Väder:  Frisk till hård sydlig vind. Möjligtvis lite sydvästlig. Mest mulet men några solglimtar glänste till. Även några regnstänk vid ett tillfälle.
Mot eftermiddagen säkert kuling när det var som värst.
Milt i luften. Omkring tio grader plus.

Vattenståndet cirka tio cm över.

 

 

 

06-12-06

 

Onsdag

 

Mot alla odds

 

 

 

 

-Det går inte!
-Det är omöjligt!
-Det har aldrig hänt! Glöm det!
-Det kommer inte att lyckas! Ingen har någonsin gjort det förut!
-Allra minst du! Strunta i det; du har ingen chans!
Råden och uppmaningarna haglade mot mig. De fick en alltmer hot- och hånfull anstrykning. Jag vacklade, bildlikt talat. Och tvekade...
Och jag var nära att ge upp. Så när gick jag tillbaka till bilen med hängande huvud och sur min för att köra därifrån. Men vart...? Hem...? Läget blev alltmer kritiskt. Hur skall det gå?
 Nu blir det spännande! Skall vår hjälte tvingas ge upp allting? Vad händer egentligen?

Så långt den dramatiska inledningen. Nu backar vi bandet lite och tar det från början.
Först några ord om det datatekniska. Som synes har jag tillgodosett alla de hundratals upprörda proteströsterna som vilda av ilska, bombarderat min e-postbrevlåda. Värre och envisare än en kombination av spammare som vill sälja oljeaktier, falska klockor, Viagra eller bantningspiller till mig, har de krävt att jag skall göra någonting åt eländet att behöva scrolla sidan vid läsandet.
På tal om bantningspiller och tips förresten, hörde jag om ett annat på jobbet. Nästan lika bra som Göteborgsmetoden är att använda sig av en flaska avfettningsmedel. Det hörs ju på namnet att det är effektivt. Lite osäkert var det dock om man skulle smörja in sig med det eller dricka upp det. Men jag antar att det skall drickas. Tömmer man en literflaska med avfettningsmedel kan jag nog garantera att man blir av med sina överviktsproblem för gott.
(Hm... Det är väl lika bra att poängtera att detta var ett skämt innan Internetombudsmannen kommer ångande. Så don't try this at home, som det brukar heta. Med tanke på intelligensen hos de som brukar läsa den här sidan alltså)
Av någon anledning kom jag att tänka på kosituationen på Hasslö igen idag. Jag vet inte hur många gånger jag tacksamt har kunnat fylla upp lite utrymme med kobråket därstädes de sista två åren. Och det bara fortsätter och fortsätter. Sist jag hade det uppe var det i samband med tips till deckarförfattare att använda sig av det i en mordgåta. Halvt på skoj. Men det går inte att skoja med öbefolkningen här i Blekinge utan att det redan har hänt, ens de värsta saker. Nej, ingen har blivit mördad. Riktigt än. Men skottlossning och mordhot har förekommit. Det smäller och pangar och kulor slår in i träden i närheten av djurägaren och hans medhjälpare. Det har hänt flera gånger, enligt tidningarna. Den fraktion av Hasslöbor som är emot staketet lär ha bombarderat polisen, Länsstyrelsen, JO och andra myndigheter med skrivelser och anmälningar, också det likt spammare. Det lär vara den största mapp som Miljöenheten någonsin har haft med olika anmälningar. Det sista jag läst är att polisen motvilligt har blivit ålagd att samla in de återstående korna. De är inga kofösare och inte finns det någon ridande polis heller här i Blekinge, har de sagt. Så the neverending story goes on and on...
 

 

Idag var det åter dags för säsongspremiärer. Dagens huvudattraktion skulle bli ett ställe som karaktäriseras av en halvö med olika grundflader och små holmar med växlande djup emellan. Mycket sandbotten och det är en bit att köra dit från Gagnekulla. Fast det är det i och för sig vart jag än skall fiska eftersom jag bor två mil från kusten.
På det här stället är vindriktningen helt avgörande om det skall gå att fiska. Det var där jag räknat helt fel. Ändå hade jag suttit hemma och med karta och linjal kollat hur det skulle vara där vid sydvästlig vind. Jodå, då ligger de bästa ställena inom stället, i lä. Och lite högvatten där skadar inte heller. Och väst- sydvästliga vindar hade SMHI högtidligt lovat mig att det skulle blåsa idag.
Och så kommer jag dit och vinden blåser rakt in. Rakt från söder enligt vad jag kunde bedöma. Helt fel! Sandbottnen uppgrumlad och stora vågor bryter där jag trodde det skulle vara lugnt och lä.
Inte konstigt då att jag tyckte mig höra en massa protesterande och hånande inre röster som sade att nu är det kört. Nu har du gjort bort dig igen och det är lika bra att ge upp.
Till saken hör att på vägen dit hade jag stannat till på ett annat ställe och där fått en vanlig tvåkilos strandgädda. Och klockan hade redan hunnit bli tolv. Jag larvade runt lite på stället hit och dit för att kolla men inbjudande var det minsta det såg ut på den bästa sidan. Istället gick jag tillbaka och så småningom ner på uddens andra, inre och sämre sidan och prövade lite. Men vattnet var grumligt och jolmigt och inte det minsta bra. Gick upp igen och larvade runt lite till.
Det var då jag verkligen blev frestad att ge upp allting och köra hem. Tänkte att då slipper jag ju hålla på att skriva ännu ett nytt dagboksblad. Om jag låtsas som jag inte fått en enda fisk idag... Ja, ingen behöver ju få veta att jag varit ute idag ens. Det tar ju faktiskt några minuter att göra ett dagboksblad och de kan jag ju använda till bättre saker. Jag menar klockan är ju redan ett och med tanke på att dagarna är så korta nu...
Jag stod där och tänkte detta vid bilen. Väldigt nära var det att jag öppnade bakluckan och började dressa om... Jag hade ett annat ärende jag skulle uträtta och om jag gjorde det nu istället, skulle jag både hinna med det och komma hem tidigt... Frestande, frestande...
 Alternativet vore att köra någon annanstans kanske...?
Nej, det kändes ännu jobbigare.

Men som den intelligente läsaren redan räknat ut och som det är lika bra jag talar om för alla er andra, gav jag inte upp. Nej, till sist gick jag iväg och tänkte att, äsch, jag får väl försöka där. Och kanske där.
När jag ändå befinner mig här alltså.

Området ligger som en inre karta för mig vad gäller djup- och bottenförhållandena och jag tänkte jag kunde väl i alla fall kolla hur pass uppgrumlat det var. Och om det flyter omkring en massa bandgräs som det ofta gör härstädes. När jag ändå tagit mig hit. Trots att det nu säkert blåste kuling, lättade jag på klädseln för jag visste att jag måste vada en ordentlig sträcka innan jag kom fram till de tänkta platserna. Fick man inte annat så lite motion skadar aldrig.

Och tja... Utan att skryta kan jag nog säga att här var det lokalkännedomen som räddade fiskedagen. För på de tre, fyra ställena inom det stora stället, där jag tänkt mig att just där kanske det skulle stå någon fisk, så gjorde det så.
 


Först en v-format vik med kanske tio cm djupare vatten mot det knädjupa där jag stod. En liten skillnad men jag tänkte att det kan räcka. Och det gjorde det.
Där fick jag de första två. Bottnen bestod av så gott som ren sand och kanske inte så många fler än jag själv skulle få för sig att kasta där. Mycket riktigt var de också väldigt ljusa i färgen. Som kan ses i tabellen bytte jag fluga efter de två första. Både för att jag visste att jag närmade mig ett storgäddställe och för att One Sizens wiretafs hade blivit väldigt krokig och uppsliten.
Eh... Jag tycker förresten ni kan glömma det jag tidigare sagt om att inga regler stämmer vad gäller var man kan hitta gäddorna och var de trivs. För idag stämde mina teorier till punkt och pricka. I alla fall tillräckligt ofta för att det skulle vara fantastiskt. Jag menar, hur många småställen prövar man under en fiskedag? Ta en dag då man får tio gäddor. Säg att man får en, två eller kanske till och med tre på varje bra ställe man prövar. Det gör fem ställen allt som allt, om jag räknar rätt. Men du har ju prövat ytterligare kanske ett tjugotal där du inte fick något. Visst, mycket är ju blindkastande över områden där man bara sällan sett någon fisk och ibland får man ju någon där man minst av allt anar det. I alla fall fick jag en femkilosgädda vid vad jag kallar ett storgäddställe. Sedan om en femkilosgädda är en storgädda eller inte behöver vi ju inte diskutera nu igen. Men så mycket kan jag säga att på exakt samma vassbädd har jag lagt upp en tiokilosgädda för en del år sedan.
Det var ju fantastiskt, tänkte jag. Fyra gäddor med en femkilos i topp. Med tanke på hur nederlagstippad jag var av alla.

 

Men tiden rann iväg och solen sänkte sig alltmer. Än kom det några piskande regnstänk och än försökte solen bryta fram mellan de svarta, kringfarande molnen. De traditionella ställena häromkring hade med den sista gäddan tagit slut. Den hårda vinden omöjliggjorde att fiska vidare. Om inte...?
Om jag inte gjorde något radikalt nytt.
I alla fall tänkte jag till ordentligt och gick igenom angränsande områden. Först bara i tankarna, på den inre kartan jag hade. Problemet var bara att den kartan är ganska gammal och mycket är förändrat sedan jag var här sist. Men det var inte så förtvivlat långt till en båt- och badvik och varför inte pröva där? Även om det var en bra bit att gå?
Den hårda vinden skulle göra att man inte svettades ihjäl och på färden dit tog jag också av mig vadarjackan för att inte bli för varm.

Jag skall minsann visa de där inre rösterna att jag kan klara av det, tänkte jag kanske. Lite har jag redan lyckats med att göra det omöjliga, skröt jag lite för mig själv. Kom väl fram dit jag tänkt och efter att ha stått stilla en stund och svalnat av, tog jag på mig vadarjackan igen. Samma som gjorde debut i förra dagboksbladet förresten.

Det såg faktiskt riktigt hyggligt ut om man bara såg upp för diverse båtbojar, bryggor och en och annan segelbåt och inte gick för långt ut för då blev bottnen lite väl dyig. Och hade väl inte kastat mer än ett par kast förrän jag kände det skrapade till lite grann och en virvel bildades där jag hade flugan. En cirka tvåkilosvirvel, bedömde jag. Aha, det finns fisk här i alla fall, tänkte jag, kul!
Faktum var att samma gädda försökte fastna vid minst tre olika försök. Det var jättekul att pröva olika hemtagningssätt, kasta åt ett annat håll för att ge den tid att lugna ner sig och ett tag funderade jag till och med på att byta till en mindre fluga. Varken jag eller gäddan verkade tröttna på den leken.

Men en annan tröttnade. För plötsligt fick jag ett hugg så hela spöet skakade till och den lugna vikens vatten kastades upp i höga kaskader! Så var det!
En femkilosgädda hade lockats till platsen av den lilla gäddans kringfarande och tafatta försök att nappa och skulle nu irriterat visa hur det gick till, tolkade jag situationen.

Den första femkilosgäddan hade varit lång och smal och kanske, kanske vägde den bara 4,8 kg men denna vägde i så fall 5,3 för den var betydligt kraftigare än den första och inte skall vi väl hänga upp oss på några ynka hekto heller.

Det fanns inga lämpliga platser att lägga upp den på i närheten så jag nöjde mig med att göra så här.

Och tro det eller ej, men knappt hade jag släppt tillbaka den här, vadat tillbaka där jag ursprungligen stod, så fick jag den första gäddan till sist ändå!

I alla fall antog jag att det var samma.

Och jag fortsatte ett tag till att få fisk. Triumfen var fullständig!

Åter drabbades jag dock av tidsbrist. Det blev allt skummare och det där ärendet jag hade gjorde sig mer och mer påmint. Så till sist fick jag tvinga mig till att veva upp och gå upp på stranden. Fick åter ta av mig jackan och skynda på stegen också för nu var det lång väg tillbaka till bilen. Men motkulingen fläktade skönt mot ansiktet och gjorde att man inte råkade alltför mycket i svettning.
 

Så kan det gå. Det gäller att inte ge upp, är väl det man kan lära sig av den här fiskedagen.
Nu åter till det datatekniska.
OK, kanske överdrev jag lite när jag sade att det är hundratals arga läsare som klagat på hur dagboksbladen ser ut på deras skärm. Och, har jag tänkt, det säger väl sig självt att det är svårt att få det att se likadant ut på en liten skärm när jag skriver det på en stor. Samma text kan ju omöjligen få plats bredvid en bild utan att bli så liten att den knappt syns.
Istället har jag kommit på att jag kopierar över mallen på ett dagboksblad och gör den 980 pixlar bred. Det passar en 17-tummare perfekt, enligt vad jag mätt. Sedan kopierar jag bara över texten och passar in den i de olika textrutorna. Jag får väl även krympa ner bilderna lite grann, antar jag.

Jag prövar detta och så får vi se hur det blir.


Fiskejournal 2006
Datum Art Plats Vikt Bete Båt Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2006-12-06 Gädda Ställe ett 2 One Size fits all Nej Ja AFTM 7 Flytlina Vxl molnighet, frisk S 08:45 Nej
 
2006-12-06 Gädda Ställe två 2 One Size fits all Nej Ja AFTM 7 Flytlina Vxl molnighet, frisk S 12:30 Nej
 
2006-12-06 Gädda Ställe två 2,5 One Size fits all Nej Ja AFTM 7 Flytlina Vxl molnighet, frisk S 12:45 Nej
 
2006-12-06 Gädda Ställe två 5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 7 Flytlina Vxl molnighet, frisk S 13:00 Nej
 
2006-12-06 Gädda Ställe två 5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 7 Flytlina Vxl molnighet, frisk S 14:00 Nej
 
2006-12-06 Gädda Ställe två 2 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 7 Flytlina Vxl molnighet, frisk S 14:15 Nej
 
2006-12-06 Gädda Ställe två 2 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 7 Flytlina Vxl molnighet, frisk S 14:30 Nej
 
2006-12-06 Gädda Ställe två 3 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 7 Flytlina Vxl molnighet, frisk S 14:45 Nej
 
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions