06-12-30

Lördag

En mellandag

Tyvärr har det gått lite inflation i mitt fiske den sista tiden. Tio gäddor den 30 december och jag är inte mer entusiastisk över det än att jag kallar det en mellandag. Jag minns senhöstar/vintrar då man fick kämpa och slita för att få en enda tvåkilos. Har jag blivit bättre?
Ja, i den meningen att jag utökat mina fiskeställen. Däri ligger en stor del av förklaringen, tror jag. Det milda vädret spelar naturligtvis också in. Samt internet. Den senare företeelsen genom att jag detta år inför varje fisketur noga brukar kolla SMHIs rapporter och prognoser. Det borde jag ha gjort för flera år sedan och hade sluppit en hel del huvudbry och misslyckade fisketurer. Ta bara tjänsten "Kustobservationer". Där kan jag se exakt hur vädret är vad gäller vindstyrka och vindriktning till exempel ute på Utklippan hemifrån vilket är ovärderligt för mig, två mil från havet uppe i skogen och  besparar mig en del negativa överraskningar när jag kör ner till båten.
Tjänsten "Havsvattenstånd" är förstås bäst nu när jag vadar.

Konstigt, ganska så tomt i rutschbanan idag!

Och själv var jag den enda som gick i vattnet. Kanske, kanske skulle jag däremot inhandlat en varm korv med bröd om det hade varit öppet. Jag frös nämligen idag. Mitt eget fel förstås som inte var rätt klädd. Det har ju varit någon kall natt nu under helgen och både vattnet och vinden kändes extra kalla. Kan vara dags att plocka fram lite vinterkläder rentav. Skidbyxor och halsduk. Att jag blev kall är också gäddornas fel för mycket blaskande i vattnet blir det samt att man hela tiden får slita upp jackan när kameran och anteckningsblocket skall fram titt som tätt.

Idag är det årets sista fiskedag för min del, det är då säkert. På TV, i tidningar och radio, krönikor och förmodligen bloggar, kommer det att vimla av återblickar och sammanfattningar över året som gick. Men här i denna fiskedagbok skall jag försöka undvika att trötta läsaren med det billiga utfyllnadsmaterialet.
Däremot kan jag ta det högtidliga tillfället i akt att orda lite om nästa år. Framtiden. Vid varje bokslut brukar jag fundera över om det är värt det. Att fortsätta. Ibland känns det som om det vore bättra att lägga av helt och hållet. Vad är det för mening?
Men det brukar sluta med att jag ändå fortsätter. Jag brukar tänka att en dag kan det vara roligt att titta tillbaka på fiskelivet och försjunka i minnen att jaha, så var fisket på den tiden, tänka sig.
För några år sedan skrev jag i något dagboksblad att när man tröttnat på gäddflugfisket har man tröttnat på livet. En parafras på att har man tröttnat på London har man tröttnat på livet. Och där är vi inte än.
Likaså skrev jag i något mail en gång, att jag gärna vill dela med mig av mitt fiske men inte mina fiskeplatser och då är det här sättet väldigt bra. Det händer nämligen då och då att jag får optimistiska förfrågningar om var det är bra och vilka ställen jag rekommenderar. Då har jag ett standardsvar som jag skickar tillbaka där jag just rekommenderar badplatser. Därav bilden på en sådan här ovan. Det finns väldigt många badplatser här i Blekinge och inte ens jag själv har undersökt alla. De ser också ganska lika ut, med samma kommunala lekinstallationer. Men jag brukar ta bilder på dem som jag kan lägga ut lite här och var, bara för att blanda bort korten en smula. Lite bluff och båg. Men tipset i sig är äkta. Alltså att en badplats under vintersäsongen ofta är en bra utgångspunkt för vidare expeditioner i omgivningarna.

Här en hygglig bild på dagens största gädda; en fyrakilos. Som synes i tabellen hade jag turen att stöta på en så kallad gäddklump. Varje vinter brukar jag förvånas över det fenomenet. Att rätt som det är kan man råka på en plätt där det har samlat sig en massa gäddor. Får jag säga min mening tycker jag de skall sluta med det beteendet. Följden blir ju att det är alldeles fisktomt på andra sträckor. Samt att det plötsligt blir för lätt. Värt att berätta om kanske, är hur jag missade en ännu större gädda. Ingen jätte men säkert på en fem, sex kilo. Rätt som det var fick jag ett jättehugg. Precis i början av hemtagningen. Det vill säga momentant som den högg, satte den iväg i en våldsam fart. Och lossnade. Jag trodde först att tafsen gått av men upptäckte att flugan var kvar. Drog snabbt in den för att kolla kroken men tänkte också att den hugger säkert inte igen för den måste ju märkt bedrägeriet. Precis när jag lyfte upp flugan ur vattnet, kom den rusande i en väldig fart ända fram till mig! Där vände den i en våldsam virvel precis vid mina fötter och bara försvann! Den gäddan var verkligen på hugget men en gång till lyckades jag inte intressera den. Däremot hände det när jag tog hem en gädda, kom andra i följe för att titta på. Också det ett välkänt fenomen att om en gädda sprattlar och lever rövare lockas andra gäddor till området genom vibrationerna. Ibland har det hänt att den ditlockade gäddan attackerar gäddan som är på kroken. Lagom till att helgerna tar slut kommer jag nog få ordning på min bredbandsanslutning, hoppas jag. Bland annat kommer den att innebära att jag äntligen slipper allt spam. Visst, jag vet att det finns program som sägs sortera bort sådana mail men bästa sättet är ju att hålla sin adress hemlig. Jag har en idé hur jag kan göra och om ett par veckor eller så hoppas jag det blir verklighet.

På tal om mail så vet jag att jag är en dålig mailskrivare. Men har jag något att säga om fiske brukar jag ta med det i något dagboksblad. Svårt nog ändå är det att fylla dem ibland och tydligen lyser det folk i ögonen.

Någon (Internetombudsmannen förstås, med ett skadeglatt leende till och med) fäste min uppmärksamhet på att någon tycker att det jag skriver bara är ordbajseri och att vederbörande tröttnat på det för länge sedan. Det var visst på någon av de många chattsidor som flera av de större fiskehemsidorna håller sig med. Sådant känns ju lite tråkigt att läsa men jag antar att det är smällar man får ta. Det är svårt att vara alla till lags och jag är väl medveten om att alla sannerligen inte tycker som jag i olika frågor som rör fiske. Inte ens i den allra som smalaste nischen jag klämt in mig i, gäddflugfiske. Och den här anonyme litteraturkritikern gjorde ju helt rätt som slutade att läsa vad jag skriver.
Kunden lär ju alltid ha rätt och i det här fallet är det väl läsaren, fast lite förvånad är jag nog över att bli betraktad som ordbajsare för så lätt att finna orden tycker jag inte jag har.
Ibland önskar jag att jag vore friare i mitt ämnesval. Som till exempel en del radiopratare som läser morgontidningarna och sedan gör sig roliga över artiklar och händelser från vidsträckta områden. Det är inte så svårt. Fortsätter jag med hemsideriet även nästa år blir det sjunde året i rad och puh... Det känns jobbigt att bara tänka på det!
Kanske det inte skulle vara så dumt med en ordentlig vinter med is, snö och annat elände nu, så man fick lite tid att tänka över det här ordentligt?