06-11-03

Fredag

Dubbelrapport

Först en kort rapport från i fredags. Den kan vi kanske sätta rubriken "Årets dummaste fiskedag" på. 
Fredagen den 3 november. Inte den trettonde. Fast det hade inte det minsta med vidskeplighet att göra eller ens otur. Utan ren och skär dumhet att ens komma på tanken att bege sig ut och fiska den dagen. Den enda ursäkten är väl i så fall att den tanken var gammal och överenskommen långt tidigare och det var svårt att ändra datum. Jag hade nämligen lovat att fiska tillsammans med någon annan och han hade både tagit semester och bokat av någon fest för att vi skulle hitta en passande vardag. Och normalt sett är den tredje november en alldeles utmärkt tidpunkt på året att flugfiska gädda på. Han är dansk och vi kan ju kalla honom för K. Bland annat är han duktig fotograf och han ville gärna ha bilder av hoppande gäddor sade han. 
Det fick han inte.
Nå, detta är en dagbok och inget glöms väl så fort som väder och vind. Och är det dåligt fiske är det väldigt ofta vädrets fel och i synnerhet idag. De senaste dagarna hade vintern gjort sitt första stötanfall söderut och krossat allt motstånd. Det inleddes med snöfall och kallare naturligtvis. I Norrland hade de redan haft minus tjugo grader och jag skämtar inte, en meters snödjup på sina håll i Mellansverige. Jämtland till exempel, om jag minns rätt. Det lär ligga ungefär mitt i Sverige. Så klarnade det upp och blev riktigt kallt här nere åtföljt av nordlig kuling. Det medförde i sin tur ett superhögvatten utan dess like. K berättade att i Danmark hade det stigit ända upp till två (2!) meter. Här i Blekinge till bara cirka en meter. Detta skedde under onsdagen och under torsdagen följde jag spänt SMHIs rapporter om havsvattenståndet och det hade börjat sjunka undan lite. Minns jag rätt till bara till cirka 30 plus på torsdagskvällen och då tänkte jag att då går det nog att fiska ändå. Kanske gäddorna hade hunnit anpassa sig lite och kanske mildvädret som också var på gång skulle hinna hit?
Det hade det inte.
Dessutom vände vattnet och det steg ytterligare istället. Dessutom var det minus fem på morgonen och jag höll inte på att komma iväg. Dörrarna på bilen var nämligen fastfrusna och det tog en bra stund att komma i ordning. Lyckades vild av raseri och med sparkar och slag till sist tvinga upp dörren till passagerarplatsen och kunde ta mig in det hållet i den eländiga plåtlådan. Vadare och väskor och annat man har med sig fick jag stapla upp på passagerarplatsen och så körde jag iväg. Försenad. Det var en bra bit att köra också för vi skulle träffas någonstans på halva vägen. Fast K bodde i Svalöv i Skåne i och för sig.

Kom i otakt och obalans redan från början eftersom K redan hade varit där i trekvart och stod där omklädd och klar och väntade på mig. Åt lite frukost i flygande fläng medan jag dressade om och plockade ihop spöet. Samtidigt som jag började känna av kylan på allvar. Inbjudande var nog det minst passande uttryck man kan hitta på för att beskriva hur det såg ut och hur man kände sig när man såg ut över de tilltänkta fiskeplatserna. Vattnet svallade över alla bredder och man kände inte igen de vanliga landmärkena. Is i strandkanten och en genomträngande, redan klockan halv åtta på morgonen, lika frisk som iskall nordanvind slet och drog i en. 
En lång, uppvärmande promenad var det enda rätta i det läget. Men ih, vad jag frös på vägen! Fast enbart om händerna. De var inte vana vid vinterkylan än. Jag var ju tvungen att hålla både om spöet och vadarstaven och hade inga vantar. Till skillnad då från K som både hade några slags handskar och ingen vadarstav. 
Men när jag väl fått igång det förvånade och chockade blodomloppet i händerna frös jag inte mer. Jag vet att det fungerar så på mig men innan värkte det ganska ordentligt i dem. 

"Vi får tio fiskar idag!" trodde K optimistiskt.  "Får vi en så blir jag förvånad." svarade jag realistiskt. "Får vi överhuvudtaget något napp idag så sker det mellan klockan elva och tre." trodde jag vidare.  Nå, där hade jag både rätt och fel. För konstigt nog fick K den här gäddan redan kl 09:50. Och hade redan tappat tre andra också!  Fast det senare var kanske inte så konstigt så stor krok han använde... Jag tolkar det som att han hade turen att träffa på ett litet gäng gäddor som samlat sig kring ett stengrund. Ett höst- och vinterbeteende jag sett hos gäddorna flera gånger tidigare under årens lopp.  Själva flugan han använde var inget att säga om; en Vit Gäddsara i den större storleken som jag band den för några år sedan. Förutom jättekroken förstås.  Men hoppet steg naturligtvis att det kanske inte blir så dåligt idag ändå. Vi hade även ett annat bra ställe att gå till som vi sparat till sist.  Så småningom började solen värma lite mer också och det blev nästan uthärdligt men något mer napp blev det inte. Varken där eller på det andra stället trots ett verkligt intensivt och grundligt befiskande.  Mot slutet av dagen sade jag till K att jag säkert hade haft ett lika dåligt fiske som idag någon gång men att jag inte kunde komma ihåg när.

För inte ett napp, inte en dragning, virvel eller efterföljare och till råga på allt inte en ivägskrämd gädda på botten ens, var det länge sedan jag upplevde under en hel dags kastande och vadande. Var det inget liv under vattenytan var det desto mer i luften och på densamma. Det var precis fullt med fåglar i olika storlekar, sorter och skepnader som skränade och flög, susade och plaskade, grälade och slogs. Där var änder på stränder, svanar i granar och man blev alldeles less på gäss. Och kom där en extra stor kråka flygande, pekade K på den ivrigt och utbrast, "Titta, en havsörn!" och fotograferade vilt i alla riktningar.

Jag fick ingenting, påstod jag men helt lottlös körde jag inte därifrån. För jag förlorade någonting. En förlust som blev en vinst. På ett trevligt sätt fick jag bekräftat en metabolisk och biologisk sanning som jag naturligtvis kände till innan. Nämligen att kroppen skruvar upp metabolismen till max när det är kallt. Jag frös inte under hela dagen, påstod jag, frånsett om händerna inledningsvis och det är sant. Och det gjorde jag inte just för att kroppen måste ha fördubblat ämnesomsättningen när den skruvade upp termostaten. Citronsyracykeln jobbade på övertid och jag har siffror på det. Jag vill inte säga att jag bantar men efter att ha lagt om kosten i paleontisk riktning går jag ner i vikt. Inte stadigt utan mer i små hopp. Både upp och ner. Det vill säga att ena dagen går jag upp 5 hekto och nästa ner 7. Så har det hållit på sedan jag började väga mig varje dag. Under den här dagen hade jag stoppat i mig ungefär som vanligt. På morgonen hade jag vägt 84,0 och dagen efter 82,6. En viktminskning på hela 1,4 kg där åtminstone ett helt kilo var oförklarligt borta. 
På hemvägen stannade jag till i Fiskeshopen i Karlshamn för att inhandla två objekt. Ett par vadare och en fluglina. Men skandalöst nog hade de inga neoprenvadare i min storlek! Det var inte säsong nu, påstod de. Tvärtom, vill jag hävda, det är ju nu den verkliga högsäsongen pågår som bäst. Med lite tur med vädret och om det stämmer med klimatförändringen, resten av november, december, januari och februari också. Nå, de skulle se om de inte kunde få hem ett par om någon vecka. Men en fluglina WF-6 F, fick jag med mig därifrån. Jag hade inte frusit under tiden jag var ute i kylan och blåsten men när jag väl kommit hem höll jag aldrig på att bli varm igen. Förresten, kanske det till och med hade varit havsörnar, de där stora kråkorna, vad vet jag? Någon ornitolog har jag aldrig utgett mig för att vara.

06-11-08

Onsdag

Idag kunde vädret inte vara mer tvärtemot mot förra gången. Förutom att det var ganska mycket högvatten, överraskande nog. Men redan som i lördags, dagen efter den dummaste fiskedagen, hade det blivit plusgrader igen. Så hade det fortsatt över helgen och början av veckan. Vindarna hade slagit om till västliga och vintern motades tillbaka. Tillfälligt? Ingen vet. 
Västvindarna har varit väldigt friska under veckoslutet och tydligen har det strömmat in stora mängder vatten för det verkar proppfullt i hela Östersjön. Som igår kväll hade vattenståndet varit 12+ och det är ju inte så mycket och jag planerade för det samt att det skulle regna. Men när jag kom ut till fiskeplatsen såg jag snart att det måste vara en 20-30 cm över. Det var inte så kul att upptäcka. Inte heller regnade det utan jag har till och med en bild på soluppgången. Det hade nämligen en viss betydelse när jag lade dagens planer. Jag befann mig nämligen i ett högciviliserat område och hade tänkt utforska några nya ställen och helst vill jag göra det utan alltför många vittnen. Och inget slår lite regn för att hålla folk inne. I synnerhet en vardag i november och ett bostadsområde där säkert mer än hälften av husen ägs och bebos av så kallade sommargäster. 

Nu blev det inte så för dels så blev jag lite avkyld i min utforskariver av högvattnet och dels såg jag människor i rörelse där borta jag hade tänkt gå. Området karaktäriseras av badvikar, bryggor och nu, upplagda båtar. Även detta område har jag bara sett från avstånd, från båten om somrarna och då har jag sett folk bada där. Likaså verkar det vara relativt långgrunt och bottnen består mestadels av sand. Ett drömområde för mig med andra ord.  Nå, det kommer väl fler gånger, hoppas jag. Istället för att gå åt höger, fiskade jag mig alltså ner åt vänster. I början kände jag mig besviken och misslynt av det höga vattnet. Hade nämligen inte varit inne på nätet på morgonen för att kolla det senaste.

Men som tur var så fick jag ovanstående trekilosgädda som första fisk. Titta noga så upptäcker man den. Tog med den här bilden för att flugan glänste och glimmade så fint. Använde åter det lätta spöet och hade satt på den nya fluglinan. Den fungerade väldigt bra och jag är nöjd med den. Fick sedan några mindre gäddor i lagom takt och jag var även nöjd med det. Jag har fått det bekräftat, om jag inte visste det förut, att här i Blekinge är det bra gäddfiske om man jämför med andra ställen. Som till exempel i Tyskland och förmodligen många andra länder i Europa. Jag försöker även alltid vara nöjd med det jag får istället för missnöjd och sur för det jag inte får. Det vill säga jättegäddor varje gång jag är ute. Och då är sannerligen en lätt utrustning perfekt. Tänkte på det flera gånger under dagen och jämförde gäddflugfisket som sådant, med den tiden när man fiskade regnbåge, hur lika det är. Ty visst är det så att det är sekunderna innan, under och strax efter själva hugget som är de absolut viktigaste och roligaste?
Innan man egentligen vet vad det är som nappat och hur stort det är. Idag blev det också så att likheten med ett regnbågsvatten med dess ofta spegelblanka yta kom att råda eftersom jag ibland fiskade i absolut lä. Det är egentligen inte bra men jag plockade en och annan gädda både här och där under dagens lopp. 

Den här bilden kan rubriceras som Affärslunch med gäddorna. Bara nyttigheter. I likhet med gäddorna äter jag mycket fiskprodukter numer. Men gäddorna behöver inte vara oroliga ty de är alldeles för magra. Nej, fet fisk skall det vara, drypande av Omega tre. Till lunch passar bananer och russin väldigt bra.  Innehåller inte russin väldigt mycket socker? kanske någon invänder. Jo, det är riktigt men enbart den tillåtna monosaccariden glukos. Det får man äta. Det åt vi nämligen så fort vi kom över något sött. Och innan syndafallet för cirka 12 000 år sedan när vi övergick från att vara jägare och samlare till att bli bofasta jordbrukare, var det allt socker det fanns. Så det är vi anpassade till och kan hantera det, metaboliskt sett. Vidare kan jag berätta att... Jaha, det kunde man förstås misstänka; nu kommer Internetombudsmannen!

-Just det och min uppgift som allmänhetens representant och påtalare av avvikelser, ser jag det som min plikt att varna för att alltför mycket börja blanda in sådant som inte har med saken att göra. Det finns vissa oskrivna regler att följa nämligen med de här nischade hemsidorna, dagböckerna eller bloggarna som det numer heter. Jag menar, har man väl börjat skriva om till exempel... Till exempel...? Ja, ta frimärken! Då kan man väl inte plötsligt börja avhandla bästa sättet att odla rosor på heller! Inte utan att folk klagar och flyr över till andra hemsidor åtminstone. Redan har jag fått in några anmälningar. Rätt som det är börjar du väl dela ut pekpinnar och komma med beskäftiga uppmaningar att lägga om sin kost. Jag har redan börjat se oroande tendenser i den riktningen. Det värsta folk vet är moralkakor...
-Ja, åtminstone om de är bakade med smör. Mättat fett! Det är ett farligt gift! Betydligt farligare än det som omger Visby stift*
-Det är precis det jag menade! Du har blivit en farlig fanatiker!
-Du behöver väl inte skrika heller. OK då. Men samtidigt visar jag ju en bild på den nya fluglinan, mitt lätta spö och den nyutvecklade bling-blingflugan light.
-Där ser du! Inte ens när det gäller fiske, kan du låta bli att propagera för light-produkter! Lägg av innan det är för sent!
-Ja, jag ska. Åtminstone för den här gången.

Så var var vi?
Jo, dagens höjdpunkt, näst lunchpausen kom när fiskedagen gått mer och mer mot sitt slut. Dagarna blir allt kortare nu och det är det enda negativa jag har emot november för att inte tala om december. I och för sig har jag ett specialknep att förlänga dem lite; nämligen att ta av mig solglasögonen men det hjälper bara temporärt. 
(Hm... Det blev ganska roligt, om man tänker efter lite. Oj, blev det ännu en pekpinne förresten? I så fall, glöm det.)
Nå, det har lite att göra med tankens makt över materien. Eller hur ibland önsketänkande momentant förvandlas till verklighet. OBS, allt är sant det jag nu säger och ingen efterkonstruktion.
Fiskedagen närmade sig sitt slut och inga stora gäddor hade anmält sin närvaro. Inte helt oväntat ty där jag höll till idag brukade inga stora hålla till heller. Men med storgäddor är det på bägge hållen; man får dem heller inte alltid där man förväntar sig dem och ibland på överraskande platser. Men, där stod jag i en grund sandvik och tänkte som man ibland brukar, att vad kul det vore om man fick en stor gädda här. Just för att det skulle kunna bli så fina bilder i det klara höstvattnet och med den ljusa, grunda sandbottnen som bakgrund. Och knappt hade tanken tänkts färdigt förrän jag fick ett ordentligt jättehugg!
Jag har sagt det tidigare och jag gör det igen; alla slags hugg av fisk är roliga men det finns varianter som är extra kul och en sådan inträffade nu. Dels attackerade den superhårt, gick upp i ytan och jag såg en väldig stjärtfena plaska till och dels stack den iväg i dundrande fart och jag hade all möda i världen att hjälpa till löslinan att rinna ut genom spööglorna. Wow!

Nu visade det sig lite senare att så där jätteväldig var nog inte stjärtfenan ändå.  Ögonmåttet stannade på en bit över fyra kilo men pigg och stark var den. Även slug och elak för den försökte med berått välta mig! Eller kanske målet var att knäcka mitt #5-spö! I alla fall när jag tagit in den på det grunda vattnet när den tröttnat lite för att fotografera den, visade det sig att den

bara låtsades vara trött. Plötsligt exploderade den i en våldsam rörelse, stack i full fart mellan benen på mig och jag hade fullt sjå att med en närmast akrobatisk ben- och armparad, svänga om spöt, föra ner det, skifta grepp om det. lyfta på benet och samtidigt vända mig om på en klack. Ungefär. Jag kände hur spööglan skrapade mot bottnen och tänkte att nu sliter den tafsen. Men jag lyckades både hålla mig på benen utan att sätta mig ned och hålla linan fri från tvärstoppande hinder. 
Fast helt nöjd med bilden ovan blev jag inte. Det framgår inte riktigt att den var väldigt kraftig, tycker jag. 
Nå, det blev i alla fall en trevlig avslutning på den här dagen. Eller på det tredje och sista stället fick jag en till innan mörkret och tidsbristen satte helt stopp för vidare fiske. När jag räknade samman dagens fångst senare, här, blev det hela nio stycken gäddor, nästan till min överraskning men så kan det bli när man plockar en här och två där. Kul.

*Stulet från Falstaff, fakir.