vimlade det av smågäddor. Eller gäddor med ordinär storlek, kanske låter lite trevligare.

Men oj, den ser inte liten ut! hoppas jag alla tänker vid åsynen av den här bilden.  Nej, kanske inte direkt liten men med modern gäddfotograferingsteknik kan jag även få en fyrakilosgädda att se dubbelt så stor ut. På min kamera har  jag nämligen en symbol i form av en liten fisk. I min meny över snabbmotivinställningar. Väljer jag den ikonen ser alla fiskar dubbelt så stora ut nämligen. Då blir resultatet så här magnifikt.  Önskar inte ni också att ni hade en sådan ikon på era kameror? Den här gäddan fick jag när den första åskskuren hade bedarrat.  Det åskade och blixtrade ganska duktigt ett tag men med ett långt kolfiberspö i båten kände jag mig trygg. Jag har nämligen en svag aning om att det fungerar som en åskledare. Mitt minne är i och för sig ganska dåligt men någonting om kolfiber i samband med blixtnedslag vill jag minnas att jag läst.  Samtidigt högg gäddorna som galna och jag tolkar det till att när blixten slog ner i spötoppen, fortplantade sig kraften ner genom fluglinan och vidare ut till flugan där glittret sken och blänkte extra mycket. Eller? För att återgå till de olika krokarna så tror jag att den lilla men tydligen superviktiga skillnaden utgörs av att Mustads är rak och Kamasans är sned. Om man riktigt tänker efter måste det väl ändå vara på det viset att en sned krok fäster bättre än en rak. Mig veterligt finns det ingen flugkrok som är sned. Är det så beror det säkert på gammal tradition och att någon gammal engelsman på 1800-talet tyckte det var absolutely out of the question att ens tänka på sneda krokar.

Existerar det sneda flugkrokar är det säkert någon som mailar mig och talar om det. 
På grund av det våldsamma skyfallet avbröt jag fisket i förtid och körde hem. Inte alldeles efter för några kast gjorde jag och fick de sista två gäddorna men himlen såg orolig ut och den förväntade solen visade sig inte. Jag tänkte att det är väl lika bra att ta sig hem nu när man ser land. Alltså Karlskronas taggiga silhuett. När det regnade som värst var sikten kring noll nämligen. 

Då så... Det var väl ungefär allt för den här gången. Då kan jag spara det senaste jag hört och läst om ko- och tjurplågan på närbelägna Hasslö och ta det en annan gång. Det är en ständigt pågående historia utan slut och jag har rapporterat om den nu i över ett år. Jag föreställer mig att den snart är rikskänd vid det här laget till och med. Nu under sommaren har det stått extra mycket om den också i lokaltidningarna. Dels för att det är nyhetstorka och dels eftersom det bor en massa sommargäster där nu som kanske inte är så vana vid att det står flockar med kor i deras trädgårdar och äter upp deras växter, frukt och bär. Och kanske inte uppskattar det de lämnar i gengäld som betalning. Likaså att... Oj, nu kommer Internetombudsmannen!
-Hej, tjänare och välkommen! Vad gäller det den här gången?
-Du tänker väl inte sluta utan att tala om att det bara var ett dumt skämt?
-Nja... Du menar det där med spöet som åskledare?
-Just det. Fattar du inte att folk kan tro att det är allvar. Det är livsfarligt att sprida sådana lögner! Jag är förvånad.
-Jamen för fanken! Det måtte väl ändå alla begripa att det var ett skämt! 
-Jo, om det vore normalbegåvade personer, de få som läser sån här smörja, ja!
-Oj, tänkte inte på det! OK, så här var det; När det åskade och blixtrade som värst, höll jag mig tätt intill land och satt still i båten. Viftade absolut inte med mitt 10 fot långa kolfiberspö. Så, är du nöjd nu?
-Ja... Det bör väl räcka som dementi... Se inte så purken ut, det är ju min självklara plikt som Internetombudsman att stävja sådant ofog och motverka att falska uppgifter sprids här på nätet!
-Varför håller du bara på och trackar mig för? Gör något åt de riktiga internetbovarna istället! De som håller på med fildelning till exempel. Det är ju kriminellt! Enligt vad jag har läst förlorar de rättmätiga ägarna till programvaror, skivor och filmer stora pengar på de skurkaktigheterna! Miljontals dollar!
-Ja, du har rätt! Det är synd om dem!
-Just det! Ta bara Microsoft! Världens mest piratkopierade programvaror. Alla vet ju att Mr. Bill Gates har blivit världens fattigaste man på grund av den verksamheten!
-Eh... Kanske vi skulle välja ett annat exempel...