Väder:
Kyliga mornar med lite frost. På onsdagen måttliga sydvästliga vindar
och på torsdagen måttliga nordvästliga. Soligt hela dagarna.
Lågvatten ner till cirka tio under.
|
|
07-05-02 och 03
Onsdag och torsdag
Det allra sista slutet på säsongen
Tydligen går det inte att helt lita på vad jag säger. Först
påstår jag att jag skall ta fiskesemester och alla pustar ut. Men så
plötsligt finns jag här igen! I dubbel upplaga till och med.
Fast å andra sidan borde de som brukar läsa det här, känna till att jag
småljuger lite ibland.
Men, kanske någon förvånat höjer lite grann på
ögonbrynet, nu har småfisket verkligen nått nya, oanade höjder! (Eller
heter det nya bottennivåer?) Så små brukar ju faktiskt inte ens mina
fiskar vara. Eller är bilden fejkad?
Nej, så såg det ut när jag fick upp flugan. Jag trodde flugan slagit
knut på tafsen för att något var fel, kände jag. En alltför närgången
spigg hade fått lära sig på det att kamasankrok inte är att leka med! Om
det nu var det den trodde den kunde göra, jag vet inte.
|
Tobis har
det hänt att jag fått på det här viset några gånger genom åren men jag
tror det är spiggpremiär. Som tur var för spiggen hade inte hullingen
trängt in så jag tror den klarade sig.
Fast länge såg det ut att det skulle bli dagens enda fångst...
Nå, idag var min sista semesterdag avsedd för fiske under
vårsäsongen och
tänkte att varför inte åka ut en sista gång. Kanske näbbgäddorna inte
hunnit förpesta de inre vikarna än?
Och det stämde faktiskt. Visst, något hugg och några som följde efter
märkte jag av men inget större problem. Jag tror de var reströtta än.
Jag lät båten ligga kvar på Långö och fiskade enbart i vadarna på
ett par kända ställen och tänkte slugt för mig själv att jag hade goda
chanser på både äkta gädda, näbbgädda och öring. Men länge såg det som
sagt ut som jag inte skulle få någonting alls. Ävenledes kände jag mig
lite skamsen som hållit på och spinnfiskat så länge här i mina bloggblad och ville kompensera lite för det. Och vad månde är finare
och ädlare än att gå ner i viktklass på flugspöt till AFTM 5?
Inte mycket, för i flugfiskevärlden finns det en huvudregel som säger
att ju lättare spö du använder desto finare är det. Likaså att ju
högre du upp i vattnet du fiskar din fluga, desto ädlare är det. Det
vill säga torrfluga är allra finast.
Fast jag får ju göra halt strax under vattenytan för än har jag inte
bundit någon vit gäddsara torrflugevariant.
Jag har ju hållit på med det lätta spöet till och från genom åren
och tänkte det kunde vara dags igen. För sant är att det är mycket
roligare att få hugg på det spöet än på det lite tyngre. Samt att det
är kul att experimentera med flugorna. Det vill säga att verkligen få
dem att både vara lätta att kasta samt att se stora ut i vattnet.
Jag slutade med det sist för att jag fick stora problem med att flugan
inte riktigt vill räta ut sig i bakkastet utan slog en knut på själva
wiretafsen inklusive flugvingen. Men så kom jag på att testa att ändra
om nylontafsen. Den var både onödigt lång och onödigt grov, upptäckte
jag. Kortade ner den grova delen och gjorde resten tunnare och
faktiskt fungerade det väldigt bra. Med själva kastandet alltså.
Ett tag har jag funderat på att förnya mig. Vad gäller utrustningen.
Jag har nog inte köpt något nytt på minst tio år. Frånsett
förbrukningsmaterial förstås såsom fluglinor, glitter, tafsmaterial
och liknande. Men insåg att nu är det verkligen dags att skaffa en ny
rulle. Jag har ju mest kört med en #7-utrustning den här säsongen med
en storspole-rulle. Och det är den funktionen jag är ute efter till
det lätta spöet. Det tar ju löjligt lång tid när man skall veva in
löslinan nu, märkte jag. Samt att linan blivit alltför krullig. Likaså
att själva vevhandtaget är löst och rätt som det är står jag väl med
det i handen när jag vevar in. ABU Diplomat 145 heter den nuvarande
rullmodellen och jag tror den är inköpt kring 1975 så den har några år
på nacken. Men bromsen är alldeles utmärkt.
|
Då är frågan att vilket märke skall man satsa på?
Jag kan inte historiken så noga men Loop hävdar att de var först med
stora spolar men nu finns det fler på marknaden. Men kanske originalet
är bäst?
Ett tag hade jag tänkt köpa nytt spö också men nu fungerade ju det
gamla så jag kanske inte gör det; får se. Uppriktigt sagt så gjorde det inte så mycket att det var så fisktomt.
Vädret var så perfekt skönt. Soligt med friska vindar och det kändes så
kul att det lätta spöet fungerade. Inte förrän vid det här laget erinrade
jag mig den järnhårda lagen som säger att har du haft bra fiske en period
så följer strax en med dåligt. Så nu fick jag betala för mitt lyckade
havsöringsfiske. Men det var onödig hög ränta på den amorteringen, tänkte
jag ändå.
Vad hände egentligen med det där oväntade? Den där stunden där det
plötsligt blixtrar till? När man minst anar det?
Och som jag nämnt, det går inte att gå och vänta på det oväntade heller;
då fungerar det inte.
Nej, det skall vara som idag när man så gott som gett upp. Det första
kastet hade jag låtit singla ut cirka kl 07 och det är ganska tidigt.
Dels hade jag kört bil en bit, plockat ihop utrustningen och dels
vandrat en ganska lång sträcka.
Samt fiskat av
två alldeles utmärkta sträckor redan och det här var den tredje och
sista för dagen. Likaså att jag redan befiskat den under ett par
timmar och inte känt ett dugg. Samt att jag bestämt att har det inte
hänt någonting när jag kommit dit, till den där stenen där borta, så
vevar jag upp och kör hem. Dit, i det här fallet var en stor sten
hundra, hundrafemtio meter bort.
Klockan var väl närmare tre på
eftermiddagen och jag hade redan kastat i cirka åtta timmar.
Alla kriterier var med andra ord uppfyllda för att det där oväntade
skall inträffa.
Ja, det var inga märkvärdiga saker heller men med tanke på
händelselösheten och att jag var väldigt sugen på att få känna på ett
hugg på det lätta spöet så blev kicken desto större när jag såg en
gulgrön skugga skjuta fram och kasta sig över flugan.
Hurra, en tvåkilos gädda! Napp!
Det var också då jag tänkte att det var ju värst vilken tid det tar
att veva upp löslinan.
|
|
Och knappt hade jag lossat den gäddan och kastat ut igen förrän nästa
gädda högg. Och den var stor, hurra!
Fast jag tyckte den var ännu större än den visade sig lite senare vara för
den tog långt ifrån mig och reflexerna i vattnet lurade mig lite och så
satte den av i en härlig fart ut mot djupet så linan ven. Så där slapp jag
veva in någon löslina alls. Väldigt pigg var den. Wow!
Fast jag fick ingen bra bild på den.
Och precis när jag lugnat ner mig efter det paret så fick jag ännu en. Den
sista skulle det visa sig men gissa om jag kände mig lycklig. Rätt gissat.
Det var också därför jag beslöt mig för att även fiska nästa dag.
Tänkte att det var bäst att passa på nu när man har chansen för som sagt,
näbbisarna höll sig lugna än. Jobbar jag då aldrig, kanske du undrar.
Jodå, men idag, torsdag var jag ordinarie ledig eftersom jag skall jobba
helgen som kommer. I vanliga fall brukar jag heller inte fiska två dagar i
sträck men ibland uppstår det ju nödlägen.
Fast jag kunde besparat mig torsdagens fisketur. Men det vet man ju
inte förrän dagen är över. Men idag insåg jag till fullo att det är över
nu. Det är en helt annan skärgård nu. De skönt folk- och biltomma öarna
kryllar av liv nu. Men bara på land. Inte i vattnet, vad jag upptäckte i
alla fall. Inte ett napp. Som jag mycket riktigt påpekade går det heller
inte att gå omkring och hoppas på det oväntade. Inget blixtrande till idag
alltså. Körde omkring lite och stannade till här och där på i vanliga fall
"säkra" ställen.
Anledningen till att jag tar med den här bilden av en så typisk
sillfiskare med sitt haspelspö och plastspann är denna:
När jag parkerat vid en av Blekingeskärgårdens många broar, kom en annan
bil bakom mig och stannade till.
Jag såg det inte men fick en känsla av att det gick i hög fart och att
han tvärbromsade. Bilen var gammal, rostig och av raggarmodell. Han
som steg ur tog jag först för någon slags typ av förvildad ungdom.
Eller kanske var han hårdrockare?
Men han visade sig trevlig nog och vi pratade lite.
Han var ny här och skulle fiska. Så jag berättade lite om stället och
om sill och
näbbgäddor och var folk brukade hålla till. Nämligen mitt ute på bron.
Man kan faktiskt se en på mitten, nere till vänster. Intill skylten
med "Allt fiske från bron förbjudet". Det är det populäraste
stället. För det var den typen av fiske han ämnade bedriva, förstod
jag.
Men när han upptäckte mitt flugspö sade han att han själv så smått
hade börja lära sig kasta. Så då pratade vi lite flugfiske och jag
puffade väl lite för det. Inte minst varianten efter gädda här ute i
havet. Och kom på att ta en bild på honom när han
gick ut på bron för att pröva.
Tänkte som så att om det tar fart med hans flugfiske så kan han kanske
se sig själv på bild här på nätet någon gång.
Åtminstone om han börjar flugfiska här i havet och kanske gör en
nätsökning över ämnet gäddflugfiske.
Så gick jag på mitt håll och sedan såg jag inte till honom mer. Men
mindre fisk än jag kan han inte ha fått, det är då säkert.
|
|
Nej, det är jätteskillnad på sommarblekinge och om vintern, upptäckte
jag idag om jag inte vetat det förut. Biltrafiken är tät, husbilar och
husvagnar ser man överallt, mängder med sjösatta småbåtar vid bryggorna
och fullt med folk i rabatter och trädgårdar. Och det evinnerliga ljudet
av hammare och gräsklippare är envetnare än någonsin.
Så nu lägger jag vadarna på hyllan
för ett tag, det är också säkert. Nu kommer näbbgäddorna regera större
delen av maj som vanligt och det är inte lönt att försöka igen förrän i slutet av månaden och
då blir det nog lite båtfiske med sjunklina för min del. Den allra lägsta
klassen av allt flugfiske för övrigt, för att återknyta till vad jag sade
förut om olika finhetsgrader inom flugfisket. För bara att fiska i havet
ger åtskilliga minuspoäng på den klassiska skalan. Överst kommer
naturligtvis rinnande vatten. Därefter sjöar och helst skall de ligga i
Norrland. Fast i och för sig måste jag erkänna att jag inte riktigt
hänger med eftersom jag inte läser några fisketidningar sedan länge mer än
sporadiskt. Men värderingar har en tendens att inte ändra sig så snabbt.
Men som tur är har jag min egen skala att rätta mig efter.
Skönt i alla fall att man inte är fotbollspelare, vanlig kändis eller någon
popartist. För efter idag skulle massvis med reportrar sticka mikrofoner i
ansiktet på mig och kräva svar. Gagnekulla skulle belägras av TV-kameror
och fotografer och alla skulle ställa de klassiska frågorna: "Är du slut som gäddflugfiskare
nu?" "Kommer du att lägga av för gott nu?", "Är karriären över nu?",
"Orkar du komma igen efter alla dina senaste fiaskon?", "Hur känns
det att ha blivit petad ur landslaget?" och "Kommer du börja med
trollingfiske nu?"
Fiskejournal 2007
Datum |
Art |
Vikt |
Bete |
Båt |
Vadande |
Flugspö |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
Anmärkning |
2007-05-02 |
Gädda |
2 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Måttlig SV,
sol |
15:00 |
Nej |
|
2007-05-02 |
Gädda |
4 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Måttlig SV,
sol |
15:10 |
Nej |
|
2007-05-02 |
Gädda |
2 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Måttlig SV,
sol |
15:30 |
Nej |
|
Tillbaka |
|
©Gagnekulla Network
Productions
|
|