07-04-12

Torsdag

Inget gäddfiske idag

Usch, så tätt det blir mellan fisketurerna nu. Men har man semester för att fiska har man inget val, är min inställning. Och i synnerhet när det är så härligt väder. Jag har egentligen inte så mycket att berätta men gör det ändå. Precis som jag brukar. Idag hade det egentligen räckt med nedanstående, generöst tilltagna bild. Meningen är att försöka förmedla den känsla som dominerade idag. Tog den när jag körde ut från stan, rakt ut i havet. Som låg nästan spegelblankt och solen hade redan börjat värma så smått:

 Fast det var ändå lite frost kvar på båtbottnen när jag jag hoppade i den.
Fast hoppade ner i båten är det synd att påstå, det är länge sedan jag gjorde; det är mer ett sittande, hasande äntringssätt nu för tiden. I synnerhet när det är risk för halka på bottnen. Eller durken heter det nog, till och med på min lilla båt.

Jag måste säga att i år har jag vant mig ganska fort vid båtfisket. Jag brukar drabbas av en slags irrationell rädsla att båten på något sätt ska börja falla sönder av sig själv eller av ålderdomssvaghet. Att motorn sliter sönder akterstycket och jag går under med man och allt. I synnerhet när jag befinner ungefär mitt i gapet mellan fastlandet och de stora öar jag är på väg mot.
Men sedan jag började ta på mig flytvästen har jag sluppit de fantasierna.  Jag har nog nämnt någon gång tidigare genom åren att jag faktiskt inte är ensam om de känslorna. Någon berättade att till och med yrkesfiskare kunde känna likadant under de första turerna tidigt på våren och det kändes skönt att höra. När man väl kommit fram och börjat fiska försvann dock de tvångstankarna och de brukade inte dyka upp under tillbakafärden heller.
När jag väl kommit fram till destinationsorten och gjort klart skepp för fiske, brukar det ingå att ta av mig flytvästen och så tänker jag inte mer på det.

Dagens upplägg hade jag tänkt bli samma som förra gången. Först havsöringsfiske med spinn och fluga och så gå iland och fiska lite gädda i vadarna på eftermiddagen när sjöbrisen friskade i.
Fiskeutrustningen var samma som förra gången för jag hade inte haft tid att skaffa något nytt. Fast en sak borde jag ha gjort och det var att göra i ordning sjunklineutrustningen. Jag märkte idag om jag inte gjort det förut, att det går inte att fiska från båt med flytlina. Inte generellt sett. Inte ens idag när det var så lugnt. Det är för stora djupskillnader överlag. Man måste ner lite grann med flugan och från båten hinner man inte låta den sjunka eller ta in den väldigt långsamt som man kan göra som vadande.
Det kan tyckas slarvigt och dålig inställning till fisket att man inte ägnar lite mer tid och intresse åt den ädla sysselsättningen men ibland får det civila livet med jobb, hem och familj ta överhanden.

Nå, dagens fiske började både bra och dåligt. Det positiva var att man kunde befiska stora områden allra längst ut utan att vara rädd för bränningar eller driva på grund. Man kunde gå nära och verkligen fiska av precis fullt med toppenställen.
Det negativa var att det inte fanns några havsöringar där. Timme efter timme höll jag på. Utan att se skymten av en fisk. Mest med spinnutrustningen av ovan nämnda orsaker.
Jag hade ju bibringats den inställningen från de andra fisketurerna detta år att det var bara att kasta några gånger så vips sitter det en fin havsöring på kroken. Men jag fiskade noggrant av massvis med bra ställen utan att det hände någonting. Inte mer än jag kunde njuta av det allt finare vädret. I det här läget kunde det verkligen finnas skäl att skylla på just det fina vädret men jag vet bättre. Finns det havsöring så visar de sig, det är min erfarenhet. Visar sig ja, men hugger; inte alls säkert. Men följer efter och nafsar brukar de göra till och med vid absolut stiltje. Och det var det faktiskt inte mer än kortare stunder. För det mesta krusade vattenytan av små böljor så visst var det konstigt att jag inte såg någon blank fisk. Men så är det med havsöringsfiske att de kan vara väldigt oförutsägbara och naturligtvis kan de inte vara på alla bra ställen samtidigt. Inte ens i år när de verkar finnas i överflöd. Nej, vid elvatiden började jag fundera över var jag skulle gå iland och ta på mig vadarna. Det område jag valt idag var inte lika självklart nämligen var det var bäst att fiska gädda.

Vidare tänkte jag att mitt vetenskapliga experiment som jag samlade data till, fick väl fortsätta en annan dag. Det att skaffa statistik på hur bra det är med enkelkrok på drag istället för trekrok. Jag körde hela tiden med mitt favoritdrag; Toby 12 g i någon slags vit flash-färg. Bestyckat med två Kamasan metkrok #2.

Men jag tror nog jag får avbryta det försöket.
Det är för farligt!
Det är för grymt!
I detta ords ursprungliga betydelse.

De svagt böjda, supervassa enkelkrokrna är som skarpa örnklor och borrar sig djupt in i kroppen på den stackars havsöringen! Jag som trodde jag skulle vara snäll och lättare kunna kroka av och släppa tillbaka mindre öring. Det var nästan jag blev lagbrytare för den första jag fick var knappt lovlig. Då hade jag kommit till ett av mina allra bästa ställen för havsöring och tänkte att finns det inga här så finns de ingenstans. Då såg jag äntligen någonting följa efter och vända precis vid båten. Så småningom fick jag ett hugg och kunde landa den första med en viss tvekan. Och då skrinlade jag planerna på att gå iland förstås. Rodde och fiskade mig vidare tills jag kom till ännu ett topprankat öringställe. Och nästan den enda gången under dagen som jag råkade få så kallat skit på kroken, kom det en stor öring efter! Som vände naturligtvis. Ja, ingen jättebjässe men en tre, fyra kilo. Såg väl ett par mindre i närheten som också bara följde efter.

Kul att de finns, i alla fall, tänkte jag. Och snart fick jag en till, också det en knappt lovlig. Också den skadad av bägge enkelkrokarna. Det är den som är på bilden ovan. Detta var ju förskräckligt, tänkte jag. Men hemma hade jag bytt krok även på ett annat Toby. Ett litet 10 grams. Och på den hade jag bara satt på en enkelkrok längst bak. Då tar jag den, tänkte jag vidare, för som sagt, här verkade det finnas gott om småöring. Gjorde väl så och fiskade vidare. Och fick ett hårt hugg. Alltså bara ett hugg och tror du inte att ännu en stor öring kom simmande efter även nu!
Skall man ta det som ett bevis på att det är den främre kroken som är den bästa?
Nja, återigen är det statistiska materialet alltför litet för att man skall kunna dra några säkra slutsatser. Mer forskning behövs!
Nu kommer det tråkiga nyheter för alla som tycker att flugfiske efter öring är både ädlare och bättre än det med spinn. Inklusive mig själv. Läget var nu sådant att jag sakta drivit förbi en kuststräcka där flera öringar stått väldigt grunt, visat sig intresserade av att hugga men vänt med oförrättat ärende helt oskadda. Både små men framför allt två stora. Här måste vara läge för fluga, flytlina och en beprövad One Size, lika bra för gädda som för öring, tänkte jag ivrigt. Jag bytte till och med till en utan wire-tafs. Rodde tillbaka en lång sträcka och fiskade av samma området en gång till med flugspöt. Utan att se, känna eller ana en enda havsöring. Skandal!
Och då hade det nog ändå gått en timme som de fått vila sig på.

Vid det här laget hade det blivit för sent att gå iland och ladda om för gäddfiske. Och den förväntade sjöbrisen kom inte. Prövade väl något annat, inte helt topprankat ställe utan resultat. Packade så småningom ihop och körde hem istället.

Jo, det var någon som undrade om det var mycket nät i år. Jag vet inte om jag vågar säga det, men hittills och där jag brukar hålla till, är det nog något mindre än det brukar vara. Än har jag heller inte varit på hela mitt utbredningsområde. Kanske är det någon gammal fiskargubbe som fallit ifrån under vintern, kan man alltid hoppas på eller så kommer de på plats senare?

När jag väl ankommit Långö och förtöjt, lastat på mig väskor, håv, bensintank, ett knippe med spön och vadarstav, samt inte minst de hoprullade vadarna under armen och gått upp till bilen var det någon som nyfiket frågade om jag fått någon sill. Nja, svarade jag, det är nog lite för tidigt än.