07-05-18

Fredag

Lurgäddor

Jag brukar hävda att jag har ett slags personligt förhållande till mina gäddor men så långt har det ännu inte gått att jag talar med dem i telefon. Uttrycket lurgäddor har alltså ingenting med telefoner att göra. Nej, det är sådana som får mig att tro att idag kommer det att bli bra; eller det här stället verkar ju vimla av gäddor när man får hugg på första kastet eller åtminstone efter tio minuters fiskande.
Så har det varit för mig nu de två sista gångerna jag har varit ute.
Som i söndags till exempel: Fick en smågädda tidigt på morgonen på en ö jag gått iland på och sedan inget mer. Inte ett napp av gädda på en hel dags fiske! Jag tror inte ens jag såg några; varken som följde efter eller som jag skrämde iväg. Trots utmärkt väder och utmärkta ställen. Visst, någon näbbgädda fick jag väl.

Det pratas om kris för sportfisket. I klubbarna blir medlemmarna bara äldre och äldre och det är svårt med nyrekryteringen. Det anordnas särskilda ungdomsdagar där kidsen får fiska gratis i Mörrumsån och ABU och redskapsaffärer lånar ut fiskegrejor gratis.

Här en bild på att det måste vara betydligt överdrivet. Här är hela 13 stycken samlade på en bild. På andra sidan var det minst lika många. Inne i stan har jag noterat att sportfiskarena står ännu tätare längs Handelshamnens kajer. Fast när jag läste om satsningen på att låta skolbarn få fiska gratis i Mörrumsån tänkte jag att det var den sämsta idé jag någonsin hört talas om. Vad jag kan förstå så misslyckas de allra flesta att få napp där och då pratar vi om riktiga expertfiskare. Undantagsvis under premiärveckan. Och är det någonting som avskräcker ungdomar från att fiska så är det att inte få napp, enligt vad jag tror. Här är det näbbgäddorna som lockar, tror jag. Förmodligen får alla napp. Nej, sill och näbbgäddor är det som lockar folk från Småland hit till Blekinges kuster, kajer och broar år efter år. Flera hugg på varje kast är det som gäller för genomsnittsvenken för att han skall fiska. Ställ ungdomarna där istället! Fast då blir motargumentet naturligtvis det att så fort de inte får minst två napp på varje kast så tröttnar de.  När det gäller "riktigt" sportfiske. Som jag då, som väl får anses ganska van som fick ett enda napp på en hel dags fiskande efter en så pass lätt art som vanlig gädda. Som när jag besökte min gamla klubb för någon vecka sedan var det väl ett femtontal gubbs i 70, 80-årsåldern, mig själv inräknad och med en lätt överdrift. Samt bara en ungdom. Och då menar jag inte klubbens ständige junior som själv passerat 40-årsstrecket med ett par år nu.

Det var väl så att när jag och vi växte upp så hade vi ingenting annat att ta oss för än att meta och fiska. Utan datorer och knappt ens TV. Däremot tror jag det inte beror på att allt var bättre förr. Då vimlade det av fisk överallt och miljön var jätteren utan minsta utsläpp och övergödning. Så hörs det ibland. Det är en väldigt förenklad bild. Vad jag minns rann det ut helt orenat avlopp ut i havet och inte gick det att fiska öring i Stockholms ström inte. Och algblomning kommer jag ihåg från 60-talet vissa somrar.
En stor skillnad är förstås torsken. Eller rättare sagt exakt hur det är med den nu under senare år, vet jag inte. Alltså av egen erfarenhet för jag har nog inte försökt fiska torsk på 25 år. Skall man tro yrkesfiskarena så har det aldrig funnits så mycket torsk i Östersjön som nu. Det läste jag bara häromdagen i ortstidningen. Men jag antar att det är väl samma sak, fast tvärtom, när jag brukar säga att, nä, jag har inte fått något idag; det är dåligt fiske nu för tiden. Från yrkesfiskarena är signalen att inte behövs det några förbud och restriktioner inte. Nejdå, här är hur mycket torsk som helst. Fiskebiologerna har helt fel! Och om det ändå skulle vara någon liten brist så inte är det vårat fel, vi svenska fiskare utan polska, danska och alla andras; så begränsa deras fiske men låt bli vårat svenska, oskyldiga.
Precis samma resonemang hör man när det gäller ålfiskeförbudet nu från den första maj.  Det är absolut inte de svenska fiskarenas fel om det nu skulle vara brist utan alla andras. Från de som fiskar glasål i Frankrike och längs Atlantkusten till de svenska kraftverkens turbiner. En lustig detalj i sammanhanget är att det verkar vara väldigt många som har fått dispens från förbudet för nog tycker jag att man ser precis lika många ålahommor nu som innan. För inte kan jag tänka mig att de hederliga, svenska fiskare tjuvfiskar! Nej, usch och fy för sådana orättvisa påhopp!

Den här överraskande och lite skrämmande synen mötte mig när jag skulle köra under en bro.
-Nej, jag är oskyldig! Jag har inte fiskat ål! tänkte jag ropa till honom innan jag förstod att det inte var militär utskickad av Fiskeriverket.

Så läste jag i tidningen att det pågår stora militärövningar här ute i skärgården just nu. Svenska styrkor samövar med NATO-trupper. Jag tror det är för att vi skall sätta in flottenheter i Afghanistan för att understödja våra enheter där. Jomen, nu är vi och krigar i alla världsdelar snart. Eller ursäkta, försvarar freden, heter det förstås. I alla fall såg jag hur massvis med liknande militärbåtar fräste ut på havet med väldig fart idag. Enligt tidningsuppgifter skulle det finnas ett slags hangarfartyg med, vid namn Ark Royal. Det är ju ett mycket känt namn och bidrog till Bismarcks undergång 1941. Men jag hade för mig att det blev sänkt av det slagskeppet så hur kunde det dyka upp här? Nå, när jag kollade upp det stämde det bara delvis. Den blev inte sänkt av Bismarck utan blev istället torpederad senare av en tysk U-båt. Men sänkt under andra världskriget blev det i alla fall. Det skulle jag gärna vilja se även om jag naturligtvis fattar att det bara är uppkallat efter originalet och tydligen härbärgerar helikoptrar istället för dubbeldäckade, torpedbeväpnade Swordsfish-flygplan. Ett tag trodde jag det också.

Jag upptäckte nämligen ett ovanligt stort och brett fartyg som låg och lurade långt utanför Aspö. Ett som jag aldrig sett här förut. Men färgerna stämde inte. Det här var blått och vitt. Då förstod jag att det var den nya Polenfärjan som hade satts in nyligen.

Fast om båten här på bilden ingick i NATO-övningen vet jag inte. Svensk var den i alla fall för killen hälsade på det språket. Tur det för så mycket engelska kan man ju inte. Visst, de vanligaste orden behärskar man väl men när det kommer till lite ovanligare står man där. Men ett tips skulle jag kunna ge de där 13 som står och fiskar näbbgäddor. Och om det skulle komma någon från alla de ovan nämnda länderna och undra vad det var de fiskade. Då är engelska gångbart och visst, så svårt är det kanske inte att gissa att det engelska ordet för den näbbförsedda fisken är snarlikt det lokala namnet horngädda. Så säg bara någonting i stil med: "Well, I just love to fish them horny pikes", så kan jag nästan lova att de blir både häpna och imponerade över era gedigna språkkunskaper.
Jag gjorde faktiskt ett försök att göra en engelsk version av denna hemsida förra året men det stupade på just min dåliga engelska. Men några fisknamn lyckades jag lära mig i alla fall.

Hm... Det verkar bli mycket prat om allt annat än det som den här dagboken egentligen skall handla om. Nämligen mitt eget fiske.  Men nu går det inte att dölja längre. Bara en enda gädda i dag också.
Men en fin trekilosgädda var det i alla fall. Verkligen synd bara att jag inte var med lite bättre med kameran när den hoppade smörgås med sig själv. Så när skuttade den ut ur bild:

Jag var extra ivrig i dag också. Det har nämligen inträffat en revolution här i min lilla värld av fiske redskapsmässigt. Jag lyckades äntligen lokalisera redskapsaffären Flugor.se och var där härom dagen och inhandlade två rullar. En för det lätta spöt och en för det tunga. Idag hade jag enbart det lätta spöt med mig och jag var väldigt nyfiken på hur rullen skulle visa sig vara. Jag hade också passat på att köpa en ny lina till den. En DT-5, flyt. De senaste gångerna jag varit ute hade jag använt mig av en WF-femma så det tog några kast att vänja sig vid den dubbeltaperade linan men snart gick det bra. Som synes var det helt vindstilla och då kan det vara lite knepigt att sträcka linan ordentligt men det gick bra. Och löslinan gick väldigt fort att veva in. Men som sagt, tyvärr fick jag bara göra det denna enda gången i skarpt läge, så att säga. Jag hoppas återkomma med bilder på rullen då den ligger bredvid en gädda av lite större format. Samt lite mer detaljer om den.
Nej, för min del har det varit dåligt fiske ett tag nu. Men idag kunde jag lite skylla på vädret eftersom det var vindstilla på morgonen. Fast å andra sidan; det lilla som hände i fiskeväg inträffade just under samma morgontimmar då det var stiltje...
Som till exempel det där lilla extra också som kunde ha gett mig en väldigt fin fisk.
Jag gick och fiskade över en sandbank, kan vi kalla det. En sandflade där en och annan gädda kunde gå upp på själva fladen om vattnet var högt men annars kunde vara vid själva kanten ut mot djupare vatten. Jag såg förresten ett par stycken men som liksom inte ville den sista biten utan vände. Det var väl för lugnt.
Men så hörde jag plötsligt ett väldigt plask och höll på att vrida nacken ur led, så snabbt vände jag blick och huvud. Där jag för några minuter sedan passerat förbi och lite slarvigt scannat av området såg jag den stora virveln och jodå, där skulle jag kunna nå! En stor kraftfull fisk som jagade var det utan tvekan. Först gissade jag på en gädda i minst femkilosklassen. Och en jagande gädda som man ser och som bryter vattenytan; ja, de hugger. Man ser det inte ofta men när det händer får man dem alltid. Om man når dem förstås. Raskt började jag backa tillbaka i en kringgående rörelse för att komma i läge. Men det var en bit att vada och man fick ta det försiktigt så man inte skrämde den. Kom i läge och började kasta. Väntade spänt på jättehugget. Som inte kom.
Men då gick den upp igen i en serie väldiga virvlar! Men tyvärr hade den förflyttat sig längre utåt, precis utom räckhåll. Flera gånger levde den om strax under vattenytan och en gång såg jag en fena sticka upp ovanför till och med. Då började jag undra vad det egentligen var för art. Så har jag aldrig sett städade gäddor uppföra sig. Tyvärr fick jag inte veta det.

Allt hände alltså vid det första stället under morgontimmarna. Senare blåste det upp en alldeles lagom bris och jag prövade flera ställen med fullständigt fiasko som följd. Till och med där jag vid senaste havsöringsfisket sett gäddor. Idag fanns de helt enkelt inte. OK, visserligen hade jag ålagt mig att enbart fiska vadande med klass fem-spöt men ändå. Nej, tillbaka till ritbordet för att fundera ut nya strategier, är vad som gäller nu.