06-10-26

Torsdag

Nytt ställe

Mycket fiske blir det. Egentligen kanske man bör betrakta varje fisketillfälle för sig och inte jämföra dem med varandra alltför mycket men idag blev det slående hur tvärtom gentemot det förra det blev. Då arbetade jag mig framåt mot ett tänkt jättebra ställe som dock visade sig fisktomt. Idag skulle jag börja på ett ställe jag verkligen trodde det skulle vara utmärkt. Detta eftersom jag hade varit här för bara någon vecka sedan, sett och fått ganska många gäddor och på grund av tidsbrist bara hafsat över det. Alltså borde jag genast få en hel drös med gäddor. Men det fick jag alltså inte. 
Enligt mina teorier borde det till och med ha gått in ännu fler och gärna större gäddor och ställt sig i den här viken. Ett ganska lustigt ställe egentligen och väldigt känsligt vad gäller hög- respektive lågvatten. Nå, tänk dig att du står och ser ut över sjön. Vi befinner oss på en av våra större öar och någonstans i mellanskärgården. Till höger ser du en ganska stor vassvik där du vid normalvattenstånd kan vada med vattnet upp till grenen ungefär på det djupaste stället. Bottnen är lite jolmig men här och där finns det tångruskor. Men går du istället rakt ut, kommer man ut på en stor grundflade eller sandbank flera hundra meter vidsträckt. Där är vattnet knädjupt ungefär och det är fast sandbotten. Vid lågvatten kan man inte fiska där men då kan man istället gå ut till kanten och kasta ut mot djupare vatten. Då blir det också för grunt där inne och det kanske bara står en kilosgädda där. Då och då går det in lite större gäddor in över sanden vid normalvattenstånd eller vid lätt högvatten. Men det är stora ytor vi pratar om och jag skulle kunna tänka mig att det bara är jag som har tålamod nog att fiska av hela den stora arean. 
Det har pratats och varnats så mycket om den här värsta stormen sedan Gudrun som skall drabba oss, så jag var inne på nätet på morgonen för att verkligen kolla de allra sista väderleksrapporterna men det såg lugnt ut. Eller inte lugnt precis men i alla fall ingen storm. 8-14 sekundmeter kanske och syd-sydostlig vindriktning. Vattnet var i stigande men jag trodde att det skulle vända i och med att det var vindar på syd. Så i teorin skulle det här stället vara absolut toppen. Lä och precis lagom vattenstånd samt att det vimlat av gädda för ett par gånger sedan.

(Den här bilden har ingenting med den inledande texten att göra. Men den litterära friheten gör att man får fuska lite med bildmaterialet och den här gäddan var en av de sista tagen långt senare på eftermiddagen. Men regnet stämmer. Tillbaka till den kulna morgonen): Men när jag stod där vid pass klockan åtta på morgonen och såg ut över vattnet kände jag mig mer olustig än fiskesugen, måste jag erkänna. Alldeles för lite lä och lite för högt vatten, kan man sammanfatta det. Men har man en semesterdag speciellt avsedd till fiske går det inte att backa ur, eller hur? Så jag vadade ut och hoppades på det bästa. Men bra blev det inte. Vattnet var högre än väntat och vågorna slog mig i ryggen så jag höll på att lyfta. Och ganska grumligt hade blivit i vattnet också. Och ingen fisk. Höll mig så långt in jag kunde längs en vasskant och till sist fick jag årets minsta gädda! Inte så mycket längre än flugan faktiskt.  Sedan höll jag på att gripas av panik för jag hade då givit upp och skulle bege mig någon annanstans. Jag tänkte vada över viken och gå upp på land igen men vattnet steg oroväckande högt, upp till midjan på mig och då börjar jag känna mig väldigt olustig. I synnerhet som det är långt till närmaste strand. En mardröm som blir verklighet ungefär.

Detta att man plötsligt upptäcker att man står utvadad väldigt långt, det är djupt och vattnet stiger hela tiden... Eller att det kommer dimma och plötsligt ser man inte land! Fy, så otäckt!
Men jag höjde axlarna, sträckte på mig, tog tag i vadarstaven och nästan sprang på tåspetsarna framåt och kom till slut äntligen in till stranden och kunde pusta ut. Efter ett tag råkade jag få en tvåkilosgädda också. Men sammantaget hade det varit en usel morgon och förmiddag. Gick upp på land för att ta en morots- och bananpaus. Jag hade fiskat mig inåt hela tiden och kustlinjen svängde inåt, kan man säga så det blev mer och mer lä. Innanför den udde jag gick upp på och satte mig så börjar bebyggelsen och civilisationen också. Fullt med badvikar, små uddar, bryggor, båtar, vanliga hus, men mest sommarstugor. Eller kanske det bör kallas flotta sommarvillor i en del fall.  Jag har aldrig varit där förut. Aldrig någonsin på de mer än 30 år jag bott och fiskat här i Karlskrona. Däremot har jag ju ofta passerat förbi, in och ut till ytterskärgården med båten så jag visste att det var ganska grunt med mycket sandbotten. 
Men det är ju inte förrän man går, eller vadar där som man verkligen får veta hur det ser ut. Ser man dessutom att det ligger båtar kan man misstänka att det inte är så grunt överallt. Mycket riktigt fick jag på ett par ställen gå upp på land och gå en omväg för det var alldeles för djupt för att våga vada sig över. En annan vik där jag var övertygad om att jag måste ta en vid omväg runt kunde jag däremot vada och fiska mig över hur lätt som helst, trots högvattnet. Så där undrade jag hur de kunde få ut de båtar jag såg längst in, både vid normalvattenstånd och i synnerhet vid lågvatten.

Men där inne i badvikarna kom vändningen. Där hittade jag gäddorna. Den här bilden får representera de två femkilosgäddorna jag fick där på olika ställen. Särskilt den första var en underbar fiskeupplevelse. Särskilt eftersom jag då inte visste om jag ens skulle få napp och efter alla motigheterna jag haft innan.  Så vilket hugg det blev! Och vilken kamp! Inte det minsta loj och slö utan den gav allt och verkade kunna alla trick i boken. Men som tur var kunde den inte borra ner sig i tången för det var slät sandbotten här. Tidigare har jag använt liknelsen att man är som en matador som kämpar mot en tjur när man har en stor gädda på och står utvadad. Den här femkilosgäddan gjorde också upprepade attacker mot mina ben så jag fick sidsteppa flera gånger så den inte trasslade in sig i vadarstavens förbindelselänk. Kul! Idag använde jag också det lätta spöet med den äran.  Genast kändes allt bättre. Därefter började jag känna mig som en upptäcktsresande utforskande nya, för vetenskapen helt okända områden.

Det var spännande och snart insåg jag att här finns enorma möjligheter för en savannfiskare. Regnet och blåsten var jättebra men inte högvattnet. De förstnämnda väderyttringarna gjorde det också helt folktomt för jag antar att inte alla husen beboddes av icke närvarande sommargäster. En vilt tutande glassbil tydde också på det. Men högvattnet gjorde att jag inte kunde fiska mig runt flera små uddar då vattendjupet verkade öka där utan fick gå upp på land och gå en omväg. 

Exakt därifrån jag tog det här kortet, fick jag den andra femkilosgäddan. Jag vadade in med den och lade upp den i gräset och tog bilder på den. Vadade tillbaka igen till ungefär samma fläck. Kastade ut igen och efter ett eller två kast fick jag en fyrakilos!  Jojo, nu var det slut på friden för alla gäddor som gått in här och ställt sig och trodde sig få vara i fred! Aldrig hade de anat att det fanns något så förvillande likt en blänkande tobis som min vita gäddsara!  Förresten var jag lite osäker på vad jag skulle kalla den här sista generationen nyutvecklade gäddflugor. Man kan tycka att alla flugor som man kan kasta med ett klass-femspö måste vara så liten att den bör kallas för One size fits all. Men den här sista batchen har jag lycktas kombinera liten vikt med stor volym på ett häpnadsväckande sätt.  Studera den långa vingen på bilden ovan och tänk er den blomma ut i vattnet så förstår ni nog. Nej, fiskade jag i vatten som riskerade innehålla blank fisk skulle jag inte han använt den här versionen.

Framåt tretiden började tidsbristen och den yttre verkligheten åter göra sig påminda och det blev dags att veva upp, vada iland och leta sig tillbaka till bilen. Jag undrade lite på vägen dit om anledningen till att jag "bara" fått femkilosgäddor i topp de senaste gångerna. Det kan väl inte bero på att AFTM 5 likaledes betyder inte större än 5 kilo? Det kan mycket väl finnas en regel som säger det ty det finns mycket mellan himmel och jord som vetenskapen inte har några rationella förklaringar till och... Åh, Internetombudsmannen! Oj, nu ligger man risigt till!
-He, he, he, det där sista var förstås ett skämt, fattar du väl!
-Ja, det var inte därför jag kom utan...
-Har det inkommit klagomål på förra dagboksbladet då?
-Nej, det är lugnt. 
-Jaha, vad är det då?
-Jag bara undrade varför du lägger ut en bild så var och en kan se var du höll till.
-Åh, jaså det. Äsch, det gör inget. Jag har varit med om det så många gånger nu att jag tror att... Förresten, stannar det här oss emellan?
-Självklart.
-Bra. Jo, ofta när jag kommit till ett nytt ställe har jag haft jättebra fiske och jag har tänkt att wow, vilket område! Så har jag kommit tillbaka dit efter någon vecka och då var det sämre. Så nästa gång igen, efter kanske ytterligare några veckor har det varit alldeles fisktomt. Kanske den här sträckan är likadan? Förresten finns det gäddor i princip överallt, det gäller bara att fiska efter dem. Förresten finns det så många stora öar här i Blekinge att det nog inte är så många som känner igen var just den här bilden är tagen. Och förresten för tredje gången kan ingen vara säker på att jag bluffar eller lägger ut en bild bara för att förvilla.
-Är det sant!?
-Poängen är att det kan ingen veta. Men säg det inte till någon.
-Var det där med glassbilen också ett villospår?
-Nej, jag höll på att få slaget när den plötsligt dök upp och lät värre än Sweden Rock Festival bara några meter upp på vägen från där jag höll till. Fruktansvärt vilken ljudvolym! Och så onyttigt sedan, med allt mättat fett! Usch! Du ser själv ut att behöva gå ner några kilo. Akta dig för det metabola syndromet! Så hur kan du slinka igenom alla sladdarna, kan man undra...?
-Det däremot, tillhör det mellan himmel och jord som vetenskapen inte kan förklara! Men skall du komma med personliga förolämpningar försvinner jag igen.