06-12-13

Onsdag

Nya fiskeställen och gamla

Först ytterligare några ord om de yttre ramarna för den här fiskedagboken och då avser jag förstås det datamässiga. Som det aviseras på ingångssidan tar jag det djärva greppet att uppmana dem som vill läsa den här fiskebloggen att ändra inställningen på sina egna skärmar. Istället för att jag skall hålla på och ändra mina. Jag har fått tips om att det ändå berodde på ändrad upplösning snarare än själva storleken på min nya skärm.

Fiske och datorer hör ihop, brukar jag säga men någon expert är jag inte. Hm... Ja... Det är väl lika bra jag säger det själv innan någon annan gör det; Egentligen gäller det bägge delarna. Inom fisket behärskar jag enbart ett litet, litet smalt segment av det breda utbud av olika fiskesätt som finns.  Till exempel ett sådant där kastnät i bränningarna jag sett på TV har jag aldrig ens prövat.
Nej, lite monoman är man nog vad gäller fiskesätt och ibland undrar jag ens om jag behärskar min egen trånga nisch. Eventuella framgångar beror mest på tur, lokalkännedom och envishet.
Nå, nu var det datorer jag skulle tala om. Även där är jag mest en mer eller mindre glad amatör. Men även när det gäller datorer har jag varit med länge och även där kan eventuella framgångar mest hänföras till tur och envishet.
Jag skaffade min första PC år 1994. Nu för tiden har väldigt många en PC men än är de inte lika enkla som en TV eller video att det bara är att trycka på några knappar så fungerar allt. Jag skulle kunna tänka mig att det är flera som läser det här som inte vet så mycket om skärmar och olika upplösningar. Man kanske skaffade en PC för en fyra, fem år sedan men ändra upplösningen på skärmen...? Nja, det verkar lite krångligt.
Nejdå, säger jag, bara ändra på! Så slipper ni scrolla. Min upplösning är 1280 * 960. Det är varken farligt eller så svårt. Det är bara att högerklicka på skrivbordet och välja "Egenskaper". Resten ger sig självt. Tycker man att text och bilder blir för smått går det att ändra hur windows visar det.
I takt med att skärmar och grafikkort blir allt bättre så är det säkert inte bara jag som kör med lite högre upplösning. Jag gjorde förresten en ändring 03-09-20 ser jag på ingångssidan. Förmodligen var det då jag skaffade 17-tumsskärm från min första fjortontummare. Allt ligger i förändring, inget står stilla.
Jag vet att några tycker ingångssidan ser amatörmässig och lite småtöntig ut och det kan man väl hålla med om. Om, vilket jag innerligt inte hoppas på, det ändå blir en isvinter så lär jag få lite mer tid att titta över den.
Det finns två goda råd vad gäller datoranvändande som jag gärna sprider vidare. Lika goda som självklara och ändå bryter folk mot dem både gladeligen och ideligen. Det första och absolut viktigaste är att skaffa back-up på allting som man lagt ner arbete på. Först gällde det bara textdokument av olika slag för min egen del men nu för tiden är det även bilder, musik och kanske videofilmer. Det är alltså inte fråga om det blir inbrott och någon springer iväg med din burk, blixten slår ned i någon ledning eller en hårddisk kraschar utan när. Mer sällsynt är kanske att huset där du bor brinner ner. Och då gäller självklart att du förvarar din back-up i något annat hus än det som din PC står i. På jobbet, i föräldrarnas, kompisars eller andra släktingars hus eller hem är bra tips. I stort sett har jag själv åtlytt den regeln.
Den räddade mig förresten alldeles nyss från cirka ett års arbete kan jag berätta om. För några år sedan fick jag för mig att föra över min gamla vinylsamling till digitalt format. Eh... Förr i tiden, inte riktigt på stenkakeåldern men nästan, fanns det ett material som kallades vinyl och man tillverkade någonting som hette LP-skivor i det. Jättestora, runda och svarta skivor var det. Jag nämner det för jag har ingen aning om åldersfördelningen på de som eventuellt läser det här. Fast i och för sig lär det fortfarande ges ut musik på vinyl.
Nå, jag hade en samling på några hundra och under cirka ett års tid spelade jag över dem till mp3-format och lade samtliga på en hårddisk. Men klokt nog så sparade jag även över dem på CD-ROMskivor. Då, för tre år sedan hade jag ingen DVD-brännare och skivorna var väldigt dyra också så hela 120 stycken blev det faktiskt. I och för sig valde jag en ganska hög bit-rate också. Och de skivorna förvarade jag på annan plats. Och så när jag gjorde den här aktuella uppgraderingen så dog den hårddisk de fanns på. Så det var bara för mig att ta hem de 120 CD-ROMskivorna och spola tillbaka dem. Tid tog det men absolut inte ett år. Nu väntar jag bara på de här nya formaten i dvd som är på gång. När det väl är bestämt vilket det blir; hd-dvd eller blue ray så lär det räcka med en eller två skivor så har man back-up på en hel hårddisk. Det underlättar för dem som lider av trygghetsnarkomani.
Den andra regeln gäller hemsidessnickrande och lyder att se för fanken till att inte ha med å, ä, eller ö i några namn på filer eller bilder. Där har jag själv åkt dit väldigt många gånger i början trots att jag varit mycket väl medveten om regeln.
Oj, nu är det verkligen dags för dagens fiske:

Den handlar om fiskeställspsykologi vilket är ett intressant ämne. För ett par veckor sedan berättade jag om ett ställe jag besökt om och om igen men aldrig sett någon fisk trots att det såg bra ut. Nå, då äntligen stod där ett par gäddor. Det här stället är likadant. Fast än har jag aldrig fått ett napp här eller sett en virvel ens av en smågädda. Mycket konstigt tycker jag. Stället uppfyller mina kriterier för att här bara måste det gå in gäddor och ställa sig under vissa premisser. Långgrunt, sandbaserad botten med mörka fläckar och jag vet att det finns gäddor i närheten. Men lita på att jag varje gång jag har vägarna förbi, befiskar stället noga. Endera året vet jag att jag kommer att få en fin gädda här. Man har sina rundor och den här viken ligger på vägen till andra ställen så jag brukar pröva det både på ditvägen och på tillbakavägen. Idag var det likadant. Inte ett napp eller virvel där.

På ett annat beprövat ställe inträffade dagens höjdpunkt och spektakulära händelse där jag länge trodde jag fångat årets, kanske hela livets bästa bild på hoppande gädda. Nu för tiden är jag lika mycket ute efter bra bilder som efter stora gäddor. Så det optimala och högsta lyckan är förstås att få fina foton på stora gäddor. Men det blev en halvmesyr av det:

En fet fyrakilos tog flugan strax utanför en vass och jag gjorde kameran i ordning. Springande-gubbeikonen var inställd, det hade pipit till och fokus var satt. Och på mitt kommando: "Nu!" tog gäddan skuttet rakt upp i luften. Jag tryckte av och på displayen såg jag att jag fångat själva hoppet. Hurra! Men av erfarenhet vet jag att det är inte förrän man kommit hem och fört över bilderna till PCn som ser det verkliga resultatet. Det var nästan så jag avbröt fisket och körde hem, så nyfiken blev jag. Visst, själva hoppet är med men det ser stelt och onaturligt ut. För dålig inlevelse. Usel skådespelartalang. Inte det minsta fotogènique och ingen utstrålning för fem öre. Jag hade en lågt stående sol bakom mig också och den gav lite för mycket ljus. Nej, det är bara att försöka igen.

Jag vet inte riktigt om jag vågar ha synpunkter på vädret. Jag inser att det är tack vare de friska och hårda sydvästliga vindarna som råder som det är så milt och utmärkt fiskeväder men nackdelen är att mina fiskeställen börjar ta slut. Jag märker det varje gång jag skall lägga upp taktiken inför en fiskedag. Idag fick jag till exempel göra alltför tidiga återbesök på ett par ställen och mycket riktigt hade gäddorna inte återhämtat sig från chocken och där var tomt. Receptet mot det är förstås att utforska nya.
Jag höll till ganska långt in i skärgården idag och det finns en vik längs en väg där som jag länge undrat över hur det är. Idag gjorde jag mig besväret att ta mig dit och undersöka stället. Det är både roligt och jobbigt att förnya sig. Det blev varken bilder eller fisk på det här stället och precis som bilden ovan, en halvmesyr. Ett halvbra ställe där det negativa tyvärr övervägde. Långt in i skärgården innebär för det mesta vass. Och då är risken stor för dy, för djupt och jolmighet. Det var det också på sina ställen men det gick ändå att vada ut en bit och kunna kasta. Jag hade till och med kontakt med två smågäddor. Men den största nackdelen var nog att man kom alldeles för nära den här vägen. Hela tiden kom man inom synhåll för förbisusande bilar och det kändes besvärande i längden.
Jag gjorde dock en ganska intressant upptäckt. Det fanns nämligen stora stim av småfisk bland vassen. Visst, det ser man ofta men inte så här stora, varken individer eller stim. Fiskarna var cirka fem cm långa och de glänste till när de vände lite på sig. Det lustiga var också att på några satt det små vita fläckar. Jag vet inte vad det var. Luftbubblor kanske? Det kunde vara spigg men jag tror inte de brukar uppträda i så stora stim. Jag hade gärna velat fånga någon för att se vilken sort det var, men det gick inte. Det såg ut som en massa små vita prickar som rörde sig när de flydde för mina klampande steg.
I det läget hade det varit bra att ha ett sådant där kastnät och kunna hantera det!
Men nu vet jag i alla fall hur det är där och slipper undra varje gång jag kör förbi.

Den här bilden föreställer faktiskt rullen. Fisken är med bara som bakgrund trots att den har sprattlat sig till förgrunden. Det är bara en vanlig trekilosgädda och inget märkvärdigt med den. Men det var om rullen jag skulle berätta lite. Lamina, heter den och är Made in England. Köpte den på rea på Fiskemagasinet härstädes för några år sedan. Jag var lite missnöjd med bromsen för den hade för litet spel, tyckte jag. Men, upptäckte jag nu när jag tagit den till heders igen. bromsen är betydligt bättre än på den andra rullen som inte fungerar alls. Ett annat, kanske värre problem är att den här är avsedd för #5-lina. Nu är det en #7-lina. Så det finns inte många meters backing... Men hur ofta ser man backingen vid gäddfiske? Några risker får man ju ta. Fördelen med stora spolar är ju uppenbar och särskilt när man vevar in löslinan vid napp är det kalas. Jag vet ju att det finns olika system med sådana rullar och har varit inne på att byta ut hela rull- och spolsystemet men det har inte blivit av. Det blir ju dyrt också med tanke på att jag använder tre olika klasser; #9, #7 och #5. Skall man sedan både ha flyt- och sjunklinor till samtliga blir det en hel del spolar. Men det räcker kanske med två storlekar? Men den kombinationen av spö och rulle som ligger där på gräset fungerar jättebra just nu och den kommer jag nog att hålla mig till resten av säsongen. Nu är den stora frågan förstås; hur länge kommer säsongen att vara? Ibland grips jag av den hädiska tanken att kan det inte bli åtminstone 14 dagars riktig vinter så man slipper köra ut och fiska vareviga lediga dag? Usch och fy på mig!

De tankarna är dock snabbt övergående och uppstår efter dåliga dagar och efter ett par jobbardagar är det som jag aldrig haft dem.
Tänk om det kunde bli sydostliga vindar istället för sydvästliga!
Åh, då vet jag ett ställe jag skall till. Ja, flera. Vid sydostliga vindar eller till och med rent sydliga och inte för högt vattenstånd öppnar sig många ställen som har fått legat i träda väldigt länge nu och där jag vet att skörden kommer att bli mycket god.

På kvällen upptäckte jag att det varit något som kallas Lucia idag. Tänka sig...