06-08-29

Tisdag

Amfibieoperation

Fortfarande är jag inne i en ganska intensiv arbetsperiod men det börjar lätta nu. Som igår blåste det alldeles för mycket för att ens tänka på att köra ut med båten men idag var det helt annorlunda. 1 m/sek, stod det i alla vädertablåer både i tidningen och på TV och det är ungefär det samma som stiltje. Men så rätt kan ingen ha. I synnerhet inte på hela dagen. Men idag skulle jag bara fiska; inget fick hindra mig och tänkte inte vända om. Så jag hade med mig vadarbyxorna, fiskevästen och vadarstaven. 
Nå, hela vägen in till stan såg det lugnt ut. Mossjön låg spegelblank, flaggan vid OK-macken i Rödeby hängde slak och även alla vimplarna vid infarten till Karlskrona fladdrade inte det minsta och när jag kom ner till Långö och misstänksamt kikade ut över vattnet stämde väderleksrapporten. Så gott som kav lugnt och ingen tillstymmelse till dimma. Så jag körde ut med båten. Och hade vadargrejorna med mig.
Hade en lugn sjöresa ut till fiskevattnen då jag åt lite frukost och plockade ihop fiskegrejorna. Naturligtvis är jag ju utrustade med autopilot och blåser det inte för mycket fungerar det perfekt och långa stycken har jag bägge händerna fria. Autopilot i form av ett cirka två meter långt plaströr som jag förlänger rorkulten med. Det gör också att jag kan sitta på mittbrädan när jag kör så att båten får en jämn viktfördelning och halvplanar på ett bränslesnålt sätt. Dessutom kan jag stå upp i båten och spana efter grund och undervattensstenar när jag befinner mig i områden med sådana. Jag satte ihop bägge spöna; både det tunga med sjunklinan och det lite lättare med flytlinan. Satt länge och tittade i flugpåsarna för att välja rätt. Det är alltid det svåraste när det gäller flugfisket då det gäller att hitta den rätta flugan som passar dagens förhållanden. Till slut fastnade jag för två exemplar av den så populära Vita Gäddsaran.

Det är möjligt att SMHI fick rätt angående den där enda sekundmetern om de räknar ut ett medelvärde. För knappt hade jag börjat fiska förrän det drog fram en riktig åskkula (om jag uppfattade namnet rätt, mer om det senare).  Det ösregnade, åskade och vinden sprang upp i nära nog kulingstyrka i några minuter och jag fick ankra upp i lä. Efter någon halvtimme upphörde det och stiltjen bredde åter ut sig. När solen lyste på den ena sidan av himlen blev denna förbindelselänk mellan Midgård och Asgård synlig, på den andra sidan.  Lägg gärna märke till att jag undvek att försöka få till ett dåligt skämt  om fisken och naturfenomenet med samma namn. Sådana finns det redan alltför många av, till exempel "Vilken är den mest musikaliska fisken? Svar; tonfisken."

Eller den mest elektriska: Svar kabeljo. (Nej, darrål är fel. Den är i stället den räddaste fisken. Eller var det kanske strömmingen...?). Tror det är Hasse och Tage som radat upp dem alla. Nej, sådana enkla och billiga vitsar försöker jag undvika. Inga platta skämt om flundror här inte!
Tillbaka till själva fisket som inleddes mycket dåligt. Trots att jag körde till ett av de allra bästa ställena så blev utfallet bara ett par mindre gäddor som följde efter. Eh... Bilden ovan är inte från det stället, om nu någon skulle råka känna igen det.

Ja, det här med sekretess och att man kanske är lite diskret med var man får sin fisk är ett ämne som man kan ha synpunkter på. Det är inte i första hand för att jag är en ogin jävel som svartsjukt bevakar "mina" hemliga platser så att ingen annan gäddflugfiskare kan hitta dem! Eh... Inte i första hand alltså... 
Nej, inte gäddflugfiskare som liksom jag återutsätter fångsten till båtnad för bägge parter. Men sannerligen finns det andra mörka krafter här ute i skärgården! Befolkningen här ute ser inte gäddorna och fiske det minsta på samma sätt som jag gör. Jag kan tycka vad jag vill om det men för dem är gäddorna helt enkelt en simmande inkomst. Både som mat och försäljningsobjekt. Ofta tar folk i bekantskapskretsen upp det här med fiske eftersom de vet att jag håller på lite grann med det. De allra flesta kan inte för sina liv fatta vad det är för mening i att hålla på och lägga ner en massa tid på att fiska och så bara "slänga i" fisken igen. 
Ibland får man höra historier om hur andra fiskar. "Det var nu i sommar som jag hörde om ett par grabbar som fick över femtio gäddor bara på några dagar ute vid XXX-öarna. Med kastspö. Vad de gjorde med dem? Ja, de gäddor de inte själva kunde ta till vara på, gav de bort eller sålde. Nej, släppte tillbaka dem tror jag inte de gjorde." 
Så hörde jag en skärgårdsbo berätta nu efter semestern. Sådant skär lite i hjärtat att höra. 
Mycket nät, flöten och ryssjor ser man när man är ute. Den kanske mest effektiva rovfiskemetoden efter gädda i denna skärgården är utterbräda. En variant på trollingfiske. Den tillhör den gamla traditionen och man kan (tyvärr) se någon båt med den än idag. Men gudskelov inte så ofta. 
Det händer ganska ofta när man är ute och går på öarna med vadare och långt spö att man stöter på öbor och ett naturligt samtalsämne blir då just fiske. Ofta kan de säga någonting i stil med att "Nä, nu är fisket dåligt härikring. Inte alls som det var förr i tiden. Nej, fisken är helt slut idag." 
Ibland kan det emellertid ligga en undertext med i den typen av svar. Som till exempel detta: "Här finns gott om fisk. Men inte för dig, din utböling utan det är vår fisk!"
Därför tycker i alla fall jag att det är både fel och dumt att svara till exempel: "Nej du, där har du helt fel! Därborta tog jag tio fina gäddor alldeles nyss!" 
Istället brukar jag sucka medhållande och svara på den obligatoriska frågan om jag fått något att, nja... Jo, en liten kilosgädda som jag släppte tillbaka bara. Det är alldeles för varmt idag. (Eller kallt. Eller fel vind. Eller för mycket skit i vattnet. Eller för högt vatten. Eller för lågt vatten. Eller för lagom vatten.) Alltid brukar det finnas en bra förklaring till hands till att det går dåligt. 

"Har du fått några gäddor då?" "Nej. Nej, inte idag i alla fall." Ovanstående är ett alldeles äkta replikskifte från idag. Och jag ljög faktiskt inte heller, vilket jag för övrigt har väldigt svårt för. Men precis efter åskovädret styrde en båt med en typisk öbo i upp mot mig. Sätt en pipa i munnen på honom och tryck ner en sydväst på huvudet på honom och det är på pricken honom du har hängande på väggen hemma i ditt vardagsrum inom glas och ram! Han frågade om jag hade några ryssjor häromkring. Nej, svarade jag naturligtvis. Han hade sett mig på avstånd roende omkring och sedan ett par år använder jag snickarbyxor när jag fiskar så jag kanske liknade en nätläggande kollega. Fast jag undrar om han inte också ville kolla upp vad jag höll på med. Kanske var jag en utböling som höll på med skumraskaffärer? Kanske tjuvvittjade jag ryssjor i stället? Eller stal dem?  Han såg inte riktigt ut att tro mig när jag sade att jag inte fått några gäddor så jag la till att jag inte hållit på så länge än och blev avbruten av att det regnade och blåste så dant alldeles nyss. Det var då han sade att, ja, det var en riktig åskkula som kom. Om jag uppfattade det rätt alltså. Den här gäddan på knappt fyra kilo fick jag inte förrän långt senare när det äntligen börjat fläkta lite. Det hade varit stiltje och solsken i någon timme, därav den lätta klädseln. Än är det faktiskt augusti även om det känts mer som höst nu i ett par veckor.

Nu skall jag absolut inte generalisera och påstå att alla skärgårds- eller öbor är likadana. Men fortfarande lever det kvar en gammal, insulär anda ute i skärgården. Vi och dem. Brygg- och staketbråk har man läst om genom åren ganska frekvent. Ibland tar det en allvarlig vändning. Jag vet att jag skämtat om det senaste ko- och staketbråket på Hasslö men egentligen är det inte så roligt. Som utomstående som mest läst om det i tidningarna känner man inte till allt. Det senaste jag läste var att nu har ägaren kommit till rätta och nu skall korna slaktas. Efter att ha lagat staketet 62 gånger har han gett upp. Och hur det kan ha gått till om han inte gått att nå tidigare är något av en gåta. Så har det i alla fall stått tidigare i tidningen. 
 Det var förresten inte jag som kom på uttrycket "mörka krafter" i skärgården utan det hämtade jag från en tidningsartikel och det var en kommuntjänsteman som fällt det omdömet om Hasslö. Med lätthet erinrar man sig även hur en regnbågsodlare kom på kant med öbefolkningen och drevs bort från ön. Efter otaliga sabotage mot odlingen och till sist ett nerbränt rökeri och pizzeria flyttade han för gott från Hasslö. Det är väl en tio, femton år sedan det inträffade. 
(Hm... Eh... Jag vill absolut inte insinuera att det var en anlagd brand från de "mörka krafterna" utan jag för bara vidare skvaller jag hört. Men brann ner gjorde den en natt.)
Så enligt min ringa mening bör man akta sig för att i onödan sprida ut att man får mycket fisk. I de flesta fall skulle det förstås inte göra så mycket för nu för tiden bor här mycket inflyttat folk. Tror även det är folk som haft sommarstuga på någon ö och när de gått i pension har de flyttat ut för gott. Men sådant tal sprider sig. Rätt som det är hör någon det och tänker att; "Hm... Om man skulle plocka fram den gamla uttern igen och pröva? Det är bra pris på gädda nu..."
Eller ännu värre; jag skulle väl aldrig drömma om att här på Internet exakt sätta ut med namn och positionsangivelse var jag tycker det är bra fiske när jag är ute med båten! Då skulle man riskera att köra fast i nät eller kastas tillbaka av svallet efter utterbåtar, trollingskepp eller småbåtar fulla med wobblerkastare nästa gång man for dit. Men så naiv är det väl ingen som är. Visst, det är inte så många som läser det här och förmodligen ännu färre genuina skärgårdsbor av den gamla stammen men som sagt, word get around.

Internet blir allt vanligare och ryktesspridning och prat vad gäller fisket har alltid haft en benägenhet att sprida sig snabbt. Så att det varit jättebra gäddfiske ute vid XXX-öarna har de här luarna med de femtio avlivade gäddorna i alla fall inte inhämtat från denna hemsida. (Lue = pojke, kille) Nej, jag kommer nog att fortsätta att vara diskret med dessa saker. Jag anser att jag inte ljög när jag i början av detta stycke påstod att jag har svårt att ljuga direkt. Att förtiga eller ändra lite på bilder och liknande är inte detsamma. Inte när det sker för en god saks skull i alla fall.  När det väl börjat blåsa lite grann, började jag plocka ihop en trevlig fångstbukett av gäddor. Inga stora visserligen men vad kan väl vara trevligare att få hugg och napp i perfekt sommarväder, värme och sol och lätt bris? Möjligtvis i vadare och med flytlina då. Som jag hade med mig.  Länge hade det legat mörka moln över land och när de hotande drog närmare bestämde jag mig slutligen för att leta upp en lämplig ö och göra strandhugg. Fiska från båt i ösregn är inget kul även om man har regnkläderna på. Men i vadare går det bra. Då behöver man knappt bry sig alls. Så jag körde in till en lämplig sida av en lite större men ändå obebodd ö och gick iland.  Dressade om och vadade ut.  Det började bli knappt med tid och typiskt nog hade jag det bästa fisket på övertid. En nästan femkilosgädda högg på väldigt grunt vatten och efter det var jag tvungen att nästan springa tillbaka till båten.

Bilden ovan är på en vanlig tvåkilosgädda. Men en bra bild av en hoppande, mindre gädda har företräde framför en dålig av en större fisk. Lägg förresten märke till att det stänker ända upp i himmelen. Det är en liten nackdel när man vadar att det kan vara svårt att bilddokumentera stora gäddor. Och så stora att jag gjorde mig besvär att vada iland med dem var de inte heller idag. Men ett utmärkt roligt fiske hade jag under ett par timmar på eftermiddagen i alla fall. Fast lyckan grumlades något, liksom vattnet av att vinden låg på där jag befann sig. Och en av sensommarens och höstens förbannelser; allt lösslitet sjö- och bandgräs som släppt från botten och flöt omkring i stora sjok och gärna fastnade på kroken. Men sammantaget blev det en ganska lyckad dag i alla fall.