07-06-04

Måndag

Först lite om flugbindning och de senaste nyheterna angående utvecklingsfasen hos den vita gäddsaran.
Ibland hör man inställningen att för att binda en gäddfluga är det bara att linda på en massa julgransglitter och påskfjädrar på en halvhektos jättekrok så är det klart. Eller klippa strimlor ur färgglada plastpåsar om det nu varken råkade vara jul eller påsk. Och visst, lycka till säger jag bara till de som gör det och säkert får de fisk på sin skapelse också men de kan näppeligen kasta en sådan fluga med ett klass femspö. Men det vill de förmodligen inte heller.
Men sådan är icke min väg.
Här nedan en bild på två gäddsaror light:

Den översta är fuktad med vatten och på den nedre har jag skiljt glittret från strutsherlen manuellt för att visa hur jag gått till väga.
Det är absolut inte fråga om några märkvärdigheter utan jag har bara tagit en ganska tjock bunt med korta; det är det som är nyheten, strutsherl. Sedan är det som synes glitter som är betydligt längre än fjädrarna.

Glitter ja; även jag har prövat julgransglitter i början men funnit att det var på tok för klent och skört. Den sorten jag använde var totalt oduglig. Nej, köpeglitter speciellt för fiskeflugor tror jag är nödvändigt. Och, har jag funnit, helst skall man ha flera olika sorter på samma fluga. Vill man, kan man även blanda in fler färger men jag gillar mest de silvriga. Tre olika sorter och fabrikat på mitt bling-bling använder jag regelmässigt. Sammantaget skapar det en illusion av en väldigt stor sill, tobis eller mört som går alldeles utmärkt att kasta med ett klass femspö.  Strutsherlen ger stadga och volym åt vingen och utan den så tror jag att den gärna snor sig om krokskaftet under kastet. Det märkte jag om inte annat under det år jag höll på med mina garnexperiment. Även måste lite vikt till om man inte vill att flugan skall gå i ytan hela vägen in.

Strutsherlen gör att flugan blir tung i vattnet och sjunker. När man sedan kastar, slås överflödigt vatten väck i första blindkastet och utgör inget problem. Vad gäller fiskedjup när man vadningsfiskar använder de flesta flytlina med gott resultat. I de flesta fall fungerar det utmärkt. Men nu har jag bestämt mig för att införskaffa en sinktip. Jag funderade på det i vintras under superhögvattnets dagar där man stod med vattnet nästan upp till hakan och kastade ut över ännu djupare vatten. Även där man kanske vadar över en grundflade och har väldigt djupt vatten utanför, skulle det passa bra. Det är så tidsödande att stå där och vänta på att flugan skall hinna sjunka ner lite djupare. Och sedan när man börjar ta hem flugan, så har den en tendens att snabbt gå upp till ytan.

Vad gäller krokar så vill jag tillbakavisa en del rykten som sprids här på Internet. Det hävdas att jag skulle vara sponsrad av ett visst japanskt företag i stål- och kroktillverkningsbranschen, vilket jag indignerat vill hävda är en stor, fet lögn! Ha, det är knappt jag nämnt det vid namn ens här i mina dagboksblad, vad jag vill minnas!
Att jag sedan har fem, splitter nya japanska bilar och en del japansk elektronik hemma är en helt annan sak. Jag kanske bara gillar den japanska livsstilen och kulturen...
Eller, nu vet jag, vunnit på lotto!
Skämt åsido så har jag inte ens fått ett tiopack av dem.
Hm... E-bay köpte Skype för ett antal miljarder för ett tag sedan... Just det, miljarder... Varför kan ingen ens erbjuda ett par miljoner för min hemsida? Här erbjuds jungfruliga marker för massvis med reklam. Än finns det inte ett enda upp-poppandes reklamfönster! Och flera personer är det säkert som tittar in varje vecka också. Och köper de vad jag skriver, köper de säkert era produkter också. Jag menar, de verkar ganska lättlurade.
Så vad säger ni? Kom igen då! Lägg ett bud!
Va, några tusen då? Inte det...
Men det är ett superfynd för 500:-!
Nähä... Attans snåljåpar!

Har jag nu måhända utvecklat den Vita Gäddsaran till absolut fulländning?
Ja, det är inte utan jag tror det själv. Men eftersom det yttersta tecknet inte visat sig än så är det inte så. Inte riktigt än tydligen.
Enligt sägnen så skall då uppstå en lätt skälvning i jordskorpan, mörker skall sänka sig över världen, åska och tordön skall höras och se! En hand sträcks ned från Himlen och griper tag om flugan och sliter den ifrån bindstädet. Ett rop ljuder från den ena sidan av världen till den andra: "In hoc signo, pisces!"
Det är äkta kökslatin och betyder "I detta tecken skall du fiska."
Sedan tar flugan sin givna plats i en monter i Platons idévärld där alla original finns. Ett slags alla tings Hall of Fame, kan man säga. Här nere på jorden existerar bara bleka och ofullständiga efterapningar av samtliga tings rena och sanna idéer vars ursprung vilar i den transcendentala, översinnliga verkligheten på annan plats.
Så tydligen får jag jobba lite till på den innan den är fulländad. Nu vet jag!
Det stupade förstås på wiretafsen. Den är ett sorgebarn som aldrig blir perfekt. Jag fick ett tips för ett tag sedan att använda, lösa, färdigbundna med en sådan där fluesnapper i ena änden. Jättebra, tänkte jag först, men kom på att då förskjuter man ju bara problemet ett steg. Och så har jag inga sådana kvar.

Och nu en bild av värsta naturfotografen:

Jag tror det är älgar men är inte riktigt säker. För det mesta har jag blicken riktad ner i vattnet när jag fiskar eller rör mig ute i naturen och vad som är på landbacken intresserar mig inte så mycket. Men de ser så hotfulla och aggressiva ut så jag gissar nog ändå på älg. Den ena har ju horn också. I alla fall vågade jag inte upp på landbacken som jag tänkt utan fick vackert stanna kvar i vassen. Värre än Hasslös tjurar bevakade de sitt revir!

Usch ja, det är svåra tider för vadningsfiskare nu. Sommarstugorna och campingplatserna befolkas mer och mer. I vikarna och på läsidor växer ålgräs och slemalger så det står härliga till. Båtmotorer vrålar och fullt med båtar kör kors och tvärs, hitan och ditan överallt. Till och med på vardagar som idag.
Jag inledde dagens fiske på en grundflade där jag ville pröva just för att det nu har kommit upp lite vegetation och jag ville undersöka om det lockat till sig några gäddor för annars är där ren sandbotten och det vet ju varenda människa att då finns det ingen fisk där. Då lade jag märke till en båt med tre, förmodligen sportfiskare i som först höll till en bit bort. Först var de där och höll på, så körde de en bit och ständigt avtecknade sig tre figurer som master på en fullriggare mot den gråmulna himlen.
Ett par gånger trodde jag att jag blivit av med dem men ständigt kom de tillbaka.
Mer och mer irriterad kände jag mig för rätt som det var körde de bort till där jag höll till och vadade eller åtminstone i närheten. Men det var något besynnerligt över deras uppträdande och val av fiskeplatser, tyckte jag. Min hypotes mynnade ut i att antingen visste de någonting som jag inte visste och var utomordentliga experter eller också hade de aldrig fiskat gädda förut.
För än var de över grunt vatten och än över väldigt djupt. Och ofta befann de sig i närheten av bra ställen men valde konsekvent de dåliga. Till sist kom jag på att de nog var turister från något land på kontinenten eller kanske till och med Japan som aldrig fiskat i Östersjön förut och kanske hyrt båten på Dragsö Camping. För såvitt de hyr ut båtar, vill säga.

Nå, där fick jag inte ett endaste napp trots att jag kände mig tvingad att liksom vänta ut dem. Lång tid tog det och till sist hade jag slösat bort hela morgonen där utan minsta utdelning. Gick tillbaka till båten, puttade ut den och körde iväg någon helt annan stans med hela dagens strategi fördärvad.
Men hittade lyckligtvis rätt på nästa ställe.
Och... Hm... Vet inte riktigt vad jag skall säga om nästa bild... Utan att spricka av mallighet, menar jag:

Det är ju så lätt att dra på sig ett totalt oförtjänt, dåligt rykte som skrytsam och självbelåten, menar jag också. Så jag säger väl ingenting för säkerhets skull då. Inte mer än att det är en fyrakilosgädda som tar språnget rätt upp i luften i sin bildmässigt sköna kaskad av vitt skum, berömmelsens och ryktbarhetens eviga himmel samt en tätplacering på min tio-i-topplista över bra gäddhoppnigssbilder.
Jepp, till sist fick jag uppleva själva gäddflugfiskets femte element. När allt stämde. När stora, starka och vilda gäddor högg och satte fart. När det lätta spöet böjdes inte bara dubbelt utan tredubbelt! När de hoppade och slog, piskade vattnet och stack iväg så rullens knarrande gick upp i falsett!
Jodå, visst räknas fyrakilosgäddor som stora när man använder klassfem-utrustning. Ty så står det skrivet. Redan hos Isaac Walton, tror jag.
 

Kikar man på viktutvecklingen i dagens tabell kan man bara beklaga att jag inte fick fler gäddor. Trenden är ju supertydlig, menar jag. Men nästa och sista stället var urdåligt. Inte ett napp där heller, precis som på första.