06-12-24

Söndag

Rena julafton!

Förra dagboksbladet gav jag namnet Säsongsavslut för så kändes det lite vid det tillfället och fortsatte även de följande dagarna.
Här är en av anledningarna till att jag ändå körde iväg och fiskade idag:

Tog det här fotot när jag reparerat och nytillverkat ett par flugor efter den ovan nämnda fisketuren och passade på att ta den här bilden. När jag sedan lade den som bakgrundsbild på skrivbordet dyker den ju upp varje gång jag startar PCn och som den glänser och glittrar, frestar och trugar!
Det kändes nu som jättelängesedan jag var ute sist också. Det i sin tur berodde på att jag bokstavligen jobbat dag som natt den sista tiden. Samt att vädret varit väldigt opålitligt med både en del köldnätter och ibland väldigt högt vatten de få lediga dagar jag ändå haft.
Så idag hade jag varit inne på nätet tidigt på morgonen för att kolla det mer än vanligt fluktuerande vattenståndet och upptäckt att det bara låg på plus 17.
Självklart slog jag till och körde ut!
Blev lite konfunderad över att jag mötte en märkligt rödklädd, vitskäggig gubbe med en stallykta i den ena handen som höjde den andra handen och såg ut som han sade "Ho, ho, ho!"
Nja, nu skojar jag lite för visst var jag medveten om att det var julafton idag. Men att jag mötte jultomten redan klockan sju på morgonen i Rödeby är sant. Han kom gående i mörkret på vägen i riktning mot ICA- butiken. Här kan man tänka sig ett par alternativ. Det troligaste är väl att det var en utklädd tomte med tidsproblem. Här i Sverige brukar de ju vara som aktivast på kvällen nämligen. Eller också kan det vara den där reklamtomten som brukar finnas på taket på ICA i form av målad masonit, ljusslingor och neonrör som var på väg till jobbet.
Att fiska på julafton ser jag inte som ett problem. Det gör väl varenda gäddflugfiskare som tar sin hobby det minsta på allvar?
Skulle det vara hardcore?
Äsch, nej då! Självklart är det enbart två faktorer som styr: Är man ledig och är vädret lämpligt, eller hur?
Allt annat är bara undanflykter och bevis på att man inte är seriös.

När jag väl kom fram till dagens första etappmål verkade det som om de där 17+ inte stämde riktigt. Högvattnet verkade ligga på mellan 20 och 30 snarare och det var inte så kul. Och vinden hade redan gått över på nordväst. Men märkligt nog var det ändå nästan tio plus i luften. Och ännu märkligare var att jag kom precis rätt på gäddorna! På en halvtimme landade jag tre fina, om inte stora, gäddor. Det är det flytet som rubriken syftar på förstås. Av olika anledningar är flugan som sitter så fint i käkvinkeln på treochenhalvtkilosgäddan inte en av bling-blingsarorna överst utan en One Size. En sak skall man komma ihåg när man bedömer storlekarna på de flugor jag tillverkar är att de ökar i längd med en tredjedel när de kommer i vattnet och blir blöta. Jag hade befarat att efter föregående fiskedagens succé skulle halka ner i en svacka men tre gäddor redan på morgonen och dagen var mer eller mindre räddad och en god chans hade man förstås att ytterligare förbättra resultatet även om dagen är kort. En av årets absolut kortaste för övrigt. Det första stället jag valde är ett väldigt populärt stråk för hundpromenerare och hade jag trott det skulle vara folktomt så misstog jag mig. Och det förstås, jyckarna måste ju förstås ut på sin rastning vare sig det är julafton eller inte. Och vädret blev snart som om det vore midsommarafton snarare än dess motpol.

Fick förresten ett kul mail häromdagen. Det var från en som råkat stöta på min fiskeblogg, börjat läsa och så att säga fastnade på kroken. Han verkade ha börjat från början och mycket riktigt klagade han på att han slösade bort värdefull tid med att läsa det. Och jag vill faktiskt inte rekommendera någon att försöka heller. Han hade inte flugfiskat förut men verkade villig att lära sig. Och inte heller hade han bundit några flugor. Kanske han (och även andra måhända) tycker det är märkligt att flugan behåller samma namn trots att den bevisligen idag ser annorlunda ut än år 1979, 1985, 2000 och så sent som 2004. Fast det är väl inte konstigare än att jag själv heter samma nu som då trots att jag också ser annorlunda ut. Det gäller förmodligen även för dig att du ser annorlunda ut som barn mot vad du gör nu. Allt är statt i förändring blott namnet består, kan man vända till det.

Men bindbeskrivningen som ligger med i början på ingångssidan är helt aktuell även om jag för tillfället kör med lite mer glitter än i början av karriären. Det i sin tur beror lite på att jag numer inte har fri tillgång till strutsfjädrar. Och inte ens kan köpa dem här i Blekinge längre som jag också kunde förut. Lägger jag glittret som en sköld runt om stommen av strutsherl skyddar det mycket bra mot slitage samt att flugorna blir så glittrande fina så det här är nog ett koncept som blir långvarigt. Men hys ingen oro; jag ligger fortfarande på stora lager hela strutsplymer.
Mitt stora bidrag till flugbindningskonsten om någon, tycker jag ligger i tekniken med en liten krok och en enorm stjärt bakom precis som det tydligt framgår både på dagens bild och ett otal andra genom åren.
Få se nu... Hur var det egentligen...? Jo, jag hade fem hugg idag och fem landade gäddor. Kanske en gjorde ett litet provhugg först innan det riktiga men det är så det brukar se ut. Har de väl fastnat brukar de följa med ända upp. Släpper de är det sällsynt, det är det jag vill ha fram. Vad gäller krokar vill jag absolut inte hävda att de Kamasan metkrokar jag använder är bäst. Men tillräckligt bra för att jag inte tycker det finns någon anledning för mig att ens pröva andra modeller.
Jag vill gärna jämföra min fiskedagbok med Seinfeld. Enbart i den betydelsen att ser man för många avsnitt i följd blir det tröttsamt. Högst två avsnitt om dagen, är min rekommendation. Och jag vet vad jag talar om för jag har samtliga Seinfeldboxar. Införskaffade en och en på olika sätt under hela året. I början blev jag bara sittande och såg en fyra, fem avsnitt utan att kunna sluta men som sagt, det är inte bra.

Nu har det blivit dags för dagens naturbild:

Tagen ur ett mycket konstnärligt perspektiv från ställe två vid middagstid ungefär. Så konstnärligt att jag råkade doppa ner kameran i vattnet till och med!
Fast bara undersidan och den verkar inte ha tagit någon skada av den blötläggningen.

Läser man min fiskedagbok upptäcker man att den rymmer betydligt mer upprepning än förnyelse. Det är därför jag allvarligt vill varna folk för att råläsa alltihop på kort tid för det är då som bristerna tydligast lyser i ögonen. Själv skulle jag aldrig komma på tanken. Det är endast med stor motvilja jag måste gå tillbaka i de gamla bladen för att kolla vad jag egentligen skrev om det eller det ibland.
Fast å andra sidan ligger den mycket nära livet självt med sina ständiga misstag, tröttsamma upprepningar och sällan något nytt. Här ytterligare bildbevis på det:

Jag är själv förvånad över att jag fick ytterligare en gädda med avsliten gälbåge. Det var inte alls länge sedan jag fick en annan. Och det är inte samma gädda nu som då. Det kan jag garantera för den förra högg någon helt annanstans, flera mil ifrån det här stället. Och den förra var dessutom något kilo tyngre än den här som jag fick idag. Men frågan återstår: Vem är det som håller på och sliter sönder gälbågarna på gäddor och släpper i dem igen? Eller hur går det till? Någon naturlig förklaring tycker jag är svår att hitta nämligen.  Med naturlig menar jag den lika vedertagna som felaktiga betydelsen att människan inte har med det att göra. Motsatsparet naturlig och onaturlig är ord och begrepp som egentligen inte säger någonting. Det härstammar från uppfattningen att människan står i någon slags motsatsställning till resten av naturen. Men även vi är biologiska varelser precis som vilken schimpans, gräshoppa eller näbbmus som helst. Även vi styrs av våra geners subtila påtryckningar i ständig återkoppling med den omgivande miljön runtomkring oss. Även vi är produkter av den ständiga växelverkan av arvet och den omgivande naturen. Även vi består av en massa encelliga organismer som en gång för millioner år sedan tyckte att det var bättre att slå sig ihop till en enda organism istället för kämpa på, var och en på sitt håll. Låter det märkligt? Men det går inte att förneka att vi består av en massa celler med olika speciella uppgifter och att våra mitokondrier till exempel, härstammar från en gång inkorporerade bakterier med specifik fallenhet för energiomsättning. De gensekvenser man hittar i mitokondriernas proteiner är nämligen misstänkt lika de som återfinns i andra bakterier. Sådant och mycket annat kan man numer mäta. Jo men, så ungefär lär det förhålla sig. Så vad vi än ställer till med eller tillverkar i mångas ögon, märkliga plaster eller kemikalier så är de ändå i högsta grad naturliga. För vad kan egentligen vara utanför det vi kallar naturen? Socialt och historiskt sett betyder onaturlig en vana eller företeelse som majoriteten i den familjen, byn, staden eller landet inte brukade syssla med och som de därför ogillade och tyckte var konstig. Fast nog är det onaturligt att det simmar omkring gäddor som enligt vedertagen uppfattning i sportfiskekretsar egentligen både förblött och dött.

Men att någonting hänt med klimatet måste ändå dagens väder vara någon sorts bevis på. Även i den frågan diskuteras det om det är av naturliga eller onaturliga orsaker och vad vi eventuellt kan göra åt det. De onaturliga skulle i så fall vara växthuseffekten och att vi som art skulle vara upphov till den genom utsläpp av avgaser och dylikt. Den teorin leder för tillfället med skyhöga poäng och kanske den till och med stämmer.

Andra hävdar att är det så kan vi inte veta det. Vi måste vänta några tusen år först för att verkligen vara säkra på den saken för så här har det varit förut. Och faktum är att vi för tillfället lever i en interglacial tidsperiod. Det vill säga att vi nyss lämnat en istid och är på god väg in i nästa. Och de här vetenskapliga avvikarnas huvudkort om jag förstår det rätt, är att även under andra interglacialer har klimatet skiftat både väldigt och snabbt.
Betänk till exempel att det under bronsåldern härstädes i Sverige växte vindruvor och allehanda växter som nu återfinns på betydligt sydligare breddgrader. Och enligt en enig forskarkår fanns det inte bensindrivna fordon under bronsåldern.
Visst, detta är ingenting att skoja om.

Men hys hopp, gott folk inom EU!
De styrande vet råd på hur klimatkrisen skall lösas, skulle det nu vara vårt fel. Den geniala idén läses utsläppsavgifter. Tanken är att det skall kosta pengar att släppa ut koldioxid och andra växthusgaser. På något vis skulle det bli en marknad där företag och kanske länder, skulle köpa och sälja rätten att släppa ut sin koldioxid. Jag måste erkänna att jag i början hade svårt att fatta hur det egentligen skulle fungera.
Men så hörde jag alldeles nyligen på nyheterna ett aktuellt exempel på det i praktiken. Nu skulle även flyget in i den verksamheten med handel på utsläppsrätter. Så snart kommer en flygbiljett till exempel Kanarieöarna eller Mallorca att stiga med tio eller femton kronor och det begriper ju alla hur bra för miljön det blir.
Det är säkert bara jag som är dum nog att tro att företagen istället bara höjer priset på sin produkt och låter kunden betala det och sedan struntar i att minska på sina utsläpp.
För att hålla sig till det mer lokala planet här i Blekinge hävdas det från både höger och vänster att det bästa för miljön är att bygga ut E22an till fyrfilig motorväg. Orsaken till att det skulle minska utsläppen i längden lär ha någonting att göra med att man kan köra fortare utan att behöva sakta ner farten eller stanna så ofta. Självklart blir effekten totalt sett att allt fler lämnar bilen hemma och cyklar eller tar tåget istället och att den allt mer ökande långtradartrafiken minskar i omfattning. Exakt varför det skulle bli på det sättet är jag nog för dum att begripa.
Men visst, det gör ju att jag själv kan fortsätta att köra min bil utan att plågas av alltför dåligt miljösamvete.
En annan sak jag inte är tillräckligt kunnig i för att förstå, är varför det är bättre att köra på etanol istället för bensin. I min enfald trodde jag nämligen att all förbrännings slutprodukt är vatten och koldioxid. Men förmodligen har det väl skett en hel del förändringar inom kemin och energiforskningen precis som inom genetiken och man hänger inte med på samma sätt som förr.
Kanske det blir mindre koldioxid av etanol där en molekyl inte består av så många kolatomer som en molekyl bensin?
Samt att det kanske heller inte går åt så mycket koldioxid att tillverka etanolen som bensin?
Säkert är det så att om du tankar upp en miljöbil med tio liter etanol och en annan med tio liter bensin och så mäter man hur långt de kan köra, att etanolbilen vinner med flera kilometer. Eller?

Frågor, frågor men inga svar. Så även där ligger min fiskedagbok nära livet självt.