Väder: Växlande molnighet i stort sett. Tidigt på förmiddagen mest molnigt och mulet. En regnskur blev kulmen på de mörka molnen. Vinden växlade från måttlig till frisk. Fast hela tiden i sydvästlig riktning. 

Senare på dagen mest soligt med lite dis. 

Ett par, tre cm högvatten, kanske lite mer.

 

 

 

06-09-02

 

Lördag

 

Bra växlingskurs idag

 

 

 

Nyss instundande september är en riktig mellanmånad. Närmare bestämt mellan sommar och höst. Givetvis sett ur en gäddflugfiskares snäva synvinkel. Så skall jag fiska från båten eller från land med vadare? Se där ett brännande och angeläget världsproblem!
Tittar solen fram ur molnen blir det ju superhett och om den avlägsna himlakroppens strålar träffade mig långt bort på en strand med ett par kilometers avstånd tillbaka till bilen kan man drabbas av akuta värmeproblem. Nästan lika hett som det är i vadarna, önskar man att man stod ute i båten iklädd bara powershorts.
Kör man istället ut och skall fiska från båten och vill ha en skön sommardag, kan det mycket väl så att säga skita sig. Lätt kan det bli för kallt, regnigt och otrevligt och man önskar att man vadade omkring iklädd gummibrallor och regnjacka på ett trevligt strandavsnitt istället. 
Fast det är lite väl tidigt att helt och hållet satsa på det vanliga kustfisket, tycker jag. I synnerhet en lördag. Jag antar att många med sommarstugor säkert får för sig att åka dit ute bara över helgen om vädret är fint. Även många förlägger sina hundpromenader ute vid kusten. Många är ute och går även utan hund och vem vet, kanske de till och med plockar svamp?
Nej, idag valde jag helt rätt. Redan på morgonen stod det klart att det blåste alldeles för mycket för att ens tänka på att försöka fiska från båten. Men köra ut till någon ö och där gå iland såg det ut att vara väldigt lämpligt för. Så det gjorde jag.

Ett mycket lyckat tillvägagångssätt skulle det visa sig för några trevliga överraskningar väntade på mig. Tre styckna redan under de första trekvartarens fiske till och med. En per kvart, inte dåligt. Här på bild jättesensation nummer ett. 
Jag fick en abborre!
Här kan man kanske tycka att jag har väldigt lågt ställda krav på viktiga nyheter. Så låga att jag kanske skulle passa som kvällstidningsjournalist måhända...? 
Men faktum är att jag fått betydligt fler tiokilosgäddor på fluga än abborrar. Och de är inte många. Och då har jag ändå hållit på med flugfiske i havet i cirka trettio år. 
Dags för en nostalgisk tillbakablick:
Jag började flugfiska i havet just för att få abborre. Eller ännu rättare sagt; det var för att träna kastarmen och den fisksort jag trodde jag skulle få för att det skulle kännas åtminstone lite meningsfullt var just abborre. Så här var det:
Jag hade tillbringat en hel dags flugfiskande vid ett ganska nyöppnat ställe som hette Trollemölla nere i Skåne och mitt första flugspö var ett ABU Lapplandia. I massivt glasfiber. Tungur spö-ur. (Förvanskat citat från "Korpen flyger". Där väger någon en kniv i handen och säger just "tungur knivur". Det är isländska och betyder just tung kniv.)
Vid dagens slut kunde jag knappt hålla i spöet på grund av smärtsamma blåsor i högerhanden och dagen efter kunde jag knappt röra högerarmen på grund av en träningsvärk inte av denna världen!

Detta måste åtgärdas, tänkte jag. På den tiden fanns det inte så många regnbågsvatten heller och det dröjde alltså mellan gångerna man kunde flugfiska. Men jag var ju ofta ute och fiskade gädda i havet (med spinnspö och ABU Killer, fy på mig!). Vid den tiden hände det sig att en ny sorts fluga i ett nytt material hade blivit populärt. Vit sara, hette den och bands av maraboufjädrar. En jättebra fluga, tyckte jag och hade använt den nästan helt uteslutande den minnesvärda dagen i Trollemölla. Skulle man man inte kunna binda upp en lite större variant av den och få abborre på den ute i havet? Så att det skulle bli lite roligare än att bara stå och blindkasta alltså. Sagt och gjort. Men flugorna bara försvann. Vad pågick egentligen? Snärtade jag av flugorna i kasten kanske? Bytte väl upp tafsen i grovlek några snäpp. Kanske från 0,20 till 0,25, vilket man tyckte var grovt som ett rep, då. Men rätt som det var kom tafsen upp tom i alla fall. Snart räknade jag dock ut att det var gäddorna som tog flugorna och i farten klippte av den tunna tafsen. Så varför inte flugfiska riktat efter gädda? tänkte jag. Och på den vägen är det. 
Genast den högg, kände jag att det var en abborre också. En snabb serie korta knyck. Trevligt.

Jag hade kört inåt idag istället för utåt som jag brukar och kanske det var därför jag fick en abborre, jag vet inte. Eller för att det fortfarande är sommarvarmt i vattnet. Abborren sägs ju vara värmeälskande fisk. Långt in i skärgården gjorde också att jag inte hade stora förväntningar på gäddfisket. Och då menar jag stora gäddor. Däremot skulle jag inte bli det minsta förvånad om jag landade en sex, sju kilosgäddor på den första sträckan. Det var bland annat därför jag körde med en One Size också. 

Stod väl där och tog hem den lilla gäddflugan när det plötsligt lättade lite och jag förstod att en gädda sköt på bakifrån. Gjorde väl motryck men slet väck flugan från gäddan. 
Hm... Ganska stor virvel för att vara en efter en kilosgädda, tänkte jag. Så jag gjorde som jag brukar i de lägena. Kollade flugan och kastade först en gång i en helt annan riktning för att ge gäddan lite tid för återhämtning. Nästa kast lade jag där jag trodde gäddan befann sig. Tog in flugan och så ett lugnt, bestämt hugg. Jag kände genast att här har vi en lite större gädda. Lika trevligt som oväntat. Inte tre eller ens fyra kilo utan ännu större, märkte jag.
Nej, utan tvekan i sexkilosklassen.

Wow!


Kolla in hur den vältrar sig i vattenytan och kastar sig iväg från mig i en serie hopp! Häftigt!

Inte för att jag vill skryta men nog får man leta en stund här på Internet innan man hittar liknande fiskebilder. Till det är kameran bra men attan så jag saknar en polariserande lins! Så gott som samtliga kort jag tar på fisk i vattnet blir fördärvade av ljusreflexer på vattenytan. Ändå att jag kan dra in gäddan så grunt att ryggen är ovan vattnet. Så det man vinner på linsens litenhet så att den kan fällas in i kameran när den är avstängd, förlorar man i att det inte går att skruva dit olika linser. Visserligen har jag kvar den gamla kameran. Den första digitalkameran just med en polariserande lins men... Den är så tung och klumpig! Stor som ett kamerahus, kan man skämtsamt säga om den också. Fast i och för sig skulle man kunna ha bägge med sig...
Men trillade man skulle det bli ett dyrt fall. Och idag trillade jag faktiskt. Fast inte helt och hållet utan bara på knät. Tappade balansen och stötte i knät på en sten så jag trodde jag krossat det. Det gjorde ont som bara #€$$§!!! Fast det hade jag inte. Den tjocka neoprenen räddade det men nog blödde det duktigt för det blev vått i inuti vadarna, kände jag sedan. Om vi föregriper händelserna lite grann så hoppar vi till fiskedagens slut när jag skulle ta av mig vadarna och även byxorna. Med kameran beredd och bildrubriken redan klar: Lida för konsten, skulle jag ha kallat mästerverket. Men inga nerblodade byxknän eller maffiga krossår fanns det att se eller plåta. 
Nej, det hade inte gått det minsta hål på skinnet ens och det blöta bestod enbart av havsvatten och hur det kunnat komma in återstår att undersöka. På utsidan av vadarna, vid knäet syntes inget konstigt. Jag hoppas att det på något sätt inträffade en tillfällig uttunning av de neopreninbakade luftbubblorna som vadarna består av vid stöten och att vatten lyckades slinka in då. 
Fallet hände strax efter jag fått sexkilosgäddan och överraskning nummer tre inträffade strax efter det. 
Gjorde väl ett bra och långt kast snett utåt längs strandkanten och i samma ögonblicket som flugan ploppade i  vattnet hade jag fast fisk! Jag svär på att det inte gick en halv millisekund mellan nedslaget och hugget! 
Ett tag var jag övertygad om att jag felkrokat en fisk som stod i vattenytan. Så det kändes lite spännande att se vilken sort det kunde vara. Sik? Ort? Annat?
Under försommaren inträffar det inte så sällan att man råkat kasta precis på en näbbgädda och när man fiskade regnbåge kunde det också hända att linan eller flugan hamnade på en som också stod i ytan. Men här...?
Nå, snart visade det sig förstås bara vara en vanlig gädda. Och inte det minsta felkrokad heller. Så hur den kunde hinna hugga är inte så lätt att förklara för det var ganska djupt där. Den enda rimliga förklaringen är att den sett flugan i luften, stigit och huggit i samma ögonblicket den klöv vattenytan. Det tydde på att den hade snabba reflexer eller var ovanligt hungrig. Troligtvis det senare för den var ovanligt mager. Nu bokade jag den till 2,5 kg men hade den ätit upp sin mat och inte lämnat hälften kvar på tallriken hade den lätt vägt 3,5 kg. Sedan hände det ingenting särskilt på flera timmar. Men jag var nöjd. Hellre en sexkilosgädda än sex på ett kilo. Det är en mycket bra växlingskurs som man kunde önska man själv fick bestämma oftare.

Fiskedagen var dock inte slut därmed. Gjorde på det sättet att jag parkerade båten i lä, gick tillbaka på land till den fiskbara sträckan som jag valde ut för att det blev sidovind där. Vadade ut och fiskade mig tillbaka till båten. Sammanlagt gjorde tre sådana landstigningsoperationer. 
Av alla de där små strandgäddorna jag hade väntat att plocka fick jag bara en. Fast först fick den flugan. Jag var medveten om att wiretafsen tagit mycket stryk och att jag borde byta fluga men fortsatte ändå. Så en gulgrön glimt bakom flugan, ett lätt ryck och tafsen gick av! Jaha, det var bara att leta fram en ny fluga. Valde åter en liten One Size. Efter ett par kast fick jag samma gädda! jag tror det var samma i alla fall. När jag befriat den och vadade vidare upptäckte jag flugan på bottnen där den låg och glittrade. Fiskade upp den med vadarstaven och stoppade ner den i den särskilda ficka på fiskevästen avsedd för använda flugor. Kul.

Det är märkligt, men ibland kan man få 10 gäddor i följd utan att det finns något särskilt att berätta om någon av dem. Idag har varje gädda en liten historia i släptåg. Så även dagens sista gädda.
(Eh... av gäddfotograferingstekniska orsaker ser jag mig tvungen att fuska lite här. Bilden till vänster är egentligen av den första gäddan men vi låtsas inte om det nu.)
Det blåste friskt har jag nämnt och därför har jag mest hållit till i halvä men på det sista stället fanns det en udde som jag försökte fiska mig runt. Stenigt, tång, motvind och ganska stora vågor gjorde det mycket besvärligt. Men den mesta vinden hade jag snett från höger och mer och mer fiskade jag mig runt udden för att komma in i halvlä. Då upptäckte jag någonting som jag inte visste om, nämligen att mitt på udden fanns det liksom en kanal mellan två grundflader. Här inne har nämligen sällan varit.
Oj, tänkte jag, där ser det alldeles perfekt ut att lägga flugan. Gjorde så och fick napp. Eller napp och napp... Gäddorna kan hugga på lite olika sätt; samtliga roliga i och för sig.

Men detta! 


Den här gäddan anföll och massakrerade flugan! Kastade sig över den under plask och plums! Den var ute för att döda, helt klart! 
Och ganska stor var den också. 

Även här gällde växlingskursen fem kilosgäddor mot en femkilos. Det blev faktiskt en både spännande och oviss kamp. Mycket tång som sagt och den här ville ständigt borra ner sig i densamma och det kan vara en väldigt effektiv taktik. Det såg jag inte minst flera gånger tidigare i somras från båten. Ett #7-spö mot en femkilosgädda är inte så mycket att sätta emot heller men jag lyckades till sist bogsera in den på grunt vatten, förbi tångbältet. Tog en massa kort av den men inget gjorde den rättvisa tyvärr. Blåsigt och lite grumligt och framförallt ljusreflexerna på vattnet, kan jag skylla på.
Bägge de två stora gäddorna bedömde jag som bosatta här i innerskärgården. Alltså att de inte var sådana utifrån havet på väg in mot land för att leka. Det är lite för tidigt än, tror jag. Jag har inga vetenskapliga bevis för att det är så utan bara en känsla. Som i sin tur grundar sig på hur de ser ut och känns. Inte så att det var några fel på dem. Nej, välvuxna och pigga men ändå att de verkade lite slappa i hullet och lite anfrätta på något sätt. Och framför allt att de hade fler blodiglar på sig än de man får längre ut i skärgården. Jag tyder det till att de är mer stillastående och man kan se det på våren också. 
Så har vi den här eviga visan med små flugor och stora gäddor... Men nu orkar jag inte dra den en gång till. Hade jag istället haft en jättebamsefluga en halvmeter lång kanske jag istället fått två femtonkilosgäddor som jag nu missade? Vem vet?

 


 
Datum Art Vikt Bete Båt Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2006-09-02 Gädda 6 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 7 Flytlina Mulet, m-f SV 08:00 Nej
2006-09-02 Gädda 2,5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 7 Flytlina Mulet, m-f SV 08:30 Nej
2006-09-02 Gädda 2 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 7 Flytlina Mulet, m-f SV 11:00 Nej
2006-09-02 Gädda 5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 7 Flytlina Mulet, m-f SV 13:00 Nej
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions