Väder:
Svag till måttlig sydostlig till sydlig vind. Mulet och lite lätt
duggregn främst under morgontimmarna. Lite disigt även på morgonen. En
fyra, fem plusgrader.
Vid middagstiden lite lättande molntäckte och man kunde ana en sol där
uppe.Vattenståndet låg på cirka 10 minus.
Med andra ord helt perfekta förutsättningar. På papperet. Eller på
bildskärmen.
|
|
07-03-07
Onsdag
Uselt gäddfiske
Och jag kan inte fatta varför! Sällan har förutsättningarna varit så
fantastiska. Bästa i år. Ända sedan oktober i fjol har jag gått och väntat
på den här dagen. Och idag hade den äntligen anlänt. En dag då det var normalvattenstånd eller under, måttliga vindar inte från väst och
plusgrader. Naturligtvis inte is samt att jag måste vara ledig också. Det
var några fina sträckor jag upptäckt som jag ville återvända till. Då i
höstas, hade
jag haft ett väldigt fint gäddfiske och jag hade anledning att misstänka
att det skulle vara lika bra idag som då. Det hade varit högvatten och
väldigt svåråtkomligt och jag riktigt längtade att få pröva ut dem
ordentligt under mer normala förhållanden.
Kolla på bilden nedan och visst är ljuset och stämningen typiskt för en marsmorgon:
|
Jag är mycket för att göra upp planer och försöka ta med allt som kan
hända i beräkningen. Jag parkerar på ett ställe och så promenerar jag iväg
på så sätt att jag fiskar mig tillbaka mot bilen. Så är i alla fall
ambitionen. Idag ingick det sålunda att vandra på den här mysiga byvägen,
kan man kalla det, kanske en kilometer. Därefter bryter jag fram i skogen
och kämpar mig ner mot vattnet. Följer så stranden ytterligare några hundra meter innan
jag är framme. Det är egentligen på gränsen till vad jag tål men idag gick
det väldigt bra. Mycket tack vare det tidigare långvariga superhögvattnet
som jämnat till och slätat ut strandzonen så det blev väldigt
lättframkomligt. All hög vass är också borta. Och då blir man inte svettig så fort. Det är därför jag
föredrar att gå på vägen också där så är möjligt istället för att kämpa
mig fram i stenig och ojämn strandterräng .
Men det var verkligen en njutning att gå vägen fram här i den tidiga
vårmorgonen. Här syftar "tidig" både på klockslaget och årstiden. Hoppas
bilden kan återskapa något av samma känsla hos den som läser detta som den
som skrev det hade. Det var ju också många förväntningar inblandade på ett
utmärkt gäddfiske som förstärkte känslan. Och idag, till skillnad mot förra
fisketillfället så höll vädret vad SMHI lovade.
På tal om bilder och liknande så fick jag ett mail för några veckor sedan
från en som inte alls gillade mitt tilltag att ändra upplösningen på min
bildskärm. Jag tolkade det till att han skulle sluta läsa mina dagboksblad
om jag inte genast ändrade tillbaka till det gamla och det står ju var och
en fritt att göra det. Så nu antar jag att mitt råd inte når fram. Men nu
kan man komma undan med en ny 19 tums LCDskärm för strax över en
tusenlapp. Så varför tveka att gradera upp sig? Det är väl knappt mer än
vad en full matvagn på Maxi eller Willys eller något annat matvaruhus
kommer loss på en fredag och då är det säkert med en massa onyttiga
onödigheter som chips och godis som man kan spara in på.
Så mitt råd till alla som har råd är att skaffa en 19-tummare. Absolut
inte enbart för att läsa det jag skriver eller se på tillhörande bilder på
bästa sätt utan för allt man gör på sin PC. Jag tycker själv att det var
ett av de största lyften jag gjort när det gäller att gradera upp och
hänga med i PC-världen.
|
Åh, kolla in vilken fin, liten söt havsöring! Jag
började längst ut mot havet och eftersom jag visste att risken för
blank fisk inte var obefintlig så hade jag satt på en One Size. Den
var faktiskt nytillverkad trots att jag egentligen inte fick göra några nya
flugor. Jag har nämligen ålagt mig själv att sluta överproducera
flugor. Det blir lätt så under vintern när fisketillfällena är få.
Men, sade jag till mig själv, jag kan väl åtminstone få göra ett par
nya så jag inte glömmer hur man gör. Samt att jag måste testa det nya
tafsmaterialet jag köpte och skrev om sist.
På bilden kan man se hur den är uppbyggd med sin stomme av korta
strutsherl och omgiven av en gördel med diverse bling-blingglitter.
Den i sin tur skall bestå av flera sorter och märken för att det skall
bli bra. Och just den här One Sizen blev riktigt lyckad.
Eller var det wiretafsens förtjänst?
|
Jaha, tänkte jag, det var ju kul att få en havsöring och som tur var
så var den så liten att jag kunde släppa tillbaka den. Det kanske
låter underligt men hade den varit lovlig hade jag känt mig tvingad
att ta tillvara den. Och att släpa med mig en stor havsöring resten av
dagen kände jag inte det minsta för.
Den högg ju på första stället efter bara några kast på ett typiskt
havsöringställe jättelångt från bilen. Typiskt också så här i mars att den
var liten. För så brukar det vara att de stora fortfarande befinner sig
uppe i åarna och inte kommer hit ut förrän under april. Den högg när jag
reste spöt för att ladda inför nästa kast och när jag insåg att jag fick
napp, blev jag tvungen att göra motrycket manuellt eftersom linan hängde
slak. Konstigt nog var den kvar när jag äntligen vevat in löslinan och
fått kontakt med den igen. Nå, jag drog in den på grunt vatten och tog en
massa kort på den för det är ju trevligt med lite omväxling i
bildmaterialet och en blank havsöring ger ju alltid lite ära och
berömmelse. Jag lossade den helt och hållet utan att röra vid den också.
Däremot fick jag peta på den lite grann med fingrarna så den vände sig åt
rätt håll och inte simmade upp på land viket den verkade vilja göra.
Vilken bra början på fiskedagen, tänkte jag och njöt verkligen av hela
situationen. Vädret var så jätteperfekt man bara kunde drömma om! Mulet
och duggregn, lagom vind från rätt håll och lite lätt lågvatten! Wow!
Och nu skulle en av dagens höjdpunkter komma vad gällde gäddfiske. I
höstas hade jag gjort en nyupptäckt, kan man säga. Alltså en ny aspekt på
ett välkänt fiskevatten. Nämligen en grund vik bakom en rand av grund,
stenar och grynnor där jag oväntat stött på flera gäddor. Jag hade inte
ens vetat att det gick att fiska där trots att jag fiskat där utanför från
båt under en massa år. Kanske det till och med är en lekvik, tänkte jag
slugt för mig själv. Och nu stämde allt för att prova där. Nu på våren är
det rent i vattnet också. Alla alger och sjögräs är borta och bara
tångstenar och ren sandbotten återstår. Samt flera gäddor, måhända stora,
tänkte jag belåtet och vadade in bakom grynnorna. Jag behöll min One Size
ytterst på nylontafsen för som namnet säger, passar den alla storlekar av
fisk.
Jag kastade och kastade och var beredd på gäddhugg hela tiden. Men de lät
vänta på sig. Konstigt...
Men så äntligen, när jag nästan gett upp hoppet och befann mig på väldigt
grunt vatten, anade jag en rörelse bakom flugan. Typiskt nog också när jag
höll på att lyfta spöt inför nästa kast och flugan forsade fram. Men
gäddan som jag tog för givet det var, hann ifatt och tog. Åter massvis med
löslina men jag ryckte väl på axlarna och antog att gäddan skulle sitta
kvar för jag använder ju Kamasan metkrok till mina flugor. Mycket riktigt
satt fisken där när jag vevat upp all lös- och slaklina. Men det var värst
vad den ryckte och knyckte, stötte och slog! Samt hoppade:
|
Attans också! Ännu en havsöring!
Och den här var ju så pass stor också att jag var tvungen att döda den och
ta hem den också!
Om jag fick upp den, vill säga men det gjorde jag. Vadade in mot land och
hasade upp den på stranden och fick äntligen användning för min machokniv.
Nu skall jag inte överdriva och spela missnöjd alltför mycket för visst
var det jättekul att få en god och nyttig havsöring men lite suckade jag
inför besväret att släpa den med mig resten av dagen.
Men två havsöringar första timmen var inte dåligt. Nu kände man sig som en
sådan där riktig kustfiskare nere i Skåne som tillbringar vintrarna nere
på Österlen och står med armbågs lucka på de bästa ställena och kastar
efter havsöring hela dagarna.
Ett gratistips: Tycker ni öringen är svårflörtad och har svårt att slå
till? Följer de bara efter? Sätt på en wiretafs, vetja! Då hugger de bums!
Nej, tydligen befann jag mig alltför långt ut i skärgården. Så nu gick
jag längre in. Öringen omväxlande bar jag och hade släpande efter i en
tamp, fastsatt i linan till vadarstaven. En kvarleva från havsregnbågarnas
glada tid på nittiotalet borta i Ronnebyfjärden. Helst skall det vara jämn
sandbotten för att det skall fungera bra så att man inte behöver använda
vadarstaven utan den bara passivt släpar med. Jag visste att ännu längre
in skulle just sådana bottnar ta vid. Faktiskt huvudmålet med dagens
fisketur. Det var där chansen skulle vara som störst för ett bra gäddiske.
På vägen dit måste jag passera några hus men med lite tur skulle det inte
vara någon ute. Så här hade det kanske låtit om jag hade mött någon och
fått den eviga frågan om jag fått något:
-Nä, inte ett napp. Det är nog för tidigt på säsongen.
-Men vad är det där du har i handen då?
-Vadå, jag har väl inget i ha...? Hjälp! Oj, var kom den ifrån!? Den var
inte här nyss!
Kanske inte så trovärdigt.
Men det är väldigt lite folk i rörelse här ute en vardag så jag passerade
de kritiska ställena helt osedd. Efter en lång och begynnande svettig
promenad kom jag äntligen fram till där slätbottnen började. Här var det
mer lä och temperaturen var i stigande, kände jag. Och här var det
garanterat fritt från öringar, resonerade jag. Samt att det verkligen
borde vimla av gäddor. Och säkerligen skulle jag få en eller flera över
fem kilo, var jag jätteövertygad om. (Eller heter det fetövertygad om, nu
för tiden?)
Mycket riktigt, fick jag strax ett hugg. Nej, den släppte! Eller
snarare missade, kände jag. Men så kom den igen! Och fastnade. Men, detta
är sant, ännu en gång när jag lyfte spöet och det blev en massa lös-, för
att inte tala om slaklina, liggandes på vattnet. Och mycket riktigt var
det ännu en havsöring!
Jag kan inte hjälpa det. Eller förklara det. De verkade förfölja mig
precis överallt idag. Det var som förgjort.
|
Här har vi allting samlat på en bild. Flugspöt med sin
One Size och så min machokniv.
Eh, jag brukar kalla den det för jag brukar ha den fäst på västen
eller jackan utanpå så man ser lite macho ut. Men idag fick den komma
till praktisk användning också.
Och så de två havsöringarna som faktiskt vägde på pricken lika mycket.
3,2 kg.
Jag tog bilden när jag vadat iland och skulle rensa dem. Då hade jag
genomkorsat de här grundfladena utan tillstymmelse till gäddkontakt
och kommit fram till det ställe där det inte var så långt upp till
bilen.
Klockan var vid pass tolv och det blev sedan lagom att ta lite
lunchpaus.
Två bananer, en påse hasselöts och russinblandning plus att jag hade
en termos varmt té uppe i bilen. Det kändes skönt att bli av med
fisken och så gick jag tillbaka ner till vattnet för att fortsätta
fisket.
Nu skulle jag väl äntligen få några gäddor, tyckte jag verkligen. I
alla fall måste jag ha kommit så långt in att jag skulle slippa all
kontakt med havsöringar. Och det sistnämnda antagandet stämde
åtminstone.
Det första bara nästan.
Det vill säga det var en gädda som fick min One Size. |
Efter ytterligare ett par timmars fiskande där jag noga scannat av
väldiga områden där jag verkligen hade känslan att nu hugger det en gädda
när som helst, gjorde det äntligen det. Linan stramade åt, starkt, lugnt
och bestämt och plötsligt stod jag där utan fluga. Det var lä så jag såg
vattenytan välva till. Typiskt storgäddebeteende, tänkte jag. Knöt på den
andra One Sizen jag tillverkat igår och fortsatte kastandet. Men den
gäddan var försvunnen. Gick försiktigt vidare och spanade ner på bottnen
och mycket riktigt hittade jag flugan där. Det händer faktiskt inte så
sällan att man kan göra det. Jag vet inte riktigt hur det går till men
gäddans käkar slår igen upp över wiretafsen och klipper av nylontafsen, så
långt är jag med. När det så inte blir något motryck, åker flugan ut igen
och hamnar på bottnen. Jag har varit med om det många gånger och återigen
måste jag fiska upp någonting som låg på bottnen. Den flugan var extra
värdefull också. Det är inte alla jag fått tre havsöringar på.
Alldeles för djupt för att jag ens skulle fundera på att sticka ner hand
och arm i vattnet men en fluga går bra med vadarstavens ändbutt; det vet
jag. Det lyckades också men samtidigt kom jag på hur jag skall göra i
fortsättningen.
Det är ju bara att ta med sig en stor enkelkrok och ett par kraftiga
gummiband. När läge uppstår att fiska upp en tappad våg, wobbler eller
kanske skeddrag man hittar där, så tar man fram kroken och fäster den
nertill på vadarstaven med gummissnoddarna och lätt som en pannkaka, metar
man upp det önskvärda föremålet. Att man inte kommit på det förut! Jag har
några stora hajkrokar från den tiden jag fiskade på västkusten. Jo,
riktiga hajkrokar för jag har ett förflutet som havsfiskare i Strömstad
minsann. På sjuttiotalet då det fanns väldiga stim av pigghaj och till och
med har jag fått knaggrocka.
Men aldrig att jag skulle komma på tanken att använda konstruktionen som
huggkrok! Eller ha med mig en liten, hopfällbar. Nä, det är alltför
barbariskt för min smak. De två första havsöringarna vadade jag iland med
och hasade upp på stranden hur lätt som helst. Den sista däremot fick jag
ta tag i svansen på. Eller stjärten heter det nog. Lyfte upp den och tog
den i famnen, kan man säga och bar upp den på land.
Så kan man ju alltid fråga sig hur pass barbariskt det är att ha ihjäl
havsöringar genom att banka dem i huvudet med kniven och så skära halsen
av dem. Och visst, lite tog det emot. Samtidigt kan man säga att det är
svårt att släppa tillbaka havsöringar. Den första, lilla, satt väldigt
fint och jag fick grepp om kroken med peangen utan att behöva hålla i den
men med de andra två hade det varit omöjligt. Havsöringar är ju så mycket
känsligare än gäddor också. Fast å andra sidan händer det inte så många
gånger per år att jag får blank fisk numera. Naturligtvis är det hyckleri
att tycka så utan att vara vegan eller åtminstone vegetarian, jag vet.
Stämmer det som jag brukar hävda att tur och otur i fisket
balanserar varandra så kan jag lugnt räkna med att inte få ett napp till
på flera veckor!
OK, den första havsöringen var det inget konstigt med. Den stod där man
kunde räkna med det och småöringar brukar man se ganska frekvent där ute.
Men de andra två var desto osannolikare. Jag är mycket för teorier och en
griper jag lätt ur luften och den lyder att det kan vara den myckna
nederbörden och superhögvattnet som gjort att havsöringarna tidigare än
vanligt lämnat åarna. Jag har läst om några premiärer i åarna härstädes
och fångsterna har väl inte varit så väldigt stora trots utmärkta
förhållanden.
Ronnebyån och Lyckebyån återstor och vi får se hur teorin stämmer
därstädes om någon vecka.
Fiskejournal 2007
Datum |
Art |
Vikt |
Bete |
Båt |
Vadande |
Flugspö |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
Anmärkning |
2007-03-07 |
Havsöring |
0,7 |
One Size |
Nej |
Ja |
AFTM 7 |
Flytlina |
Mulet s-m
sydt |
08:00 |
Nej |
|
2007-03-07 |
Havsöring |
3,2 |
One Size |
Nej |
Ja |
AFTM 7 |
Flytlina |
Mulet s-m
sydt |
08:45 |
Ja |
|
2007-03-07 |
Havsöring |
3,2 |
One Size |
Nej |
Ja |
AFTM 7 |
Flytlina |
Mulet s-m
sydt |
11:00 |
Ja |
|
Tillbaka |
|
©Gagnekulla Network
Productions
|
|