07-01-16

Tisdag

För ett hoppfullt nytt år 2007

Ja, nu ljusnar det lite grann på olika privata områden kan jag inte annat än tycka. Bara småsaker i det stora hela naturligtvis men ta bara en sådan sak som att strömmen kom tillbaka innebär en oändlig lättnad. De som bor i städer eller som har helt säkrade, nedgrävda ledningar har nog svårt att föreställa sig hur det är att vara utan el mer än ett dygn. Jobbigt, kan man säga. Ett och ett halvt dygn var vi utan ström här ute i skogen i Gagnekulla men vi jobbade både söndagen och måndagen och där finns det alltid ström.
De två stormar som blåste in och rumsterade om i Östersjön satte alla enkla regler ur spel hur vattenståndet uppför sig, verkar det som. Det for upp och ner som om Östersjön vore ett badkar med en unge i som for från den ena sidan till den andra så att vattnet stänker ut. Jag vet inte vad lördagens storm kallades men söndagens var i alla fall stor nog att få ett namn och det var Per.
En onödig upplysning kan tyckas men om några år har den fallit ur minnet och då är det bra att ha namnet på print någonstans. För vem vet hur många ännu värre stormar och orkaner som lurar runt hörnet och vad de heter?
Kanske redan i år?
Jojo, är det klimatförändring på gång så är det.

Meteorologerna har varit duktiga den här helgen med sina spådomar som slagit in, inte tu tal om annat. Men man kan ändå inte låta bli att undra hur de bär sig åt. Ja, kanske inte så mycket hur alla deras vädersatelliter mäter temperaturskillnaderna där ute över Atlanten och hur många millibar det senaste lågtrycket har när en ny storm växer fram, utan mer hur de kan upptäcka deras namn...

Ur mitt privategoistiska perspektiv är det naturligtvis jättebra med lite varmare vinterklimat. Vem älskar att skotta snö, sladda ner i diket eller betala höga el- eller oljeräkningar?
Jag vet; skidliftsägare, skridskoåkare, pimpelfiskare och vintersportsartikelförsäljare förstås men jag tillhör ingen av de nämnda kategorierna. Inte heller tillhör jag de som suckar, ojar sig och tycker att lite snö åtminstone kunde vi väl få ha för det lyser upp i det tunga vintermörkret. Ett vintermörker som för övrigt blir några minuter kortare varje dag!
Jag tycker det hela är jätteunderbart!
Likaså att någon enda gång få vara riktigt råfett, politiskt inkorrekt känns skönt.

Första delen av dagen hade jag inte ett enda napp. När jag kom till fiskestället, hade parkerat och gått ut för att studera förhållandena kände jag mig dock väldigt pessimistisk och var på vippen att vända om och köra direkt hem. Högvattnet låg över desperationsgränsen med många cm syntes tydligt och hur angelägen var jag egentligen att fiska?
Men mina lediga dagar är begränsade för tillfället så jag ryckte väl på axlarna och svidade om. Vad gällde högvattnet hade jag mycket riktigt varit ute på nätet tidigt på morgonen och sett att det egentligen inte alls var läge men jag såg också att det skulle blåsa friska sydvästliga vindar och då menade jag att då kommer vattnet att successivt sjunka undan. Fast det gjorde det inte, vad jag kunde märka.
Bland det värsta som kan inträffa efter stormar är att vattnet riskerar att vara alldeles uppgrumlat. Då vill jag inte vara med och jag tänkte att är det åtminstone inte som ärtsoppa kan jag väl kasta några kast när jag ändå är här.

Nå, vattnet verkade åtminstone relativt genomskinligt så jag lämnade väl bilen och parkeringen och vandrade iväg. Där vadade jag och gick omkring i över fyra timmar utan tillstymmelse med kontakt med någon levande varelse. Men på landbacken var det intressant att jämföra Gudrun med Per. Vi hade ungefär strömlöst lika länge vilket var underligt eftersom Gudrun var storasystern. Där jag gick i skogen längs stranden tog jag ett par bilder som jag tänkte kalla just för "Gudrun och Per". Detta eftersom jag fick med ett stormfällt, stort träd från två år sedan och ett nytt från i söndags på samma bild. Men de bilderna blev inte tillräckligt bra för att få vara med på det här dagboksbladet. Desto bättre blev väl den här bilden till vänster? Den är så lyckad att den mycket väl kan behålla sin topplacering under hela året trots att det bara är i mitten av januari. Jag vet egentligen inte hur mycket bättre en gäddbild kan bli. Skärpa, ljus, action... Ja, det blir en tuff uppgift att försöka överträffa den. Men gott folk, håll inne med era gratulationer och beröm ett tag. Stormen Per och strömavbrottet medförde bland annat att de sista justeringarna vad gäller mitt bredband och nätverksbyggande här hemma blev försenade. Suck, det verkar nämligen som jag lämnat den gamla datorn med sitt telefonmodem men fungerande e-postkonton till min nya dator med fungerande bredband men där jag inte får kontakt varken med mina gamla e-postkonton eller de nya. Varför skall det vara så krångligt med datorer så fort man skall göra förändringar?

I alla fall så visade det sig vara betydligt bättre på ställe nummer två där den här bilden är tagen. Läsidan av en ö förstås någonstans i Blekinge, spelar egentligen ingen roll var. Jag tror nämligen att det uppstått någon sorts freak of Nature. För så bra fiske minns jag knappt jag har haft här på 20 år.
I alla fall inte de två största gäddorna i fyrakilosklassen. De där sista fyra kilosgäddorna skulle ingen bli förvånad över däremot om jag skulle skriva ut namnet på stället.

Det är naturligtvis de två sydvästliga stormarna som pressat in dem i lä.

Vad gäller fisket har detta året börjat väldigt bra för min del, kan jag inte säga annat. Så bra att snart kan man förvänta sig en ordentlig backlash. Som till exempel att jag inte hittar på någonting att skriva här i mellanrummet mellan bilderna.

Än har jag inte kommit mig för att ta med mig min stora, gamla, tunga kamera, den med polarisationsfiltret utmärkt att ta undervattensbilder med. Det är därför jag måste fotografera gäddorna när de visar sig ovanför vattenytan. Här är det dagens största gädda som vältrar sig i vattenytan. Årets hittills största. Hoppas det blir ett kortvarigt rekord.

Äsch förresten, glöm det sista. Det var bara något jag skrev för att det förväntas att hela tiden skall man bli bättre, fånga större gäddor, fler och bli en jättevärsting på i stort sett alla livets områden. Hela tiden skall man jaga nya rekord och nöjd skall man aldrig vara. Det är i själva verket stagnation. Ständigt skall man sträva upp till nästa level.

Nej, nu i januari sitter jag verkligen nöjd med den här given som blivit mig tilldelad.