07-05-08

Tisdag

Näbbgäddor och vanliga gäddor

Det är väl lika bra att inleda med en bild på de envetna, långsträckta fiskarna. Och lägg märke till att jag inte svär över dem det minsta. Nej, ger man sig medvetet ut i värsta invasionsvågen får man naturligtvis skylla sig själv och har ingen talan.
Under lång tid har jag gått på psykoterapi och ätit starka, lugnande medel innan jag körde ut just för att inte drabbas av okontrollerat raseri och nervsammanbrott när de hela tiden kommer och rycker i flugan.

Skämt åsido så var det inte så farligt. Så varför stack jag iväg ut på fiske när jag egentligen borde tagit en dag ledigt? Tja, varför håller man på och fiskar egentligen?   Det vet jag naturligtvis och de djupast bakomliggande orsakerna har jag redan rett ut flera gånger under årens lopp så de behöver jag inte upprepa. På ett ytligare plan kan vi istället säga att dels berodde det på det dåliga resultatet de senaste gångerna och dels att jag ville prova lite nya grejor. Samt att jag hade en ledig vardag efter att ha jobbat helgen och tänkte att varför spoliera den genom att inte fiska... Fast än så länge har jag inte införskaffat en endaste ny pryl utan bara bytt och skiftat lite med de gamla. Detta intressera säkert de allra flesta så därför tar jag det i detalj: Jag har alltså bestämt mig för att flugrullar med stor spole rules, som det heter. "Rular fett". Vilket inte är det samma som rullfett utan bara betyder att de är bäst. Likaså har jag bestämt mig för att gäddflugfisket med #5-spö är roligast. Därför bytte jag lina på den enda flugrulle med stor spole som jag äger. Nämligen den engelska rullen vid namn Lamina som jag köpt på rea för längesedan och haft på ett #7-spö. Den finns på många bilder så den behöver jag inte visa upp. Vevade alltså på en #5-lina och bytte dessutom ut nylontafsen på den. Det visade sig bli en riktigt bra kombination. Efter två kast hade jag vant mig vid den något ökade vikten och tänkte inte mer på det. Snabbt och lätt vevade man upp löslinan när man fick hugg.

Jag var förresten på en demonstration som ett par killar från Flugor.se höll. Det är en firma här i stan som säkert många flugfiskare redan känner till eftersom de i huvudsak är nätbaserade. Jag nämnde i vintras, tror jag det var, att jag misslyckades med att leta upp deras affärslokal som de har här för att närmare kolla upp deras grejor. Det var min gamla klubb som anordnat visningen uppe vid vårt klubbvatten. Jag är lite dålig på att hålla kontakt med dem och många har jag inte sett på en fyra, fem år.
Det var naturligtvis trevligt att återse dem men det var hemskt vad gamla de blivit!
Nå, de här proffsiga killarna höll lite föredrag om sina spön främst och de var så tekniska och vetenskapliga så det gick runt i huvudet på mig. Det handlade om viktklassningar av linor och spön, AFTM och olika gram och taperingar så åtminstone jag inte hängde med det minsta. Men det begrep man ju att man säkert kastat alldeles fel under alla år, efter den duvningen.

Men det var deras rullar jag var mest intresserad av. Det både såg ut och kändes riktigt bra och jag kommer nog att införskaffa mig ett eller två exemplar av dem vad det lider. Jag får väl göra ett nytt försöka att lokalisera deras butik någon gång.
Deras salestalk blev kanske en aning för påfrestande ibland men visst, det är ju deras jobb och jag kunde inte stanna där så länge heller eftersom jag skulle in och jobba på eftermiddagen. De är nog ivriga gäddflugfiskare också och visade stolt upp sina gäddflugor. "På den här har det tagits flera gäddor på över metern i år!"
Deras gäddkoncept är det vanligaste, tror jag. Det gäller att ha så stora och tunga grejor som möjligt för att få så stora och tunga gäddor som möjligt, kan det sammanfattas.

Det är ju precis tvärtemot vad jag själv praktiserar även om målet inte i sig är att få så små gäddor som möjligt även om det kan tyckas så ibland när man kikar i min fångsttabell.
 

Nej, mitt mål är att ha så roligt som möjligt och det hade jag idag. Det helt och hållet landbaserade fisket är över nu, konstaterade jag förra gången och därför körde jag ut och iväg med båten. För att hålla mitt löfte att enbart koncentrera mig på gäddfiske, medförde jag endast ett spö också. Det 10 fot #5-spö av märket Kunnan vars förre ägare jag träffade i söndags för övrigt. Jag frågade  honom om han kände igen det och kom ihåg att jag köpte det av honom för 500:- för 15-20 år sedan. "Javisst, och jag gav bara 100 spänn för det!" svarade han på typiskt Bernt-manér. Inte nog med att det skulle bli en trevlig dag, jag uppfyllde också ett annat del-mål. Nämligen att hitta och utforska nya ställen. Det är förstås inte så märkvärdigt egentligen; det är bara att försöka bryta gamla mönster att hela tiden göra som man alltid har gjort. Eller det borde inte vara så märkvärdigt men i mitt fall fordras ordentliga kraftansträngningar för att göra just det. Men idag fick jag den ljusa idén att börja dagen med att gå iland på en helt ny ö som jag inte provat tidigare. Och det visade sig vara en alldeles förträfflig tanke. Fast just idag fick jag bara en liten gädda och en näbbis just från den holmen men jag såg ju vilka möjligheter stället ägde. Alltså vadningsmöjligheter. Det är det som utmärker ett bra ställe i min lilla värld av fiske. Fisken kommer ju och går och finns den inte här idag kan den ställa sig här i morgon. Nej, ju fler ställen du har att välja emellan desto bättre är det. Det är också särskilt lämpligt med utforskning när det är lågvatten.

Vad gäller problemet näbbgäddor löste jag det helt enkelt genom att inte låtsas om dem. OK, låt dem svirla och snurra kring flugan. Låt dem nypa och dra i den, jag bryr mig inte. Låt dem plaska och virvla omkring den, struntar väl jag i. Kände jag att de var där försökte jag låta bli att göra motryck. Och satt de där så vevade jag bara upp dem och släppte tillbaka dem. Jag hanterade problemet på ett mycket vuxet sätt med andra ord.
Det verkade faktiskt som att de inte tyckte det var så roligt heller när jag inte blev arg så de lät mig mer och mer vara. Jo, var det en gädda som högg så märkte jag det med detsamma eftersom den allra oftast satt kvar.
Hade ett småtrevlig dag där jag plockade den ena mindre gäddan efter den andra. Så kom jag till dagens höjdpunkt:
Jag hade precis bytt ställe, kört iväg med båten, stängt av motorn, slängt i draggen som var fäst i aktern, glidit in mot en grund sandstrand, hoppat i vattnet, dragit med mig den långa förtöjningslinan och bundit fast den vid en trädstam, tagit spöt och vadarstaven och gått iväg en bit längs stranden. Åt höger. Stället var ett gatt mellan två öar och det blåste kraftigt från vänster.

När jag kommit fram till där vinden låg på, vadade jag ut en bit i vattnet och började kasta. Då fick jag vinden snett, parallellt från vänster och kunde pressa ut flugan rakt ut från stranden. Min tanke var att här kan gäddorna ha gått in i lä för den hårda vinden och ställt sig. Kanske till och med någon lite större...?

 

Tanken visade sig vara väldigt riktig. Fast först fick jag bara ordinära gäddor, men naturligtvis roligt ändå. Men så kändes det plötsligt konstigt i spöt. När man tar in flugan har man ju alltid ett visst, litet, litet motstånd av lina och fluga. Man känner ju alltid minsta sjögräs eller till och med om två strån från vingen har snott sig om kroken, eller hur? Men nu upphörde till och med det pyttelilla motståndet... Väldigt misstänkt, tänkte jag och gjorde motryck. Men ingenting. Jag fortsatte att ta in flugan som jag inte kände då heller. Då blev jag ännu misstänksammare och tog snabbt in ännu mer löslina och gjorde ett ännu ordentligare motryck och då blev det tvärstumt! Kolla bilden! Wow, en vild tigergädda var det. Precis så var det med häftiga rusningar och skummande plask. En härlig kamp mot en värdig motståndare för det lätta spöet. En utlekt och mager, strax under fem kilo, stark och rasande, grov gädda var det. Det är annat det, än de tvåhektosregnbågar, som du fick på Montana med det spöt i Kulagölen, Bernt!

Ur rolighetssynpunkt och sportfiskemässighet skulle jag våga mig på att jämföra den gäddan på min lätta utrustning med den där metersgäddan tagen på #9-grejor från Flugor.se!
Nu mätte jag den inte men så himla långt från metersstrecket var den nog inte för om några veckor kommer den säkert att väga upp till sex kilo om den inte slarvar med maten.

Strax efter det fick jag ytterligare en fin och kämpastark gädda, även den utlekt och mager men den fick jag boka till blygsamma 3,5 kg.

Men när det började bli dags för hemfärd svalnade snabbt min iver och belåtenhet över dagen. När himlen svartnade och regnet kom, friskade vinden i till säkert kulingstyrka och lång väg hem hade jag... Inte så kul.
Visst, feg och försiktig som jag är hade jag nogsamt sett till att ha medvind hem men först måste jag köra snett emot vågorna för att komma runt några öar och uddar. Det blev väldigt gungigt och stänkigt men jag passade på när solen sken för då mojnade vinden åtminstone något. När jag väl kommit upp i höjd, lade jag om rodret till vänster och fick sjön rakt bakifrån. Eller babord och akterut, heter det väl. Därefter var det ride the wild surf som gällde, precis som det står i visan. Ett par gånger var jag rädd att fören skulle gräva ner sig i en vågdal men istället fick båten sådan fart att det kittlade i magen på mig. Undan gick det och redan efter en halvtimme hade jag nått in till Fiskhamnen på Saltö.