Väder: Växlande molnighet
i stort sett. Tidigt på förmiddagen mest molnigt och mulet. En
regnskur blev kulmen på de mörka molnen. Vinden växlade från
måttlig till frisk. Fast hela tiden i sydvästlig riktning.
Senare på dagen mest soligt med lite dis.
Ett par, tre cm högvatten, kanske lite mer.
|
|
06-09-02
Lördag
Bra växlingskurs idag
Nyss instundande september är en riktig mellanmånad.
Närmare bestämt mellan sommar och höst. Givetvis sett ur en
gäddflugfiskares snäva synvinkel. Så skall jag fiska från båten eller
från land med vadare? Se där ett brännande och angeläget
världsproblem!
Tittar solen fram ur molnen blir det ju superhett och om den avlägsna
himlakroppens strålar träffade mig långt bort på en strand med ett par
kilometers avstånd tillbaka till bilen kan man drabbas av akuta värmeproblem.
Nästan lika hett som det är i vadarna, önskar man att man stod ute i
båten iklädd bara powershorts.
Kör
man istället ut och skall fiska från båten och vill ha en
skön sommardag, kan det mycket väl så att säga skita sig. Lätt kan
det bli för kallt, regnigt och otrevligt och man önskar att man vadade
omkring iklädd gummibrallor och regnjacka på ett trevligt strandavsnitt
istället.
Fast det är lite väl tidigt att helt och hållet satsa på det vanliga
kustfisket, tycker jag. I synnerhet en lördag. Jag antar att många med
sommarstugor säkert får för sig att åka dit ute bara över helgen om
vädret är fint. Även många förlägger sina hundpromenader ute vid
kusten. Många är ute och går även utan hund och vem vet, kanske de till och med
plockar svamp?
Nej, idag valde jag helt rätt. Redan på morgonen stod det klart att det
blåste alldeles för mycket för att ens tänka på att försöka fiska
från båten. Men köra ut till någon ö och där gå iland såg det ut
att vara väldigt lämpligt för. Så det gjorde jag.
|
Ett mycket lyckat tillvägagångssätt skulle det visa
sig för några trevliga överraskningar väntade på mig. Tre
styckna redan under de första trekvartarens fiske till och med. En
per kvart, inte dåligt. Här på bild jättesensation nummer ett.
Jag fick en abborre!
Här kan man kanske tycka att jag har väldigt lågt ställda krav
på viktiga nyheter. Så låga att jag kanske skulle passa som
kvällstidningsjournalist måhända...?
Men faktum är att jag fått betydligt fler tiokilosgäddor på
fluga än abborrar. Och de är inte många. Och då har jag ändå
hållit på med flugfiske i havet i cirka trettio år.
Dags för en nostalgisk tillbakablick:
Jag började flugfiska i havet just för att få abborre. Eller
ännu rättare sagt; det var för att träna kastarmen och den
fisksort jag trodde jag skulle få för att det skulle kännas
åtminstone lite meningsfullt var just abborre. Så här var det:
Jag hade tillbringat en hel dags flugfiskande vid ett ganska
nyöppnat ställe som hette Trollemölla nere i Skåne och mitt
första flugspö var ett ABU Lapplandia. I massivt glasfiber. Tungur
spö-ur. (Förvanskat citat från "Korpen flyger". Där
väger någon en kniv i handen och säger just "tungur knivur".
Det är isländska och betyder just tung kniv.)
Vid dagens slut kunde jag knappt hålla i spöet på grund av
smärtsamma blåsor i högerhanden och dagen efter kunde jag knappt
röra högerarmen på grund av en träningsvärk inte av denna
världen!
|
Detta måste åtgärdas, tänkte jag. På den tiden fanns det inte så
många regnbågsvatten heller och det dröjde alltså mellan gångerna man
kunde flugfiska. Men jag var ju ofta ute och fiskade gädda i havet (med
spinnspö och ABU Killer, fy på mig!). Vid den tiden hände det sig att
en ny sorts fluga i ett nytt material hade blivit populärt. Vit sara,
hette den och bands av maraboufjädrar. En jättebra fluga, tyckte jag och
hade använt den nästan helt uteslutande den minnesvärda dagen i
Trollemölla. Skulle man man inte kunna binda upp en lite större variant
av den och få abborre på den ute i havet? Så att det skulle bli lite
roligare än att bara stå och blindkasta alltså. Sagt och gjort. Men
flugorna bara försvann. Vad pågick egentligen? Snärtade jag av flugorna
i kasten kanske? Bytte väl upp tafsen i grovlek några snäpp. Kanske
från 0,20 till 0,25, vilket man tyckte var grovt som ett rep, då. Men
rätt som det var kom tafsen upp tom i alla fall. Snart räknade jag dock
ut att det var gäddorna som tog flugorna och i farten klippte av den tunna
tafsen. Så varför inte flugfiska riktat efter gädda? tänkte jag. Och
på den vägen är det.
Genast den högg, kände jag att det var en abborre också. En snabb serie
korta knyck. Trevligt.
Jag hade kört inåt idag istället för utåt som jag brukar och kanske
det var därför jag fick en abborre, jag vet inte. Eller för att det
fortfarande är sommarvarmt i vattnet. Abborren sägs ju vara
värmeälskande fisk. Långt in i skärgården gjorde också att jag inte
hade stora förväntningar på gäddfisket. Och då menar jag stora
gäddor. Däremot skulle jag inte bli det minsta förvånad om jag landade
en sex, sju kilosgäddor på den första sträckan. Det var bland annat
därför jag körde med en One Size också.
Stod väl där och tog hem den lilla gäddflugan när
det plötsligt lättade lite och jag förstod att en gädda sköt
på bakifrån. Gjorde väl motryck men slet väck flugan från
gäddan.
Hm... Ganska stor virvel för att vara en efter en kilosgädda,
tänkte jag. Så jag gjorde som jag brukar i de lägena. Kollade
flugan och kastade först en gång i en helt annan riktning för att
ge gäddan lite tid för återhämtning. Nästa kast lade jag där
jag trodde gäddan befann sig. Tog in flugan och så ett lugnt,
bestämt hugg. Jag kände genast att här har vi en lite större
gädda. Lika trevligt som oväntat. Inte tre eller ens fyra kilo
utan ännu större, märkte jag.
Nej, utan tvekan i sexkilosklassen.
Wow!
Kolla in hur den vältrar sig i vattenytan och kastar sig iväg
från mig i en serie hopp! Häftigt!
|
|
Inte för att jag vill skryta men nog får man leta en stund här på
Internet innan man hittar liknande fiskebilder. Till det är kameran bra men
attan så jag saknar en polariserande lins! Så gott som samtliga kort jag
tar på fisk i vattnet blir fördärvade av ljusreflexer på vattenytan.
Ändå att jag kan dra in gäddan så grunt att ryggen är ovan vattnet.
Så det man vinner på linsens litenhet så att den kan fällas in i
kameran när den är avstängd, förlorar man i att det inte går att
skruva dit olika linser. Visserligen har jag kvar den gamla kameran. Den
första digitalkameran just med en polariserande lins men... Den är så
tung och klumpig! Stor som ett kamerahus, kan man skämtsamt säga om den
också. Fast i och för sig skulle man kunna ha bägge med sig...
Men trillade man skulle det bli ett dyrt fall. Och idag trillade jag
faktiskt. Fast inte helt och hållet utan bara på knät. Tappade balansen
och stötte i knät på en sten så jag trodde jag krossat det. Det gjorde
ont som bara #€$$§!!! Fast det
hade jag inte. Den tjocka neoprenen räddade det men nog blödde det
duktigt för det blev vått i inuti vadarna, kände jag sedan. Om vi
föregriper händelserna lite grann så hoppar vi till fiskedagens slut när jag
skulle ta av mig vadarna och även byxorna. Med kameran beredd och
bildrubriken redan klar: Lida för konsten, skulle jag ha
kallat mästerverket. Men inga nerblodade byxknän eller maffiga krossår
fanns det att se eller plåta.
Nej, det hade inte gått det minsta hål på skinnet ens och det blöta bestod enbart av havsvatten och hur
det kunnat komma in återstår att undersöka. På utsidan av vadarna, vid
knäet syntes inget konstigt. Jag hoppas att det på något sätt
inträffade en tillfällig uttunning av de neopreninbakade luftbubblorna
som vadarna består av vid stöten och att vatten lyckades slinka in
då.
Fallet hände strax efter jag fått sexkilosgäddan och överraskning
nummer tre inträffade strax efter det.
Gjorde väl ett bra och långt kast snett utåt längs strandkanten och i samma ögonblicket som flugan
ploppade i vattnet hade jag fast fisk! Jag svär på att det inte
gick en halv millisekund mellan nedslaget och hugget!
Ett tag var jag
övertygad om att jag felkrokat en fisk som stod i vattenytan. Så det
kändes lite spännande att se vilken sort det kunde vara. Sik? Ort?
Annat?
Under försommaren inträffar det inte så sällan att man råkat kasta
precis på en näbbgädda och när man fiskade regnbåge kunde det också
hända att linan eller flugan hamnade på en som också stod i ytan. Men
här...?
Nå, snart visade det sig förstås bara vara en vanlig gädda. Och inte
det minsta felkrokad heller. Så hur den kunde hinna hugga är inte så
lätt att förklara för det var ganska djupt där. Den enda rimliga
förklaringen är att den sett flugan i luften, stigit och huggit i samma
ögonblicket den klöv vattenytan. Det tydde på att den hade snabba
reflexer eller var ovanligt hungrig. Troligtvis det senare för den var
ovanligt mager. Nu bokade jag den till 2,5 kg men hade den ätit upp sin
mat och inte lämnat hälften kvar på tallriken hade den lätt vägt 3,5
kg. Sedan hände det ingenting särskilt på flera timmar. Men jag var
nöjd. Hellre en sexkilosgädda än sex på ett kilo. Det är en mycket
bra växlingskurs som man kunde önska man själv fick bestämma oftare.
Fiskedagen var dock inte slut därmed. Gjorde på det sättet att jag
parkerade båten i lä, gick tillbaka på land till den fiskbara sträckan
som jag valde ut för att det blev sidovind där. Vadade ut och fiskade
mig tillbaka till båten. Sammanlagt gjorde tre sådana
landstigningsoperationer.
Av alla de där små strandgäddorna jag hade väntat att plocka fick jag
bara en. Fast först fick den flugan. Jag var medveten om att wiretafsen
tagit mycket stryk och att jag borde byta fluga men fortsatte ändå. Så
en gulgrön glimt bakom flugan, ett lätt ryck och tafsen gick av! Jaha,
det var bara att leta fram en ny fluga. Valde åter en liten One Size.
Efter ett par kast fick jag samma gädda! jag tror det var samma i alla
fall. När jag befriat den och vadade vidare upptäckte jag flugan på
bottnen där den låg och glittrade. Fiskade upp den med vadarstaven och
stoppade ner den i den särskilda ficka på fiskevästen avsedd för
använda flugor. Kul.
|
Det är märkligt, men ibland kan man få 10 gäddor i
följd utan att det finns något särskilt att berätta om någon av
dem. Idag har varje gädda en liten historia i släptåg. Så även
dagens sista gädda.
(Eh... av gäddfotograferingstekniska orsaker ser jag mig tvungen
att fuska lite här.
Bilden till vänster är egentligen av den första gäddan men vi
låtsas inte om det nu.)
Det blåste friskt har jag nämnt och därför har jag mest hållit till i halvä
men på det sista stället fanns det en udde som jag försökte
fiska mig runt. Stenigt, tång, motvind och ganska stora vågor
gjorde det mycket besvärligt. Men den mesta vinden hade jag snett
från höger och mer och mer fiskade jag mig runt udden för att
komma in i halvlä. Då upptäckte jag någonting som jag inte
visste om, nämligen att mitt på udden fanns det liksom en kanal
mellan två grundflader. Här inne har nämligen sällan varit.
Oj, tänkte jag, där ser det alldeles
perfekt ut att lägga flugan. Gjorde så och fick napp. Eller napp
och napp... Gäddorna kan hugga på lite olika sätt; samtliga
roliga i och för sig.
Men detta!
Den här gäddan anföll och massakrerade flugan! Kastade sig över
den under plask och plums! Den var ute för att döda, helt
klart!
Och ganska stor var den också.
|
Även här gällde växlingskursen fem kilosgäddor mot en femkilos.
Det blev faktiskt en både spännande och oviss kamp. Mycket tång som
sagt och den här ville ständigt borra ner sig i densamma och det kan
vara en väldigt effektiv taktik. Det såg jag inte minst flera gånger
tidigare i somras från båten. Ett #7-spö mot en femkilosgädda är
inte så mycket att sätta emot heller men jag lyckades till sist bogsera
in den på grunt vatten, förbi tångbältet. Tog en massa kort av den men inget gjorde den
rättvisa tyvärr. Blåsigt och lite grumligt och framförallt
ljusreflexerna på vattnet, kan jag skylla på.
Bägge de två stora gäddorna bedömde jag som bosatta här i
innerskärgården. Alltså att de inte var sådana utifrån havet på väg
in mot land för att leka. Det är lite för tidigt än, tror jag. Jag har inga vetenskapliga bevis för att det
är så utan bara en känsla. Som i sin tur grundar sig på hur de ser ut
och känns. Inte så att det var några fel på dem. Nej, välvuxna och
pigga men ändå att de verkade lite slappa i hullet och lite anfrätta
på något sätt. Och framför allt att de hade fler blodiglar på sig än
de man får längre ut i skärgården. Jag tyder det till att de är mer
stillastående och man kan se det på våren också.
Så har vi den här eviga visan med små flugor och stora gäddor... Men
nu orkar jag inte dra den en gång till. Hade jag istället haft en
jättebamsefluga en halvmeter lång kanske jag istället fått två
femtonkilosgäddor som jag nu missade? Vem vet?
Datum |
Art |
Vikt |
Bete |
Båt |
Vadande |
Flugspö |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
Anmärkning |
2006-09-02 |
Gädda |
6 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM
7 |
Flytlina |
Mulet,
m-f SV |
08:00 |
Nej |
|
2006-09-02 |
Gädda |
2,5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM
7 |
Flytlina |
Mulet,
m-f SV |
08:30 |
Nej |
|
2006-09-02 |
Gädda |
2 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM
7 |
Flytlina |
Mulet,
m-f SV |
11:00 |
Nej |
|
2006-09-02 |
Gädda |
5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM
7 |
Flytlina |
Mulet,
m-f SV |
13:00 |
Nej |
|
Tillbaka |
|
©Gagnekulla Network
Productions
|
|