07-02-25

Söndag

Kylslaget fiske men het miljödebatt

Idag var det jämförelsevis ovanliga yttre förhållanden under fisket. Samt att jag kände mig lite lurad. Från att ha trott att idag skulle det gå lätt att få några gäddor till att ändra det målet till att överhuvud taget få napp idag. Min självklara strategi skulle förstås bli att fiska i lä och verkligen utnyttja att det både var lågvatten och sydostlig vind. Det var bara en hake. Det låg alldeles för mycket is där. Vintern har ju gjort come back på alldeles för bred front men till idag skulle det bli upp till fyra, fem plusgrader hade det aviserats från SMHI. Därav blev intet. Jag var ledig i fredags också och hade uträttat några ärenden inne i stan och där nickat för mig själv och tänkt att jaha, knappt någon is i Borgmästarfjärden; då kan det gå att fiska på söndag. Om det bara blir lite mildare förstås.
Nej, inne i vikarna där gäddan enligt uppgift skall stå så här års, gick det inte alls att fiska. Så här såg det ut till och med allra längst ut:

En riktig isöken.
Många stenar var liksom skiktade i lager där isen visade visade hur vattnet sjunkit undan. På de ställen jag kunde komma till och fiska, eller åtminstone kasta, var vattnet tjockt som sirap och det flöt omkring issörja överallt. Nej, jag fick sannerligen gradera ner dagens mål till att åtminstone försöka få napp. Kallt var bara förnamnet till hur det var idag. Men jag hittade ett nytt knep för att hålla sig varm. Genom hostning. Det fungerade jättebra i dubbel bemärkelse eftersom det troligtvis inte är så bra att bli nedkyld när man är förkyld. Vilket jag var. Prova det någon gång; verkligen effektivt om man håller på ihärdigt!
Bland de ärendena jag fick uträttat som i fredags var att jag fick hämtat båtmotorn samt att jag körde ner till Långö för att se hur det stod till med båten. Det var inte utan man såg fram mot en fisketur ute på havet en supervarma sommardag...
Årets sommar lär väl bjuda på det, antar jag.
Just det, de alltid aktuella klimatförändringarna och växthuseffekten kommer osökt i tankarna. Samt deras orsaker. Där har jag några sensationella nya rön att redovisa.
Allvarligt! Det här är ingenting att skoja om!
Jordens framtid är i fara, världen håller på att gå under, katastrof, katastrof, kan man knappt slå upp en tidning, höra på nyheterna eller se på TV utan att få det itutat sig. Det sista jag hörde i den vägen var att det aldrig har varit så varmt på jorden som nu. Just sistlidna januari. Aldrig någonsin! Läste man närmare efter stod det under nittonhundratalet.
Vad skall man säga om det? Det mildaste enligt min ringa mening är att det inte låter särskilt seriöst. Aldrig är nämligen ett väldigt lååångt ord som man bör använda med försiktighet. Jordens historia är nämligen lite längre än hundra år. Till och med kristna extremister (bokstavstroende) förlägger jordens skapelse till cirka 4000 år f Kr.
Men vad beror då klimatförändringen på, kan man fråga sig. Låt oss då anta att det stämmer vad alla säger; eller rättare sagt skriker om. Nämligen att det beror på de allt högre koldioxidutsläppen. Och vad de i sin tur beror på råder det i alla fall inga som helst tvivel om, eller hur?
Nej, självklart beror det på den allt ökande graden av förbränning av fossilt bränsle. Jag har då inte sett någon som helst annan förklaring. Det är så självklart att det ingen ens skulle få för sig att söka någon annan orsak. Förrän nu.
Hm... Ibland ställer jag till det för mig lite när jag hävdar att man inte kan lita på allt man hittar här på nätet och i synnerhet inte det som kan läsas i den här Fiskebloggen. Men å andra sidan är inte allt osanning heller. Därför är det lika bra att vara grundlig och redovisa exakt hur jag kommit fram till de här uppgifterna. Det är enkla fysiologiska och kemiska fakta som vem som helst kan kontrollera.
Det här jag kommer med är inga nyheter heller utan jag har själv skrivet om det för ett par år sedan. Jag tycker inte om att läsa det jag en gång skrivit, godkänt och lagt ut men nu blev jag tvungen. Efter lite letande lyckades jag spåra rätt dagboksblad. Och mycket riktigt hittade jag fel. Jag talar om dagboksbladet 04-11-08 där jag hade en passus om koldioxidhalten i utandningsluften. Jag hade räknat fel på antalet atomer i syrgas- respektive koldioxidmolekylerna. Jag hade felaktigt fått för mig att en förbränd syremolekyl (O₂) gav upphov till två koldioxid-molekyler. Fel, fel, fel! Jag måste ha glömt att en gick åt till att bilda vatten. Därför blir antalet liter bara hälften så många som jag då skrev. Det var synd det för hade det varit så, hade jag verkligen gjort storsensation. Nu blir det lite mer halvdant men kanske värt att tänka på i alla fall. Så vad har jag då att komma med?
Jo, nu har jag räknat om liter utandad koldioxid i gasfas till vikt i kg. Vilket i sig ger det ändå ganska anmärkningsvärda förhållandet att en människa producerar ett ton koldioxid om året. Just det ett helt ton; både du, jag och Miljöpartiets Peter Eriksson! Det trodde du inte, va!? Du kanske till och med vägrar tro på det?
Det är riktigt; tro inte på någonting utan bevis. Och här kommer de:
En människa andas ut en liter koldioxid i minuten. Det har jag utgått ifrån. Här blir naturligtvis frågan om alla människor gör det hela tiden. Det gör de inte. Det skiftar enormt beroende på en massa faktorer varav kroppsansträngningen är den viktigaste. Från 0,25 liter när man sover till 2,5 liter i minuten när man springer eller utför annat hårt kroppsarbete. En stor karl andas också ut mer än en späd kvinna. Men barn då? Visst, de har mindre kroppshydda och förbrukar således mindre syre men å andra sidan är min erfarenhet att barn springer hellre än de går och skriker hellre än de pratar normalt. Så jag fastnade för genomsnittet en liter per minut. Betvivla gärna det och räkna på ett annat sätt. Men betvivla inte att koldioxidens täthet är 1,98 *10^-3 g/cm³!
Fast i och för sig såg jag även siffran 1,8, så jag vet egentligen inte vad som stämmer. Förmodligen har det att göra med vilket atmosfäriskt tryck, temperatur och dylikt vid vilket man gör sin mätning. Nå, jag tar väl 1,9 då. Det i sin tur innebär att en liter koldioxid i gasfas innehåller 1,9 gram koldioxid. Sedan är det bara att räkna på uppåt. Och det är av samma anledning det är så viktigt att den första siffran stämmer.
Nå, då andas du ut 1,9 gram * 60 minuter vilket enligt räknedosan blir 114 g/tim. Om dagen blir det 114 * 24 som i sin tur blir 2,736 kilo minsann! Ja, det blev ju hela dygnet förstås för vi producerar koldioxid så länge vi lever och andas. Det är därför det blir så mycket av det i slutändan.
Ett år består av 365 dagar, säger vi och då blir det modiga 998,64 kg; ganska nära ett ton, eller hur?
Så kommer vi till den intressanta frågeställningen; hur pass mycket blir det i jämförelse med till exempel bilarna?
Då har jag en siffra från nätet som säger att Sveriges alla bilar producerar 20 000 000 ton koldioxid om året. Och i mitt exempel producerar människorna i Sverige i runda tal hälften (Tio miljoner människor gånger 998,64 kg, blir cirka 10 000 000 ton, utan räknedosa.)
Siffran om bilarna har jag tagit härifrån: http://www.mdh.se/ist/kurser/miljo/wg0500/p2_2006-2007/Inne_Grupp_5_Koldioxid_06-12-13.pdf och såg ganska pålitlig ut.

Tyvärr kom den i konflikt med en annan siffra hämtad från notisen här till vänster. Om 17 000 bilar släpper ut 50 000 ton CO2 blir det nämligen 2,9 ton per bil och år.
Så vad är sanning?
Förmodligen är den beroende på hur man räknar, eller uppskattar. Nu har jag dock en tredje siffra på hur mycket en bil får producera enligt EU. De nya reglerna som skall gälla är ju att ingen bil får släppa ut mer än 120 g/km. Räknat på att en bil kör 2000 mil om året blir det 2,4 ton. Men visst är det typiskt att i artikeln här intill att man jämför med ett antal bilar. Istället kunde man precis lika gärna tagit en stad med 50 000 invånare.

Så vart vill jag komma med det här då? Nja, kanske att det är bra att ha hela bilden klar för sig när man diskuterar växthuseffekt och dess orsaker. Nu läser jag inte allting eller hör allting men vad jag vet har aldrig människans direkt koldioxidproducerande kapacitet beskrivits som ett problem eller ens bidragande orsak till den eventuella växthuseffekten. Jag menar, det finns ju fler människor ute i världen än Sveriges ynka 10 miljoner. Samt att alla kanske inte har lika många bilar per hushåll som här i Sverige. Ta nedanstående, säkert inte det minsta kontroversiella påstående och siffror: "I dag har Jorden en befolkning som uppgår till drygt 6 miljarder invånare. Forskare i dag har räknat ut att under de 100 år som skiljer 1950 och 2050 kommer folkmängden att öka från 2,5 miljarder invånare till ca 9,4 miljarder. Den största förändringen kommer att bli att Europas andel minskar stort medan Afrikas del kommer att öka drastiskt. Dessutom kommer Indien att bli världens folkrikaste land en bit in på 2000-talet" Det är taget från något skolarbete och det är bara att söka på nätet så hittar man det och säkert hundratals liknande. Så min tes är då att slutade vi att elda med olja och körde inte en enda kilometer till med bil så skulle vi ändå med direktmetoden, fortsätta släppa ut växthusgaser i sådana mängder att det totalt sett ändå skulle fortsätta öka. Här kan man vitsa till det lite och lägga till "ur bägge ändar". Eh, jag menar bara att även metan anses som växthusgas och producerar lungorna CO2 så bildas det metan i tarmarna. Jag vet naturligtvis att bilarnas utsläpp inte är det värsta men debatten handlar ändå mest om dem, tycker jag. Så vad kan man göra åt det? Det mest uppenbara är ju, precis som jag skrev för tre år sedan att äntligen kan politikerna hitta en anledning till att skattebelägga luften vi andas. Den kommer sannolikt få namnet den blå skatteväxlingen. Nästa steg blir naturligtvis att alla måste bära med sig en avgasrenare att andas genom. Den behöver inte vara större än en vanlig vandringsryggsäck och innehålla filter, jonbytare och lämpliga kemikalier som omvandlar tillbaka koldioxiden till syre. Husen får förstås utrustas med större, fasta anläggningar med slanganordningar i taket med särskilda uttag i sovrummet. Självklart förbjuds all idrott och överdriven motion kommer att beivras. Stillasittande framför datorn och TVn kommer premieras. Ja, du som sitter och läser det här just nu, är väldigt rätt ute. Grattis och fortsätt så! Det är ju väldig stor skillnad på ämnesomsättningen beroende på vad man gör. Från 0,25 l/minut när man sover till 2,5 l/minut vid hård kroppsansträngning. I det sammanhanget kommer jag ihåg när jag såg på TV från någon miljödemonstration för lite sedan. En kille bar på ett plakat där det stod "Make love not koldioxid!" på. Då tänkte jag att den gossen vet inte vad han snackar om. För just den aktiviteten ökar ju koldioxidutsläppen till det tiodubbla! Och så får man dessutom fördubbla det ytterligare en gång eftersom det ofta är två personer inblandade i den aktiviteten. Och i synnerhet som den verksamheten i slutänden är ägnad att skapa fram ytterligare en koldioxidproducent efter nio månader! Tala om kontraproduktiva budskap!

Och någon bör tala allvarsord med påven...

Oj, jag kan hålla på länge till att spåna över detta temat men lite kommer vi ifrån ämnet som dock är fiske. Det blir nog läge att återkomma för som jag nämnde förut kommer det att bli detta års stora debattämne och nu har jag gjort ett väldigt seriöst inlägg i den diskussionen, tycker jag.
Både beskrivet problemet och skissat på en del lösningar. Låt mig bara avsluta med att basfakta om andningen är hämtade ur Nationalencyklopedien, uppslagsord "andning" och glöm inte att den här sidan är copyrightsskyddad.
Så med ett "Lycka till, Jordens människor!" lämnar jag detta ämne för den här gången.

Just det, fiske...

Till min egen förvåning lyckades jag med dagens mål redan efter en timme. I en spegelblank liten vik där det var isfritt såg jag vattenytan bucklas och en långsam plog närmade sig flugan och ett väldigt slött hugg följde. Då hade jag redan börjat lyfta spöt till nästa kast så något motryck lyckades jag inte åstadkomma. Den var på en stund och släppte under tiden jag försökte få den att bli intresserad av att göra ett litet hopp på det att jag skulle få en bra fiskebild. Men det var alldeles för kallt, tyckte nog den gäddan. Förmodligen vägde den 2,5 kg. Då kom jag i den brydsamma situationen att skall jag tillgodoräkna mig den här gäddan eller inte? Visst, den släppte men å andra sidan om jag verkligen hade velat behålla den så hade jag nog kunnat det.
Jag löste det problemet genom att få en till:

En mycket välväxt, tjock och fet fyrakilosgädda tagen på en One Size långt senare. Och bevisligen följde den med ända upp.
Det verkar inte kunna gå att lita på vad jag säger. Nej, inte det om koldioxiden för det hoppas jag verkligen stämmer. Att jag räknat rätt alltså för det vore ju väldigt genant om det visat sig jag gjort något grundläggande fel i mitt resonemang. Nej, det att jag skulle undvika att fiska inom synhåll från landsvägar. Idag var det omöjligt att undvika det om jag överhuvud taget ville få något fiskat alls där jag befann mig. När det dessutom var väldigt lågt vatten var jag tvungen att vada långt ut och blev ännu mer iögonfallande, kan man tänka. Bilar stannade, folk strömmade ut, lutade sig mot broräcket och starrbligade ut mot den underliga figuren där ute mitt i havet! Och fisk fick han också, tänka sig!
OK, lite överdriver jag väl men sant är att en bil stannade och andra saktade ner.
Den gäddan gjorde sannerligen inte heller så mycket väsen av sig. Tvärtom blev jag förvånad när jag upptäckte att den var så pass stor ändå. Men det gjorde ju ingenting och sannerligen pryder den sin plats i protokollet, tycker jag. Jag kan tillägga att jag särskilt såg till att släppa tillbaka den väl inom synhåll för publiken inne på land.