06-11-21

Lånta fjädrar

...kan man kanske kalla det här dagboksbladet. 

I och med att de första två bilderna är tagna av den duktige fotografen Karsten som jag fiskade ihop med för några veckor sedan en kylslagen dag alldeles i början av november.  Jag fick nämligen en del av de bilder han tog då på en cd för några dagar sedan.  Varmt och skönt kanske det ser ut att vara men solskenet bedrar. I vanliga fall, det vill säga vid normalvattenstånd, skulle vattnet knappt täcka ovansidan av stövlarna på mig. Bilden är tagen den tredje november och alltsedan dess har vattenståndet varit alltför högt. Det förhållandet ledde in mig på en reflektion över tidens flykt och dåligt minne. För jag kommer mycket väl ihåg den höst jag brukar tänka på som superhögvattnets. "Jaha", tänkte jag, "Få se... Jo, 03 var det nog." Jag gick tillbaka i dagboksbladen för att kolla år 2003 i november. Men det var det inte. "Konstigt, men då måste det förstås ha varit år 02." Klickade mig bakåt ett år och slog upp några blad från det årets november men det var inte alls år 2002 utan istället år 2001 som var superhögvattnets höst, till mitt stora förtret. Så där ser man hur minnet spelar en spratt.

Läste lite grann i några av de gamla bladen. Det var värst vad tramsigt och löjligt man skrev då, tyckte jag nästan med lite rodnad på kinderna. Men det är klart, på den tiden var man ju så mycket yngre och barnsligare.

Det verkar också som att det för otur med sig att fiska socialt. Av flera skäl brukar jag inte det och nu i år blev det väldigt uppenbart en stor nackdel. Jag hade nämligen bestämt tid med A från P en vardag i förra veckan. Och precis som i Karstens fall blev den dagen helt spolierad av usla förhållanden. Vattnet svallade över alla bäddar och breddar. Och just den dagen var det dessutom alldeles spegelblankt hela förmiddagen ovanligt nog. Målet var egentligen att utforska ett nytt ställe och själv är jag alldeles för oföretagsam och osäker när jag skall agera upptäcktsresande. Hittar jag inte rätt eller ens en parkeringsplats genast, brukar jag genast vända om och kör istället till en välkänd, redan utforskad plats. Visst, vi kom rätt på dit vi skulle; en allmän badplats mitt i civilisationen och visst såg det lovande ut. Men inte under de förhållanden som rådde idag. Absolut inte. Alldeles för högt vatten och alldeles för fint höstväder och därmed för mycket folk. 
Man kommer överens om en viss bestämd dag att träffas och fiska, folk tar ledigt från jobbet och det är svårt att ändra datum. Jaha, så är vädret uselt när dagen kommer men man genomför ändå fiskedagen. Skulle jag ha fiskat själv idag så hade jag stannat hemma istället. Det är så jag menar. 

Nu tillbaka till den tredje november och jag tycker jag är skyldig Karsten att visa den här bilden. Jag ger mig; det var inga extra stora kråkor (krager) vi såg, utan havsörnar. Jag måste skärpa mig vad gäller fotograferandet insåg jag vidare, när jag studerat de bilder han skickat till mig.  De bilder jag tog när jag var ute med A från P blev inte bra, det minsta heller. Men jag noterar den här allmänna badplatsen i mitt portabla fiskeplatsminne. Nu hittar jag dit, vet var jag skall parkera och vägen ner till vattnet. En decemberdag med normalvattenstånd, hård västlig eller sydvästlig vind, regn och rusk och det kan bli riktigt bra. Det kunde jag se, tyckte jag. Blir det inte i år så blir det kanske nästa år. Ju fler ställen man har att välja mellan, desto bättre.  Fast i år i november har det varit alldeles för många både nya och gamla ställen man inte kunnat prova på grund av det deprimerande högvattnet.  Själva fisket gick inget vidare för mig den dagen. Fick ett par smågäddor vid badplatsen bara. Däremot fick A en fin femkilosgädda senare på dagen när vi kört någon annanstans. Så för hans del var kanske dagen inte helt spolierad och för egen del fick jag ju det nya stället inprogrammerat.

Då var då och nu har det blivit nu. Det vill säga den 21 november. Och skulle det landas någon fisk idag skulle det i alla fall ske av mig. För jag tycker också att när jag är ute och fiskar med andra får jag själv knappt något napp. Det är så man tänker; Avslöjad! 
Men nu har man i alla fall uppfyllt sina sociala förpliktelser för en lång tid framåt.

Sällan har jag väl så ofta och intensivt gått in på SMHIs sida för att kolla vindriktningar i Östersjön och framför allt havsvattenståndet som de här dagarna. Hade jobbat i helgen och nu idag, tisdag var det ordinarie ledig dag och det aviserades friska sydliga vindar. Samt lite regn också. Sydliga vindar måste väl ändå innebära att en hel del vatten skulle blåsa upp till Bottenhavet, snälla! Trots att hela Östersjön för tillfället är överfull överallt.
På morgonen hade det också sjunkit till knappt 30 plus! Fiskbart! Äntligen!
Genomförde plan C 2:b. Ja, jag har några rundor förprogrammerade kan man säga. Så här lyder den: Vid kraftig sydlig vind samt regn sent i november kör ut till XXX, parkera fem meter in på den lilla infartsvägen innan de där två sommarstugorna, byt om, gå ner genom skogen, snett till vänster och kolla läget. Ser det ut att vara lä borta till vänster och inte alltför djupt, gå dit för att fiska av den stora viken först. Annars gå runt bergknallen till höger och ner vid vassen där det garanterat är både grunt och lä.
Jag fick ta b-alternativet för dels låg vinden på lite för mycket i den nämnda viken och dels är 30 plus på gränsen till vad man klarar av. Men efter att ha skrämt iväg några svanar gick jag ner i absolut lä bakom den här bergsudden och började kasta. Och fick fisk på störten! Trots att det nästan fortfarande var mörkt. Mina teorier stämde till hundra procent att några gäddor sökt lä där inne precis som jag själv. Hurra! Detta kommer att bli en superfin dag, tänkte jag vidare eftersom jag hade mängder med liknande ställen framför mig och hela dagen på mig. 
Men nja... Visst fick jag fisk och det var fina gäddor som gav god kamp och härliga hugg på det lätta spöet men det kändes som jag bara fick halva mängden idag. De stora fattades. Länge gick jag bara och väntade på att den där fem, sex eller åtminstone fyrakilosgäddan skulle kasta sig över flugan i en stor virvel. Stället tog slut alldeles för snabbt också. Det höga vattnet gjorde stora områden ej fiskbara så redan vid elvatiden måste jag byta fiskeplats. Alltså köra iväg en längre sträcka med bilen. Inga problem, tänkte jag, Det är bara att köra över till andra sidan ön där det finns en kanske ännu bättre sträcka. Och vid sydliga vindar bör där vara lä också.
Men en viktig faktor förbisåg jag helt. Nämligen hur vågor uppför sig kring runda öar. Kolla bilden här:

Det är faktiskt lä. Men bara för vinden. Vågorna följer sina egna #¤$$!! lagar! Hur mycket jag än följde kusten mer och mer inåt och mer och mer i lä, så följde vågorna efter. Tunga vågor som bröt och svallade och gjorde det helt omöjligt att fiska. Samt ett vågspel (!!) att vada i det att man riskerade att lyfta från botten när extra stora kom. 
Sedan rann fisketiden iväg för idag. Kanske hade jag hunnit köra till ytterligare något helt annat ställe men kände inte att jag skulle hinna. Dagarna är ju så korta nu och högvattnet gjorde mig inte särskilt hågad heller. Jag fick ta till vara de första timmarnas utmärkta fiske istället.
Så efter dagens erfarenheter måste jag modifiera plan C 2:b lite. Vid extra hårda sydliga vindar får jag fiska av de första områdena lite noggrannare och inte bry mig om andra sidan av ön. Hm... Jag bokför ändringarna som C 2: c och trycker på "save".