06-10-06

Fredag

Standardgädda

Det har varit lite märkligt väder på sistone och då menar jag inte den osedvanligt milda hösten. Fast mildare än förra är den väl knappast i och för sig. Men jag har lagt märke till att det både var högvatten samtidigt som det blåst vindar på sydväst. På vägen till jobbet passerar jag över någonting som heter Sunna kanal och där kan jag omöjligen låta bli att kasta en blick mot vissa kännetecken eller landmärken där jag någorlunda kan avgöra det aktuella vattenståndet efter. Precis som jag heller inte kan undvika att kolla vinden genom att titta på några av alla de flaggor och vimplar som kantar infartsleden.
OK, tänkte jag, ytvattnet har väl inte riktigt hunnit blåsa upp till Bottenhavet än. Kollade för säkerhets skull SMHI på nätet i morse innan jag åkte ut. Fortfarande plus tio. Men när jag gick in och tittade på kustvädret uppe i Bottenhavet fick jag förklaringen. Där blåste det nämligen nordostliga vindar som i sin tur pressade ner vattnet hit till oss. Det betyder att någonstans i ungefär halva Sverige borde det finnas en punkt vid kusten där vattnet tornar upp sig till en stillastående tsunamivåg. Tur man inte skulle dit och vada!
Istället körde jag till en udde där det borde gå bra att fiska vid sydvästlig vind. Kanske det var lugnt under morgontimmarna också? 
Men det var det inte. 
Vågorna och vinden kom vinande och inrullande från alla håll så det blev inte lä någonstans kring den vidsträckta udden. Så där gick det inte att fiska alls. Fick leta upp en lävik istället en bra bit därifrån. Valde den just med tanke på att det var lite högvatten. Tjugo cm nivåskillnad mellan minus tio och plus tio betyder en hel del var gäddorna kan stå nämligen. 
Började bra med en nästan femkilosgädda efter en tjugo minuters, halvtimmes kastande. 4,5 bokades den till och det var jättekul att äntligen få känna lite tyngd och kraft i andra ändan av det lätta spöet efter en tids mindre bra fiske. Det fortsatte med ett par mindre gäddor och några nafs och virvlar och allt var helt enkelt toppen. 
Ja, imorgon är det ju Gäddfestivalen här i Blekinge och man kan säga om vill vara lite kaxig att med den sista gäddan på det stället, satte jag en standard. 

91 cm lång och sex kilo tung. Det blir ett slags minimimått eller utgångsvärde för de tävlande utser jag det raskt till. Kan jag få en sådan på lätta grejor och en enkelkrok storlek 6 så räknar jag med att alla de andra med sina tunga grejor, wobblers och jättestora jerkbaits lätt fördubblar mina högst moderata mått. Eller för de som flugfiskar gädda med riktiga grejor, det vill säga klass nio eller tio och jätteflugor. Under de sista åren har det väl varit så att både gäddflugfiske och c & r ökat sin andel och det är ju positivt.
Ett tips till tävlingsledningen; Varför inte utrusta de tävlande i c & r-klassen med ett enkelt måttband? Eller en tumstock med extra tydliga markeringar? 
Inte för att jag skulle vara med ändå men snäll som man är vill man bara vara hjälpsam. Och, vill jag verkligen poängtera, jag grämer mig inte det minsta, sliter inte mitt hår i förtvivlan eller ångrar mig för att jag inte var med och kanske skulle få den här gäddan som i morgon under tävlingen. Kanske, kanske skulle den dock dra hem något pris. Men vem vill ha huggkrok, ett set jerkbaits, en haspelrulle eller något liknande?
Det skulle möjligen vara de där jerkbaitsen, eller vad det kan heta i plural, för de brinner väldigt bra.
Imorse när jag höll på att packa in grejorna, råkade jag upptäcka det hoprullade måttbandet på en hylla där det legat sedan i våras och stoppade ner det i fiskevästen. Eftersom det regnade och det råkade finnas en vattensjuk gräsplätt i anslutning till stranden passade jag på att lyfta upp fisken dit för att ta ett nästan autentiskt gäddfestivalstävlingskort. 
Det är också på grund av regnet som det inte blev så många foton tagna. 

Det visade sig tyvärr att jag inte riktigt lyckats laga vadarna. Därför blev det inte så långvarigt fiske för min del idag. Körde dock iväg till ytterligare ett ställe där jag fick två mindre gäddor och slutade så lite i förtid. 
Idag bytte jag inte fluga en enda gång. Det är så olika hur länge en fluga håller och säger jag fluga så menar jag tafsen. Har man otur räcker det med en gädda för att tafsen blir så sönderskavd eller korkskruvssnodd att man inte vågar ha den kvar. Plastcoatingen skalas bort och man kan se att vissa wirefibrer spretar ut. Så ibland kan den hålla för tio gäddor; det är så olika. Nu när jag lägger en skyddande gördel av bling-bling runt om bunten med strutsherl så varar även vingen längre. Innan så ruggade gäddsaran duktigt för varje gädda. Så i går kväll (fredag) reparerade jag flugan genom att linda på en liten bunt av något som heter Crystal Mirror Flash vilket jag tycker är en av de bästa sorterna bling-bling. Så på med ny tafs och lacka, lacka. 

Nu när jag skriver detta på lördagsmorgonen verkar de ha väldig tur med vädret, tävlingsfiskarna. Det blåser och verkar regna lite. Det samlar fisken och de brukar gå och ställa sig där man kan hitta dem. Så jag antar att det blir både rikliga och stora fångster. Därvidlag hoppas jag på att de flesta släpps tillbaka för det där begreppet catch and cook känns väldigt löjligt och falskt på något sätt. Jag misstänker nämligen starkt att folk som ofta fiskar gädda och är bra på det får alldeles för många för att de själva skulle orkar äta upp ens hälften av all fisk de får. Får man vara så elak och orättvis att tro att mycket säljs...?
Ges det bort till grannar, släkt och vänner är det precis lika illa ur gäddornas synpunkt är min bestämda uppfattning. Nu för tiden. Eller än värre; kokas för att mata katter med! Fy! Eller kanske värst av allt som de gör i Norrland; slängs in i skogen.
Nu skall jag lägga ut det här dagboksbladet på nätet och kanske är det någon tävlande som hinner se det någon av tävlingsdagarna och blir inspirerad till stordåd...? 
Som sagt, 91 cm är standardmåttet ni har att överträffa.