06-08-16

För tidigt återfall

Inte för att jag vill klaga på vädret men på grund av det fick jag mig en ganska dålig fiskedag. Det blåste nämligen väldigt friskt redan under natten och häftiga regnskurar hade utlovats så då tyckte jag det var lämpligt att ta ner vadarna från sin upphängningsplats ute i garaget samt packa in dem i bilen tillsammans med vadarstaven. Redan på kvällen innan visste jag vartåt det lutade och hade lagrat om i väskor och packning. En längre tid hade ju allt varit båtanpassat så det gällde att inte glömma någon viktig pryl. Utrustningarna skiljer sig lite grann åt samtidigt som en del är gemensamt. Än är det augusti och då måste det vara ordentligt busväder för att våga sig ut med vadarna annars är risken stor att man förgås i värmen. Som jag brukar säga kan man alltid hantera kylan under vintern genom att ta på sig mer kläder men värmen... Nej, den är svår att komma till rätta med i vadare. Och då alldeles i synnerhet om man måste förflytta sig långa (eller till och med korta) sträckor gåendes på land. 
Besökte två gamla beprövade platser som jag faktiskt från och till längtat till. Både själva platsen och de sammanhang och tidigare upplevelser som vidhäftar dem. 
Genast blev jag påmind om hur viktig vindriktningen är om jag någonsin glömt bort det. Hade den bara legat ett par snäpp mer syd än väst skulle allt ha gått så mycket bättre. Som det nu var, låg vinden på för mycket på det första stället och det blev alldeles för mycket lä på det andra. 
Men det är absolut inte säkert att jag fått mer napp eller fisk om vinden legat perfekt rätt. På det första kände jag bara ett par blyga hugg som mycket väl kan ha åstadkommits av halvkilosgäddor.

Ställe nummer två gav upphov till den här omväxlande bilden. Ja, bara i jämförelse med de typiska sommarbilderna från båtfisket när en mallig typ står i aktern och håller fram mer eller mindre stora gäddor mot fotografen. Allt eftersom åren går känns det mer och mer tröttsamt att ständigt ha de här två olika huvudmotiven med. I det stora sammanhanget är det mesta trist rutin men ändå sker det oväntade saker i det lilla formatet. Dagarna upprepas i det oändliga men de är inte riktigt lika i sitt innehåll. Den här gäddan till exempel, måtte inte ha läst det jag skrev senast om att gäddor tagna vid vadningfiske uppför sig lojt och slött. Den kämpade nämligen både länge och väl samt med en förvånande kraft. Riktigt roligt var det att känna dragningarna, i synnerhet som jag nu kastat i flera timmar utan ett ordentligt hugg. Kul. Det kan i och för sig också ha att göra med att jag använde mitt #7-spö.

Det känns mer och mer som om det är den rätta klassen för mig. Men kanske inte just det exemplar jag har och använder nu. Visst, det fungerar bra men jag bröt toppen på det en gång förra hösten och den enda toppöglan jag hade var lite för stor och klumpig. Lat som jag är tycker jag det är bättre att köpa ett nytt spö än att skaffa en ny toppögla och sätta fast den. Jag får väl bli lite mer aktiv i spöskaffarhänseende framöver. Jag vill gärna ha en tiofotare också och då blir utbudet genast mer begränsat. 

Den här regnskuren kom faktiskt som en befrielse för mig. Länge hade jag sett svarta moln över land men där jag var, sken solen hett. Det var för mycket lä, som sagt och svetten lackade om mig. Fick en sprattlig tvåkilosgädda och så inget mer.  Det har dragit ut på det här dagboksbladet så länge att jag hunnit med ytterligare en fisketur. Söndagen den 20 augusti, närmare bestämt. Jag avhandlar den också här när jag ändå är igång. Samma bild som här räcker för att beskriva den nämligen. Ja, den blev helt fördärvad av regnet.  Allt går igen. Livet går i cirklar och nu har jag haft min period när det mesta stämt vad gäller fisket. Och nu är det slut med det.

Som i förrgår fredag, hade det varit perfekt fiske- och båtväder för mig när en riktig sommardag återuppstod. Men då jobbade jag. Likaså på lördagen jobbade jag.  Stod och tvekade länge på söndagsmorgonen om jag skulle ge mig ut på sjön eller stanna hemma. Det anades dimma nämligen. Men vindmässigt skulle det bli bra, enligt SMHIs website. Och det är det viktigaste när det gäller fiske från båt. Så jag körde ner till Långö i stan. Även där stod jag och tvekade en stund för visst låg det dimma över sjön. Och ju längre ut desto tätare verkade det. Men dimman var inte alls så tät som när jag sist var ute i tjocka. Så jag packade i grejorna, lossade förtöjningarna, drog igång motorn och körde ut. Ett tag såg det till och med ut som om jag skulle klara hela resan utan kompass men väl förbi Karlskronavarvet och de sista holmarna och öarna försvann bakom mig, var jag tvungen att gå på instrumenten. 

Men man är ju navigationsexpert och med min Silvakompass i handen lyckades jag till sist orientera mig ut till en av våra större öar. Egentligen är det nästan omöjligt att köra bort sig totalt och med det menar jag rakt ut i havet. Karlskrona är ju omgivet av en gördel av stora öar och däremellan går det en undervattensmur, kallad Försänkningen. Man kan se delar av den här vid Drottningskärs befästning där den går i dagen. Fast har man en liten båt, glider man över... Men risken är liten att man skulle göra det så det obehag jag känner när man inte ser land någonstans är ganska irrationell.

Men det kändes ändå oerhört skönt när man upptäckte målet som idag var Aspö. Sedan var det ju bara att söka upp något bra fiskeställe i närheten. Jag hade hoppats på att blå himmel dolde sig ovan dimman men himlen befanns vara mulen. Ingen sol i sikte men heller inga regnmoln. Så jag hade hade några trevliga timmars fiske innan regnet kom. Men själva fisket gick inget vidare. Plockade några smågäddor här och där bara. Såg inte till några större heller. Men så såg jag hur svarta moln långsamt växte upp söderifrån. De ökade i hotfull svärta och så började det mullra. Med förra gångens dunderåskstormsoväder i färskt minne; "Å ja ba neeeej!" för att prata tonårsspråk. Som tur var stannade det med bara några knallar. Men ösregnet slapp jag inte. Fast det gick inte alls att jämföra med sist, det heller. Det höll dock på längre tid och även om det lättade lite ibland, kom det snart tillbaka så i längden blev det ohållbart. Och det där att det nappar bra när det regnar har jag aldrig köpt. Så jag körde hem lite i förtid. 

Jag klumpar väl ihop bägge dagarnas fångststatistik för kompletteringens skull.